Måndag med liten dikt och (självplågande men ändå rolig) nostalgi

Så var det måndag igen. En måndag som känns lite sömnig måste jag säga. Det har inte blivit så mycket gjort idag men ibland har man ju såna dagar. Helgen däremot var ju rätt så välfylld med aktivitet, Isac var ju här på lördag och sov över tills igår och igår kom Erika för att hämta honom och stannade ett tag. Viktor blev klippt och han blev så fin. :-) Jag rände i tvättstugan igår eftermiddag också. Så det var fulltecknat liksom. Kanske därför jag är extra sliten idag.

Idag fick det mesta ligga nere när det gäller laminering och sånt för Carinas dator hade kraschat så vi kunde inte skriva ut nånting. Så det blev ändrade planer men det gjorde inte så mycket.

Läste bland annat i en pärm med dikter och jag fann en (bland många) som jag tycker är bra. Den är skriven av Ann-Kristin Åklint och finns med i en diktbok som heter Skymningspendlaren.

Omvänt

Jobbet hemligt hemlikt
hemmet hemligt jobbigt
avkopplande arbetsliv
hektiskt hemliv
semester är mammaledighet
mammaledighet är mammaarbetstid
arbete är fritid
fridtid
tid för tankefrid

Ann-Kristin Åklint

Det där med mammaledighet som är mammaarbetstid är väldigt träffande tycker jag. ;-)

Satt här och letade på Youtube efter nåt som hade med måndag att göra, för jag är lite seg i huvudets kola idag och ville ha nåt lättsamt att glo på. Hittade då ett klipp som heter "Nostalgi från Äntligen Måndag". Nostalgin syftar på hur SVT var under 80-talet, vad som visades i teve i våra två kanaler helt enkelt.

Äntligen Måndag är en programserie som visades 94-95, och som jag inte har sett alls, med Fredde Granberg, Peter Settman och Kajsa Thoor som programledare. Visste inte ens att programmet fanns förrän alldeles nyss. Ljudet är väldigt lågt men det är lika bra när man hör den musik som faktiskt framfördes under 80-talet i SVT. (GAAH!) :-)

Kläder, humor, musik med mera. Det var ju så här och hur i hela friden stod man ut? Men det fanns ju inte så mycket att jämföra med... men det är allt så man skäms lite å andras vägnar. Ibland när jag ser på foton från den tiden så blir jag lite lätt förtvivlad. Hur man såg ut!

Hoppas att ingen blir alltför deprimerad av denna tripp. :-) Ha det gôtt. Kram!

Hundvaktslördag

Idag blev jag och Viktor hundvakter sådär bara tvärt för Erika skulle på vift. Vovven får stanna över natten också. Han var lite orolig strax efter att hon gått men han är så duktig nu för tiden och lugnar sig fort. När han var yngre var han så ledsen att han till och med ylade till och från och vissa gånger gick det inte över förrän han fick gå ut på en promenad. Det finns inget som tar bort en vovves bekymmer som en riktigt bra promenad med mycket nytt att nosa på. :-)

Viktor har läst ut en maffig bok som heter Isöhäxan skriven av Henrik Larsson. Det här är andra boken i fantasy-trilogin Blodsarvet. Detta är böcker som är så spännande så man kan inte lägga dem ifrån sig, säger Viktor. Visst är det härligt med såna böcker! Så här ser omslaget ut.


















Apropå bok så har jag ju totalt glömt att tala om hur den där boken var som handlade om "Hvad en gosse bör veta". Boken jag läste tidigare i år, minns inte ens när, och som vi har i minneslådorna. Där skulle då alla gossar få reda på hur man bäst tar vara på sig i livet. Det avsnitt som handlade om fortplantning var väldigt luddigt. Det var mest tal om djurens värld som han då försökte jämföra med människans och då blir det ju lite galet ändå. Visst kan man se likheter när det gäller däggdjur men hallå... Och det var ingen förklaring hur det faktiskt gick till när själva barnet blev till. Med spermier och ägg och sånt. Sånt är ju inga konstigheter utan det går att beskriva rent kliniskt om man vill men inte ens det gjordes. Så där fanns det många frågetecken som om jag varit en liten gosse på den tiden nog hade velat räta ut.

