Innebandy, madrasser och julstämning...

Idag har jag varit och sett på innebandymatch. :-) Min yngste systerson var det den här gången som var här med sitt lag. Och de vann! De låg under med 0-3 men vände och vann med 7-5. Och det var fina mål de gjorde. Killarna är ju inte mer än 11 år och de var så duktiga. Nästa gång är det hans storebror som spelar, om två veckor. Då ska jag väl dit igen och kolla. Får se om Viktor vill följa med den gången. Idag stannade han hemma och spelade Star Wars istället. ;-)

När jag precis hade kommit hem så ringde Erika och ville prata sängar och madrasser. Viktor ska få en säng i julklapp har vi tänkt. Och när jag pratade med honom om det så menade han att det skulle vi väl inte tala om heller... men jag sa att det är oundvikligt när det gäller just säng för han kanske ska följa med och provligga på IKEA så småningom och då skulle han ju få reda på det ändå.

Från det ena till det andra...

Jag la in tomtens hemsida igår här på bloggen, jag tycker att det är mysigt att gå in där och kolla ibland. För snart är det ju faktiskt jul. Nästa helg är det första advent och jag måste gå ner i källaren och söka med pannlampa efter mina julkartonger. Jag tyckte jag såg ett par av dem under veckan när jag var nere och kollade. förhoppningsvis går det lätt att få fram dem.

För den som tappat bort sin julstämning, eller kanske aldrig haft nån, så rekommenderar jag filmen Polarexpressen. Den är så julig och även väldigt rolig, man kan inte göra annat än längta efter pynt och gran. I alla fall kände jag det så när jag såg den förra året.

Polarexpressen (trailer)

Nu ska jag ägna mig åt matlagning för det blev lite sent idag på grund av ovanstående orsaker. Hehe... Det blir köttfärslimpa idag och det tar ju sin tid det med. Den är snart klar nu. Och Viktor svälter nog ihjäl. Åtminstone tror han det. :-)

Sen var det ju det här med sängar...

Säng, säng, säng...

Ha en bra söndag! Kram!

Jag är som en seg kola idag, men det är okej. :-)

Idag är jag fruktansvärt trött. Ute snöar det lite till Viktors stora glädje. Inte för att jag förstår hans glädje över snön, han är ju ingen skidåkare precis. :-)

Tröttheten kan ju bero på att nu är det helg och jag slappnar av. Sov lite längre imorse och kunde ta det lugnt. Tack vare alla aktiviteter som jag har numer har helgen blivit helg på riktigt. Förut var ju varje dag likadan och då var jag liksom trött mest hela tiden. Det blev ingen skillnad på dagarna. Men numer så har jag klockradion avstängd på helgen så jag slipper bli väckt. Visserligen så kan jag ju gå upp tidigare nån helgdag och ta en promenad om jag känner för det. Men jag måste ju inte.

Det känns trögt med allt jag gör men det är okej. Jag får vara trög idag. Det gör inget. :-) Det är ju lördag och jag måste inte göra nåt särskilt.

Igår kväll hade jag en hel del grejer som jag tänkte skriva om idag men just nu är jag för trött för det så det får vänta till en annan dag. Min feministiska sida har fått en del bränsle den senaste tiden nämligen. ;-) Detta hade jag tänkt försöka klä i ord. Vi får se hur det blir.

Ha en bra lördag och koppla av. *gäsp* Det ska jag göra. Kram!

Vibbar från krigstiden och tänkvärd dikt

Det blåser snålt ute och det känns som om det är mer snö på väg. Jag har varit på min praktik och vi har planerat och kollat på vilka saker vi ska ta med i montrarna i biblioteket. Carina tog med mig ner i källaren också och där fanns det massor med grejer kvar sen kriget, de hade haft liksom ett slags högkvarter där i ett rum. Det var väldigt spännande att se. En låda med gamla sjukvårdssaker fanns det också. Väldigt smutsigt dock. Det riktigt kliade i fingrarna att ta reda på det där och tvätta rent och kolla i varenda burk. :-)

I alla fall. Allt rullar på som vanligt. Jag är inne i en sån där sockstickarperiod och stickar så fort jag hinner. Sitter här vid datorn och ser på film eller nån serie och stickar och stickar. :-) Det är rätt mysigt. Just nu ser jag på säsong 2 av Fringe i repris. I eftermiddag blir jag ensam för Viktor är hemma från skolan och den här veckan är han ju hos sin pappa. Det hade blivit nån vattenläcka på skolan så de uppmanade eleverna att stanna hemma. Viktor var nog inte nödbedd. ;-) Han kommer ju annars en stund hem till mig tills hans pappa slutat jobbet och hämtar honom. Så då får jag mumsa pepparkakor själv idag till fikat.

