En massa möten...

Eftersom jag inte tjôtat om Påskuppropet på några dagar så tyckte jag att det var dags igen. :-)

Jo idag har vi haft ett första arbetsmöte angående just påskuppropet som vi då kommer att ordna här på vår väldigt lilla ort. :-) Vi blev bara fyra stycken i vår lilla arbetsgrupp men det är rätt så lagom ändå. Så nu är det namnlistor som ska ut på byn och så småningom affischer och närmare planering om programmet på själva uppropet. Vi ska vara i folkets hus eller Kulturhuset som det blivit omdöpt till nu på senare tid. Så jag återkommer väl med jämna mellanrum och rapporterar om vad vi håller på med. Det ska bli väldigt intressant att se om vi får hit mycket folk. Detta med utförsäkring kan ju hända vem som helst så man behöver ju inte vara utförsäkrad just nu för att delta i detta, det hoppas jag ju att folk förstår.

I alla fall.

Var på möte/samtal igår med rektorn för särskolan och det var ett trevligt möte och ingen av de barn/ungdomar som har autism/Aspergers kommer att bli utplacerade i vanlig klass. De kommer att få gå kvar i särskolan men måste från och med höstterminen studera utifrån den vanliga läroplanen, inte särskolans. Och för Viktors del blir det ett mastodontjobb. Men sen har han också möjligheten att få gå kvar ett par år till om det skulle behövas. Detta beror ju på vilken slags gymnasieutbildning han väljer längre fram. Vad som också kom fram var att gymnasieskolan ska utforma ett slags IV- program som är anpassat för autistiska elever. Där har ju Viktor fördelen att när det är hans tur att välja till gymnasiet så har just detta program varit igång i nästan ett helt läsår och vi vet lite om hur det funkar. Mer möten och info om detta blir det under våren.

Ute lyser solen för närvarande men jag hörde förut, jag har inte själv kollat nån väderrapport, att det ska bli snö igen imorgon. BUUU! Jag vill inte ha mer snö nu, nu vill jag ha vår! Är så nöjd på vintern och halkan.

Fast egentligen ska man väl inte gnälla, vi bor ju inte i Japan i alla fall. Eller Libyen... Där vore nog en sån sak som lite snö nåt de skulle välkomna om de slapp allt annat elände. Men man är ju sig själv närmast eller hur de säger. Man ser de egna problemen som störst i alla fall. Jag ser inte snö som ett problem så sett men jag vill bara inte ha mer av det just nu. Faktiskt.

Apropå ingenting så är min restgarnssjal klar. Så här blev den. :-)

Nu blir det ju inte så bra bilder med min telefon men den syns ju i alla fall. Färgglad och trevlig. ;-)

Passar ju bra om det blir mer snö och man ska sitta här och det blir lite ruggigt.

Men nu har jag ju inget garn kvar alls tyvärr. Det var inte bara restgarner utan även nystan med garn som inte kunde användas till sockor, det var liksom för tunt.

Jag får väl vänta på påfyllning från nåt håll. ;-)

Ha det gott! Kram!

Fredag igen... jösses vad fort det går!

Så är den här veckan snart slut och det har varit mycket på gång för min del. Har bara varit helledig en enda dag. Nästa vecka innehåller nästan lika mycket. Men det känns bra även om det ibland blir lite lätt rörigt i huvet. Så nu ska jag försöka slappa en del i helgen. Fast imorgon ska jag nog upp tidigt ändå, det är innebandy på gång igen. :-)

Till veckan ska jag på möte med en rektor på skolan angående de nya regler som gäller för särskolan från och med juli (tror jag) 2011 som kommer att påverka Viktor. Om ett barn endast har diagnosen autism eller Aspergers så får denne inte gå i särskolan längre. Det stolpskott som kommit med detta förslag skulle jag vilja träffa och ha ett snack med.

Endast de barn som har en utvecklingsstörning får gå på särskolan. Om nu anledningen är för att en del barn felaktigt placerats i särskolan utan vare sig diagnos eller utredning så kan de väl inte behöva straffa hela landet om det är några få skolor som har gjort så. Så är inte fallet i den här kommunen vad jag vet. Viktor fick sin diagnos när han var sju år och gick, trots mitt tjat om extra stöd till honom, i vanlig klass tills vårterminen i femman och det var en plåga varenda dag att få iväg stackarn. Plus att varje dag innehöll mycket bråk och ilska och väldigt lite skolarbete. Till slut så fattade de andra också att det inte gick att ha det så här och han fick äntligen testa särskolan.

Vad jag hoppas är att han ska få gå färdig grundskolan i lugn och ro, han har ju bara nian kvar, utan att behöva ändra hela sin tillvaro för det kommer inte att gå. Han kommer inte att gå till skolan alls i så fall. Och det har fungerat så bra sen han började på särskolan. Han har utvecklats enormt. Nåt som jag inte tror varit möjligt om han tvingats gå kvar i sin vanliga klass. Och förresten, jag hade haft magsår av allt elände som alltid hände varenda dag. Och det var verkligen varenda dag. Sen han började särskolan har det hänt så sällan att man nästan glömt av hur det var tidigare. Frågan är också om vi kanske måste kontakta BUP igen för råd och hjälp om det blir krångel. Vi får väl se. Men lite bekymrad är man ju. Han är en så go, trygg och harmonisk kille nu för tiden (han är ju tonåring också till på köpet - det kunde ju vara jobbigt bara på grund av det) så jag vill inte se att allt detta blir förstört.

Nu vet jag att rektorn för just den här avdelningen är väldigt bra. Hon har känt Viktor sen han började dagis och verkar väldigt mån om de elever hon har hand om. Jag tror inte hon kommer att låta Viktor bli lidande om hon kan hindra det. Men det återstår att se. Jag sa till Viktors pappa, när vi pratades vid igår angående detta, att jag ställer mig på skolgården med ett plakat och ropar och protesterar om de tvingar Viktor att börja vanlig klass igen. Ja jag ställer mig bredvid, sa han då. Så nåt är vi i alla fall överens om. ;-)

Det är fredag idag och jag skulle ju köpt semlor förut när jag var på Konsum. Men det blev inte så. Anledningen var dels att jag inte hade skrivit upp det på lappen, (jag är bedrövligt glömsk) dels så träffade jag på min farmor där inne, blev liksom distraherad, och fick hjälpa henne läsa på förpackningar, när jag nu ändå var där, för hon har fel på gula fläcken så hon ser knappt nåt. Men handlar gör hon oftast själv. Hon är 87 och skriver inte upp på nån lapp det hon ska ha, för det ser hon ändå inte att läsa, utan har sin lista i huvet. Sånt är imponerande tycker jag.

Som tur var blev inte Viktor besviken på semmelbristen, han tyckte det var helt okej när jag berättade vad som hade hänt. Han tog ett par bullar istället. :-) Jag önskar de sålde semlor med laktosfri grädde för min mage blir inte så glad av den vanliga grädden. Den brukar bli väldigt brölig och besvärlig en stund efter att jag ätit min semla. Trist men sant.

Nu tar jag helg. Återkommer kanske imorgon och skriver en skvätt då med. För det finns en hel del i huvet på mig som vill ut. Hehe...

Ha en toppenfredag! Kram!















PS. Jag håller fortfarande på och läser den där boken om vad gossar bör veta... den är väldigt omständlig och jag begriper inte hur någon kan säga så mycket men med så lite innehåll... Om det var på detta viset amerikaner fostrades förr så förstår jag med ens väldigt mycket... ;-) Mer om detta när boken är helt utläst. DS