Det bor nog en liten vädergumma i mig

I år har jag inte skrivit nåt om "våra" örnar. Det beror på att det örnpar som vi brukar följa har bytt boplats. De har alltså byggt sitt bo någon annanstans, i ett träd på privat mark, och ägaren var inte så glad i att ha folk rännande på hans ägor. Jag tror mest det var fråga om grindar som kunde glömma att stängas och att de egna djuren han hade kunde bli störda av envetna örnskådare. Men synd är det. Nu finns det ju andra örnar och andra bon också som man kan kolla på om man vill.

Hancock Wildlife Channel Live Cameras

Förra gången som örnparet bytte boplats så blåste deras gamla bo bort i en storm det året, mitt under ruvningsperioden tror jag, så kanske de kände på sig att det inte var bra att bo där just den säsongen. Man vet aldrig. Kanske det är samma sak nu. Det återstår att se. Det är lite trist att inte kunna följa dem och deras ungar, de är så duktiga i att ta hand om dem.

Idag har jag huvudvärk och jag skyller det på vädrets totala vändning (det ska ju bli snö men det vill jag inte riktigt låtsas om) för jag mår aldrig bra av så tvära kast. Varje gång på vintern när första snön kommer så brukar jag må pyton strax innan. Det blir atmosfäriska störningar i min hjärna liksom. :-)

Ingen glömd mjölkliter idag, trots att jag fick handla mat utan min minneslista för den hade jag glömt hemma. Ett par saker som var med på den listan glömde jag men det viktigaste kom med i alla fall. Chips till exempel. ;-)

Min trötthet följer mig fortfarande men det är lite bättre än förra veckan. Och jag ska försöka vila och ha mysigt under helgen för att samla kraft. Jag har varit väldigt dålig med att kommunicera med folk. Det blir ju så. Man gör det man måste och sen räcker det. Även om man vill så funkar det inte, man orkar inte hälsa på folk och sitta och prata. Det är ju sånt som tar mer kraft från mig än städning så jag måste låta bli just den grejen. För att få energi till annat.

Nåja. Fredag är det och det är ledigt igen. Jag har haft rätt mycket ledigt den här veckan, både måndag och tisdag, och det var skönt. Fyrverkeriet såg jag på inifrån i måndags, jag bor så nära, och det var otroligt tjusigt även om jag stod inne. Stora vackra raketer lyste upp himlen ovanför Konsum. Det verkade vara fler riktigt stora i år mot annars. För första gången på väldigt länge så var inte Viktor hos mig på valborg annars hade jag ju naturligtvis gått ut, han brukar inte vilja missa raketerna. Det gjorde han inte heller, han var där med sin pappa den här gången.

Och på tisdagen stod jag och såg första maj-tåget gå förbi. Det är nåt konstigt med mig och musikkåren, jag tror jag sagt det förut, för jag börjar alltid gråta när jag hör och ser dem komma spelande. Vad det beror på har jag inte lyckats klura ut. Kanske det är nåt barndomsminne som kommer fram eller också är det nåt annat. Jag har ingen aning och det känns oerhört larvigt att stå där med tårarna rinnande nerför kinderna när musikkårens trummor virvlar fram de där typiska takterna som man hört så många gånger och den här gången, när tåget gick förbi, så var det Arbetets Söner som de spelade. När de inte spelade så trummades det bara i marschtakt. Som tur var så grät jag aldrig de få gånger jag själv var med i första maj-tåget. ;-) Det var ju tur! Men jag har blivit mer känslig med åldern.

Jag har inte lyssnat på några talare från den dagen heller. Förra året lyssnade jag ju på Håkan Juholt och blev ganska så besviken på hur fortsättningen blev så i år orkade jag inte bry mig så mycket. Man kan ju se och höra dem i efterskott om man vill.

Nu ska jag sluta babbla och önska alla en trevlig fredag. Kram! :-)

Den här sorten ska vi knapra i oss ikväll. Mums!
















Och så blir det lite musik...

Några ord på vägen

Tips för tankspridda:

Ställ inte tuben med handkräm och tuben med ansiktskräm bredvid varann i badrumsskåpet. Risken finns att du tar fel och det är inget vidare med handkräm i ansiktet...

Kom också ihåg att blöta håret innan du tar en stor klick med schampo i handen...

Kolla noga att det är honung du är på väg att ha i teet så det inte är äppelmos...