För ett tag sen skrev jag om att jag fått låna dvd-n Att välja glädje med Kay Pollack, av min coach, att se på. Det var en ganska intensiv kurs och den var härlig att se men nu har jag även boken som jag läser för närvarande. Köpte en pocket för ett tag sen för att liksom ha den att tillgå för den är väldigt bra. I denna bok finns bland annat en väldigt bra dikt av en okänd författare som jag tänkte lägga in här. Den är tänkvärd om man hela tiden vill skylla sina misstag och allt som är jobbigt på någon/något annat utanför sig själv. Vilket är enormt vanligt. Man tar på sig en offerroll och skyller ifrån sig.

Sen tas det också upp i boken det där fenomenet om bara... Ex: "Allt hade varit bra om bara de andra... Det här projektet skulle flyta smidigt om bara inte han... Mitt lärarjobb skulle vara toppen om bara rektorn... Vi skulle ha det ljuvligt ihop om bara du..." (- citat ur boken).

Och vem känner inte igen sig i det? Sen står det också att "Syftet med projektioner är att befria mig själv från ansvar och skuld."

För det är ju så man gör oftast.


Om att utvecklas

Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ramlar i.
Jag är förlorad. Jag är hopplös.
Det är inte mitt fel.
Det tar en evighet att finna vägen ut.

Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas att jag inte ser det.
Jag faller ner igen.
Jag kan inte tro att jag är på samma plats!
Men det är inte mitt fel.
Det tar fortfarande lång tid att komma ut.

Jag går gatan ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser att det är där.
Jag ramlar fortfarande i; det är en vana.
Mina ögon är öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag kommer ur det omedelbart.

Jag går samma gata ner.
Det finns ett djupt hål i trottoaren.
Jag går vid sidan av hålet.

Jag tar en annan gata.

Ha en bra dag! Kram!

Snövärk?

Tänk att ibland går veckorna så fort att man häpnar. Och den här veckan har innehållit både bra och jobbiga delar. I måndags var jag iväg på massage för första gången på väldigt länge. Det var i början av juni senast. Och jag var verkligen i behov av massage men jösses vad jag fick träningsvärk efteråt. Och sen var det ju snön... som anlände på tisdag kväll. Varje år i samband med att det är snö på gång så blir jag rejält dålig. Får värk och känner mig sjuk. Onsdagen var extremt jobbig kroppsligt sett men mitt humör var det inget fel på. :-) Vissa stunder trodde jag ärligt talat att jag hade en äkta influensa på gång men var samtidigt medveten om att det nog var fibron som anföll i all sin kraft.

Vilket det också var för igår mådde jag bra igen. Fortfarande stel och med träningsvärk men annars som vanligt. Var på arbetspraktik i två timmar och bestämde att nästa vecka skulle vi utöka till ännu en dag med två timmar. :-) Det finns rätt mycket att pyssla med nu och det är viktigt för mig att det finns det. Annars är det ju ingen vits med mer tid. Jag måste känna att jag har nåt att göra när jag är där.

Carina hade också lite senare på dagen (hon mailade glatt nyheten till mig) fått klartecken från biblioteket angående montrar som vi ska ställa upp våra minnesgrejer i. De är bokade från den 1 december till den 1 januari. Det ska bli väldigt roligt och spännande att liksom föra ut det vi har till omvärlden. Sen hoppas vi ju också på att få in mer grejer förstås.

Boken som jag nämnde för ett tag sen som handlade om validationsmetoden är jättebra. Den rekommenderar jag varmt; Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin.

Idag har jag varit och träffat min coach. Som är väldigt nöjd och glad för min skull att det går bra med allt. Innan dess var jag hos en barnmorska och gjorde cellprovstagning. Att klättra upp i en sån där gynstol och ligga där fullkomligt utlämnad är det värsta jag vet. Mycket värre än att gå till tandläkaren. UGH! Men nu är det gjort för den här gången. Nu får man bara vänta på svaret på provet. Men jag är inte orolig. Varför ska man gå omkring och oroa sig innan man vet om det finns nåt att oroa sig för? ;-)

Idag är det blaskigt ute och inte alls roligt att klafsa omkring i. Snön hade kunnat vänta tills i december om den nödvändigtvis skulle komma alls. Det var lite för tidigt nu och då blir det ju oftast så här. Fattas bara att det fryser på också så blir vi alla som Bambi på is. :-)

Eller som en kompis till Adde sa när de var små och skulle åka skridskor: Usch vad halt det var på isen.

