Fyra dagar kvar till julafton...

Tiden går fort och jag har haft rätt mycket att pyssla med. Och när jag inte pysslar med nåt så vilar jag. Och när jag vilar så försöker jag få det tyst och lugnt omkring mig så att jag verkligen kan slappna av. Om jag inte gör det så tar jag slut rätt snart och när jag nu ändå har fått upp ångan lite mer än tidigare så vill jag gärna ha den kvar.

Jag har som sagt fått bättre kondition på grund av många promenader med Isac och därför räcker jag till på ett annat sätt. Men trots det så har jag ändå en del att jobba med, motivation är ju en viktig sak. Utan den är det ju rätt svårt.

Och nu är det snart julafton. Jag gjorde köttbullar igår som jag frös in så det ska vara lättvindigt att bara ta fram och värma när vi ska äta vår julmat. Jag har plockat fram lite extra julpynt som jag inte hann/orkade när jag höll på med det sist. Granen är klädd och klar, jättemysigt. :-)

Viktor har fått Sims 2 installerat på datorn och han spelade med det hela dagen igår så han kunde inte sova inatt. Jag var uppe för att gå på toa och han stod i köket och drack mjölk för han var hungrig också och då kan man ju inte sova heller. Han somnade kvart över tre. Förmodligen blev hans hjärna överstimulerad och kunde inte koppla ur sig liksom. Detta är ju ett spel som man kan förlora sig in i totalt. Väldigt roligt. Han har gjort Simmar av oss allihop. :-) Byggt hus och skapat familjer. Och han sitter där nu med. Och han var inte svårväckt imorse, han var redan vaken när jag kikade in runt nio. Och då klev han upp och gick in och duschade före frukost! Den senaste tiden har jag verkligen märkt att jag har en pojke som inte längre är så liten. En ganska kul upptäckt. :-)

Jag hade som vanligt möte med min coach i fredags. Hon kom hit och vi tog en promenad i kylan. Hon hade ordnat en tid åt mig för massage den 28 december och det ser jag fram emot. Det blir alldeles i närheten på badhuset/skolan så det var ju toppen. Angående KBT skulle hon väl få besked snart. Det rör på sig fast det är lite långsamt. Men ändå. Nu ska hon vara ledig över jul så hon hör av sig och bokar nästa tid. Det blir i början av januari.

Ute singlar det ner små, små snöflingor och det är stillsamt liksom. Mysigt. Jag känner mig på myshumör och det är precis så det ska vara runt jul. Ingen stress bara mys.

Ha en bra söndag alla!

Kram!

Vinter i the Sims.













Dagens citat: "Lev i nuet och känn att du har tillfredsställelsen just där du är - inte runt knuten".

Jag har ett eget nobelpris

För 13 år sen just idag, klockan kvart i sju på morgonen så fick jag mitt eget nobelpris. :-)

Viktor fyller tonåring idag och han har fått många kramar från mig nu på morgonen och några hängivna svansviftningar från Isac. Man får inte sjunga för honom för då blir han väldigt upprörd. Jag vet inte varför men han klarar inte det.

Han har redan blivit firad, i lördags, med tårta och presenter. Och imorgon ska han firas hos sin pappa så han får dubbla kalas. Och tänk så mycket tårta det blir... ;-)

I söndags var vi i idrottshallen och fick se kusinen Anton (som snart blir 15) vinna en innebandymatch med sitt lag. Det var jättekul. Viktor satt visserligen inte med oss på läktaren, han valde att stå för sig själv i en trappa. Han fick gå ut en sväng dock för det kom några skråliga pojkar som tydligen störde honom. Men han var mäkta stolt när vi kom hem för att han varit där. Det märktes under promenaden hem. Så även om han inte satt med oss andra så var det en stor grej att han var där. Det bevisar att han kan hantera stökiga platser med mycket folk och ljud bättre och bättre. Det känns ju bra. :-) Han hade heller inga tveksamheter inför att ge sin moster, som han inte sett på väldigt länge, en stor kram och det blev hon så glad för. Även om personer med Aspergers har svårt för fysisk kontakt så stämmer det inte in så värst på Viktor för han är en riktig kramis.

Isac ligger just nu och slumrar på min säng. Han är en ständig inackordering här hos mig och jag har börjat se honom lite som personlig friskvård. :-) Jag kommer ut fyra gånger om dagen på promenad och kommer också i säng tidigare för jag blir ju mer normalt trött i och med all frisk luft jag får i mig. Min kondition är bra och musklerna i både ben och armar är starkare men så har jag ju lite mer värk i dem också men det blir ju så. När jag anstränger musklerna så blir det ju på det viset. Händer och fötter värker mest. Men det får gå. Humöret blir ju också bättre när man umgås med vovvar och Viktor är oftast på ett strålande humör när Isac är här så det är en sån där win-win situation liksom. Men jag ska väl erkänna att det är rätt skönt när matte kommer och hämtar honom och jag slipper den där sista promenaden på kvällarna och kan skrota omkring i pyjamas lite extra tidigt och sjunka ner i soffan och kanske somna. Lite ledigt är skönt att ha... ;-)

Och snart är det jul. Nu är det bara en vecka kvar tills Viktor får jullov. De slutar nästa fredag. Det ser han fram emot. Men ibland är han sådär tråkigt negativ och menar att; det är ju så kort lov... varför är det inte längre... Istället för att njuta helt och hållet av de dagar som han faktiskt har ledigt. Dumt eller hur?

