Skogen

Skogen

torsdag 22 september 2011

Höst innebär beställning av skolfoton och nystart av teveserier.

Igår kanske det verkade som om jag hade gått vidare med annat, att jag lagt allt med utställningen åt sidan, men så är det inte. Förmodligen kommer jag kanske också att delta på andra ställen i samband med att de sätter upp den om de vill att jag ska vara där. Men det är ju sånt som de som bokar utställningen får tala om i så fall.

Första steget är taget och nu får det rulla på och jag hoppas det blir som ringar på vattnet. Kampen för ett värdigt liv även som sjuk är väldigt viktig. Jag minns vid nåt tillfälle då jag frustrerad hade skrivit ett brev eller kanske mail till min socialsekreterare och hon uppmanade mig att istället vända mig till regeringen med mina åsikter. Hon har ofta sagt att jag inte hör hemma hos socialen utan hos F-kassan men jag har ju också förklarat för henne att F-kassan inte bryr sig om det. Och det spelar ju ingen roll att hon tycker så, jag tycker ju också så och har gjort hela tiden. Inte har det hjälpt. De sa ju så även på arbetsförmedlingen när jag var där och genomgick en massa utredningar och gjorde arbetsprövningar som inte funkade. Det hjälpte inte att de tyckte så de heller.

Men hon menade väl att jag inte skulle vända mig till henne med mina åsikter utan gå högre upp direkt. Jodå, det är nog möjligt att jag gör det så småningom men i det här fallet måste man börja lite längre ner i trappan.

För att det ska bli nån ändring så måste folk (de som är friska och som tror de aldrig blir sjuka själva) uppmärksammas på hur det faktiskt blir när man är sjuk och blir dåligt behandlad. För jag tror att många inte förstår det. Och även om vi ser massor med tidningsartiklar och teveintervjuer med folk som då kallas för "enskilda fall" så räcker uppenbarligen inte det. Beskrivningen av situationen många hamnar i måste gå djupare än så. Bli mer personlig. Det ska kännas liksom.

Detta är vad utställningen av dikterna handlar om.

Ju högre upp i trappan man kommer med så många som möjligt bakom sig som extra stöd desto bättre. ;-)

Sedan är ju systemet på socialen helt galet uppbyggt för det är alldeles för mycket konstiga regler. Nu kan man ju ha tur med sin handläggare men så får det ju heller inte vara. Man ska kunna lita på att folk som jobbar på socialen vet vad de ska göra och att de är till för att hjälpa, inte stjälpa, svaga, sjuka och drabbade människor. Det var väl mycket detta jag hade åsikter om när jag skrev det där frustrerade brevet till min handläggare. Det finns så mycket dumt när det gäller hjälpen till människor i nöd så det är bedrövligt. Ack.

Ett nytt system som gäller för de som är sjuka, som inte får hjälp av F-kassan, borde införas. Vi är inte i samma situation som de arbetslösa (de som är friska och inte kan få a-kassa) med försörjningsstöd. Men kanske måste vi ändå tvingas leva på extremt lite pengar i flera år i och med att F-kassan vänder ryggen åt oss. Vi klarar ju inte att jobba, vilket de som är arbetslösa gör om det dyker upp nåt jobb som de kan ta.

Och det är inte alla kommuner som har projekt som sjuka kan delta i. Inte vad jag vet. Det projekt jag var med i var ett EU-projekt. Det ska bli intressant att se, om någon utredning görs, hur resultatet blev. Jag vet ju hur det gått för mig men inte för alla de andra som varit inskrivna.

Så systemet på socialen skulle behöva en uppdatering utifrån hur allt ser ut just nu. Och blir det någon gång en ändring (vilket jag hoppas) så är det väl ingen konst att återigen lägga om systemet. Kanske till att ha det som det är tänkt; endast tillfälligt.

Idag kom Viktor hem med en beställningslapp med sitt skolfoto på. Jag sa strax innan fotograferingen att jag skulle beställa den här gången om han blev bra på fotot. De senaste åren har de inte blivit så bra och jag har heller inte haft råd att köpa foton som bara var sådär, men nu hade jag lovat i alla fall om det blev bra. :-) Det blev rätt så bra. Han såg lite lurig ut. Jag tyckte först att han såg ut som om han hade ont nånstans. Själv var han nöjd med det. "De på skolan tyckte jag såg slug ut", sa han. Och det har de rätt i. Nu har jag i alla fall fyllt i lappen så nu kommer det väl foton snart. Nåt för mormor att sätta i plånboken kanske. ;-)

Hösten innebär ju start av många teveserier och jag ser fram emot det. Sista säsongen av Spooks har dragit igång. I söndags gick första avsnittet på BBC. Det kanske var dags med en avslutning på serien, den har ju ändå hållit på i tio säsonger. Inte dåligt. Och alla avsnitt håller så hög kvalitet att man kan se dem flera gånger om utan att bli trött på det.

