Utmaning: Vitaminfasta!

Den 29 februari började jag en 10 dagars vitaminfasta (Ledins vitaminfasta). Jo sant! Man ska trappa ner på ätandet i 2 dar och sen är det bara juicer/buljong som gäller i 6 dar och sen ska man trappa upp igen i 2 dar.

Jag är nu inne på dag nummer 6 i fasteschemat och det är första dagen sen jag började som jag känner mig piggare. Läste ju en del om hur man kan må under fastan men det gäller ju för så kallade normala personer. Som inte har fibromyalgi… Den värk jag haft sen lördag har varit värre än nåt av de fibroanfall jag haft nånsin tror jag. Huvudvärk kunde man få stod det. Jag har haft fibro-migrän i nästan 4 dar i sträck vilket är mycket värre än vanlig huvudvärk. 

Vägde mig igår (onsdag) och det visade sig att jag gått ner 3 kilo! Musklerna protesterar smärtsamt mot den förändringen. Kroppshållningen förändras ju i och med tappade kilon så jag hade inte orkat utan nån enstaka värktablett (Ibumetin). Musklerna reagerar ju alltid på minsta lilla förändring liksom. 

Förutom värken så har det jobbigaste med fastan varit när Viktor ska äta sin mat. När han steker falukorv till exempel. Suck. Och igår fick jag en sån enorm längtan efter rostat bröd. Men har jag tagit mig så här långt så tänker jag inte ge upp nu. Värken är så pass tolerabel idag att jag klarar mig utan nån värktablett. Det är enormt stort att inte behöva ta nån värktablett. Bara det gör mig glad.

Det stod också att man kunde motionera/ta promenader under fastan… inte denna fibromänniska! Tog en promenad i lördags och trots att jag precis börjat trappa ner på maten och inte ens börjat med den riktiga fastan höll jag inte på att ta mig hem så trött var jag i kroppen. Jag tror jag började slappna av så fort jag startade med fasteschemat för då visste jag att det enda jobb jag hade nu var att ta hand om mig själv. Det var mitt fokus liksom och då kom tröttheten. Och sen kom värken.

Jag har sovit enormt mycket och vilat och om nån så hade mutat mig med en massa pengar hade jag inte orkat ta ett steg. Förmodligen har jag massor med bôs i kroppen som behöver bortrensas. Men nu börjar jag som sagt känna mig piggare. Det stod också att hungerkänslan skulle försvinna… hm… jora så atte… stämmer inte här inte! Jag som i vanliga fall är hungrig en knapp timme efter grötfrukost blir såklart hungrig så det skriker i magen men jag försöker sprida ut det jag ska få i mig så jag slipper det värsta hungrandet. Har blivit av med halsbrännan också förresten. Trodde jag skulle få mer sånt nu när jag skulle dricka så mycket te men det har varit väldigt lugnt. 

På söndag får jag börja äta lite igen. Mycket försiktigt dock. Och det dröjer innan jag kan stoppa i mig pizza eller nåt sånt. 

Jag har också märkt att jag mår bättre inombords trots all värk. Bättre humör och lugn inuti, ingen stress och inte så mycket oro. Har nog inte varit så avslappnad på många år, vilket också gör att värken ökar. Så länge man är igång och stressar runt (eller är orolig/stressad inombords) så är musklerna i ett spänt läge och slappnar man av så får man en enorm värk och man blir fruktansvärt trött. Det är förmodligen anledningen till den smärta och trötthet jag haft nu. Min förhoppning är att jag ska slippa värktabletter helt framöver, var lite beroende av dessa innan fastan, så om det funkar så är det värt all värk jag haft under tiden. 😊

Fortsättning följer…

Det bor nog en liten vädergumma i mig

I år har jag inte skrivit nåt om "våra" örnar. Det beror på att det örnpar som vi brukar följa har bytt boplats. De har alltså byggt sitt bo någon annanstans, i ett träd på privat mark, och ägaren var inte så glad i att ha folk rännande på hans ägor. Jag tror mest det var fråga om grindar som kunde glömma att stängas och att de egna djuren han hade kunde bli störda av envetna örnskådare. Men synd är det. Nu finns det ju andra örnar och andra bon också som man kan kolla på om man vill.

Hancock Wildlife Channel Live Cameras

Förra gången som örnparet bytte boplats så blåste deras gamla bo bort i en storm det året, mitt under ruvningsperioden tror jag, så kanske de kände på sig att det inte var bra att bo där just den säsongen. Man vet aldrig. Kanske det är samma sak nu. Det återstår att se. Det är lite trist att inte kunna följa dem och deras ungar, de är så duktiga i att ta hand om dem.

Idag har jag huvudvärk och jag skyller det på vädrets totala vändning (det ska ju bli snö men det vill jag inte riktigt låtsas om) för jag mår aldrig bra av så tvära kast. Varje gång på vintern när första snön kommer så brukar jag må pyton strax innan. Det blir atmosfäriska störningar i min hjärna liksom. :-)

Ingen glömd mjölkliter idag, trots att jag fick handla mat utan min minneslista för den hade jag glömt hemma. Ett par saker som var med på den listan glömde jag men det viktigaste kom med i alla fall. Chips till exempel. ;-)

Min trötthet följer mig fortfarande men det är lite bättre än förra veckan. Och jag ska försöka vila och ha mysigt under helgen för att samla kraft. Jag har varit väldigt dålig med att kommunicera med folk. Det blir ju så. Man gör det man måste och sen räcker det. Även om man vill så funkar det inte, man orkar inte hälsa på folk och sitta och prata. Det är ju sånt som tar mer kraft från mig än städning så jag måste låta bli just den grejen. För att få energi till annat.

Nåja. Fredag är det och det är ledigt igen. Jag har haft rätt mycket ledigt den här veckan, både måndag och tisdag, och det var skönt. Fyrverkeriet såg jag på inifrån i måndags, jag bor så nära, och det var otroligt tjusigt även om jag stod inne. Stora vackra raketer lyste upp himlen ovanför Konsum. Det verkade vara fler riktigt stora i år mot annars. För första gången på väldigt länge så var inte Viktor hos mig på valborg annars hade jag ju naturligtvis gått ut, han brukar inte vilja missa raketerna. Det gjorde han inte heller, han var där med sin pappa den här gången.

Och på tisdagen stod jag och såg första maj-tåget gå förbi. Det är nåt konstigt med mig och musikkåren, jag tror jag sagt det förut, för jag börjar alltid gråta när jag hör och ser dem komma spelande. Vad det beror på har jag inte lyckats klura ut. Kanske det är nåt barndomsminne som kommer fram eller också är det nåt annat. Jag har ingen aning och det känns oerhört larvigt att stå där med tårarna rinnande nerför kinderna när musikkårens trummor virvlar fram de där typiska takterna som man hört så många gånger och den här gången, när tåget gick förbi, så var det Arbetets Söner som de spelade. När de inte spelade så trummades det bara i marschtakt. Som tur var så grät jag aldrig de få gånger jag själv var med i första maj-tåget. ;-) Det var ju tur! Men jag har blivit mer känslig med åldern.

Jag har inte lyssnat på några talare från den dagen heller. Förra året lyssnade jag ju på Håkan Juholt och blev ganska så besviken på hur fortsättningen blev så i år orkade jag inte bry mig så mycket. Man kan ju se och höra dem i efterskott om man vill.

Nu ska jag sluta babbla och önska alla en trevlig fredag. Kram! :-)

Den här sorten ska vi knapra i oss ikväll. Mums!
















Och så blir det lite musik...