Håhåjaja... pust

Idag har jag varit både arg och upprörd. Det enda som fortfarande kan göra mig absolut rosenrasande är när socialen tar ifrån mig pengar som jag så innerligt behöver.

Så det har varit lite mailkorrespondens med min socialsekreterare och till slut skrev hon att om jag inte var nöjd med hennes förklaring fick jag kontakta hennes chef och så hade hon skrivit chefens mailadress. Förmodligen blev hon trött på mig när jag framhärdade och ifrågasatte hennes uträkning.

Det är så här. Mitt bostadsbolag har gjort det väldigt praktiskt för sig genom att lägga ihop hyra, el och kabel-tv i samma bunt så att säga. Så man får en specifikation var tredje månad ihop med hyresavierna där de exakta avgifterna för dessa poster står. Men på själva avin är allt i en klumpsumma. Allt för att göra det enklare, antar jag.

Så långt är ju allt bra. Men nu är det tillfälligt strul med kabel-TV och dess distributör. Canal Digital har sagt upp avtalet och just nu har vi ingen alls. Men när bostadsbolaget väl tecknat avtal med en ny så får vi själva välja vilka kanaler vi vill ha istället för att bara bli tvingade att betala för ett standardpaket. I samband med detta så beslöt då hyresvärden att sänka avgiften på just kabel-TV och detta märktes ju på hyresavin. Det skulle bli 71 kronor billigare avgift. Inte mycket kanske någon tänker men för en som får försörjningsstöd är det rätt mycket. Det märks faktiskt rätt tydligt på summan av försörjningsstödet vilket jag fick erfara den här gången.

Efter en rätt så jobbig korrespondens med socialsekreteraren via mail, som sagt, och som slutade rätt så nyss med att jag fick kapitulera trots att jag hade velat dra på mig en rustning och hitta en häst för att gå till anfall med en lans mot hela socialkontoret för deras brist på information till fattiga människor, så ska jag väl tala om hur de tänker och gör...

Ehrm. Jo, när allt ligger på samma avi så får man hjälp med kabel-TV-avgiften fast man egentligen inte ska få hjälp med det för det tillhör inte skälig levnadsföring att ha kabel-TV. Och jag min idiot trodde ju att jag inte fick hjälp med den avgiften för de har ju papper och kan se alla avgifter var för sig. Det är väl då inte så konstigt att jag i min sanningsägariver skickade in papper på att avgiften sänkts, för att förklara den lägre summan på hyresavin, och trodde därmed att jag skulle få lite stålar över varje månad. (Hur naiv är jag egentligen? Man undrar ju...) Istället blir jag 71 kronor fattigare i och med att de tidigare hjälpt mig med en avgift jag inte trodde jag fick hjälp med.

GAAH!

Ja jag kan inte säga annat. Man vill ju skrika och slita sitt hår. Om man istället fick allt förklarat för sig direkt skulle sånt här inte behöva hända. Om de kunde vara tydligare i den information som man faktiskt får skulle inte sånt behöva hända. När man söker försörjningsstöd är det så extremt många saker att tänka på för egen del att det man får höra från socialsekreteraren angående regler och sånt försvinner i en grisblink. Man är ju samtidigt livrädd för att bli nekad hjälp och sitter och tänker intensivt på vad man ska säga eller inte säga... då tar man ofta inte in information så bra. Liksom.

Det är väldigt mycket som jag hade behövt få information om i samband med att jag sökte, och fortfarande söker, stöd men man får lära sig det den hårda vägen. Så är det. Och då menar jag inte bara denna händelse utan en massa annat. Det lönar sig väldigt dåligt att vara ärlig när det gäller socialen. Även om man skött sig ett helt liv så skiter det sig direkt när man kommer dit och behöver hjälp.

Mitt uppehälle, min ekonomi, styrs av en människa på socialens kontor. Hon kan bestämma om jag ska få pengar och hur mycket. Allt hänger på henne. Om hon anser att jag inte gör det jag ska, angående praktik och så, kan hon direkt göra livet surt för mig. Om hon vill. Det är detta som gör mig enormt frustrerad.

Att jag måste leva på försörjningsstöd är mitt enda stora problem just nu. Jag HATAR det! Att inte ha kontroll över ekonomin är så jäkla jobbigt. Men vad gör man? Kunde jag jobba full tid skulle jag ju göra det och då kunde ingen lägga sig i om jag fick billigare kabel-TV-avgift...

Dagen för övrigt har varit väldigt bra. Har börjat klippa och klistra inför lamineringen av dikterna. Den gamla lamineringsapparaten hade dragit sin sista suck imorse tydligen så de hade fått beställa en ny. Hm... Undrar om den blivit överansträngd så mycket som jag använt den. :-) Hehe... Nej det får jag verkligen hoppas att det inte var jag som gjorde slut på den.

Nu tror jag att jag ska se på nåt avsnitt av Life on Mars eller kanske Ashes to Ashes. När man känner sig extra sur och grinig (bland annat) så kan det hjälpa att se på DCI Gene Hunt när han svär och står i. Men när man sett alla avsnitt så förstår man att han skäller värre än han biter. Han blev snabbt min favorit i serierna. Rekommenderar dem varmt. :-)

För den som inte vet vad det handlar om så kan jag väl kort säga att polisen Sam Tyler (John Simm) är med om en olycka år 2005 och hamnar i koma och vaknar upp 1973. Han väntar hela tiden på att vakna upp till sitt vanliga liv men kan ändå inte vara riktigt säker på om han drömmer eller om han har blivit galen. Eller om han faktiskt lever på riktigt i den där världen.