Längtar också efter att Fringe ska sätta igång med säsong 4. Ska bli spännande att se vad de hittar på för klurigheter den här omgången. :-) Tror det börjar imorgon faktiskt. Detta gäller alltså USA, här tar det väl ett tag innan nya avsnitt kommer.

Och imorgon är det fredag. :-)

Kram!

Nyaste gänget i Spooks.

onsdag 21 september 2011

Muffins och värmländska små verser

"Di sjonger så myck
ôm kärlek
nu för tia
Sôm ôm di vesst va dä va


Int vet di dä


För ä dä rekti kärlek

å rekti årning på känslera

då går att tia ôt

te anne än sjonging"

Stig Berg ur Fôlkprat 2

Ett litet citat på värmländska (nykroppamål för att vara petig) ur en av de tre böcker med "Fôlkprat" som jag har och som jag älskar kan jag väl lugnt säga. :-) Det är många hundöron i dessa böcker så jag snabbt ska hitta de dikter/verser som jag gillar allra bäst.

Idag har jag och Lisbeth varit iväg och hämtat de papper/protokoll som vi för några veckor sedan lämnade in till ett bokbinderi. Nu hade vi fina böcker med oss tillbaka. Vi passade på att fika också, precis som förra gången. :-) Jättemysigt. Och väldigt gott.

Apropå fika... Igår fick jag ett ryck och gjorde muffins. :-)

De tog slut idag för det blev inte så många. Det var ju en bedrift att det fanns några kvar tills idag faktiskt. ;-)















Nu när utställningen, eller vernissagen kanske jag ska säga, är förbi så är det dags att sätta igång med nästa projekt; födelsedagsfesten som vi ska ha i november. Vi ska sammanställa häftet med årtal och sångtexter i en uppdaterad version och så småningom skicka ut inbjudningar. Sen kan man ju också börja grunna på hur man ska klä ut sig på festen så man har det klart i god tid.

Avslutar med ytterligare ett citat ur Fôlkprat (den första boken)

"Dä va fôll att en jäkla tur
att ja inte ble politiker
för då ha en fått stått där
å lôva
å lôva
å lôva
att allting skulle bli bätter
bare bätter

Tocka ljuging
skulle inte ja ha ôrke mä"

;-)

Kram!

lördag 17 september 2011

En magisk kväll

Idag var jag uppe med tuppen. Eller det vet ju inte jag förresten, när går tuppar upp? Jag känner ingen tupp så jag kan inte riktigt säga när det är uppstigning för en tupp. Om det är tidigare än klockan sex, då jag vaknade men inte klev ur sängen än på cirka en timme, så var nog tuppen uppe före mig. :-) Kanske för att värma upp rösten inför allt galande och så...

Igår var jag väldigt trött. Och på tal om tuppar... jag fick ta mig en tupplur frampå dagen för jag orkade inte vara uppe. Men all den positiva energi som jag fick i torsdags kväll hjälpte mig genom tröttheten och värken som var extra svår igår, vilket inte var så konstigt med tanke på ansträngningen dagen innan. Och även från dagarna innan dess då vi förberett allt.

Jösses vilken kväll det var i torsdags. Jag hade så mycket känslor i mig under gårdagen och jag gick och log för mig själv och ibland när jag tänkte på vad folk sa till mig och skrev i gästboken så blev jag alldeles tårögd och lite lös i näsan. Det var fantastiskt. Och det kom så mycket folk, mer än vi hade kunnat hoppas på.

Det var längesen jag upplevt något liknande. Jag har nog förresten aldrig upplevt något liknande om jag ska vara ärlig.

Som jag skrev om i torsdags så led jag av sömnbrist men den kändes inte av alls på kvällen.

Om detta hade varit förra året hade jag aldrig klarat det. Om Carina hade frågat mig nåt sånt här då skulle jag förmodligen blivit skraj och sprungit iväg så långt jag kunde, det hade nog inte blivit alltför långt dock med tanke på orken, och gömt mig bakom nåt stort så jag inte syntes. Där hade jag sen stannat på obestämd tid.

