Missnöjd med förändring och lite kyrkfoton

Jag tycker inte om det nya utseendet på bloggers administration. :-( Det är faktiskt därför som jag inte haft lust att skriva nåt på ett tag. Varför det skulle behöva bli mer krångligt än nödvändigt begriper jag inte. Kanske är det bara jag som är sådär vrång som man kan bli på äldre dar...

Nåja. Jag måste ju vänja mig även om min första instinkt var att byta bloggforum till nåt annat än blogger. Faktiskt. Jag fattar inte hälften av alla funktioner som lagts till. Om församlingens hemsida var knölig i början så har nu blogger blivit värre när det gäller översikten. Tycker i alla fall jag. Och även om jag vänjer mig så är det ju inte så säkert att jag kommer att gilla det nya utseendet.

Jobbet med hemsidan går bra förresten. :-) Jag lär mig mer och mer, lite i taget.

När det gäller praktiken överhuvudtaget så trivs jag fortfarande jättebra. Och ju mer uppgifter jag får desto roligare är det ju såklart. Och det känns så härligt att faktiskt klara av det.

För ett tag sen var jag och Carina till kyrkorna och fotade.

Jag gillar kyrkofönster. Färgade rutor är så vackert. Detta är taget bakom orgelläktaren i Nedre Ulleruds kyrka och är en bit ovanför ingången. Själv hade jag aldrig ens tänkt på att detta fönster fanns. 

Dopfunten med runor i Övre Ullerud är rätt häftig. Jag har inte försökt tyda texten än men nån sa att det inte var så väldigt tjusiga ord, att det handlade om nån död hund... Ja jag vet inte men om jag lyckas tyda den så vore det ju kul. :-) Jag har nämligen kunnat det där med runor en gång i tiden. Men man glömmer ju så fort.

Skräckinjagande eller hur? Detta är en mässhake (Nedre Ullerud) som jag tror är från 1700-talet om jag kommer ihåg rätt. Fast även om jag inte kommer ihåg rätt så är den väldigt, väldigt gammal. Carina tycker den är ruskig och den är väl inte så  fin precis. Undrar hur kyrkobesökarna mådde när de fick glo på denna uppenbarelse under gudstjänsterna?


Och nu måste jag göra middag så jag får återkomma vid annat tillfälle. Ständigt denna mat som man ska äta. ;-)

Ha det bra! Kram!

En väldigt upptagen människa

Det blir inte så mycket skrivet här för jag har fullt upp med församlingens hemsida och att kolla alla tweets på Twitter. :-) Nej så farligt är det väl inte. Det har varit en del annat också som har tagit min tid i anspråk.

För övrigt så går allting bra. Praktiken flyter på med fler timmar (jag har inte blivit tröttare av det) och jag håller som sagt på med hemsidan. Ja jag gör ju annat också förstås.

Nästa vecka ska vi (jag och Carina) åka och fotografera vid kyrkorna inför en mindre utställning som vi ska ha runt allhelgona. Det kommer en del folk till kyrkorna då och det brukar vara öppet hus så vi tänkte göra en slags informationsutställning. Om själva kyrkorna och idag fick jag även förslag från en engagerad medarbetare att vi kunde ta med info om själva verksamheten också. Jättebra tycker jag. För det är så mycket som inte kommer fram och en del glöms bort direkt efter att det varit. För kyrkorna används till en hel del annat än bara gudstjänster.

Tråkigt nog så börjar Viktor bli förkyld. Jag har väl nästan väntat på det i och för sig för han blir alltid förkyld när skolan börjat.Men det är trist i alla fall.

De nya gymnasieeleverna (på Forshagaakademien) som kom hitflyttandes i augusti bufflar på och låter ovanligt mycket tycker jag. Detta är rätt påfrestande för mitt tålamod och det verkar som om de aldrig någonsin hört talas om nåt som heter hänsyn och respekt för andra. Det verkar kanske som om jag reagerar som en riktigt gammal gnälltant men jag överdriver inte, jag lovar.

De skriker och brölar, drämmer igen dörrar, ränner som vilda kalvar i trappan så man tror huset ska rasa, busvisslar, skriker och tjoar och stör i största allmänhet. När som helst på dygnet. Jag ser redan nu fram emot jullovet. Suck.

I alla fall. För att lätta upp lite både för mig och andra, som känner sig störda av och less på vad det nu vara månde, så tänker jag idag bjuda på Tage Danielsson och hans elektricitetsvisa. :-)

Ha det bra! Kram!

