Slut på en aktiv vecka

Fredag igen. Med tvättstugebestyr. Handling på konsum. Viktor hemma. Semlor till fikat (mums). Och sånt där...

Sen tänkte jag också nämna att... diskmedlet Yes löddrar verkligen inte alls så bra som det gjorde förr. Då räckte det med några droppar i diskvattnet och man fick lödder som aldrig tog slut, nu får man hälla i rejält och ändå försvinner det i ett nafs. Det är ju fortfarande bra men det går ju åt mer.

Att en legitimation bara gäller i fem år är ju oerhört dåligt. Men det är väl för att få in mer pengar förstås när folk måste ansöka om ny vart femte år.

Och jag kom på för ett tag sen att 20 stycken Panodil kostar lika mycket som 30 gjorde tidigare.

Allt det som jag nu räknat upp innebär påsmugna (nytt ord kanske?) merkostnader för oss konsumenter. Jo för om Yes löddrar dåligt så måste vi köpa nytt oftare, det tar ju slut fortare. Legitimation måste man snart ha om man så bara ska låna en offentlig toalett nånstans (där tog jag i lite men ändå) så då bör man ju ha en aktuell. Vilket jag inte har för närvarande. Och det där med Panodilen är ju bara sanslöst. Man suckar.

Detta om detta. :-) Jag tillät mig att gnälla lite där men ibland behövs en påminnelse om hur saker ändras utan att vi liksom märker, eller tänker på det, förrän långt senare. Att femårig legitimation är kass har jag i och för sig tyckt ända sen det infördes. De som har körkort kan ju använda det som ID längre än så. Orättvist eller? Jora så att... Alla har nämligen inte körkort även om de som bestämmer sånt där tycks tro det.

Veckan är slut och jag med för närvarande. Förmodligen så behöver jag sömn. Jag tror jag drömde om att sova inatt till och med. Jo faktiskt. Drömde också att jag, eller om det var nån annan, skickade in papper till F-kassan och att när jag fick beskedet från dem så stod det med stora bokstäver NEJ DU FÅR INGEN HJÄLP!

Varför jag drömde detta vet jag inte för jag har ju ingen kontakt med F-kassan nu för tiden. Det kan ju berott på att jag läste på RESURS alldeles innan jag stängde av datorn igår kväll. Hm... Tror det var lite Spooks inblandat också i min dröm, såg på några äldre avsnitt under gårdagen. Drömmen var jäkligt rörig kan jag säga. ;-)

Ibland tar man med sig, in i drömmens värld, det man gjort strax innan man somnar men detta var allt lite för mycket tycker jag nog... men så kan det gå. Ibland drömmer man också om sånt man aldrig tänkt på alls. Som för ett tag sen när jag drömde att Ernst Kirchsteiger skulle hjälpa mig att måla och han istället gav mig en puss. ;-) Nåt sånt har jag aldrig funderat på för visst är han snygg och så men nej... såna tankar om honom har jag inte haft. Hehe...

Veckan har varit aktiv men jag är inte trött för att jag varit fler timmar på praktik. Det finns det inget som tyder på. Vissa veckor är jag mer sömnig eller trött i kroppen än annars och den här veckan har jag haft lite mer värk än jag haft på ett tag. Väderomslag är ingen höjdare för min del. Och nu är jag rätt så trött på vintern. Jag vill ha bort snö och is och slippa gå och stirra på marken i jakt på eventuella isfläckar för att försöka undvika att halka och ramla på arslet. Spänner sig gör man ju också. Och jag har inga broddar som de flesta små tanter använt sig av i vinter. :-)

Dags för en kopp kaffe till.

Ha en bra fredag! Kram!

Grattis och kram till Adde (min "gamle" gosse) som fyller år idag! :-)

Nu ska vi se på andra bullar...

Min lördag i bilder... ja jag vet att det är måndag men ändå... Har inte haft tid med bloggning förrän nu. Det började ju med promenad och lite längre fram på dagen ägnade jag mig åt detta...

Förberedelse för bakning.
















