Vår älskade Tage Danielsson i den klassiska sannolikhetsmonologen. Kunde inte låta bli att lägga in den.
Skogen
torsdag 17 mars 2011
En massa möten...
Eftersom jag inte tjôtat om Påskuppropet på några dagar så tyckte jag att det var dags igen. :-)
Jo idag har vi haft ett första arbetsmöte angående just påskuppropet som vi då kommer att ordna här på vår väldigt lilla ort. :-) Vi blev bara fyra stycken i vår lilla arbetsgrupp men det är rätt så lagom ändå. Så nu är det namnlistor som ska ut på byn och så småningom affischer och närmare planering om programmet på själva uppropet. Vi ska vara i folkets hus eller Kulturhuset som det blivit omdöpt till nu på senare tid. Så jag återkommer väl med jämna mellanrum och rapporterar om vad vi håller på med. Det ska bli väldigt intressant att se om vi får hit mycket folk. Detta med utförsäkring kan ju hända vem som helst så man behöver ju inte vara utförsäkrad just nu för att delta i detta, det hoppas jag ju att folk förstår.
I alla fall.
Var på möte/samtal igår med rektorn för särskolan och det var ett trevligt möte och ingen av de barn/ungdomar som har autism/Aspergers kommer att bli utplacerade i vanlig klass. De kommer att få gå kvar i särskolan men måste från och med höstterminen studera utifrån den vanliga läroplanen, inte särskolans. Och för Viktors del blir det ett mastodontjobb. Men sen har han också möjligheten att få gå kvar ett par år till om det skulle behövas. Detta beror ju på vilken slags gymnasieutbildning han väljer längre fram. Vad som också kom fram var att gymnasieskolan ska utforma ett slags IV- program som är anpassat för autistiska elever. Där har ju Viktor fördelen att när det är hans tur att välja till gymnasiet så har just detta program varit igång i nästan ett helt läsår och vi vet lite om hur det funkar. Mer möten och info om detta blir det under våren.
Ute lyser solen för närvarande men jag hörde förut, jag har inte själv kollat nån väderrapport, att det ska bli snö igen imorgon. BUUU! Jag vill inte ha mer snö nu, nu vill jag ha vår! Är så nöjd på vintern och halkan.
Fast egentligen ska man väl inte gnälla, vi bor ju inte i Japan i alla fall. Eller Libyen... Där vore nog en sån sak som lite snö nåt de skulle välkomna om de slapp allt annat elände. Men man är ju sig själv närmast eller hur de säger. Man ser de egna problemen som störst i alla fall. Jag ser inte snö som ett problem så sett men jag vill bara inte ha mer av det just nu. Faktiskt.
Apropå ingenting så är min restgarnssjal klar. Så här blev den. :-)
Nu blir det ju inte så bra bilder med min telefon men den syns ju i alla fall. Färgglad och trevlig. ;-)
Passar ju bra om det blir mer snö och man ska sitta här och det blir lite ruggigt.
Men nu har jag ju inget garn kvar alls tyvärr. Det var inte bara restgarner utan även nystan med garn som inte kunde användas till sockor, det var liksom för tunt.
Jag får väl vänta på påfyllning från nåt håll. ;-)
Ha det gott! Kram!
Jo idag har vi haft ett första arbetsmöte angående just påskuppropet som vi då kommer att ordna här på vår väldigt lilla ort. :-) Vi blev bara fyra stycken i vår lilla arbetsgrupp men det är rätt så lagom ändå. Så nu är det namnlistor som ska ut på byn och så småningom affischer och närmare planering om programmet på själva uppropet. Vi ska vara i folkets hus eller Kulturhuset som det blivit omdöpt till nu på senare tid. Så jag återkommer väl med jämna mellanrum och rapporterar om vad vi håller på med. Det ska bli väldigt intressant att se om vi får hit mycket folk. Detta med utförsäkring kan ju hända vem som helst så man behöver ju inte vara utförsäkrad just nu för att delta i detta, det hoppas jag ju att folk förstår.
I alla fall.