Att vara redaktör får igång hjärnan

Jag känner mig inte fullt så trög i hôvve som jag gjorde förra gången jag skrev här. För nu har jag nämligen kommit på hur man gör med foton och sånt... jora så att... :-)

Nu är jag igång på riktigt och lägger in saker. Det konstiga var däremot att vid nåt tillfälle så bara försvann sånt som låg där sen gammalt. Och även sånt som jag själv nyss hade lagt in. Kanske jag klickade på fel ställe och det blev borttaget, vem vet. Jag fattade noll (då var jag inte bara trög utan väldigt förvånad) men till slut fixade jag till det och nu har jag det under kontroll igen.

Lisbeth fattar inte att jag orkar ha sånt tålamod med det där tekniska. För det är ju att göra om och göra om ibland när det liksom kör ihop sig. Göra om och göra rätt. Men jag tror nog att jag snart har ett rätt så bra grepp om hur hemsidan funkar.

Nästa utmaning blir att lägga in ett bildspel. :-) Det blir spännande. Jag väntar bara på fotona. I och för sig kan jag ju träna med andra foton bara på lattjo. Jag får se hur jag gör. Och det är så himla roligt när man har publicerat allt man gjort i ordning och ser hur det blev och att det faktiskt blev som man hade tänkt sig. Det är ju bra att jag kan träna hemma också på min egen dator just för att jag ibland måste ha lugn och ro medan jag grunnar. Sedan är min dator snabbare, den jag har på praktiken är gammal och lite trött. Allt tar längre tid på den.

Allt detta som jag gör nu kommer jag att kunna lägga in i mitt CV så småningom. I fredags var jag på möte på arbetsförmedlingen och jag ska väl skicka iväg lite papper till henne som jag träffade där för hon ville ha lite uppgifter om min diagnos och studier och sånt. Sedan ska jag få träffa en arbetspsykolog som ska ta reda på hur mycket jag orkar. För naturligtvis så duger det inte med att jag säger det för det vet ju inte jag... ehrm.Sånt ska ju en expert uttala sig om för det jag säger är ju liksom inte trovärdigt. Visst är det konstigt att det är på det viset?

Idag har det varit en sån där underbart härlig höstdag och såna vill jag ha fler av. Helst hela september!

Kram!

Forstjärn, förra hösten.

Tröghôvve

Just nu känner jag mig som en medlem i Trögfattarföreningen (jag som inte ens är ekonom). Pust. Jag satt igår kväll och pillade i en hel evighet, som det kändes, för att få till en ynka liten notis på församlingens hemsida. Till slut gick det.

Överlag känns hemsidan väldigt mycket krångligare än den behöver vara. Om den vore lika enkelt upplagd som en blogg så behövde man ju inte fundera så hårt. Nu har jag suttit och grunnat på varför de bilder som jag lagt till inte går att placera där jag vill ha dem för då kommer en liten textruta upp med ett pling om att "det finns ingen information om bilden för den har inte publicerats på webben" eller hur det stod. Tro fasen att den inte har, det är ju det jag försöker med ju!

Nåja, jag får väl gnugga mina geniknölar, var nu de sitter, och försöka imorgon igen för nu börjar det bli sent. Men envis som jag är så kanske jag gör ett nytt försök lite senare. Imorgon är jag ledig så då kanske jag hinner med att klura ut hur det ska gå till. Det värsta är ju att man inte vill förstöra nåt som redan finns. Jag tycker inte det finns nog tydlig information hur man ska få till det och naturligtvis kommer jag inte ihåg allt jag fick lära mig den där torsdagen på snabbkursen. Men jag får väl lära mig det genom övning och åter övning. :-)

Apropå förening... nu är det möte...

Ha det bra, kram!

Kransil och lunchlåda

Så var det måndag igen då. Idag har det varit snubbar här från C S Energikontroll och bytt ut min duschslang, duschmunstycke plus satt in såna där kransilar som gör att vattnet blandas upp med luft och blir mjukare. Fluffigt vatten. Ja det låter ju helknäppt men det är känslan man får. Vi visste att de skulle komma idag för det kom en lapp om det förra veckan. Har ingen aning om när de var här men det var skönt att allt var klart när jag kom hem.

Så imorgon får jag se eller känna rättare sagt om duschen blir skönare på grund av det nya munstycket. :-)

De hade lämnat en lapp med lite tips om hur man sparar vatten men ingen kommer någonsin få mig att stänga av vattnet medan jag tvålar in mig. Inte nog med att det blir jäkligt kallt, tänk vad svårt det är att få på vattnet igen med tvåliga händer.

<<< Mitt nya duschmunstycke.



Nä jag tänker allt ha det rinnande. Jag duschar ändå inte särskilt länge.