Jäsning av bullar. De ser ut att ligga direkt på bordet men det är ett plåtpapper under. ;-)













Klart! :-)

















Och nu till dagens bravader... Praktik idag igen och det känns bra att jag ska testa med tre dagar från och med den här veckan. Hade också möte med min coach idag på morgonen, hon kommer till oss nu istället så slipper jag åka buss och krångla varje gång i och med att bussarna ändrat tider och så, och hon sa att hon kände sig glad av att se att jag trivdes och var glad. :-) Så alla var glada och nöjda.

Det känns som om jag hör till arbetsgruppen nu. Och det verkar också som att jag kommer att få stanna där (vilket jag tycker är toppen) och få mer arbetsuppgifter inte bara från Carina. :-)

Dessutom är jag inte längre rädd för att bli trött eller få mer värk för jag vet att jag nu kan hantera detta. Sen måste jag inte vara i tip-top skick varje gång jag går dit för jag vet också att även om jag är som ett utskitet äppelmos när jag kommer dit så får jag energi när jag är där. Jobbet i sig är ju inte utmattande på det viset som mitt gamla jobb i hemtjänsten/vården var. Och det är som sagt tillåtet att vara lite seg och ur form vissa dagar, ingen blir lidande av det och man kan ta det lite lugnare just den dagen. Jobbar man i hemtjänsten finns inte en lugn stund, man är ständigt på språng och på helspänn för att hinna med allt och inte glömma nåt.

Jo jag har fortfarande värk och jag är fortfarande trött till och från men i och med att jag lite i taget fått känna (och återupptäcka) att jag ändå har ett värde, att jag betyder något och gör en insats så har det stärkt mig såpass mycket att jag oftast endast noterar att jag har värk eller är trött och hänger inte upp mig så mycket på det. Jag lägger ingen energi på att tänka på värken. Om jag har ont och blir extremt trött så tar jag det lite lugnare just då, försöker slappna av och vila. Det brukar hjälpa. Huvudvärken kan fortfarande komma och den är hemsk men det är också en fråga om avslappning för den kommer sig oftast från spänningar i nacken eller axlarna.

För mig har det hjälpt väldigt mycket att använda tankens kraft. Och det är ju vad KBT handlar om till stor del. Även om det tar både tid och energi så är det möjligt att vända det negativa till positivt genom att ändra sina tankar. Men man får ju naturligtvis kämpa lite för att hålla det på rätt spår. Och jag kan erkänna att jag fortfarande har dagar då jag inte mår så bra utan får anstränga mig för att komma ur det. Som tur är så hjälper det mig att må bättre igen.

Nu ska jag gå och diska. Det är inte så roligt men det är ju trevligt när det är gjort. ;-)

Ha en bra dag! Kram!

Vinterland

Foton från min morgonpromenad. Tagna med min telefon. :-)



Det var kallt (-19) men vackert.

Tulpaner och isvindar

Ja så var det fredag igen. Den här veckan har gått väldigt fort. Från och med nästa vecka ska jag göra arbetspraktik tre dagar, två timmar per dag så då kommer jag upp i sex timmar per vecka. Inte illa för en som inte trodde det nånsin skulle vara möjligt. Jag började ju med en timme vilket känns ynkligt nu men det var det inte då. Det var en nog så stor prestation att ens ta sig iväg. Men nu har jag en del planerat framöver just med praktiken. Det ska bli väldigt roligt. :-)

Annars har det varit en aning sorgligt den här veckan. Adde och Erikas farfar gick bort i tisdags och trots att det var väntat, han har varit dålig länge, så är det förstås sorgligt ändå.

För övrigt har veckan varit bra. Nu väntar fika med Viktor. Semlor förstås. Kaffet är redan klart ute i köket. Det enda som fattas är Viktor. :-) Ja han ska ju inte ha kaffe då. Barnen nu för tiden dricker inte kaffe som vi gjorde på min tid *knarrar hon med gammeltantsröst* Jag drack kaffe väldigt tidigt. Vet inte om jag ens hade börjat skolan. Sen var jag ett sånt där barn som gillade fisk, kålpudding och spenatsoppa när vi fick i skolan. Ja inte samtidigt då. HA!