När jag kollade upp Sylvanus Stall så var han ju också en känd moralpredikant. Det vill säga förmodligen en sådan man som tyckte att allt var snusk. I alla fall det mesta. ;-) Och då kan det ju bli lite svårt att förklara fortplantningsakten ens i klinisk version. Och gossar skulle heller naturligtvis inte under några som helst omständigheter ägna sig åt "självbefläckelse" som det kallades. Det var många råd om att hålla sig ren för att undvika "retning". Såhär såg han ut förresten herr Stall.



















Jag tror inte nån gosse som läste denna bok blev så särskilt mycket klokare och förstod sig på det där med livets uppkomst. Folk sa ju att barn kom med storken länge. ;-) Eller som i Raskens där tanten som hjälpte Ida med förlossningarna sa till syskonen att hon hittat bäbisen i ett dike. Då undrade ju en av pojkarna varför hon nödvändigtvis skulle ta med sig alla barn hon hittade i diken hem till dem...

Ha en bra lördag. Bjuder här på lite lördagsgodis. :-) Kram!

Denna gång vet jag faktiskt vem Nobelpristagaren är

När jag fick läsa att Tomas Tranströmer fått Nobelpriset i litteratur så kände jag att "det var ju roligt" och den lite svala reaktionen betyder inte att jag tycker att Nobelpriset är som en 25-kronorsvinst på Triss eller så. Nej det är bara mitt vanliga sätt att reagera på sånt där. :-)

När jag pluggade litteraturvetenskap, i slutet av 90-talet, så blev alltid alla lärare/lektorer alldeles glansiga i ögonen så fort Tranströmer kom upp i diskussionen. Och de prisade honom ständigt. Men på den tiden kunde jag inte riktigt uppskatta det han skrev. Tyckte att det han skrev ibland var lite svårt att liksom ta till sig.

Så imorse tog jag fram mitt ex av Svensk Dikt som jag använde under studierna. En tjock bok full med svenska poeter och diktare och som är fullklottrad på sina ställen med sånt där "klokt" som kom fram i analyserna. Jag har alltid haft svårt att analysera dikter. För mig så går de endera rakt in i mitt innersta och stannar där eller också fattar jag inte ett smack. Och det spelar ibland ingen roll hur mycket jag får förklarat för mig att "såhär tänkte han och detta är en metafor för det och det..." Jag sitter där i alla fall och tänker att "så kanske diktaren inte alls tänkte det är nog bara du som gör det".

Jag fann dock en dikt av Tranströmer som jag hade gjort en liten stjärna vid. Vilket då innebär att jag tyckte mycket om den då när jag läste den första gången och detsamma gjorde jag nu. Här kommer den.

Minnena ser mig

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, som kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

Tomas Tranströmer

Den här dikten fann mig liksom. :-) Inte tvärtom.

Sen har vi ju den fantastiskt duktige och väldigt omtyckte Steve Jobs som gick bort häromdagen. Honom har jag ingen direkt uppfattning om så sett men jag läste ett citat av honom nånstans (förmodligen The Maddow Blog) och jag tyckte det var så in i baljan bra att jag lägger in det här.

"Your time is limited, so don't waste it living someone else's life. Don't be trapped by dogma — which is living with the results of other people's thinking. Don't let the noise of others' opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary." - Steve Jobs

WORD!
Som de säger på en del forum när de gillar och håller med till hundra procent om vad som skrivits i ett inlägg. :-) Jag brukar försöka låta bli att skriva svengelska eller blanda in engelska ord men ibland så går det inte att låta bli.

Ha en bra fredag! Kram!

Vy från mitt köksfönster i förra lägenheten. Ibland saknar jag faktiskt utsikten. Men det är också det enda...