Idag har jag alltså haft min första långa dag på praktiken och det kändes väldigt trevligt för då åt jag ju lunch tillsammans med de andra. Nu under sommaren har jag gått hem tidigt just för att jag haft Viktor hemma och de senaste veckorna även Adde. Då har det känts bättre att gå hem och äta lunch med dem. Men nu blir det lunch på "jobbet" varenda dag framöver. :-) Så det gäller att komma ihåg att ha kvar nåt till matlådan.

Lägger in en länk här med en artikel som jag tyckte var intressant. Den kommer från SuntLiv.nu Det handlar mest om jobb inom vården på den sidan men eftersom jag jobbat just med vård så känner jag att det är intressant att följa dessa yrken. Men detta kan drabba folk inom alla arbeten.

"Svår utmattning" av jobbet ökar risk för att åldras i förtid.

Ni får väl läsa det där och begrunda medan jag går ut i köket och diskar och använder min alldeles nya kransil. :-) Med kulled ska väl tilläggas. En sån där som man kan vrida omkring och spola åt alla håll med.

Kram!

Dags att inse att hösten är på gång

Tiden har rusat iväg de senaste veckorna. Skolterminen har startat och nu är semestern slut för Adde, han är på väg tillbaka till Stockholm. Och Viktor känner sig lite övergiven. Dock sa storebror att han skulle försöka komma hit oftare så vi kanske får se honom även under hösten och slipper vänta ända till jul. 

Från och med nästa vecka ska jag öka mina timmar på praktiken. Det känns bra, jag är redo för det.

I måndags hade vi möte med Ingrid (Sensus) och Tina (Bilda) för det finns fortfarande saker kvar att göra när det gäller utställningen och boken. Den sprids över landet så mycket det går. :-) Det känns väldigt kul.

Hösten känns spännande med en massa nya möjligheter och jag välkomnar detta med glädje. För ju starkare jag känner mig och ju mer jag lär mig desto närmare har jag ju till ett jobb på riktigt liksom. Med lön å allt. Tänk bara! :-) För även om min socialsekreterare är väldigt trevlig så vore det allt skönt att slippa behöva ha kontakt med henne. Och nu när jag är anmäld på AF (min arbetskonsulent ville ju det) så finns jag ju med i deras listor om det skulle bli nåt passande projekt som jag kan vara med i.

Vi får väl se hur det blir. Fram tills dess är jag så tacksam att jag har möjligheten att utvecklas och testa mig själv och se hur mycket jag orkar på en arbetsplats där jag trivs himla bra.

Kram!

Minns nån garnfesten jag hade för ett tag sen?

Nu är det dags för sockutställning! Lite sent egentligen för det var ett tag sen jag blev klar med dem och tog bilden. Men ändå.

Alla sockor är överlämnade till min mamma som får distribuera dem till eventuella frusna personer som behöver värma sina fötter. :-)

En härlig torsdag

Idag har jag och Carina deltagit i en intensivkurs med David Fryxelius i hur man lär sig hantera församlingens hemsida. :-) Jag var på plats på min praktik från strax före nio imorse och grejade med lite av varje fram till lunch. Bland annat har vi nu flyttat våra Minneslådor till Ullerudsgården för där ska bli nån slags kurs med temat demens eller hur det var så de behövde lådorna. De kommer att få stanna där för det är ju där de kan användas bäst. Jag åt alltså lunch där idag, killarna här hemma fick klara sig själva. ;-) Sen var det alltså "datakurs" mellan 14-16 ca. Jag var inte hemma förrän klockan var runt halv fem! Och jag var inte så väldigt trött heller när jag kom hem!

Ibland har jag såna där dagar då jag orkar så mycket mer än jag tror och även om det låter dumt så får det mig att känna mig som en människa igen. Ack!

Att ha fibro, eller andra liknande sjukdomar, gör att man väldigt sällan känner att kraften räcker till ens de lättaste saker. Men såna dagar som jag haft idag, och har fler och fler av nu för tiden, är så underbara, så minnesvärda och gör mig så lycklig att jag kan leva på det tills jag har nästa. För nåt som jag faktiskt kan hoppas på numer är att jag får fler av dem.

Jag får energi av att ha såna dagar. Det låter kanske konstigt men jag blir så inspirerad när jag kan vara med, när jag kan delta och när hjärnan kan ta in det som sägs och jag orkar tänka klart. Plus att kroppen inte alltid reagerar med extra värkande muskler. Men nu för tiden är jag heller inte lika spänd i olika situationer. Jag har liksom funnit mig mer tillrätta i livet och sträcker på ryggen och vågar mer.

Så jag tänker njuta en stund till av det för det är så jäkla härligt! :-)

Kram!