Och sen tänkte jag på det där jag läste igår om årets julklapp. Om jag skulle få en matkasse levererad som present så hoppas jag även att den som skickat den kommer hit och lagar maten också. Hehe... ;-)


Och en sak till. Det är skamligt av Estrella att inte längre tillverka dessa chips. Jag vill ha tillbaka dem! NU!







Det var allt jag hade för idag. Kram!







PS: Bloggen betedde sig lite underligt medan jag höll på att skriva inlägget och det postade iväg sig själv utan vidare. Och jag fick ett felmeddelande så jag fick göra om alltihop en gång till. Så det berodde inte på mig om det fanns ett namnlöst inlägg under en kort stund om nu nån händelsevis såg det. :-)

Håhåjaja... pust

Idag har jag varit både arg och upprörd. Det enda som fortfarande kan göra mig absolut rosenrasande är när socialen tar ifrån mig pengar som jag så innerligt behöver.

Så det har varit lite mailkorrespondens med min socialsekreterare och till slut skrev hon att om jag inte var nöjd med hennes förklaring fick jag kontakta hennes chef och så hade hon skrivit chefens mailadress. Förmodligen blev hon trött på mig när jag framhärdade och ifrågasatte hennes uträkning.

Det är så här. Mitt bostadsbolag har gjort det väldigt praktiskt för sig genom att lägga ihop hyra, el och kabel-tv i samma bunt så att säga. Så man får en specifikation var tredje månad ihop med hyresavierna där de exakta avgifterna för dessa poster står. Men på själva avin är allt i en klumpsumma. Allt för att göra det enklare, antar jag.

Så långt är ju allt bra. Men nu är det tillfälligt strul med kabel-TV och dess distributör. Canal Digital har sagt upp avtalet och just nu har vi ingen alls. Men när bostadsbolaget väl tecknat avtal med en ny så får vi själva välja vilka kanaler vi vill ha istället för att bara bli tvingade att betala för ett standardpaket. I samband med detta så beslöt då hyresvärden att sänka avgiften på just kabel-TV och detta märktes ju på hyresavin. Det skulle bli 71 kronor billigare avgift. Inte mycket kanske någon tänker men för en som får försörjningsstöd är det rätt mycket. Det märks faktiskt rätt tydligt på summan av försörjningsstödet vilket jag fick erfara den här gången.

Efter en rätt så jobbig korrespondens med socialsekreteraren via mail, som sagt, och som slutade rätt så nyss med att jag fick kapitulera trots att jag hade velat dra på mig en rustning och hitta en häst för att gå till anfall med en lans mot hela socialkontoret för deras brist på information till fattiga människor, så ska jag väl tala om hur de tänker och gör...

Ehrm. Jo, när allt ligger på samma avi så får man hjälp med kabel-TV-avgiften fast man egentligen inte ska få hjälp med det för det tillhör inte skälig levnadsföring att ha kabel-TV. Och jag min idiot trodde ju att jag inte fick hjälp med den avgiften för de har ju papper och kan se alla avgifter var för sig. Det är väl då inte så konstigt att jag i min sanningsägariver skickade in papper på att avgiften sänkts, för att förklara den lägre summan på hyresavin, och trodde därmed att jag skulle få lite stålar över varje månad. (Hur naiv är jag egentligen? Man undrar ju...) Istället blir jag 71 kronor fattigare i och med att de tidigare hjälpt mig med en avgift jag inte trodde jag fick hjälp med.

GAAH!

Ja jag kan inte säga annat. Man vill ju skrika och slita sitt hår. Om man istället fick allt förklarat för sig direkt skulle sånt här inte behöva hända. Om de kunde vara tydligare i den information som man faktiskt får skulle inte sånt behöva hända. När man söker försörjningsstöd är det så extremt många saker att tänka på för egen del att det man får höra från socialsekreteraren angående regler och sånt försvinner i en grisblink. Man är ju samtidigt livrädd för att bli nekad hjälp och sitter och tänker intensivt på vad man ska säga eller inte säga... då tar man ofta inte in information så bra. Liksom.

Det är väldigt mycket som jag hade behövt få information om i samband med att jag sökte, och fortfarande söker, stöd men man får lära sig det den hårda vägen. Så är det. Och då menar jag inte bara denna händelse utan en massa annat. Det lönar sig väldigt dåligt att vara ärlig när det gäller socialen. Även om man skött sig ett helt liv så skiter det sig direkt när man kommer dit och behöver hjälp.