Var på möte/samtal igår med rektorn för särskolan och det var ett trevligt möte och ingen av de barn/ungdomar som har autism/Aspergers kommer att bli utplacerade i vanlig klass. De kommer att få gå kvar i särskolan men måste från och med höstterminen studera utifrån den vanliga läroplanen, inte särskolans. Och för Viktors del blir det ett mastodontjobb. Men sen har han också möjligheten att få gå kvar ett par år till om det skulle behövas. Detta beror ju på vilken slags gymnasieutbildning han väljer längre fram. Vad som också kom fram var att gymnasieskolan ska utforma ett slags IV- program som är anpassat för autistiska elever. Där har ju Viktor fördelen att när det är hans tur att välja till gymnasiet så har just detta program varit igång i nästan ett helt läsår och vi vet lite om hur det funkar. Mer möten och info om detta blir det under våren.
Ute lyser solen för närvarande men jag hörde förut, jag har inte själv kollat nån väderrapport, att det ska bli snö igen imorgon. BUUU! Jag vill inte ha mer snö nu, nu vill jag ha vår! Är så nöjd på vintern och halkan.
Fast egentligen ska man väl inte gnälla, vi bor ju inte i Japan i alla fall. Eller Libyen... Där vore nog en sån sak som lite snö nåt de skulle välkomna om de slapp allt annat elände. Men man är ju sig själv närmast eller hur de säger. Man ser de egna problemen som störst i alla fall. Jag ser inte snö som ett problem så sett men jag vill bara inte ha mer av det just nu. Faktiskt.
Apropå ingenting så är min restgarnssjal klar. Så här blev den. :-)
Nu blir det ju inte så bra bilder med min telefon men den syns ju i alla fall. Färgglad och trevlig. ;-)Passar ju bra om det blir mer snö och man ska sitta här och det blir lite ruggigt.
Men nu har jag ju inget garn kvar alls tyvärr. Det var inte bara restgarner utan även nystan med garn som inte kunde användas till sockor, det var liksom för tunt.
Jag får väl vänta på påfyllning från nåt håll. ;-)
Ha det gott! Kram!
måndag 14 mars 2011
Med ny frisyr i väntan på bussen...
Jag återkom aldrig under helgen för att skriva nåt här. Jag har nämligen varit helt upptagen med att se på Milleniumtrilogin. Jodå alla tre. Och ja jag vet att jag är sen men det blir så för mig ibland. Jag hänger inte på såna där hypade saker direkt, ibland måste de mogna. :-) Och jösses vilka bra filmer! Det enda jag sett av dem tidigare är en del av ett avsnitt när filmerna visades i SVT som en serie.
Inte begriper jag varför de måste göras om i amerikansk version (än så länge endast den första såvitt jag vet) för vad ska dessa amerikaner kunna göra bättre egentligen? Daniel Craig som ränner omkring och låtsas att han är svensk journalist. Förresten han är inte amerikan, han är engelsman. Men ändå... Han kan inte göra den rollen bättre än Mikael Nyqvist, det finns inte en chans. Och Noomi Rapace är ju helt fantastisk. Funderar på att läsa böckerna, vilket man kanske inte ska göra i efterhand men ändå. Det kanske är bättre än före, vem vet. Ibland läser man en bok och blir rejält besviken när man ser filmen för en del viktiga saker kanske är borta, sånt som är vitalt för historien. Det är rejäla tegelstenar dock så det får nog vänta lite. Var till bibblan och kollade, det hann jag också med förut innan bussen kom. Om filmerna varit en sådär 20 år kanske, då hade jag förstått om man ville göra en ny version men de är ju så nya... jag fattar inte det där alls.
