Livstecken igen. :-)

Jag har inte rymt men det har ju varit lite trist att inte ha en egen fungerande dator så det har inte blivit något skrivande här på ett tag. Men nu är det på gång i alla fall för Adde kommer hem på semester så då blir det grejat. Det ser jag fram emot. :-)

Livet rullar på. Praktiken är lite halvseg nu så här på semestern. Carina är ledig medan jag får harva på ytterligare ett tag. Kommunen har den policyn tydligen att de som är ute i praktik endast får två veckors semester. Helst skulle vi väl inte vara lediga alls antar jag. Och även om alla människor har rätt till ledigt så har vi, som är i kommunens projekt och därmed utan rättigheter efter vad det verkar, inte alls någon rätt till det. Jo två veckor är ju lite ledigt men när ens handledare har semester så kanske man inte har några direkt inspirerande uppgifter att utföra ändå och då blir det rätt meningslöst.

Och trots att de som är ute i projekt och praktik genom kommunen har lika många olika problem med sina liv som det finns folk till så tas ingen hänsyn till det. Jag menar ingens situation är den andra lik. En del är ju "bara" arbetslösa medan en annan grupp, den jag tillhör, är utslängda ur sjukförsäkringen även om vi fortfarande är sjuka. Och i den gruppen är vi ju också på olika nivåer. Sen finns det ju de som klarar arbeta halvtid eller deltid och de får heller inte ledigt. Så oavsett om man gör praktik sex timmar i veckan (som jag) eller trettio timmar så är det lika för alla. Men alla har vi väl rätt att ha semester efter ordning? Men kanske inte förresten, vi är ju så erbarmligt lata allihop... ehrm... ;-) Vi måste ju ha nån som står där med piskan så vi inte slappar till oss...

Min psykolog sa en gång att även om folk i största allmänhet inte tycker att det är något ansträngande att gå i terapi och jobba med sig själv så är det en enorm energikrävande sak att hålla på med. Man blir väldigt trött. Att jobba med sig själv tar mer energi än att göra nåt fysiskt arbete. Men sånt är det aldrig nån som tänker på. Och även om jag inte går på sessioner så ofta som jag gjorde i början så måste jag ju ändå med hjälp av de olika verktyg jag fått av henne i terapin se till att hålla mig på en jämn nivå framöver. Detta tar ju också kraft. Man är liksom aldrig färdig, hela tiden poppar det upp saker som man får ta itu med. Tankar som man ska jobba med och så vidare...

Jag älskar min praktikplats på alla sätt och vis men nu känner jag att jag vill ha ledigt jag också. Sen gör jag ju en del av "jobbet" hemma så jag måste ju inte vara på plats så sett. Om det ska skrivas ihop saker, eventuella artiklar och födelsedagstexter, så gör jag det helst i lugn och ro vid min egen dator. Och de timmarna får man ju också räkna. De hamnar ibland utöver den vanliga praktiken men det gör inte mig nåt för det är sånt jag sysslar med när jag orkar och inte på ett anvisat klockslag med en handledare hängande över mig. Det finns aldrig nån som hänger över mig på pastorsexpeditionen förresten och har aldrig gjort, det var bara en sån där metafor eller vad de kallas. Carina ger mig fria tyglar. :-)

Detta har påverkat min kreativitet på ett väldigt positivt sätt och gett mig inspiration i massor och det är jag så glad och tacksam för. Det i sin tur gör att min självkänsla stiger och jag känner mig värdefull och på grund av det kan jag istället för att tappa energi istället få energi av det jag gör. Och det är ju så det ska vara när man trivs med sitt arbete. :-)

Tänkte idag lägga in en länk till en härlig låt som jag tycker är upplyftande och kul. För alla depparjeppar och även andra som kan behöva ett litet lyft om det känns tungt och hårt.

Robert Broberg - Bättre vara ute på hal is och ha det glatt...