Mitt uppehälle, min ekonomi, styrs av en människa på socialens kontor. Hon kan bestämma om jag ska få pengar och hur mycket. Allt hänger på henne. Om hon anser att jag inte gör det jag ska, angående praktik och så, kan hon direkt göra livet surt för mig. Om hon vill. Det är detta som gör mig enormt frustrerad.

Att jag måste leva på försörjningsstöd är mitt enda stora problem just nu. Jag HATAR det! Att inte ha kontroll över ekonomin är så jäkla jobbigt. Men vad gör man? Kunde jag jobba full tid skulle jag ju göra det och då kunde ingen lägga sig i om jag fick billigare kabel-TV-avgift...

Dagen för övrigt har varit väldigt bra. Har börjat klippa och klistra inför lamineringen av dikterna. Den gamla lamineringsapparaten hade dragit sin sista suck imorse tydligen så de hade fått beställa en ny. Hm... Undrar om den blivit överansträngd så mycket som jag använt den. :-) Hehe... Nej det får jag verkligen hoppas att det inte var jag som gjorde slut på den.

Nu tror jag att jag ska se på nåt avsnitt av Life on Mars eller kanske Ashes to Ashes. När man känner sig extra sur och grinig (bland annat) så kan det hjälpa att se på DCI Gene Hunt när han svär och står i. Men när man sett alla avsnitt så förstår man att han skäller värre än han biter. Han blev snabbt min favorit i serierna. Rekommenderar dem varmt. :-)

För den som inte vet vad det handlar om så kan jag väl kort säga att polisen Sam Tyler (John Simm) är med om en olycka år 2005 och hamnar i koma och vaknar upp 1973. Han väntar hela tiden på att vakna upp till sitt vanliga liv men kan ändå inte vara riktigt säker på om han drömmer eller om han har blivit galen. Eller om han faktiskt lever på riktigt i den där världen.

Hans chef, Gene Hunt (Philip Glenister), är en polis som inte håller så hårt på reglerna. Nåt som Sam är väldigt noga med nämligen så det blir en del tjafs dem emellan...

Ashes to Ashes är en fortsättning som utspelar sig på 80-talet istället där en kvinnlig polis råkar ut för ungefär samma sak som Sam, fast på ett lite annorlunda vis. Fantastiskt bra serier båda två. Tack för det tipset Carina. ;-)

Och nu har jag blivit hungrig. Viktor har åkt med sin pappa, han ska vara hos honom en vecka, så det är lugnt och väldigt tyst här hemma. Snart är det dags för chips också. Mums! :-)

Ha en härlig fredag med möe gôtt å äte!

Kram!

Ny design!

Idag bestämde jag mig för att testa en annan design på bloggen. Ja man måste ju förnya sig då och då. Det är ju alltid kul. Den andra har jag haft nästan ända från första början och nu kände jag att det var dags att ändra lite.

Igår kväll kom min gulletös Erika hit för hon hade varit och handlat efter jobbet (på Willys om jag nu ska göra lite reklam) innan hon åkte hem och då hade hon köpt med sig en massa varor som kan köpas billigare på annat håll än de kan här hemma. En jätteförpackning med nötfärs som jag kunde frysa in i fyra delar, toapapper i storpack, gott bröd (som inte finns i Konsums brödhylla) och pasta i olika fasoner... Ja jag blev så glad. :-) Och jo såklart jag ska betala henne men hon får ju räkna ut först hur mycket det blev.

Vi pratade om just detta för ett tag sen, att vissa saker är ju så mycket dyrare i affärer på små orter men vi som inte har möjlighet att åka iväg och handla på annat håll har ju inte nåt val. Man måste ju ha mat och då får man lov att köpa det ändå även om det är lite väl dyrt ibland. Äta måste man ju.

Och idag är det fredag och äntligen chipstajm! Som jag har längtat efter chips den här veckan. Jag begriper inte varför det blir så. ;-) Jag är också väldigt sträng med att inte äta chips under veckan utan sparar det till fredag/lördag. Och den här gången ska jag unna mig en sort som vi åt i somras när Adde var här och som är väldigt god. Cream Cheese Chips. Mmmm... Jag får väl se om jag hittar nån film att titta på när jag mumsar dem i mig. För mig är det nämligen inte så att jag tänker vilken film jag ska se först utan för mig är chipsen viktigast. Hehe...