Just nu läser jag en annan tegelsten. Ja förutom den där moral och sedelärande boken av den där gubben Stall från USA, och det går lite trögt med den det måste erkännas. Wives and daughters av Elizabeth Gaskell uppskattningsvis utgiven 1866, jag har inte lyckats se exakt årtal på den. Den är skriven på den sortens engelska som de talade då. Men det är så fantastiskt väl beskrivet, och faktiskt inte alls svårförståeligt och det är lätt att föreställa sig hur det ser ut och hur folk är klädda. :-)
Har nån mer än jag tänkt på hur det kommer sig att man blir så extremt ful så fort man sätter sig i en sån där friserstol på en frisersalong? Eller det kanske bara är jag som blir det... Jag är aldrig så ful som när jag sitter i en sån. UGH! Jag hade så mycket tid att spendera idag när jag skulle vänta på bussen hem, jag var en mil hemifrån för att genomgå lite underredsbehandling eller hur man nu ska säga. :-) Jag var nämligen och fick min hormonspiral bytt. I alla fall, jag hade några timmar att vänta och då gick jag till en frissa och frågade om hon hade tid att klippa mig på drop in. Och det hade hon. Så nu har jag en ny vårfrisyr. Jag blev väldigt nöjd. Men som sagt... varför ser man ut som ett skrälle så fort man slår sig ner i en sån där stol? Tur att man inte har såna speglar eller sånt ljus hemmavid för då skulle man aldrig våga gå ut av oro för att skrämma slag på folk. HA!
Det blev ingen innebandy i lördags. Min syster ringde mig på fredag kväll och berättade en mycket inlevelsefull historia om när hon halkade och drattade på arslet med en vedsäck i vardera handen strax utanför deras garage. Hon hade ont i precis hela kroppen, bula i bakhuvudet också antagligen, så hon behövde vila sig. Plus att hon hade massor att göra hemma också... De andra fick åka utan henne och då kände jag att jag också kunde hoppa över matchen.
Jag ägnade mig åt att städa lite, vilket behövdes. Så då fick ju jag nåt vettigt gjort också. Och som sagt, helgen gick i filmens tecken. Tur att man kan ladda hem... ehrm... jora så att.
Nu är det en tur till Konsum som står på dagordningen. Tråkigt men nödvändigt om man vill ha nåt i skåpen när man blir hungrig.
Ha en bra dag! Kram!
Inte begriper jag varför de måste göras om i amerikansk version (än så länge endast den första såvitt jag vet) för vad ska dessa amerikaner kunna göra bättre egentligen? Daniel Craig som ränner omkring och låtsas att han är svensk journalist. Förresten han är inte amerikan, han är engelsman. Men ändå... Han kan inte göra den rollen bättre än Mikael Nyqvist, det finns inte en chans. Och Noomi Rapace är ju helt fantastisk. Funderar på att läsa böckerna, vilket man kanske inte ska göra i efterhand men ändå. Det kanske är bättre än före, vem vet. Ibland läser man en bok och blir rejält besviken när man ser filmen för en del viktiga saker kanske är borta, sånt som är vitalt för historien. Det är rejäla tegelstenar dock så det får nog vänta lite. Var till bibblan och kollade, det hann jag också med förut innan bussen kom. Om filmerna varit en sådär 20 år kanske, då hade jag förstått om man ville göra en ny version men de är ju så nya... jag fattar inte det där alls.
Just nu läser jag en annan tegelsten. Ja förutom den där moral och sedelärande boken av den där gubben Stall från USA, och det går lite trögt med den det måste erkännas. Wives and daughters av Elizabeth Gaskell uppskattningsvis utgiven 1866, jag har inte lyckats se exakt årtal på den. Den är skriven på den sortens engelska som de talade då. Men det är så fantastiskt väl beskrivet, och faktiskt inte alls svårförståeligt och det är lätt att föreställa sig hur det ser ut och hur folk är klädda. :-)
Har nån mer än jag tänkt på hur det kommer sig att man blir så extremt ful så fort man sätter sig i en sån där friserstol på en frisersalong? Eller det kanske bara är jag som blir det... Jag är aldrig så ful som när jag sitter i en sån. UGH! Jag hade så mycket tid att spendera idag när jag skulle vänta på bussen hem, jag var en mil hemifrån för att genomgå lite underredsbehandling eller hur man nu ska säga. :-) Jag var nämligen och fick min hormonspiral bytt. I alla fall, jag hade några timmar att vänta och då gick jag till en frissa och frågade om hon hade tid att klippa mig på drop in. Och det hade hon. Så nu har jag en ny vårfrisyr. Jag blev väldigt nöjd. Men som sagt... varför ser man ut som ett skrälle så fort man slår sig ner i en sån där stol? Tur att man inte har såna speglar eller sånt ljus hemmavid för då skulle man aldrig våga gå ut av oro för att skrämma slag på folk. HA!
