Känner mig duktig idag...

Idag har det varit fullt upp. Det är inte ofta det är det. Men idag har det varit den ena saken efter den andra så jag blev lite stressad i morse när jag började tänka på det.

MEN.

Jag lyckades ta det lugnt, intalade mig att jag inte fick stressa för då går allt åt skogen. Och det spelar ingen roll vad jag ska göra. Det räcker med att jag vet att jag ska till tvättstugan och handla på konsum samma dag så blir jag stressad. Jag kan inte begripa varför det är så. För det är ju så dumt.

Och trots att jag varit så äckligt trött varje morgon och mina fötter och ben värkt så har jag i alla fall tagit min skogspromenad tre morgnar av fem. Inte dåligt. Det känns skönt att veta att jag åtminstone klarat av den och fått lite frisk luft och motion om det skulle vara så att jag inte orkar nåt mer den dan.

Istället för att flippa ur så tänkte jag att nu ska jag ta en sak i taget och det får ta den tid det tar. Strunt samma om jag inte blir klar förrän sent i eftermiddag eller ikväll. Och när jag tänker på det viset så går allt så mycket lättare. Och det är ju rätt självklart men ibland måste man säga det till sig själv för att få in det i (trög)hôvvet.

Jag tog min promenad imorse (hörde bl. a. ännu en ivrig talgoxe kvittra energiskt i skogen, de är inte så många än som satt igång) och det var jobbigt på slutet men när jag fått vila en stund efter så kändes det rätt okej. Jag gick ner i tvättstugan och la i maskinerna. Det är ju ett evigt rännande när man är i tvättstugan men det gick bra. Tog det lugnt. Sen åt jag lite. Gick och handlade och hann ut i ytterligare ett ärende innan Viktor kom hem och det var semmeldags. :-)

Och såna dagar som idag måste jag lägga på minnet i och med att jag vet att det går att fixa om man bara tar det väldigt lugnt. Gör jag inte det så blir det ingenting av nåt. Men nu är jag väldigt trött och kroppen värker. Och det är ju inte så konstigt.

Många som är hemma länge (sjukskrivna och/eller arbetslösa) brukar ofta tillåta sig själva att vara uppe sent och sova länge. Men jag försöker att inte vända på rutinerna. Nu hjälper det ju till att Viktor är här varannan vecka och vi går upp sju på morgnarna men även när han inte är hemma så försöker jag ändå lägga mig respektive gå upp vid samma tid. För att få en slags kontinuitet i det hela. Det känns bättre tycker jag. Men på helgen sover jag längre. Detta innebär att även jag kan känna mig mer som de som jobbar. Även om jag inte har ett jobb så går jag upp och har morgonrutiner precis som när man har ett jobb. Nu tar det lite längre tid för mig i och med att jag är så stel och trött och har värk men ändå. Det känns rätt bra att ha dessa rutiner. Inte för att jag vill verka präktig och så men det känns bättre att ha de här rutinerna om och/eller när jag måste ut på nån slags arbetsträning. Då är det inte så mycket man behöver ändra på liksom. Jag gillar att vara förberedd. :-)

Det är fredag och samma dilemma som vanligt: Vad ska vi se på för film när vi har fredagsmys?
Hm... nåja det löser sig väl. :-) Det finns ju värre saker att oroa sig över om man nu vill oroa sig för nåt. Bara jag får chips så är jag nöjd.

Apropå chips... sorgliga nyheter för de som är intresserade. Chipssorten "Roasted Garlic" från Estrella kommer aldrig mer att tillverkas för de sålde inte nog bra. :-( Eftersom man bör undersöka de riktigt viktiga sakerna i tillvaron (ehrm) så mailade jag till Estrella för att få veta var de tagit vägen. De har ju nämligen försvunnit från affärerna och jag har letat och letat sen i somras. Och då fick jag svaret att de sålde för dåligt. De godaste chips jag nånsin ätit! Jag fattar inte hur det kunde gå till. Men det kanske är så att de mest vanliga är vad folk alltid lägger ner i kundvagnen. Dill och gräslök och grillchips och sånt. Prövade Sourcream och dill förra fredagen men jag tyckte inte de var goda.

Saknar mina favoriter... :-(




Ha en bra fredag med eller utan chips! Kram!