Det finns en del andra låtar med honom som också kan hjälpa att lyfta upp en när man är nere. Han är en ordtrollare så man får ju verkligen koncentrera sig på texten. Så man inte missar nåt. Hehe...

Ha det bra i sommaren!

Kram! :-)

Jag behöver inte vara som alla andra

Man är tydligen ingen riktigt häftig person om man inte är med i Facebook. Okej då är jag inte nån häftig person, jag kan leva med det.

Är det nån mer än jag som är trött på Facebook?

För mig är det nästan i klass med rökning vid vissa tillfällen. Och det går att jämföra på lite olika vis. När jag jobbade så kunde vi ibland sitta på rasten och ha ett både roligt och intressant samtal men helt plötsligt reste sig 8 av 10 för att gå ut och röka. Vilket oftast innebar att de där 8 fortsatte diskussionen på balkongen och vi som var kvar blev utanför.

Så är det lite med Facebook också. Om man inte är med så får man inget veta. Eller man blir på nåt vis utestängd från viss information. Om man inte går med förstås för då får man ju veta saker.

Visst kan man hänga med rökarna ute på balkongen och då riskera passiv rökning om man är tillräckligt nyfiken men det har aldrig frestat mig nämnvärt. Samma med Facebook.

Och nu när Erika skaffat det också... ja det var droppen tror jag. ;-)

Och med rökningen så kan jag tycka som så att de som röker får röka så mycket de orkar bara jag slipper utsättas för skiten. Jag och alla andra som inte röker eller vill få den i oss, kanske ska sägas. Och nu kan jag lägga till Facebook. Folk kan väl vara med så mycket de orkar men sluta tjôta om det så in i baljan. Man får ju eksem i hjärnan! Och det finns faktiskt andra sätt att kommunicera, det hoppas jag att folk inte glömt.

Och nu har jag skrivit så mycket om eländet och nämnt namnet alldeles för mycket så jag har använt upp min kvot för lång tid framöver. Hehe...

Nåja.

En lite sorglig händelse är att en vilda västern-favorit; James Arness har avlidit 88 år gammal. Han kommer alltid att vara Zeb Macahan för mig. När Zeb dök upp så ordnade det sig alltid. Nog för att jag var extremt kär i Luke när det begav sig (ehrm) så var det ändå alltid toppen när Zeb kom ridande, hoppade av sin häst och sedan haltade fram i sin hjulbenthet med pistolen instoppad innanför linningen på sina hjortskinnsbyxor eller vad de nu var gjorda av. Lång var karln också, runt två meter.

För ett tag sen så såg jag faktiskt hela serien med Familjen Macahan, de finns ju på dvd nu. Det var ett kärt återseende kan jag säga.

Som jag minns honom... Zeb Macahan.








Ha en härlig dag! Kanske den kan bli både rökfri och Facebook-fri. :-)

Kram!

Klämdag

Idag är det en sån där klämdag och då får man ju försöka hålla i minnet att det egentligen är fredag. Så man inte blir helt vilsen och gör nåt dumt. Vad det skulle vara vet jag inte så där direkt. Men ändå. Det var ju liksom en torsdag förklädd till söndag igår.

Jag bloggar inte så ofta, dels beror det ju på att min dator är kaputt och dels har jag haft en massa annat grejs för mig. Men förmodligen beror det mest på det där med datorn. Kan också säga att jag väntar tålmodigt (försöker i alla fall) och nyfiket på att se vad Adde hittar på för nåt åt mig. :-) Det är dock svårt att vänta även om man väntar på nåt gott...

Det är varmt och gôtt ute, jag har varit på Konsum och Ica och handlat, ja de har ju inte (närmare bestämt aldrig) allt på den ena affären. Idag har jag köpt GB gräddglass låglaktos. Jag blev så glad när jag stod där och kollade. Egentligen skulle jag inte ha nån glass men jag kollade på lattjo och då fick jag se massor med laktosfria glassar. Det fanns till och med pinnglass och strutglass (tofuline). Detta har jag inte sett tidigare så jag blev glad. Men jag köpte en låda med vaniljglass som vi väl ska prova under helgen. Det som är lite trist är att än så länge finns alla laktosfria glassar i väldigt små förpackningar och blir också lite dyrare än vanliga. Men det kanske ändrar sig om/när fler glassfabrikanter satsar på låglaktosglass. :-) Hoppas kan man ju. Och jag kanske slipper maila till dem och tjata. Hehe...