Hans chef, Gene Hunt (Philip Glenister), är en polis som inte håller så hårt på reglerna. Nåt som Sam är väldigt noga med nämligen så det blir en del tjafs dem emellan...

Ashes to Ashes är en fortsättning som utspelar sig på 80-talet istället där en kvinnlig polis råkar ut för ungefär samma sak som Sam, fast på ett lite annorlunda vis. Fantastiskt bra serier båda två. Tack för det tipset Carina. ;-)

Och nu har jag blivit hungrig. Viktor har åkt med sin pappa, han ska vara hos honom en vecka, så det är lugnt och väldigt tyst här hemma. Snart är det dags för chips också. Mums! :-)

Ha en härlig fredag med möe gôtt å äte!

Kram!

Kanelbullens dag

Det verkar som om det blir mer och mer sällan som jag skriver här men rätt som det är så kanske det blir varje dag, det vet man aldrig. Varje dag den här veckan har jag faktiskt tänkt att jag skulle skriva en skvätt men jag har inte hunnit. Vilket kanske låter märkligt men det är sant. Det har varit en del annat att stå i och som jag tidigare sagt; tiden går men inte jag.

Hösten har redan kommit in i oktober och det är lite svårt att hänga med i svängarna. Snart är det jul. Jodå, det kommer att gå fort som räcer fram till advent och sen går de där fyra veckorna fram till jul lika fort om inte fortare. Men det känns rätt okej och anledningen till det är att jag inte behöver bekymra mig om snöskottning och höga elräkningar. Att vara befriad från detta gör mitt liv så mycket enklare och trevligare. Det där med snön brukar ju inte hända förrän längre fram, på våren nästan, men elräkningarna var ju en pest mest hela tiden.

Efter sju veckor med världens sämsta tevebild så blev den äntligen bra i torsdags kväll och har varit sen dess. Som genom ett under. Jag har mailat bovärden, jag har ringt till canal digital flera gånger under dessa veckor, och nu senast i måndags, men inget har hänt. Häromdagen, onsdag närmare bestämt, så mailade jag bovärden igen och undrade om vi hyresgäster verkligen skulle behöva betala för detta elände och vips så var bilden bra igen redan på torsdag. Plus att jag fick besked om att från och med nästa vecka skulle nån firma ta hand om och greja med kabelnätet. VA!? NU!? Efter att vi haft det så här i sju veckor? Man häpnar. Jag trodde allt var fixat nu, de har ju verkligen haft tid på sig och vetat om länge att det var fel på det. Jaja... då är det väl kanske att vänta sig tillfällig avstängning/nedsläckning och annat tråkigt under tiden som de ordnar med det. Vi får se.

Jag ville nästan inte stänga av teven på torsdag kväll för att det var så fin bild. Efter sju veckor med kornig bild och mycket störningar så är det ljuvligt att slippa anstränga ögonen för att se vem som är med i programmen. Ettan och fyran har varit allra värst, nästan omöjliga att se på ibland, och det är också de kanaler som jag ser på mest. Det var så klar bild så det var som om man putsat glasögonen ordentligt även om man inte ens hade dem på sig.

Mina grannar, de unga pojkarna på andra sidan väggen, har hållit igång som vanligt men sent en kväll runt 23.30 fick jag nog och bankade i väggen. Då blev det tyst. Så tyst att man kunnat höra en knappnål falla. Jag somnade äntligen i tystnaden. Sen dess har de hållit sig lugna och det var ju bra.

Den ungen mannen här bredvid i trappuppgången fick sent en kväll besök av en annan granne, som bor under honom. Mannens upprörda röst hördes in till mig där jag låg och löste korsord så jag gick upp och kikade i titthålet på dörren för att se vad som pågick därute.

Den irriterade grannen sa att nu fick det bli slut på drämmandet i ytterdörren varenda kväll för han behövde sova eftersom han gick till jobbet tidigt. Pojken lovade att sluta drämma igen dörren. Skyllde på att den varit trög av luftfuktigheten (?) så att det var därför han tvingats ta i så, men att det var bättre nu... jojo... Ehrm... Nog för att han drämt igen den några gånger till efter detta men han har absolut bättrat sig. "Tänk efter lite!" bad mannen. Och det var ju just det jag skrev om förra gången. Att de inte kan tänka att det finns fler som bor i huset som de ska ta hänsyn till. Mannen menade att på helgerna brydde han sig inte om ifall det var oväsen i lägenheten och trapphuset, men på vardagarna skulle det vara tyst och lugnt efter klockan 22. Gissa om jag blev glad där jag stod och tjuvlyssnade. Vi får hoppas att informationen gick in. :-)

Idag tycker jag att vi ska äta kanelbullar. Om man kan få tag på några. Jo för det är kanelbullens dag idag. Jag har tyvärr inga bullar men en härlig chokladsockerkaka som väntar på mig i köket. ;-)

Ha en härlig lördag! Kram!


Mums!