Phenomenal Woman

Pretty women wonder where my secret lies.
I'm not cute or built to suit a fashion model's size
But when I start to tell them,
They think I'm telling lies.
I say,
It's in the reach of my arms
The span of my hips,
The stride of my step,
The curl of my lips.
I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

I walk into a room
Just as cool as you please,
And to a man,
The fellows stand or
Fall down on their knees.
Then they swarm around me,
A hive of honey bees.
I say,
It's the fire in my eyes,
And the flash of my teeth,
The swing in my waist,
And the joy in my feet.
I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

Men themselves have wondered
What they see in me.
They try so much
But they can't touch
My inner mystery.
When I try to show them
They say they still can't see.
I say,
It's in the arch of my back,
The sun of my smile,
The ride of my breasts,
The grace of my style.
I'm a woman

Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

Now you understand
Just why my head's not bowed.
I don't shout or jump about
Or have to talk real loud.
When you see me passing
It ought to make you proud.
I say,
It's in the click of my heels,
The bend of my hair,
the palm of my hand,
The need of my care,
'Cause I'm a woman
Phenomenally.
Phenomenal woman,
That's me.

Maya Angelou

Jag har hört talgoxen kvittra... snart är det vår... säger vi. :-)

Idag när jag läste om ytterligare en våldtäkt som begåtts utomhus så började jag igen grunna på hur dessa personer var klädda. Jag menar det är ju kallt ute. Förra gången det hände var det till och med 15 minusgrader. Nu är jag en fryslort och har alltid överdragsbyxor över jeansen, en stor tjock tröja med huva, halsduk,vantar och en jacka som når nästan till knäna. Så hur var den kvinnan klädd när mannen klarade av att få av henne så pass mycket att han kunde... ja ni vet.

Och han själv då. Knäppa upp och plocka fram dingelidongen i vinterkylan. Då är det allt bra illa när han inte kan fixa det, på egen hand så att säga, hemma på kammaren... i värmen. ;-)

Man ska ju inte skämta om sånt där men jag måste säga att jag blir väldigt fundersam och får en hel del märkliga syner framför mig när jag läser om våldtäkter utomhus mitt i smällkalla vintern. Och även om hon bara hade vanliga brallor på sig, jeans exempelvis, så borde det varit nog så bökigt med snön och kylan och alla andra kläder man har på sig. För det kan väl ändå inte vara så att flickor går omkring och fryser rumpan av sig i kjol trots snöstorm och minusgrader?! Eller? Jag säger bara detta för att påvisa att har man kjol är ju det ett plagg som man lättare kan flytta på liksom... Jag har inga fördomar gentemot kvinnor i kjol men just under vintern är det en aning opraktiskt. Och har man kjol har man ju i regel tjockare strumpbyxor eller nåt slags pantalonger eller så. Inte stay-ups precis. Ni ser... jag har tänkt till ordentligt i den här frågan...

Nåja man kan diskutera sånt tills korna kommer hem, som de säger, men man blir inget klokare för det. Våldtäkter över huvud taget är förjävligt (ursäkta svordomen) och jag lär mig aldrig förstå hur den person som våldtar tänker. Nu har ju de som begriper sig på sånt där sagt att våldtäkter inte har nåt med sex att göra utan med makt. Jojo, så mycket har jag fattat. Den sexuella akten används för att utöva makt över någon annan. Den som blir överfallen och våldtagen blir besudlad, kränkt och känner sig maktlös och smutsig (i och med att just sex är så intimt och man gör det ju helst inte med vem som helst, om man inte valt det själv då förstås). Vilket är precis vad våldtäktspersonen vill. För då mår han (oftast är det ju faktiskt män som gör sånt här) bra och får en kick. Medan offret kanske aldrig mer vill ha sex eller en relation. Förstörd för livet. Ack. :-( Som sagt, man kan prata om det länge men det ska jag inte göra.

Lästips i ämnet: Katarina Wennstams böcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman.


Jag har varit på möte med min coach idag och hon hade fixat ännu en tid för massage åt mig. Jag var ju iväg på det i mellandagarna och massagen var ju bra och jag kände mig väldigt uppmjukad men jag blev lite väl yr i bollen efteråt så jag ska testa en gång till för att se om samma sak händer nu. Jag skulle kunna få sammanlagt fem gånger gratis tydligen. Det var ju bra. Nu skulle det skickas en slags remiss angående KBT och sen får vi se hur lång tid det tar innan jag får tid hos en terapeut. Man får ha tålamod.