Hjärnsläpp - syftar inte bara på att jag är trött...

Lyssnade på RIX imorse och blev beklämd. Ola Lustig har varje vecka en utmaning som han ska genomföra. Den här veckan var det att endera läsa högt i radio ur scientologernas bibel eller hemliga skrift, vad de nu än kallar den, eller cykla enhjuling mellan Djursholm-Danvikstull. Folk kunde gå in på hemsidan och rösta om vilket de tyckte var mest intressant. Det lutade åt läsningen. Och det kan man ju tycka är oförargligt. (Den finns tydligen att läsa på Wikileaks.)

Men. I morse berättade de om hur gårdagen hade tett sig. Redaktionen hade fått ta emot mordhot om Ola genomförde detta på fredag. Mordhot! Jag vet inte om jag ens har ord att beskriva hur fruktansvärt överdrivet detta beteende från scientologerna är. Men det säger ju allt. Och jag kanske inte ska kommentera detta mer heller för man vet ju aldrig...

Ola hade efter detta ingen lust att genomföra någon utmaning alls för han blev väldigt uppskakad och kände att det fick vara med alltihop den här veckan. Jag förstår honom. Han sa också att det ju inte bara var han som blev hotad utan andra på redaktionen som hade familj och han tyckte det var så bedrövligt. Jag håller med. Ruskigt. Vad står det egentligen i denna skrift som absolut inte får komma ut eller läsas av oss vanliga?

För min del har dagen varit som vanligt. Jag har jobbat på med lamineringen och det är en hel del klippa och klistra och så. Jag blir kanske klar imorgon med själva dikterna. Sen blir det till att klura ut hur vi ska göra en ny version av collaget...

Och nu tog jag slut helt och hållet så jag återkommer när jag har laddat mig igen. :-)

Lägger in den här bilden bara för att jag tycker den är så häftig.

Saturnus... tjusig eller hur?

Stor invigning av ny apparat och ett glatt besked

Igår kom jag underfund med att Blogger infört ett skräppostfilter till kommentarerna. Det var säkert längesen men jag är ju ibland rätt sen med att upptäcka sånt där som händer på Blogger. Nu får jag så sällan kommentarer (det får gärna ändras - ni som läser; skriv gärna nåt ibland om andan faller på) :-) så jag har inte tänkt på att kolla där.

Jag hade några få kommentarer som hamnat i skräpfiltret. Det var ett par stycken som jag inte fattade varför de hamnat där och som jag godkände, för de var ju inte konstiga på nåt vis, men sen var det några som jag var glad åt att de hade hamnat där. Men jag kan säga att från och med nu så kommer jag att kolla där ofta så om nu någon händelsevis skickar en kommentar och den inte blir publicerad så är det på gång. Om det inte är nåt väldigt ofint som skrivits förstås men såna läsare har jag väl inte eller? ;-)

Det var jag som fick packa upp och inviga den nya lamineringsmaskinen. Och resultatet blev väldigt bra. Jag fick prova mig fram och till slut, när jag kom upp i det näst högsta (näst varmaste) läget på maskinen så blev lamineringen bra. Det var såpass tjock papp så det behövdes mer värme än vanligt.

Så här ser den ut. Nu blev det lite väl ljust så den syns knappt.
















Solen lyste in och gav extra blänk åt det hela. :-)

















För övrigt så kan jag säga att Carina berättade att vi fått ja från en viktig person som ska skriva förordet i den bok som ska innehålla dikterna från utställningen. :-) Det kändes som ett stort glädjeskutt i magen. Jag brukar aldrig ta ut nåt i förskott och detta hade jag heller inte några jättestora förhoppningar på men det gick alltså bra. :-) Jo hoppas kan man ju men man ska ju inte anta att det blir som man vill innan man får besked. Inte ta nåt för givet.

När allt är klart, när boken är på gång så kan jag tala om mer detaljer. Ni ser! Jag tar fortfarande inte ut nåt i förskott! Hehe...