Det blev ingen innebandy i lördags. Min syster ringde mig på fredag kväll och berättade en mycket inlevelsefull historia om när hon halkade och drattade på arslet med en vedsäck i vardera handen strax utanför deras garage. Hon hade ont i precis hela kroppen, bula i bakhuvudet också antagligen, så hon behövde vila sig. Plus att hon hade massor att göra hemma också... De andra fick åka utan henne och då kände jag att jag också kunde hoppa över matchen.
Jag ägnade mig åt att städa lite, vilket behövdes. Så då fick ju jag nåt vettigt gjort också. Och som sagt, helgen gick i filmens tecken. Tur att man kan ladda hem... ehrm... jora så att.
Nu är det en tur till Konsum som står på dagordningen. Tråkigt men nödvändigt om man vill ha nåt i skåpen när man blir hungrig.
Ha en bra dag! Kram!
fredag 11 mars 2011
Fredag igen... jösses vad fort det går!
Så är den här veckan snart slut och det har varit mycket på gång för min del. Har bara varit helledig en enda dag. Nästa vecka innehåller nästan lika mycket. Men det känns bra även om det ibland blir lite lätt rörigt i huvet. Så nu ska jag försöka slappa en del i helgen. Fast imorgon ska jag nog upp tidigt ändå, det är innebandy på gång igen. :-)
Till veckan ska jag på möte med en rektor på skolan angående de nya regler som gäller för särskolan från och med juli (tror jag) 2011 som kommer att påverka Viktor. Om ett barn endast har diagnosen autism eller Aspergers så får denne inte gå i särskolan längre. Det stolpskott som kommit med detta förslag skulle jag vilja träffa och ha ett snack med.
Endast de barn som har en utvecklingsstörning får gå på särskolan. Om nu anledningen är för att en del barn felaktigt placerats i särskolan utan vare sig diagnos eller utredning så kan de väl inte behöva straffa hela landet om det är några få skolor som har gjort så. Så är inte fallet i den här kommunen vad jag vet. Viktor fick sin diagnos när han var sju år och gick, trots mitt tjat om extra stöd till honom, i vanlig klass tills vårterminen i femman och det var en plåga varenda dag att få iväg stackarn. Plus att varje dag innehöll mycket bråk och ilska och väldigt lite skolarbete. Till slut så fattade de andra också att det inte gick att ha det så här och han fick äntligen testa särskolan.
Vad jag hoppas är att han ska få gå färdig grundskolan i lugn och ro, han har ju bara nian kvar, utan att behöva ändra hela sin tillvaro för det kommer inte att gå. Han kommer inte att gå till skolan alls i så fall. Och det har fungerat så bra sen han började på särskolan. Han har utvecklats enormt. Nåt som jag inte tror varit möjligt om han tvingats gå kvar i sin vanliga klass. Och förresten, jag hade haft magsår av allt elände som alltid hände varenda dag. Och det var verkligen varenda dag. Sen han började särskolan har det hänt så sällan att man nästan glömt av hur det var tidigare. Frågan är också om vi kanske måste kontakta BUP igen för råd och hjälp om det blir krångel. Vi får väl se. Men lite bekymrad är man ju. Han är en så go, trygg och harmonisk kille nu för tiden (han är ju tonåring också till på köpet - det kunde ju vara jobbigt bara på grund av det) så jag vill inte se att allt detta blir förstört.
Nu vet jag att rektorn för just den här avdelningen är väldigt bra. Hon har känt Viktor sen han började dagis och verkar väldigt mån om de elever hon har hand om. Jag tror inte hon kommer att låta Viktor bli lidande om hon kan hindra det. Men det återstår att se. Jag sa till Viktors pappa, när vi pratades vid igår angående detta, att jag ställer mig på skolgården med ett plakat och ropar och protesterar om de tvingar Viktor att börja vanlig klass igen. Ja jag ställer mig bredvid, sa han då. Så nåt är vi i alla fall överens om. ;-)
Det är fredag idag och jag skulle ju köpt semlor förut när jag var på Konsum. Men det blev inte så. Anledningen var dels att jag inte hade skrivit upp det på lappen, (jag är bedrövligt glömsk) dels så träffade jag på min farmor där inne, blev liksom distraherad, och fick hjälpa henne läsa på förpackningar, när jag nu ändå var där, för hon har fel på gula fläcken så hon ser knappt nåt. Men handlar gör hon oftast själv. Hon är 87 och skriver inte upp på nån lapp det hon ska ha, för det ser hon ändå inte att läsa, utan har sin lista i huvet. Sånt är imponerande tycker jag.