Jag är fruktansvärt trött och det är med möda och stort besvär som jag kommer upp och får på mig kläder och försöker ta mig genom dagarna. Det känns en aning nedslående och i och med att jag har varit med om det så många gånger så borde jag ju vant mig när mina dåliga perioder kommer. Men det är samma elände varenda gång. Man blir lite less liksom. Jag måste liksom peppa mig själv hela tiden.

Därför lägger jag in lite skratt här. Min speciella engelska favorit som får mig att skratta hela tiden eller i varje fall varje gång jag hör och ser honom, vilket är bra för alla magmuskler och även den härliga känskan av glädje inombords, är Eddie Izzard. :-) Lägger in ett klipp här som jag kan skratta åt när som helst bara jag tänker på det. Ingen text tyvärr men han är rätt lätt att förstå. Om man har svårt för hans "drag-queen" stil kan man ju bara tänka bort det. Själv tycker jag han är rätt härlig med hela sin utstyrsel. :-)

Eddie Izzard jämför brittiska filmer med amerikanska.

En annan rolig typ, han är skotte, har en talkshow i USA. Det heter nåt med "Late, Late night with Craig Ferguson" eller nåt liknande. Han är så rolig. Och har en helt underbar skotsk dialekt. Honom kan man också leta upp på youtube om man har lust. Och få sig några härliga skratt. Om man har sån humor som jag har då kanske ska tilläggas. Inte alla tycker ju om samma saker... ;-)

Nu ska jag ta mig lite kaffe. :-) Ha en bra dag.

Kram!















Bok jag läser just nu: Universums Plan av Lena Ranehag.

Nu är det åter igen dags för...

SEMLOR!

Idag köpte jag årets första semlor som jag och Viktor festade på förut. :-)

Lite tidigt kanske men det struntar jag i för jag älskar semlor och det gör han med.

För övrigt har dagen gått väldigt fort. Idag fick jag tyvärr avboka mitt möte med min coach på grund av att jag helt enkelt inte orkade åka dit men vi pratade en lång stund på telefon istället. Detta är första gången som det hänt sen jag började åka dit i höstas. Bokade en ny tid nästa vecka. Hon bad mig tänka på positiva saker och försöka föreställa mig vad jag skulle vilja göra på en eventuell arbetspraktik men det är svårt att tänka på sånt när ens krafter och tankar endast räcker till att fundera ut vad man ska äta eller om man ska orka ta en dusch. Man orkar inte planera längre än till nästa timme om ens det ibland. Men men, jag ska väl försöka.

Det var på gång med KBT, ja jag vet att det varit det länge men nu närmar det sig och är liksom runt hörnet. Jag håller tummarna för att det blir av snart. Sen hade hon en annan grej också på gång åt mig men det kan jag skriva om längre fram... ;-)

Ugnen står på, det blir Stinas örtkyckling (med ris) till middag idag, ska gå och ställa in den strax. Lättvindigt och bra. Viktor spelar Sims och är nöjd och glad för att han idag får spela utan att behöva stänga av och bli hämtad av sin pappa på eftermiddagen. Jag har försökt hitta en film i vår välsorterade (ehrm) ;-) filmhylla som vi ska se när vi har fredagsmys sen men det gick inget vidare. Viktor behöver bara runt tjugo minuter så har han slukat sin del av chipsen så i och för sig behöver det inte vara en långfilm... Jag däremot tar lite mer tid på mig med chipsen. Ja vi får se vad det blir. Det ordnar sig nog.

Ett gammalt vinterfoto. (Kommer du ihåg när och var detta togs Kjell?) :-) Jag har några stycken sparade och de är så fina. Kom på alldeles nu att jag hade dem kvar.

Ha en bra fredag! Kram!

Julen ska ut och våren ska in... helst. :-)

Ja nu har jag plockat ner och ihop alla våra julsaker men det kommer att ta ett tag innan allt är nere i källaren för jag orkar inte ränna alltför mycket i trapporna. Jag bor högst upp så jag får ta en kartong och sen vänta en stund och sen ta en till. Och sen kanske jag inte kan ta fler förrän en annan dag. Så är det.