Och idag skaffade jag mig ett eget Rosa Bandet- märke.

Nu ska jag ta mig lite kaffe. :-)

Ha det bra! Kram!

Glöm inte bort att kramas

Så var det måndag igen och jag kom på imorse, när jag lyssnade på radion och blev påmind, att det är den rosa månaden: oktober. Så jag la snabbt in en stor och synlig länk till cancerfondens insamling till forskningen om bröstcancer. Tänkte själv köpa en sån där rosa krumelur på Konsum förut, för jag har faktiskt ingen, men jag såg dem inte förrän jag hade betalat och kön var alldeles för lång för att jag skulle ha lust att ställa mig i den igen. Jag köper imorgon.

Det är också internationella barndagen idag. Det är väldigt mycket uppmaningar att vi ska skänka summor för att hjälpa barn i andra länder och det är naturligtvis bra. Men vi får heller inte glömma alla de barn som finns i vår närhet men som inte har någon som bryr sig om dem. För de finns även om de kanske inte alltid syns. Vi som är vuxna måste vara deras beskyddare, det får vi inte glömma. Och då menar jag inte att de ska få materiell uppmärksamhet sånt har väldigt liten betydelse. Det är kärlek som de inte kan vara utan. Och kärlek kan man aldrig få för mycket av. Att bry sig om är det viktigaste av allt. Mat och kläder är viktigt men kärlek är liksom kärnan i det hela.


Funderade häromdagen över sopsortering. Jo det är allt nåt att fundera på. :-) I mina ögon ter det sig väldigt märkligt att stå och skölja ur mjölk/fil/yoghurtförpackningar för att vara miljövänlig och slänga dem i rätt holk. Tänk på allt vatten man slösar bort. Det är väl inte direkt miljövänligt att stå där och blaska? Eller? Vi ska ju spara på vattnet, vi ska ha energisnålare och vattensparande diskmaskiner och tvättmaskiner, duscha med stril och allt vad det är. Och inte duscha för länge och så. Men vi ska stå och skölja och skölja och skölja ur våra förpackningar tills de blir rena... På nåt vis så går det inte ihop för mig... undrar hur de tänkt där...


Igår började jag sticka sockor utifrån ett nytt mönster. Det var jättekul! Det är tubsockor och det var lite knöligt innan jag kom in i det hela men sen satt jag och stickade så febrilt att jag fick tvinga mig att sluta. Nacken och axlarna sa ifrån... nä de skrek åt mig att lägga av. ;-) Vilket var trist för jag hade säkert kunnat göra klart sockan på en gång om jag inte fått ont. Det var ju så mycket enklare än vanliga sockor när man väl kom in mönstret. Jag gör just nu minsta storleken för att testa men nästa gång blir det en större version. :-)

Så här ser den ut för närvarande.

















Den nya lamineringsmaskinen levererades idag (av en snygg budbärare som gjorde en del av damerna därborta mer än lovligt i gasen, hehe) men den kom så sent så det var dags för mig att gå hem. Kanske jag inte nämnt det förut men vi ska göra en alternativ utställning så att det finns två stycken som lånas ut. En där dikterna är uppklistrade på svart papp (själva originalet som nu är på vift nånstans) och en där de är laminerade för annan slags upphängning. Detta är vad jag håller på med just nu när det gäller utställningen. För övrigt är det lite allt möjligt att pyssla med. Utskick av olika slag och snart ska vi också skicka inbjudningarna till vår stora födelsedagsfest som vi ska ha den 7 november.

Som rubriken uppmanar... glöm inte bort att kramas. Det var nån som sa till mig en gång att man ska kramas minst tio gånger om dagen för att må bra.

Och nu får ni en av mig också, dock en cybervariant men ändå. KRAM! :-)

Hej på Mârten!

Denna helg är det marknad i Arvika. Och som jag skrev förra året så ska man säga som i rubriken när man möter folk man känner. Eller man kan ju säga det ändå, det gör nog inget. :-) Hoppas nu att alla som åker till Arvika, och även Arvikaborna förstås, har en kul marknadshelg. Mycket kålsoppa, popcorn och sockervadd och sånt. Och lite karuseller också. Och att de gör fynd i de olika stånd som står uppställda över hela centrum.