Köpte mig en bukett tulpaner förut när jag var på Konsum. Då känns det lite vårigt liksom. Men det blåser svinkallt ute så det är inte det minsta vårigt. Solen skiner i alla fall, man får vara glad åt det lilla.

Fann den här låten förut och för de som ser på serien House så känner ni säkert igen den. Det är inledningsmusiken och jag tycker den är rätt härlig. Lite meditativ på nåt vis. Man får aldrig höra sången i inledningen dock, endast musiken.

Ha en bra fredag! Kram!





Tänder ett ljus idag för Sven-Eric...

Inte bara till för folk som är kära eller så...

Detta är en hälsning till alla från mig...


Puss å kram på Alla Hjärtans Dag!

Man lär sig nåt nytt om sig själv hela tiden...

Det snöar bedrövligt och har gjort sen imorse och jag har faktiskt varit ute på vift i snövädret.

Jag var in till stan och träffade min psykolog, alltid lika trevligt, och sen träffade jag Erika och vi åt lunch på Åhléns restaurang. I stan var det lite varmare så där var det väldigt slaskigt. Ju närmare hem jag kom förut desto torrare snö. Jag begriper dock inte vad snöröjningsfolket ägnat sig åt idag för jag kom hem runt två och ingen hade varken skottat eller plogat. De höll på vid trappan bakom Konsum när jag gick förbi.

Det var att pulsa hela vägen fram till porten. Någon hade kört en snöslunga så det fanns (bitvis) ett spår att gå i men det var ju rätt smalt och gav ingen plats till möte så att säga. Synd om de tanter och även gubbar som behöver ut och handla och använder rollator... de har det inte lätt idag.

Apropå mötet med min psykolog så berättade jag för henne att det stundvis känns som om jag kört fast. Att den negativa rösten i mig fått övertaget. Hon menade att det ju har hänt väldigt mycket för min del på rätt så kort tid och att det är helt normalt och vanligt att man känner så. På nåt vis så behöver man stanna upp och tänka lite då och då. Man kan ju inte hela tiden gå framåt i samma takt utan det kanske går lite långsammare ett tag framöver.

Förmodligen är det väl jag och min otålighet som spökar. Ja när man suttit fast så länge som jag gjort så blir man ju väldigt glad när det börjar röra på sig. Så minsta lilla som man fastnar igen, av diverse anledningar, så blir man orolig och otålig. För att ramla tillbaka i det där trista tillståndet som man var i tidigare vill man ju inte.

Praktiken går fantastiskt bra, det är min lediga tid som det är vajsing med. Vad jag upptäckt är att jag behöver struktur i form av aktiviteter utanför hemmet. Dessa ger mig mer energi än om jag sitter här på arslet och är ledig hela dagen. Nu måste jag ju vila också men att utöka min praktik med ytterligare en dag tyckte min psykolog var ett bra sätt att testa hur det skulle funka. Att ha ytterligare ett tillfälle utanför hemmets trygga (och i värsta fall trista) vrå kanske kan få mig att komma ännu längre ut och vidga min trygghetszon. För det är så lätt att dra sig tillbaka in i sin ensamhet om man till exempel är trött eller känner sig håglös.

Jag blev riktigt förvånad över att jag kom på att jag behöver "jobba" mer för att må bra! Detta är nåt helt nytt för mig. Men det är ju en stor skillnad på det jag gör nu mot att jobba som undersköterska i hemtjänsten.

Min hjärna behöver stimulans, jag blir väldigt lätt uttråkad och trött när jag inte har nåt att fokusera på och ägna mig åt. Nu kan man ägna sig åt lite allt möjligt även hemma men jag känner ändå på nåt vis att jag måste ut, hemifrån, få lite mer tid på andra ställen för då får jag energi genom de människor jag möter. Varje gång jag varit på praktik så har jag mer energi när jag går därifrån än innan jag gick dit. Och därför blir det mer gjort även hemma efteråt. De dagar jag är ledig orkar jag inte bry mig om så värst mycket. Och visst, jag ska ju naturligtvis vila också och ta det lugnt och så... Men den stimulans jag får av att göra nåt, både med händerna och med huvet, är otroligt viktig för att jag ska må bra.

I synnerhet som jag för ett tag sen inte ens kunde hoppas på att klara av nåt jobb alls mer.