Mitt liv har blivit så annorlunda sedan jag började min praktik. Och då menar jag ju förstås otroligt positivt annorlunda. Så är det ju när man hamnar på exakt rätt ställe. När jag stod och pratade med en journalist från NWT så sa jag till henne vid ett tillfälle att det kändes lite overkligt alltihop med utställningen, att jag fick nypa mig i armen för att fatta att det var sant. Hon undrade varför och jag sa att det var så annorlunda mot hur jag levt mitt liv förut. Men att det var annorlunda på ett bra sätt.

Vi blev intervjuade av radio tidigare på dagen och jag lägger länken här om nån vill kolla.

SR-intervju om utställningen

Jag gillar inte när folk ska fota en lite snett underifrån. Jag menar... nää... jag tycker inte det är bra. Man blir verkligen inte till sin fördel från en sån vinkel. ;-) När man (läs jag) blir äldre kan man få särskilda vinklar som man inte vill bli fotad i. Ehrm... fåfäng som man är. En del kanske har såna vinklar jämt, vad vet jag. Jag kan ju bara utgå ifrån hur jag själv känner. Och underifrån är ingen fördelaktig vinkel helt enkelt. Vid närmare eftertanke är det inte särskilt många som blir snygga från en sån vinkel...

Nåja. Idag skiner solen och det verkar bli en vacker höstdag. Än så länge är det bara sju grader här hos mig men det blir säkert mer frampå dagen.

Jag fick presenter och blommor på vernissagen. Det var så tjusigt så jag ställde upp allt på bordet när jag kom hem. Nu är ju, som jag sagt förut, min mobil inte direkt nån toppenkamera men ändå. Kunde inte låta bli. :-)










Viktor var ju inte med, han är inte så förtjust i jippon där det blir för mycket folk, så han var hemma. Men Carina hade skickat med mig chips och cider (alkoholfritt kanske ska påpekas) tidigare på dagen som han kunde mumsa i sig under kvällen. Vilket han också gjorde. :-) Med största glädje.

Vi bjöd på snittar, cider, chips och salta pinnar. Det är första gången jag ätit sånt i en kyrka. Så borde det vara oftare tycker jag. ;-)

Vi var tvungna att plocka ner allt redan samma kväll för det skulle vara en begravning igår, fredag, så då kunde det ju inte stå uppe. På måndag ska vi ställa upp det igen och sedan ska det stå fram till den 27 september då vi packar ihop och förmodligen skickar den vidare till nästa ställe. Var det blir har jag ingen aning om just nu.

Ha en härlig lördag! KRAM!

Carina tog en bild av mig när jag vandrade runt strax innan vi skulle plocka ner alltihop. Sådär i förbifarten. :-)

torsdag 15 september 2011

Rapport från en sömnlös utställare

Så var det dags då. Ikväll är det vernissage. (Gulp!)

Jag har sovit väldigt dåligt inatt, inte så konstigt kanske, men det är ju så typiskt. Somnade som en sten och sov gott i drygt tre timmar då jag plötsligt vaknade med ett ryck. Sen var det kört. Så fort hjärnan började knarra igång så var det som förgjort att somna om. Och så blev jag hungrig ovanpå allt. Suck. Jag slumrade väl lite på morgonsidan och klockan blev halv sju alldeles för snabbt...

Nåja. Det får väl gå ändå. Jag är ju ledig imorgon och får väl vila då. Värken i kroppen har varit extra besvärlig de senaste dagarna och om det beror på anspänningen och ansträngningen inför utställningen vet jag inte för det går ju fram och tillbaka annars med. Men det påverkar säkert.

Vi ska till kyrkan strax efter lunch och fixa det sista och då skulle visst nån från radio komma dit också. Carina hade fått en förfrågan och mailade till mig igår kväll om detta. Hon har ju skickat ut pressreleaser åt alla möjliga håll. Så det gäller att ha hjärnan fullt laddad idag. Vilket blir svårt med tanke på hur lite sömn jag fått... hoppas bara att rätt ord är lagrat på rätt ställe. ;-) Tänk vad bra om man kunde göra en diskrensning! Det kunde allt behövas.