Jag ska öppna korsdrag för att få in den somriga luften och även känna dofterna som flyger omkring ute. Träden blommar, bina surrar, tornseglarna är i farten och det doftar syren. Mmmm... härligt. Det är nog sommar nu faktiskt. Idag i alla fall.

Ha en go klämdag! Kram. ;-)

PS. Den här vackra utsikten hade jag i söndags då jag var hundvakt och vi tog en härlig och lång promenad i blåsvädret. :-)

Förkylning och lyckad födelsedagsfest

Ja nu är jag här igen. :-) Det är lite trist att blogga från en annan dator (fortfarande Viktors) men det beror ju till stor del på att jag är ovan tangentbordet.

I alla fall.

Festen gick så himla bra förra veckan trots att jag såklart hade gått och blivit förkyld. Jag har inte varit förkyld sen hösten 2009 så det var en chock. Men jag samlade ihop mig och var med i alla fall och det blev en väldigt lyckad fest. Jubilarerna deltog glatt i det hela och sjöng och hade roligt. Och efter festen så gick de flesta fram till det bord där vi lagt upp en del saker från våra minneslådor. Detta var väldigt populärt för där blev de kvar både länge och väl. :-)

Här kommer lite foton.


Selma Lagerlöf (Eva-Mi Tapper)

Jag och vår kantor Birgitta. Jag representerar 20-talet och hon 60-talet.

Carina var jättepiffig i en hatt från 50-talet. Hennes klänning var fantastisk också men jag har ingen helbild på henne för närvarande.

Zarah Leander (Eva-Mi Tapper) som sjöng om syrsor.

Den som vill höra Zarah själv sjunga sången om syrsor kan få göra det här. Sång om syrsor.

Det är en av de sånger som vi hade med på festen som ger mig rysningar. Den är så fin. :-) Och eftersom det var jag som letade upp de sånger vi skulle ha med så kan jag ju säga att jag pushade lite extra för just denna. Den passade Eva-Mi väldigt bra för hon har en rätt så mörk röst.

Over and out för den här gången.

Ha det bra! Kram!

Livstecken

Ja jag har ju fortfarande ingen egen dator. Det gick inte att fixa den igen. De dagar jag kan använda Viktors dator så kan jag ju åtminstone kolla min mail och läsa lite och så. Men allt som jag har i min dator kan jag ju inte komma åt förrän Adde kommer hem och kan hjälpa mig.

Men livet går vidare ändå.

Igår var vi iväg till Värmlandsteaterns kostymförråd för att leta upp de kläder som vi ska ha nästa vecka på vår födelsedagsfest. :-) Jag ska representera 20-talet. Och som jag sa för ett tag sen så ska jag försöka fixa foton från jippot och våra kläder. Det börjar dra ihop sig, på tisdag är det dags.

I alla fall. Det är bara att kämpa på i galenskapens värld. ;-)

Ha det bra! Kram!

Fibromyalgidagen 12/5

Idag vill jag uppmärksamma alla på att det är Fibromyalgidagen. En viktig dag och även en väldigt viktig och riktig (och sedan länge godkänd och med diagnosnummer) sjukdom. Den syns kanske inte på utsidan men vi som är drabbade känner den desto mer.

Andra nyheter... datorn har kraschat igen. Den är förmodligen på väg att lägga av helt men datordoktorn har inte tid att göra nåt åt det hela än på ett tag så vi ska testa att formatera den igen och hoppas på att den håller längre än den gjorde nu; fyra dagar. Suck.