Läste på VF:s hemsida att tidigt imorse hade det varit inbrott på Konsum här. Det var en desperat typ som slagit sönder en av glasdörrarna i entrén och snott med sig cigaretter och även postförsändelser. En lite konstig kombination kan man tycka. Var han bara röksugen och tog några paket i förbifarten? Konsum har ju tagit över postens roll med att lämna ut och ta emot paket och sånt. Så jag undrar hur de kunder känner sig som nu inte får sina paket.

Min teori till varför det är så många rån och inbrott är att vi lever i extra desperata tider. Väldigt många har inte pengar till det mest nödvändiga. De går ut och rånar istället för de behöver ju ha både kläder och annat. Klädaffärer har blivit rånade på vinterjackor och liknande. Ja jag kan ju säga att lever man på existensminimum så finns det inte pengar till riktiga vinterkläder och skor. Man satsar på mat först och främst. Mat och hyra (om man i alla fall har en bostad) går först. Sen är det andra räkningar och allra sist, eller inte alls, kommer kläder och skor. Blir folk desperata så gör de desperata saker. Inte för att jag skulle ge mig ut och råna i första taget men jag kan förstå att det finns de som gör det.

Så är det. Jag har också suttit och sett på fredagens sändning av The Rachel Maddow Show på nätet där man får veta en del om hur det står till i det stora landet "over there".

Det togs upp att under Obamas styre har jättemånga terrorister blivit eliminerade, nåt som republikanerna i stort sett inte alls trodde honom om före han blev vald till president. De stod till och med och hånade honom lite för det. Så nu har de väl fått se vad han går för... de är förmodligen inte nöjda ändå för de måste ju alltid gnälla om nånting så de hittar väl på nåt annat rätt snabbt.

Sen handlade det om hur republikanerna (väldigt många av dem) egentligen vill införa kristna sharialagar i USA och att de gömmer sig bakom politiska syften för att lyckas bli invalda - men att deras agenda egentligen handlar om religion. Han som pratade om det hoppades att amerikanska folket skulle vakna upp och begripa detta innan det var för sent.

Sen håller en del stater på med att försvåra möjligheten att rösta. För annars kan ju alldeles för många rösta och det går ju inte för sig. De kan ju rösta "fel" nämligen och det är ju ajabaja.

Och så amerikanernas stora och viktiga ämne... jag tror banne mig att det är det viktigaste ämnet i deras liv... VAPEN. Många av dem är livrädda för att Obama ska ta ifrån dem rätten att bära vapen, rätten att äga vapen och rätten att då få försvara sig. Jösses! Och nån gubbe menade att Obama håller på med att ta ifrån dem deras vapen genom att inte ta ifrån dem deras vapen. Och vad menade han med det? Jo att presidenten hade nåt lurt för sig i smyg och att rätt som det var skulle det komma en bestämmelse och överraska folket om att de inte längre fick ha vapen hemma i skåpet eller under kudden eller var de nu lägger dem...

I Ohio finns det nu uppenbarligen en bestämmelse om att man får bära ett dolt handeldvapen inne på barer MEN då får man inte ta sig en drink. Nehe... hur har de tänkt detta ska funka? Och vem kollar den som kommer in och säger att denne får lägga ifrån sig sitt vapen om det ska drickas? Och om det inte kan kollas; vem kan ta vapnet ifrån en person som struntat i detta och druckit och blivit full och sen blir arg och börjar vifta med sitt vapen och kanske till och med skjuter vilt omkring sig? Och varför ska man ha ett vapen med sig när man går till en bar/går ut för att ha roligt? Vad har man för tanke då liksom...

Nåt att grunna på eller hur?

Ha en bra lördag och jag hoppas att var och en som är på Arvika-Mârten är...


















KRAM!