Igår hade vi fullt upp med att placera ut dikterna och se till att de syns, står bra och att vi kan få plats med ljus och sånt. Vi använder allt möjligt som uppställningsplatser kan jag säga. Draperar stolar och annat med gråsvart tyg som vi sedan placerar pannåerna med dikter på. Vi använder också notställ, inte helt fel faktiskt. Kyrkan är sig inte lik sen vår framfart. Men det är ju fantastiskt att kunna använda en sån byggnad till detta.

Jag har alltid känt mig väldigt hemma i kyrkan här. Det kan ju bero på att jag lekte i närheten när jag var barn men det kan också vara en annan känsla av samhörighet med själva platsen. Och som jag sagt förut; kristen är jag ju inte men jag tycker väldigt mycket om själva kyrkan som sådan. Och även kyrkogården och området runtomkring.

Var hos min farmor igår och gav henne en specialversion av dikterna i ett häfte som jag fixade ihop häromdagen. Hon ser ju så dåligt och jag förstod ju att hon inte skulle kunna komma på själva vernissagen så nu kan hon istället läsa dikterna i lugn och ro hemma under sin skarpa lampa och sitt förstoringsglas. Hon blev alldeles tårögd när jag pratade om utställningen och även när hon fick häftet. Hon har hängt med i det mesta som stått i tidningar och talats om angående sjuka och utförsäkrade och särskilt under Påskuppropet. Hon är väldigt intresserad av och engagerad i det hela.

Nu ska jag försöka koppla av lite, sova går nog inte. Det är jag nog för stressad för. Men detta är ingen jobbig stress och jag vet att ikväll kan jag koppla bort allt och slappna av för då är själva starten klar. Själva startskottet liksom. Sen ska utställningen stå i kyrkan fram till den 27:e september för att åka vidare nån annanstans som jag inte vet ett skvatt om just nu. :-)

Om hjärnan inte tagit semester helt imorgon skriver jag en skvätt och talar om hur det gick. :-)

Kram!

lördag 10 september 2011

Sommarvärme

I väntan på kaffe så sitter jag här och pustar. Har nyss kommit hem efter en lång och varm men väldigt trevlig promenad med Erika och Isac. Det är sommar ute igen, tillfälligt, och jag blev väldigt svettig.

Vi var och tittade på forsen som rusade fram vild och galen. Det var rätt häftigt att stå och se vattenmassorna som vällde fram. Och tanken kom direkt om hur det kan kännas att vara på plats vid en tsunami och se hur det kommer närmare och man inte tar sig nånstans. Vilken kraft det är i vatten.

Den som sett Sagan om Ringen och minns när Arwen viskar magiska ord till floden och det blir som hästar som galopperar och dränker de som jagar henne och Frodo så kan jag säga att det såg nästan ut som små hästar som sprang och hoppade i forsen när vattnet liksom tog sats för att komma fort fram.

Passade också på att samla ihop lite äpplen i Erikas trädgård för att göra paj av. Det blev rätt många äpplen i påsen. Räcker förmodligen till fyra fem pajer, kanske fler. Men idag blir det inget mer gjort. Nu är jag så trött. Men nöjd och glad ändå. Benen och fötterna värker ikapp men jag ska försöka sätta mig bekvämt och vila dem sen.

Och dricka kaffe och äta lördagsgodis i form av Twix och Mars (såna där små då förstås). Det går inte av för hackor. Viktor som inte var med på promenaden (och som börjar känna att en förkylning är på G) har redan ätit upp sitt godis.

Ha det gôtt! Kram!


















onsdag 7 september 2011

Tillfällig energikris - kräver ransonering och akut påfyllning

Idag finns risken att det blir så här...













Eller kanske inte riktigt så illa. Men nästan. Jag känner mig lite lätt urlakad. Man borde ha ett rajtan-tajtan-batteri som Skalman har. Kanske kan höra med honom om han lånar ut sitt... Nån dunderhonung kan jag ju inte äta för då får jag ju ont i magen i tre dagar och det räcker allt till ändå med värk på alla andra ställen. ;-)

Idag har vi jobbat med collaget som vi ska ha med till utställningen. Sånt kräver tankearbete och idag hade jag en väldigt trött hjärna som gick lite på halvfart. Det är i alla fall så att vi klistrat upp papper från exempelvis F-kassan med lite olika innehåll som bakgrund. Och även domar på mina överklagningar och lite andra besked och ni kan väl gissa vad det handlar om då... ja just det; avslag. Alla namn är överstrukna med svart penna (för att ingen ska känna sig utpekad och stämma oss eller nåt sånt dumt) och viktiga textpassager är cirklade med röd penna. För största effekt. :-)

Vi ska ha dem i botten och sen klistra på foton och lite annat som symboliserar mitt liv under den här perioden. Jag tror det blir väldigt bra och rätt så effektfullt.





