Idag mår jag inget vidare. Ugh! Och när jag fick ett brev från min handläggare på socialen så blev jag upprörd ovanpå allt. Nej det var inga hemska nyheter men jag blev arg ändå. Jag skrev till henne i mitt förra brev när jag skickade in ansökan för januari att jag behövde nya glasögon och undrade om jag kunde få lite stöd med det. Tipsade även om en glasögonaffär som har billiga glasögon. Nu hade hon svarat och skickat med en grön blankett som jag då var tvungen ha med till optikern där denne då skulle intyga att jag faktiskt behövde glasögon och varför. (Det kunde ju kanske hända att jag bara tänkte roffa åt mig deras pengar och använda det till annat... att jag ljög om att behöva glasögon.) Och sen var jag endast hänvisad till det ställe som socialen rekommenderade. Så jag skulle alltså inte ens få välja optiker och jag var tvungen att ta med en "skämslapp" som skulle skrivas på av optikern... Jag kände mig som ett barn som inte har några rättigheter alls. Vilken fantastisk självbild man får av sånt här. (Inte)

Om det var en standardsumma som de alltid delade ut i fråga om glasögon så kunde jag ju själv betala det som hamnade utanför den summan. Enklare än så kan det ju inte bli. Varför måste de bestämma alltihop? Och det där med intyget gjorde inte min känsla av att vara i beroendeställning mindre... Som jag sa häromdagen så försöker jag ju låta bli att tänka på att jag är beroende av deras hjälp. Suck.

Fick ett mail från SVT förut, jag är med på en lista där i och med att jag anmält mig för nyhetsbrev. Ikväll är det tydligen säsongspremiär för Uppdrag Granskning och det handlar om en 61-årig kvinna som tog sitt liv efter att hon fått avslag på sjukpenning från F-kassan. Jag ska försöka komma ihåg att se på det. Detta är vad som kan hända och det borde inte behöva hända. Tyvärr har det hänt alltför många gånger, därav uppmaningen om ljuständning den 26:e varje månad. Men nu verkar det som om medierna visar upp den hemska verkligheten angående hur F-kassan jobbar. Det är ju många som vetat det länge och som försökt göra media uppmärksam på det och nu verkar det som om det har startat på allvar. Fick ett mail från RESURS också i samma ämne.

http://svt.se/granskning

http://svtplay.se/v/1843722/uppdrag_granskning_sasongspremiar_2010

http://svt.se/2.123623/1.1824209/miste_sjukpengen_-_tog_sitt_liv?lid=puff_1765286&lpos=lasmer

Häromdagen fick jag sitta och förklara för Viktor om min fibromyalgi för hans far hade, i ett mycket uppretat tillstånd, slängt ur sig kommentarer som att jag bara tror att jag är sjuk och att jag bara skyller på det för att slippa jobba. Så då skickade jag med en broschyr om fibromyalgi. Jag fick dock inte säga nåt om att jag visste att hans far hade fått ett utbrott. Jag skrev en liten lapp och satte på häftet där jag bara skrev att Viktor frågat om min sjukdom.

Det hela handlade från början om att Viktor inte ville sova hos sin faster varje lördag när pappan jobbar. Han hade då föreslagit att få sova hos mig istället. Men det skulle han aldrig ha gjort. Det var inte bara detta om min sjukdom som han slängde ur sig och som Viktor fick höra på. Men vad hade hans fundering om var han skulle sova med min hälsa att göra? Ibland undrar man... Jag hade faktiskt högre tankar om honom än att han skulle sälla sig till resten av de obildade i den här frågan. Det var därför jag skickade med en broshyr, för att utbilda honom lite. Nu vet jag ju inte om han tänker läsa den men jag har ändå försökt. Dessutom hade han visst även tyckt att F-kassan gjorde rätt i att ta ifrån folk deras ersättningar. När man är arg blir man ibland elak men ändå... det finns ingen anledning för honom att säga sånt. Han är frisk och har ett jobb, vad har han att gnälla över? Missunsam eller? Mhm...

Jag brukar inte skriva riktigt så privata saker här på bloggen men detta tyckte jag verkligen tog priset. Så därför ville jag nämna det. Detta är alltså vad jag har att hantera...