Som tur var blev inte Viktor besviken på semmelbristen, han tyckte det var helt okej när jag berättade vad som hade hänt. Han tog ett par bullar istället. :-) Jag önskar de sålde semlor med laktosfri grädde för min mage blir inte så glad av den vanliga grädden. Den brukar bli väldigt brölig och besvärlig en stund efter att jag ätit min semla. Trist men sant.
Nu tar jag helg. Återkommer kanske imorgon och skriver en skvätt då med. För det finns en hel del i huvet på mig som vill ut. Hehe...
Ha en toppenfredag! Kram!
PS. Jag håller fortfarande på och läser den där boken om vad gossar bör veta... den är väldigt omständlig och jag begriper inte hur någon kan säga så mycket men med så lite innehåll... Om det var på detta viset amerikaner fostrades förr så förstår jag med ens väldigt mycket... ;-) Mer om detta när boken är helt utläst. DS
Till veckan ska jag på möte med en rektor på skolan angående de nya regler som gäller för särskolan från och med juli (tror jag) 2011 som kommer att påverka Viktor. Om ett barn endast har diagnosen autism eller Aspergers så får denne inte gå i särskolan längre. Det stolpskott som kommit med detta förslag skulle jag vilja träffa och ha ett snack med.
Endast de barn som har en utvecklingsstörning får gå på särskolan. Om nu anledningen är för att en del barn felaktigt placerats i särskolan utan vare sig diagnos eller utredning så kan de väl inte behöva straffa hela landet om det är några få skolor som har gjort så. Så är inte fallet i den här kommunen vad jag vet. Viktor fick sin diagnos när han var sju år och gick, trots mitt tjat om extra stöd till honom, i vanlig klass tills vårterminen i femman och det var en plåga varenda dag att få iväg stackarn. Plus att varje dag innehöll mycket bråk och ilska och väldigt lite skolarbete. Till slut så fattade de andra också att det inte gick att ha det så här och han fick äntligen testa särskolan.
Vad jag hoppas är att han ska få gå färdig grundskolan i lugn och ro, han har ju bara nian kvar, utan att behöva ändra hela sin tillvaro för det kommer inte att gå. Han kommer inte att gå till skolan alls i så fall. Och det har fungerat så bra sen han började på särskolan. Han har utvecklats enormt. Nåt som jag inte tror varit möjligt om han tvingats gå kvar i sin vanliga klass. Och förresten, jag hade haft magsår av allt elände som alltid hände varenda dag. Och det var verkligen varenda dag. Sen han började särskolan har det hänt så sällan att man nästan glömt av hur det var tidigare. Frågan är också om vi kanske måste kontakta BUP igen för råd och hjälp om det blir krångel. Vi får väl se. Men lite bekymrad är man ju. Han är en så go, trygg och harmonisk kille nu för tiden (han är ju tonåring också till på köpet - det kunde ju vara jobbigt bara på grund av det) så jag vill inte se att allt detta blir förstört.
Nu vet jag att rektorn för just den här avdelningen är väldigt bra. Hon har känt Viktor sen han började dagis och verkar väldigt mån om de elever hon har hand om. Jag tror inte hon kommer att låta Viktor bli lidande om hon kan hindra det. Men det återstår att se. Jag sa till Viktors pappa, när vi pratades vid igår angående detta, att jag ställer mig på skolgården med ett plakat och ropar och protesterar om de tvingar Viktor att börja vanlig klass igen. Ja jag ställer mig bredvid, sa han då. Så nåt är vi i alla fall överens om. ;-)
Det är fredag idag och jag skulle ju köpt semlor förut när jag var på Konsum. Men det blev inte så. Anledningen var dels att jag inte hade skrivit upp det på lappen, (jag är bedrövligt glömsk) dels så träffade jag på min farmor där inne, blev liksom distraherad, och fick hjälpa henne läsa på förpackningar, när jag nu ändå var där, för hon har fel på gula fläcken så hon ser knappt nåt. Men handlar gör hon oftast själv. Hon är 87 och skriver inte upp på nån lapp det hon ska ha, för det ser hon ändå inte att läsa, utan har sin lista i huvet. Sånt är imponerande tycker jag.