Detta är ett framsteg som jag är väldigt glad över även om det var lite knepigt att inse att det är så det är. :-) Jag som trodde att jag tycker det är så härligt att vara ledig... Jo ibland är det ju skönt med ledighet men den får inte vara för lång för då mår jag inte bra. Rutinerna som följer med en sysselsättning är vad som behövs för att jag ska kunna fungera bra. Så tror jag det är för väldigt många. Men det beror ju naturligtvis på om man tycker om sitt jobb. Om man inte gör det så är det ju en helt annan historia. En historia som jag själv upplevt och var vad som knäckte mig från början...

Sen ska man ju aldrig överdriva. Om man älskar det man jobbar med kan man ju ändå tappa energi och bli sjuk. Det gäller att få till en balans som fungerar bra åt båda hållen, så att man får göra det man vill men sätter gränser och kommer ihåg att vila ibland. Svårt men nödvändigt. Sen att jag har värk innebär ju också en begränsning men den är ändå mindre än den var tidigare. Det är, för mig, lättare att hantera värken om jag har nåt vettigt att ägna mig åt. Vilket ju låter självklart men det kan ändå vara bra att nämna det. Motivation och lust är två bra ingredienser för min del att glömma både värk och annat skräp.

Over and out! :-)

Kram!

Imorgon ska jag köpa såna här... Jag ser fram emot detta. :-)

Fonder för hem åt fruntimmer som datumet gått ut på...

Idag fick jag en specifik uppgift av Carina. Hon ville jag skulle söka efter fonder som var inriktade på ett par speciella funktionshinder och där man kan söka stöd. Jag letade och letade men det var svårt. Jag har ju suttit och letat tidigare inom många olika områden och de som det finns flest av som jag kan se är fonder för de som är drabbade av cancer. Bland annat.

Däremot fann jag nåt som var... ja det var både sorgligt och skrattframkallande och jag tänkte direkt att det där måste jag ju ta med i bloggen. Det var en fond som jag fann på länsstyrelsens sida för stipendier etc. Och kriterierna för att få söka och vad fonden/stiftelsen då ägnar sig åt är följande:

"Ändamål enligt testamente den 17 september 1931"I staden Karlstad skall byggas ett särskilt för ändamålet avpassat ålderdomshem till beredande av bostad mot billig hyra åt ensamma, obemedlade, äldre fruntimmer, företrädesvis sådana, som sett bättre dagar.

"Minnet" får ej byggas i "Funkis" utan i enkel Herrgårdsstil av sten.För hemmets framtida underhåll bör avsättas ett belopp av Tiotusen /10.000/ kronor, varå räntan och överskott av hyresmedel även torde reserveras för samma ändamål."Ändamål permuterat genom beslut av Kammarkollegiet 1989-06-16Fondens avkastning, sedan 10 % lagts till kapitalet, skall delas ut som bidrag till boendekostnader för ensamma, obemedlade äldre kvinnor, boende inom det område, som vid donationstillfället utgjorde Karlstads stad, d v s nuvarande Karlstads Domkyrkoförsamling och Norrstrands församling."

"ensamma, obemedlade, äldre fruntimmer, företrädesvis sådana som sett bättre dagar..."

Det var denna mening som fick mig att både skaka på huvudet och skratta. Att uttrycka sig på det viset är ju lite tokroligt. Detta skrevs ju och instiftades 1931. ;-)

Då kommer ju genast tanken: Har det byggts nåt hus åt tanterna? Det har jag ännu inte luskat reda på. Det finns säkert fortfarande en del obemedlade, äldre fruntimmer som sett bättre dagar och som behöver ett billigt boende. ;-) Summan som finns i stiftelsen är över 2 miljoner...

Ehrm. Jora så att...

Solen skiner idag, det är så vackert men lite skarpt ljus i och med snön. Småfåglarna kvittrar och det är alltid lika härligt varje vår när man börjar höra talgoxarnas envetna trudelutter.

Ha en bra dag! Kramar från ett mindre bemedlat medelålders fruntimmer som förhoppningsvis har en del av sina bättre dagar kvar. ;-)


Bilden lånad från sajten skyltat.se