I alla fall. Livet går vidare. Det måste det. Det bästa är väl att Viktor känner mig så väl och vet hur jag har det med min fibro så han bryr sig inte så mycket om vad hans pappa säger. Men ändå...

Isac var på hunddagis och hälsade på, tillsammans med matte, igår och enligt de uppgifter jag fick så gick det jättebra! :-) Idag skulle han vara där själv, halva dagen tror jag, så det ska bli intressant att höra hur det gick. Säkert gick det finfint. Han är väldigt sällskaplig av sig den vovven så han var säkert glad åt sina nya kompisar.


Ha en fortsatt bra onsdag. KRAM!

Ibland är det inte lätt att vara en apelsin... hehe...

Nytt år = nya vedermödor.

Ja det kanske var en lite negativ rubrik men ibland känns det så. Man har lämnat det gamla bakom sig men nu väntar nya eländen... jora så att...

Samtidigt känns det ju nytt och fräscht och man har ett helt nytt år att se fram emot. Nu kan jag ju räkna ut att det finns väldigt många som inte alls ser fram emot det. Alla de som blev utförsäkrade vid årsskiftet t.ex. Jag lider med er och tänker på er. Det är inte rimligt att behöva bli behandlad på detta vis.

Jag försöker oftast att inte tänka på att jag är beroende av socialens hjälp men ibland lägger det sig över mig som en blöt yllefilt och det blir tungt. Det känns som om jag sitter fast och inte kan göra nånting alls.

Då brukar jag möblera om. Jag tror jag har nämnt det förut här på bloggen. Så fort det känns som om mitt liv står stilla så möblerar jag om för det är på nåt vis det enda jag själv kan bestämma över och styra. Det enda som ingen annan behöver ha nåt med att göra. Så i helgen har jag ändrat om lite här hemma. Jag vill ha mer utrymme, mer luft omkring mig. Det känns som om det är trångt, möbelmässigt alltså, så jag försöker ta bort möbler som inte har nån funktion utan bara står där och tar plats. Det värsta är att jag har ett väldigt litet källarförråd så det blir svårt att få plats med grejerna. Vi får se hur det går.

Jag vill slänga bort och rensa. Så känner jag varje gång jag "sitter fast". Egentligen skulle jag vilja göra mig av med allt, packa en ryggsäck med det mest nödvändiga och dra iväg nånstans. Men det går ju inte.

Eller hur?

Nä, man får allt stanna kvar och gneta på. Vilket känns rätt så motigt just nu.

Glada nyheter finns dock! Isac har fått plats på hunddagis! Han ska börja inskolas imorgon, tisdag. Det ska bli spännande att se hur han trivs där. Han kommer säkert att tycka att det är hur roligt som helst för han gillar sällskap och att busa med andra vovvar. :-)

Viktor och jag ska ha julgransskakning idag, han är hos sin pappa den här veckan men kommer ju hit en stund efter skolan, och jag var och köpte hem lite godis förut när jag handlade. Jag skojade med honom när vi pratade om att ta bort granen om att jag kanske får lägga godis i kartongerna innan vi klär granen för att han ska vilja hjälpa till i fortsättningen... hehe... Han tycker inte om plastgran nämligen och han tycker inte det är en "riktig" gran och är därför inte intresserad av att klä den. Men klä av den går visst, för då är det godis gömt lite överallt. ;-) Jojo, såna är di små godisgrisarna...

Efter mycket gnöl och gnäll så fick jag iväg honom till skolan i fredags, det var första dagen efter lovet, och det hade tydligen varit en bra dag. Vilket jag visste att det skulle bli för han blir rätt trött på att vara ledig till slut men det skulle han aldrig erkänna.

I alla fall. Nu är det vardag igen och även om jag är glad för det, hatar helgdagar dock ej vanliga helger, så känns det jobbigt för nu måste man ju ta itu på allvar med det där besvärliga eländet som kallas för livet... ;-)

Ha en bra måndag! Kram!

Apropå nu för tidens svårigheter med att få jobb... en gammal sketch men väldigt aktuell ändå...

Sysselsättningsförmedlingen

Den här grejen fann jag på nätet och jag tyckte den var rätt kul. :-)