Som tur var blev inte Viktor besviken på semmelbristen, han tyckte det var helt okej när jag berättade vad som hade hänt. Han tog ett par bullar istället. :-) Jag önskar de sålde semlor med laktosfri grädde för min mage blir inte så glad av den vanliga grädden. Den brukar bli väldigt brölig och besvärlig en stund efter att jag ätit min semla. Trist men sant.
Nu tar jag helg. Återkommer kanske imorgon och skriver en skvätt då med. För det finns en hel del i huvet på mig som vill ut. Hehe...
Ha en toppenfredag! Kram!
PS. Jag håller fortfarande på och läser den där boken om vad gossar bör veta... den är väldigt omständlig och jag begriper inte hur någon kan säga så mycket men med så lite innehåll... Om det var på detta viset amerikaner fostrades förr så förstår jag med ens väldigt mycket... ;-) Mer om detta när boken är helt utläst. DS
tisdag 8 mars 2011
PÅSKUPPROP del 2
Idag var det någon som ringde till Carina och föreslog att vi skulle ha ett lokalt påskupprop här på orten i och med att det är många som inte tar sig till Karlstad. Och i och med att det är på annandag påsk så går ju inte bussarna som de brukar heller.
Sagt och gjort. Vi började planera inför detta. Jag tyckte också det var väldigt bra för jag är ju i den situationen att jag har svårt att ta mig nånstans på grund av att jag inte har varken bil eller körkort.
Så idag tänkte jag återigen lägga in länkarna till de ställen där man kan läsa om påskuppropet.
och RESURS startsida.
Uppropet är inte bundet till något politiskt parti. Det finns en del (surgubbar) som tror att det är det nämligen. Men det är det inte. ;-)
Ha en fortsatt bra dag! Kram!
torsdag 3 mars 2011
Nästan så stark som Pippi Långstrump... vilken härlig känsla!
Häromdagen kände jag en väldigt härlig känsla. Det var nåt nytt för mig att känna så här. För även om jag levt så tidigare så var det väldigt längesen som jag faktiskt orkade med det utan att bli extremt trött och nästan falla omkull. Att alltså kunna ha nåt slags arbete och även orka med att ha en väldigt trevlig fritid.
Den här veckan är det ju sportlov och Viktor är hos mig. Men trots det så planerade jag in praktik, tre dagar, även denna vecka. För jag måste försöka leva ett någorlunda normalt liv. Jag vill det. Och jag behöver även träna på att lämna honom ensam då och då för att kunna ha ett eget liv liksom. Jag vet ju numer att han klarar sig utmärkt ensam och han är ju så pass gammal att han tycker det är rätt skönt också. När han var yngre ville han inte vara ensam, han blev skraj då.
Detta har inneburit att när jag kommit hem efter praktiken så har det varit dags för lunch vilket jag då satt igång med omgående. Utan att behöva vila innan. I tisdags gick jag även till Konsum och handlade innan jag gick hem och började med maten. Jag kan ju tillägga att när jag är ensam hemma så lägger jag ju inte ner mig så värst när det gäller maten utan tar nåt lättvindigt, det är annat när Viktor är hemma.
Idag var jag på praktiken tidigare, vi skulle haft ett personalmöte som tyvärr blev inställt, men jag tyckte ändå jag kunde gå dit en timme tidigare än vanligt. När jag kom hem skulle jag fixa med sortering av tvätt för jag hade bokat tvättstugan vid tolv. Och sen gjorde jag mat. Allt detta utan att känna mig totalt dränerad. Och nu är även tvätten hängd och tvättstugan städad och klar.