Ikväll får jag kanske en liten gäst som heter Isac. Erika ska på kalas och han brukar inte tycka såna är så roliga. :-)

Ha en härlig fredag. Med eller utan chips!

Kram!

Känner mig duktig idag...

Idag har det varit fullt upp. Det är inte ofta det är det. Men idag har det varit den ena saken efter den andra så jag blev lite stressad i morse när jag började tänka på det.

MEN.

Jag lyckades ta det lugnt, intalade mig att jag inte fick stressa för då går allt åt skogen. Och det spelar ingen roll vad jag ska göra. Det räcker med att jag vet att jag ska till tvättstugan och handla på konsum samma dag så blir jag stressad. Jag kan inte begripa varför det är så. För det är ju så dumt.

Och trots att jag varit så äckligt trött varje morgon och mina fötter och ben värkt så har jag i alla fall tagit min skogspromenad tre morgnar av fem. Inte dåligt. Det känns skönt att veta att jag åtminstone klarat av den och fått lite frisk luft och motion om det skulle vara så att jag inte orkar nåt mer den dan.

Istället för att flippa ur så tänkte jag att nu ska jag ta en sak i taget och det får ta den tid det tar. Strunt samma om jag inte blir klar förrän sent i eftermiddag eller ikväll. Och när jag tänker på det viset så går allt så mycket lättare. Och det är ju rätt självklart men ibland måste man säga det till sig själv för att få in det i (trög)hôvvet.

Jag tog min promenad imorse (hörde bl. a. ännu en ivrig talgoxe kvittra energiskt i skogen, de är inte så många än som satt igång) och det var jobbigt på slutet men när jag fått vila en stund efter så kändes det rätt okej. Jag gick ner i tvättstugan och la i maskinerna. Det är ju ett evigt rännande när man är i tvättstugan men det gick bra. Tog det lugnt. Sen åt jag lite. Gick och handlade och hann ut i ytterligare ett ärende innan Viktor kom hem och det var semmeldags. :-)

Och såna dagar som idag måste jag lägga på minnet i och med att jag vet att det går att fixa om man bara tar det väldigt lugnt. Gör jag inte det så blir det ingenting av nåt. Men nu är jag väldigt trött och kroppen värker. Och det är ju inte så konstigt.

Många som är hemma länge (sjukskrivna och/eller arbetslösa) brukar ofta tillåta sig själva att vara uppe sent och sova länge. Men jag försöker att inte vända på rutinerna. Nu hjälper det ju till att Viktor är här varannan vecka och vi går upp sju på morgnarna men även när han inte är hemma så försöker jag ändå lägga mig respektive gå upp vid samma tid. För att få en slags kontinuitet i det hela. Det känns bättre tycker jag. Men på helgen sover jag längre. Detta innebär att även jag kan känna mig mer som de som jobbar. Även om jag inte har ett jobb så går jag upp och har morgonrutiner precis som när man har ett jobb. Nu tar det lite längre tid för mig i och med att jag är så stel och trött och har värk men ändå. Det känns rätt bra att ha dessa rutiner. Inte för att jag vill verka präktig och så men det känns bättre att ha de här rutinerna om och/eller när jag måste ut på nån slags arbetsträning. Då är det inte så mycket man behöver ändra på liksom. Jag gillar att vara förberedd. :-)

Det är fredag och samma dilemma som vanligt: Vad ska vi se på för film när vi har fredagsmys?
Hm... nåja det löser sig väl. :-) Det finns ju värre saker att oroa sig över om man nu vill oroa sig för nåt. Bara jag får chips så är jag nöjd.

Apropå chips... sorgliga nyheter för de som är intresserade. Chipssorten "Roasted Garlic" från Estrella kommer aldrig mer att tillverkas för de sålde inte nog bra. :-( Eftersom man bör undersöka de riktigt viktiga sakerna i tillvaron (ehrm) så mailade jag till Estrella för att få veta var de tagit vägen. De har ju nämligen försvunnit från affärerna och jag har letat och letat sen i somras. Och då fick jag svaret att de sålde för dåligt. De godaste chips jag nånsin ätit! Jag fattar inte hur det kunde gå till. Men det kanske är så att de mest vanliga är vad folk alltid lägger ner i kundvagnen. Dill och gräslök och grillchips och sånt. Prövade Sourcream och dill förra fredagen men jag tyckte inte de var goda.