Ha en härlig fredag! Kram!

Lördagsfrid och vackert höstväder

Efter kaffe och en Twix (som är mitt lördagsgodis) känner jag att lördagsfriden har infunnit sig. Jag laddar hem senaste avsnittet av Medium och ska se på det så snart det är färdigladdat.

På förmiddagen när jag precis hade duschat så ringde Erika och undrade om jag ville med ut på promenad. Så jag skippade disken, det var inget svårt val, och följde med henne på en härlig promenadrunda. Isac var med förstås. Viktor blev kvar i soffan där han såg på Happy Feet igen, den såg vi igår kväll när vi hade fredagsmys och det är en så enormt gullig film. :-)

Och när vi hade ätit mat och jag varit och handlat på Konsum var det dags för godis.

Viktor åt upp sitt lördagsgodis lika fort som vanligt. Och det var rätt mycket godis, eller ja det var en skål med godis helt enkelt. Jag ringde min farmor och grattade henne på födelsedagen, vi pratade nog en kvart kanske för sen ringde det på dörren (hennes) så vi fick sluta prata. Det var förmodligen ett par gratulanter som anlände. Jag ska gå dit imorgon eftermiddag. Hon hade gjort en mjuk pepparkaka som hon skulle bju på sa hon. :-) När jag gick in till Viktor efter att ha ställt tillbaka telefonen så var hans skål tom. Så det tog nog en kvart för honom att glufsa i sig alltihop. Hehe...

Och nu tänkte jag alltså se på Medium. ;-)

Ha en härlig lördag! Kram!

En dag på stan

Nyss hemkommen från stan och med lite kaffe i magen känns tillvaron rätt härlig. Vädret idag har varit strålande. Nog för att det blåser en del men det tycker inte jag gör så mycket. Jag stod vid busstationen och njöt en stund i solen innan jag klev på bussen hem.

Åt lunch med Erika på MittiCity. Vi åt thaimat. Den var inte så dum och mätt blev jag (jag tog kycklingspett med ris och jordnötssås) och det var väldigt trevligt att sitta där och prata och äta. Det är mycket folk i farten på stan nu i och med att det är höstlov. Vi gick också till Stadium och köpte en ny ryggsäck åt Viktor.

Träffade min psykolog idag och det är alltid som en energikick. :-) Det är mycket uppmuntran och glädje i våra samtal och hon ger mig väldigt mycket beröm för att jag lyckats komma dit där jag är nu. Så för närvarande så känns det jättebra. Det värker lite överallt som vanligt men värken är tolerabel i och med att jag mår bra inifrån. Det är som om glädjen liksom bubblar i magen ibland. Vilket känns lite märkligt. Det är både märkligt, härligt och ovant på nåt vis. Men det är ju bara att njuta. :-)

Ha en bra dag! Kram!

Här får ni nåt härligt att lyssna och titta på.

Skrattande bäbis

Nu är jag här igen.

Efter att ha varit på vift hela gårdagen är jag nu äntligen återbördad till hemmet. :-) Ja jag kom hem igår kväll, sådär en kvart före midnatt. Anledningen till denna sena hemkomst var att jag sett fel på tågtider, förstås. Det tåg jag tänkt ta gick bara på fredagar så det blev till att vänta. Men det gick bra ändå. Allt ordnar sig. :-) Som tur är. Vart jag höll hus? Jo jag var i Arvika.

Idag får bli en rätt lugn dag. Jag är lite seg i huvudets kola. Regnet smattrar på rutan och jag behöver inte gå ut i blötan och bli ruggig för jag har allt jag behöver. Härligt. Fick med en massa garn hem igår så nu har jag lite mer material i min garnkorg att göra sockor av.

Så... jaa... vad ska jag säga mer? Hehe... Imorgon ska jag in till stan, träffa min psykolog och även passa på att träffa Erika på lunch. Och i måndags var jag på arbetspraktik och fick en ny bok att läsa. Den heter: Möta närstående med demens - en guide till validationsmetoden av Vicki De Klerk-Rubin

Jag har kollat lite i den och den ser intressant ut så jag ska läsa den innan jag ska iväg på praktiken nästa vecka. Så jag kan säga att det är fullbokat för närvarande. Och på lördag fyller min farmor 87 år och det ska jag uppmärksamma på nåt vis förstås.

Till mina kära arvikingar vill jag bara säga tack och stora kramar till er. Nästa gång får ni komma till mig så gör jag en tårta som vi kan ha till fika. ;-)

Ha en bra dag! Kram!