Så känslan jag hade häromdagen var att jag äntligen kände mig som om jag deltog i livet på riktigt för en gångs skull. Jag kände mig "normal" vad nu det är egentligen... :-) Jag har värk i kroppen, skulle vilja skruva av mig både händer och ben och lägga bort, önskar jag hade reserver i garderoben, men jag känner ingen mental trötthet. Ingen sån där hemsk sjukdomskänsla som ju kan trilla över en när man minst anar det. Jag vet också att jag när som helst kan drabbas av sån men det viktiga är att jag också fått uppleva just dessa dagar då jag faktiskt känt mig som om jag klarar ALLT. Jag kan ALLT, ALLT, ALLT! Som Pippi Långstrump säger. :-)
Bara detta kan ju göra att sjukdomskänslan kommer av sig. Åtminstone blir den inte lika stark och kommer den så tar jag det inte så hårt, vilar och tillåter mig att känna mig som en påse nötter den tid det tar för det att gå över.
Fast efter att jag hängt tvätten och vattnat blommor så kände jag att nu är det nog snart dags för hjärnfrys och då satte jag mig här och slappnade av. "Hjärnfryset" försvann direkt. Minns inte om jag skrivit om det här men när jag blir stressad eller uppe i varv så känns det i hjärnan som när man äter glass alldeles för fort. Jag får "hjärnfrys". Och det enda som hjälper då är att släppa allt och försöka slappna av för annars står man där med en hemsk migrän efter ett tag. Och det vill man ju inte ha.
Så om en stund så kan jag nog sätta igång med nåt igen. Eventuellt göra sockerkaka eller så. Eller kanske gå till Konsum för det börjar bli lite tomt i skåpen. Och ikväll anländer ju vår egen Bill Clinton aka (also known as) Adde. :-)
Försökte ta lite bilder från det jag gjorde idag på praktiken. Vet inte om de blev så bra men...
Lamineringsapparaten in action. Jag hade burit upp den tillfälligt i och med att jag hade alla mina papper där uppe. Annars står den nere hos Lisbeth. Och jo det är faktiskt ett pingisbord därinne. Jag har ett stort "kontor". Hehe...
Här ligger en hög med historiska bilder som jag klippt och klistrat och som jag sedan laminerat för att de ska kunna användas i minneslådorna.
Här är hörnan där jag sitter när jag jobbar och grejar. Väldigt mysigt. Solen skiner in och det blir varmt och gôtt.
:-)
Ha en bra dag! Kram!
PS. På min numer återfunna fritid (ja jag tyckte inte jag hade nån förut i och med att jag var hemma för jämnan, allt var ju ledig tid liksom) förutom att läsa en bok om vad gossar bör veta så stickar jag en sjal av alla restgarner som är över efter att jag stickat sockor. Det gick inte att göra fler sockor så jag gör alltså en sjal av resterna. Jag lovar att lägga in en bild på den när den är klar.
;-)
Den här veckan är det ju sportlov och Viktor är hos mig. Men trots det så planerade jag in praktik, tre dagar, även denna vecka. För jag måste försöka leva ett någorlunda normalt liv. Jag vill det. Och jag behöver även träna på att lämna honom ensam då och då för att kunna ha ett eget liv liksom. Jag vet ju numer att han klarar sig utmärkt ensam och han är ju så pass gammal att han tycker det är rätt skönt också. När han var yngre ville han inte vara ensam, han blev skraj då.
Detta har inneburit att när jag kommit hem efter praktiken så har det varit dags för lunch vilket jag då satt igång med omgående. Utan att behöva vila innan. I tisdags gick jag även till Konsum och handlade innan jag gick hem och började med maten. Jag kan ju tillägga att när jag är ensam hemma så lägger jag ju inte ner mig så värst när det gäller maten utan tar nåt lättvindigt, det är annat när Viktor är hemma.
Idag var jag på praktiken tidigare, vi skulle haft ett personalmöte som tyvärr blev inställt, men jag tyckte ändå jag kunde gå dit en timme tidigare än vanligt. När jag kom hem skulle jag fixa med sortering av tvätt för jag hade bokat tvättstugan vid tolv. Och sen gjorde jag mat. Allt detta utan att känna mig totalt dränerad. Och nu är även tvätten hängd och tvättstugan städad och klar.