Saknar mina favoriter... :-(




Ha en bra fredag med eller utan chips! Kram!

"Full fart mot helgen..."

Hej och hå alla fredagsfirare! :-)

Imorse var det inte lätt att få iväg gossen till skolan. Håhåjaja... Och då kunde man nästan ha trott att det var den där lille dagispojken som kommit tillbaka. Det viktiga då är att avleda. Att prata om en massa annat som gör honom på bättre humör, får honom på andra tankar. Skoja med honom. På nåt vis så brukar jag lyckas. Men det gäller också att behålla tålamodet för det kan krävas en del försök och en del lirkande innan tjurandet vänder. Ibland kan det vara rätt så påfrestande.

Ibland blir han lite småsur på mig när jag har "vunnit" som han brukar säga. Och det är när han till slut inte kan hålla emot ett skratt efter mina enträgna försök att muntra upp honom. Men den ilskan är lätt övergående. En kapitulation som görs med ett leende för det mesta. Och vi är vänner igen och allt är gott och bra i världen. ;-)

Och idag är det ju fredag. Viktor blir hämtad i eftermiddag av sin far och jag kan ägna kvällen åt chips och att se på vad jag vill i filmväg. Det vill säga ej tecknat eller animerat av annan sort som det ofta blir när Viktor och jag har mys. Förra veckan såg vi på Flykten från hönsgården. En vansinnigt rolig film måste jag säga. Den var på video men den fanns i både svenskdubbad version och engelsk version med text. Så ena dagen såg vi den svenska och andra den engelska. De var båda lika bra. Trots att den gjordes för så längesen hade jag inte sett den förrän nu. Ja jag vet att jag är lite sen ibland...

Och om jag inte vill se på nåt kan jag ju alltid läsa en bok. Man kan äta chips då med bara man inte är fet om fingrarna när man vänder blad för det blir så tråkiga fläckar i boken då.



På min promenad igår såg jag att ljungen blommade och det är så vackert. Idag gick jag inte i skogen, det var tillräckligt att brottas med de mygg som anföll så fort vi kom ut imorse. Jag tog en annan tur idag.



Ha en bra fredag alla! Kram!


"Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta. "

Härliga fredag!

Solen kom fram till slut men det tog ett tag. Det var gråkallt hela förmiddagen. Jag har varit och arbetsprövat idag förstås. Idag gjorde jag en kaka, en chokladkaka av sån där färdig mix. De hade bara sån på Kupan. Men den blev bra. Dessutom så doftade det nybakat i hela lokalen. :-) Mums. För övrigt gjorde jag väl inte så värst mycket mer, men trött blev jag ändå. Nu är jag hemma, sen några timmar, och ensam för Viktor har blivit hämtad. Ute har det sopats på gatorna och det var skönt för det var väldigt mycket sand och grus överallt. Vår hall har varit som en sandlåda.

Nu väntar helgen och jag hoppas väl att jag inte blir sådär som en tom påse när jag slappnar av för det vore rätt trist ändå. Det ska ju bli fint väder i helgen så jag måste ju försöka ta vara på det. :-)

Snart är det dags för chips och nåt spännande att se på. Vi får väl se vad det blir... mitt senast hemladdade avsnitt av Lost kanske... ehrm... Serien är hur spännande som helst nu igen. Eller också kanske jag ser på en Harry Potter-film och lär mig trolla bort mig. :-)

Nu ska jag göra lite reklam här... detta är mina favoritchips och precis såna ska jag mumsa i mig sen. Gott!

Hur som helst, ha en härlig fredag! :-)

Kram från en "chipsnörd"

Ibland har jag nästan glömt vad jag heter...

En del dagar när jag sätter mig här för att skriva så drabbas jag av total blackout. Jag kan inte komma ihåg ett skvatt av vad jag egentligen tänkte skriva. Och det beror inte på att det var något väldigt oviktigt som jag hade tänkt skriva. (Fast ibland kanske det är mindre viktigt om jag säger så...) Endera är jag bara trött eller också väldigt tankspridd.