Fick också besked från min handläggare på socialen om att jora, normen har höjts i år för försörjningsstöd. Jag frågade nämligen för det märks ju inte ett skvatt på den summa jag får. Jo jag har ju barn så jag får ju en ökning på... håll i er nu...

135 kronor i månaden! Vad i hela friden ska jag köpa för dessa pengar? Det är ju så mycket så jag blir ju alldeles snurrig. Ska försöka samla ihop mig efter detta glädjefnatt. Ugh!

Om jag inte haft barn vad hade jag fått då... 35 kronor kanske.

Nej det fattas några siffror i den höjningen för att det faktiskt ska märkas att det är en höjning. Jag trodde de skulle räkna ut hur mycket maten faktiskt kostar men det fick bara bli i mina drömmar det. För att det ska märkas skillnad och vara meningsfullt att höja normen så får de allt lägga på minst en femhundra kronor. Minst.

Sen har jag hört att Borg vill höja barnbidraget. Mhm... det hjälper inte alla oss som lever på försörjningsstöd. Vi får inte mer ändå. Som jag sagt förut; om socialen slutar räkna barnbidraget som en inkomst (det är ju lika för alla som har barn: ett bidrag) så kanske de barn vars föräldrar lever på stöd kan köpa dem kläder och annat själva istället för att andra (ex vuxna barn i familjen) ska behöva köpa dem.

Nä ja ä inte bitter... jo lite kanske. Men bara en liten stund för idag har jag tagit på mig en t-shirt med texten: Don't be negative. Så då kan man ju inte gå omkring och vara sur och så... :-)

Ha en härlig dag! Kram!

Tillbaks igen!

Efter en fantastiskt fin promenad, det var längesen jag tog en tur på morgonen, så kan jag konstatera att livet är rätt bra ändå. Fåglarna kvittrar och solen värmer. Och datorn är, åtminstone för tillfället, fixad. Den är lite lurig ibland dock. Men jag hoppas det ska hålla sig tills vår egen datadoktor Adde kommer på besök nästa gång och kanske kan ta sig en titt. Nu fick jag/vi hjälp via telefon och det fick gå det med.

Igår eftermiddag var jag lite slö men jag satt och såg på intressanta saker på bland annat SVT-play. Jag såg faktiskt på Håkan Juholts första maj-tal. Ja jag vet att jag är sen men det har inte blivit av förrän igår. Och jag blev så fylld av glädje och sån där kämpaglöd. Det var det bästa tal jag hört på väldigt länge. Inte sen Palmes dagar har jag blivit så peppad. :-) Det känns bra, hoppas han kan ha samma glöd inför nästa valrörelse för då kan det nog nästan garanteras bli fler väljare som röstar rött.

Sen såg jag på en helt annan sak på SVT. Veckans föreställning med Carrie Fisher. Nåt så in i baljan bra tyckte jag. För de som inte vet vem hon är så kan jag säga att hon spelade prinsessan Leia i Star Wars. Och är dotter till Debbie Reynolds och Eddie Fisher. Och vad jag inte visste var att hon varit gift med Paul Simon. Hon var väldigt utlämnande men det var på ett härligt sätt om jag säger så.

Nåja. Nu är det måndag och jag ska väl inte sitta här och töla. :-)

Här kommer lite lördagsbilder från när jag var hos Erika...


Morris orkade inte vara med så mycket ute, det var för varmt för honom men en liten stund kom han ut för att bli kliad och gosad med. Plus att Erika hade mat på en tallrik och man vet ju aldrig om nåt kan ramla ner... Det är min skugga som hänger över honom. Jag lutade mig fram medvetet så han inte skulle få solen mitt i nosen.








"När små tulpaner i mossa... rodna och blossa...krävs inga stora ord..."
















En annan tjusig blomma som jag inte vet vad det är för sort.














Isac strax innan vi gick på promenad.

Viktor var inte med alls, han var hemma och spelade Sims och åt lördagsgodis. :-)










Ha en bra dag! Kram!