Så känslan jag hade häromdagen var att jag äntligen kände mig som om jag deltog i livet på riktigt för en gångs skull. Jag kände mig "normal" vad nu det är egentligen... :-) Jag har värk i kroppen, skulle vilja skruva av mig både händer och ben och lägga bort, önskar jag hade reserver i garderoben, men jag känner ingen mental trötthet. Ingen sån där hemsk sjukdomskänsla som ju kan trilla över en när man minst anar det. Jag vet också att jag när som helst kan drabbas av sån men det viktiga är att jag också fått uppleva just dessa dagar då jag faktiskt känt mig som om jag klarar ALLT. Jag kan ALLT, ALLT, ALLT! Som Pippi Långstrump säger. :-)
Bara detta kan ju göra att sjukdomskänslan kommer av sig. Åtminstone blir den inte lika stark och kommer den så tar jag det inte så hårt, vilar och tillåter mig att känna mig som en påse nötter den tid det tar för det att gå över.
Fast efter att jag hängt tvätten och vattnat blommor så kände jag att nu är det nog snart dags för hjärnfrys och då satte jag mig här och slappnade av. "Hjärnfryset" försvann direkt. Minns inte om jag skrivit om det här men när jag blir stressad eller uppe i varv så känns det i hjärnan som när man äter glass alldeles för fort. Jag får "hjärnfrys". Och det enda som hjälper då är att släppa allt och försöka slappna av för annars står man där med en hemsk migrän efter ett tag. Och det vill man ju inte ha.
Så om en stund så kan jag nog sätta igång med nåt igen. Eventuellt göra sockerkaka eller så. Eller kanske gå till Konsum för det börjar bli lite tomt i skåpen. Och ikväll anländer ju vår egen Bill Clinton aka (also known as) Adde. :-)
Försökte ta lite bilder från det jag gjorde idag på praktiken. Vet inte om de blev så bra men...
Lamineringsapparaten in action. Jag hade burit upp den tillfälligt i och med att jag hade alla mina papper där uppe. Annars står den nere hos Lisbeth. Och jo det är faktiskt ett pingisbord därinne. Jag har ett stort "kontor". Hehe...
Här ligger en hög med historiska bilder som jag klippt och klistrat och som jag sedan laminerat för att de ska kunna användas i minneslådorna.
Här är hörnan där jag sitter när jag jobbar och grejar. Väldigt mysigt. Solen skiner in och det blir varmt och gôtt.:-)
Ha en bra dag! Kram!
PS. På min numer återfunna fritid (ja jag tyckte inte jag hade nån förut i och med att jag var hemma för jämnan, allt var ju ledig tid liksom) förutom att läsa en bok om vad gossar bör veta så stickar jag en sjal av alla restgarner som är över efter att jag stickat sockor. Det gick inte att göra fler sockor så jag gör alltså en sjal av resterna. Jag lovar att lägga in en bild på den när den är klar.
;-)
tisdag 1 mars 2011
Viktiga saker för gossar...
Idag var jag och Carina på biblioteket för att plocka bort vår utställning. Sen fick jag fullt upp med att sortera ordning på grejerna i och med att vi tagit lite ur varje låda. Det var också några nya saker som jag skulle registrera och lägga ner. Bland annat en bok som Carina fått tag på och som jag faktiskt tog mig friheten att låna med mig hem för jag ska läsa den. Så här ser den ut och är skriven i slutet av 1800-talet av en karl som hette Sylvanus Stall (teologie doktor) och var amerikan. Översättning är gjord av en Hjalmar Selldén (medicine doktor) runt 1903.
Jag kan ju skriva en mer utförlig beskrivning av innehållet när jag läst den. Men jag kan ju redan nu tala om vad första delen handlar om...
FÖRSTA DELEN.
"Guds afsikt med att begåfva växter, djur och människor med fortplantningsorgan."
Det ni! :-)
Den där Sylvanus har även skrivit böcker som heter: "Hvad en gift man bör veta", "Hvad en ung man bör veta" och "Hvad en medelålders man bör veta"
Boken tillägnas:
"De tusentals gossar hvilkas ärliga frågor angående lifvets och tillvarons upphof förtjäna ett sådant sanningsenligt, insiktsfullt och tillfredsställande svar, som kan rädda dem från okunnighet, sätta dem i stånd att undvika lasten och bevara dem för hemliga och offentliga synder."
Ha en bra tisdag! Kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)