Och när man är på väg att ställa in vattenkokaren i kylskåpet och mjölken i städskåpet så kan man ju börja undra... Men när jag höll på att ta äppelmos i teet istället för honung var det ju mer förståeligt. Moset hade samma färg som honungen och var dessutom i en före detta honungsburk. Men teet hade nog blivit lite konstigt om jag inte kommit på vad jag gjorde i sista minuten. ;-)

Vid ett tillfälle presenterade jag mig som mor till mig själv och vid ett annat som Viktors pappa. Detta var vid två olika föräldramöten och jag var hemskt trött men ändå. När jag berättade om det senare tillfället för min dotter höll hon på att skratta ihjäl sig och det tyckte inte jag var snällt. Men så här långt efteråt är det ju såklart rätt roligt när man tänker på det. :-)

I alla fall.

Jag har läst lite på SVT:s hemsida om rättegången angående morden på de två små barnen i Arboga. Jag kan nog ibland tycka att det är lite svårt att läsa om sånt där, om alla detaljer som de gräver fram, men man vill ju ändå veta hur det går och vad de kommer fram till. Vid sådana händelser som just detta så kan man ju säga att verkligheten överträffar dikten. Många är kvällarna då man satt sig i tevesoffan och glott på deckare med de mest blodiga historier som kan hittas på. "Tyst vittne", "Mord i sinnet", "Rebus". Och jag har för mig att en hette "Messias", för att ta några riktigt ruskiga exempel. Sen har vi ju "Miss Marple" och "Poirot", "Morden i Midsomer", "Foyle's War" och ja jag kan inte räkna upp dem alla. Men när det händer på riktigt så fattar man inte först att sånt faktiskt kan hända i verkligheten. Det är alltför grymt. Mörda små barn... brrr...

Detsamma tänkte jag om mordet på Engla. Man ska inte jämföra mord men på nåt vis så känner jag det som att morden på Arbogabarnen var värre. Men det är ju bara min känsla och åsikt. Det har väl kanske med uppsåtet att göra, jag vet inte... Jag skulle också vilja ha en sån där hängiven polis/utredare inblandad i utredningen som brukar finnas i de där serierna. En som inte ger sig förrän han eller hon listat ut mördarens motiv och genom detta vet precis vem mördaren är. Vi får hoppas att det finns någon sådan här och nu i verkligheten. De verkar ju vara rätt säkra på vem som mördat barnen men det är så mycket förvillande information hit och dit så man kan inte så noga veta om det är som de säger.


Igår fick jag ett samtal från Försäkringskassan och varje gång någon ringer därifrån drabbas jag av lätt ångest just på grund av alla tråkiga besked de gett mig vid varje samtal. Men det var inte så farligt den här gången. Hon ville bara ha lite kompletteringar till min ansökan om tidsbestämt sjukbidrag. Sen får vi väl se vad försäkringsläkaren säger. Det konstiga är att alla ansvariga på FK säger att försäkringsläkaren endast har en rådgivande position men när det kommer till kritan är det ändå alltid försäkringsläkarens ord som är lag i besluten. Och denne läkare gör sig icke besvär att ta kontakt med den läkare som skrivit eventuella sjukintyg. Det är ju detta som gör att folk tvivlar på allt som de ansvariga bedyrar varje gång folk blir härskna över den behandling de får. Från den här sidan av staketet så ser det onekligen ut som om försäkringsläkaren alltid har sista ordet och säger han eller hon nej så blir det nej.

När man mår dåligt och faktiskt behöver hjälp och man då går till en läkare och får ett intyg om sjukskrivning så vill man bli tagen på allvar. När man inte blir det så känner man sig kränkt. Man blir sjukare eftersom det tar hårt på psyket att bli ifrågasatt när man är väldigt dålig och inte orkar med vare sig ens egen vardag eller annat. Det måste till en ändring. Mer samarbete mellan alla instanser är ju min önskan. Men bryr de sig om vad jag tycker? Nee...

Idag är det dags att betala räkningar, om man nu inte varit duktig och gjort det redan. Det har inte jag. Gläd er alla som lyckas få några kronor kvar när allt är betalat. Kanske det räcker till en påse chips i alla fall. :-) Och då får man ju inte klaga för det är inte helt fel med lite chips till mysfilmen på fredag eller lördag.





Här har vi en liten gynnare som verkar gilla själva burken.

Apropå det så minns jag den där karln som ville begravas i en Pringlesburk. En del kan allt få lite galna ideer men det kanske var han som uppfann just den burken, det minns jag inte och ingen får bli arg på mig för det för jag har ju nyss sagt att jag lätt glömmer saker...

;-)

Kram!