Ett pingisbord kan man ha till mycket. Inte bara pingis.

En dinosaurie skymtar bland allt papper... ;-) Jag kan ju tillägga att det är inte klart än. Så ingen tror att det ska se ut så här. För det ska det inte. Lite mer ordning blir det allt. Jora så att...

Ha en go fortsättning på onsdagen! Kram!

måndag 5 september 2011

Uppdatering om läget och en ledsam upptäckt...

Det är dags för en uppdatering tror jag. Om det är nån som är nyfiken. :-) Det var längesen jag skrev om det som händer just nu.

Idag var vi till kyrkan för att provsätta upp dikterna och bestämma var de ska stå och för att känna in stämningen. Det kändes bra. Material till personliga inbjudningar och affischer är klara och ska skrivas respektive sättas upp.

Och jag börjar bli en aning nervös. Vissa stunder så känns det helt okej men ibland så vet jag inte om jag kommer att orka med alltihop. Och då menar jag själva uppmärksamheten. Allt är ju väldigt självutlämnande men det är ju också det som är syftet med det hela. Och jag vill ju att folk ska veta hur det faktiskt känns att bli sjuk, misstrodd och dåligt behandlad av (vissa) läkare och F-kassan.

Syftet för mig med diktutställningen är inte enbart att få andra i min situation att känna igen sig och få tröst utan att nå fram till allmänheten. Så detta är verkligen en förlängning av Påskuppropet dock i väldigt personlig tappning.

Utställningen har fått namnet Vägen Upp. Detta tyckte både jag och Carina var ett passande namn. Det var Ingrid på Sensus som kom på det först och nämnde det vid vårt möte. Och nu när vi bestämt oss så känns det inte som om något annat passar.

Vår intervju (som jag nämnde för ett tag sen) var tydligen publicerad nu i alla fall och mannen som skrivit artikeln hade tydligen gjort även mig till diakon. ;-) Jag gick in på Värmlandsbygdens hemsida och tänkte länka men kunde inte finna hela intervjun, det var bara början av den. Ska kolla upp det.

I fredags läste jag att den isländske konstnären Georg Guðni var död. Han dog i juni endast femtio år gammal. Tydligen väldigt hastigt. En hyllning till honom finns på Viggo Mortensens förlags sida Perceval Press. Det var längesen jag var in och läste där och när jag skrollade neröver sidan så blev jag lite lätt chockad när jag såg det. Detta var nämligen den konstnär vars tavlor jag fick väldig inspiration av när jag var i Los Angeles då för längesen och såg utställningen som han och Viggo hade tillsammans. Jag är så glad att jag ändå fått se både honom och hans tavlor på riktigt. Först på utställningen i Santa Monica och senare i Stockholm på ett galleri på Östermalm.

Men de flesta av hans tavlor ska man se i en stor lokal för de kräver utrymme och det lilla galleriet i Stockholm gav dem inte nån rättvisa. För att kunna känna djupet behövs en stor lokal för en del är väldigt stora och om man står för nära försvinner det där första magiska ögonblicket när man dras in i målningen och det känns som om man kliver in i den och omsluts av den. Låter kanske märkligt och flummigt men så kändes det att stå framför hans jättemålningar av den isländska naturen.

Hans målningar gav mig till och med inspiration till en dikt och den är med på utställningen. :-)

Den symboliserar en av de ljuspunkter i min tillvaro som behövdes för att jag skulle orka igenom de jobbiga åren. Tur att jag har boken Strange Familiar som jag kan bläddra i när jag vill för där kan man även ta del av hans tankar i form av dikter.

Mistur, Fell og Dalur...

Ur mörka jorden
Kommer en melodi
Svagt hörs den
Förtrollande
Rör sig framåt
Uppåt
Tar mig med
Med ögonen halvt slutna
Ser jag ljuset längre fram
Dras dit
Melodin bär mig

Dimman följer mig
Känner ingen oro
Följer med känslan
Som tar mig dit
Där jag aldrig varit förut
Eller har jag det?
Värmen sprider sig
Längs ryggraden
Och det känns
Som om någon lindat in
Mitt hjärta
I bomull

(ELB 2006)



Här kan man gå in och titta på fler av hans målningar








©Georg Gu
ðni


Ha det bra! Kram!


AddThis