Jag tror jag ska plocka upp vår gran ur källaren idag, sätta ihop den och klä den. Jag känner mig lite "julmysig". Hehe...

Apropå jul så har jag förstås varit in och kollat på jultomtens hemsida. Det är alltid lika kul (ja jag är en nörd jag vet) och därför lägger jag in den länken här för den som vill kolla lite. :-)

Joulupukin Kammari - Santa Claus Office - Joulupukki, Lapland, Finland, Rovaniemi

Ha en bra Nobeldag! :-)

Kram!

En extra kram till min mamma som fyllde år den 4 december. Du vet att vi tänker på dig! :-)










Dagens citat: "Man får ta folk som de är, inte som man vill att de ska vara".

Nä jag har inte gått i ide... än... ;-)

Man skulle kunna tro att jag krupit in under en stor lövhög precis som igelkottarna och gått i ide men det har jag inte gjort. Men det var väldigt längesen jag skrev nåt här. Och det beror på att jag haft annat som tagit min tid. Kanske inte sånt som vanligtvis ses som så enormt viktigt men tiden har gått fort. :-)

Sen är jag rätt så mycket hundvakt också och de dagarna går rekordsnabbt för det blir många avbrott i och med promenader. Plus att jag ju alltid tar mig tid och gosar med Isac. Han är som gjord för att gosa med. Varm och luktar gott. Jag måste säga att han är den första hund som jag träffat som luktar fantastiskt gott. Han luktar aldrig hund om jag säger så, inte ens när han är våt av regn till exempel, utan han har en väldigt speciell egen sorts parfym i pälsen. Som är väldigt mums.

Nu är det dags igen. För vaddå? Adventspyssel. Jag gillar att pyssla men blir ju utsliten så fort. Och det är ju så härligt att få klart så mycket som möjligt på en gång. Igår gjorde jag iordning fönstret i Viktors rum och köket. Viktor gillar advent. Han gillar att ha sin stjärna tänd bakom de röda gardinerna. Jag byter nämligen alla gardiner och tar fram rubbet till första advent. Dels får jag njuta av det längre, dels slipper jag krångla med allt det där strax före jul. Då har man oftast annat som man behöver göra. Så igår kväll ville han ha stjärnan tänd över natten just för att det var så mysigt. :-)

Idag ska jag väl ta de andra två fönstren. Det bästa med lägenhet är ju att jag inte har så många fönster som ska grejas med. I huset var det massor. Stora och små. Och det tog rätt mycket tid att få allt klart.

I alla fall.

Färgat håret har jag gjort också. Man är ju lite fåfäng. :-) Om jag inte gjorde det så vore jag väldigt gråhårig nämligen och jag är tillräckligt färglös som jag är. Tycker jag. Så just nu har jag inga gråa hår som tittar fram vid tinningarna utan hela håret är varmt brunt. Men det dröjer inte så länge innan de där uschla gråa håren tittar fram igen. Men sånt är livet.

Nä jag ska väl inte sitta här och gaffla... jag har ju gardiner att byta, stjärnor att hänga upp och lite annat småtjafs att ordna med. ;-)


Ha en bra helg! Kram!


Nu kan man äntligen dricka glögg och äta sånt här igen. Det är också nåt jag gillar med advent och jul. Chokladen är min favorit också. Och maten. Men det där andra kan jag lätt vara utan... :-)




Dagens citat: "I svårigheterna finner man möjligheterna".

Novemberkyla och konstiga telefonsamtal

Har nyss kommit hem från mitt möte med coachen och som vanligt var det ett trevligt möte. Hon har både massage och KBT på gång och det ser ut som om det blir snart i alla fall. Men det var inte riktigt klart än. Vi diskuterade lite kring detta. Olika inriktningar av KBT och så.

Ute är det bedrövligt kallt. Kylan snirklar sig in överallt och särskilt om det finns nån glipa nånstans. Typ mellan halsduken och jackan... brrr... Mina händer är fortfarande stelfrusna, ska försöka tina upp dem så småningom. Det blir så mycket skrivfel när man ska skriva med stela fingrar.

Jag måste berätta om ett märkligt telefonsamtal jag hade igår. Det ringde nån gång efter lunch och det stod hemligt nummer på nummervisaren. När det ringer hemligt nummer på kvällen brukar jag inte bry mig om att svara, det är ju för det mesta försäljare av nåt slag. Men nu var det på dagen och jag tänkte att det kunde ju vara från socialen eller skolan eller nåt. Så jag svarade.

En ung tjej med en röst som lät obehagligt överlägsen började tjattra om en tidning som hette Pinglan och som hon undrade om jag ville börja prenumerera på. Hon sa nåt mer innan där också men jag hörde inte. Jag hörde "tidning" och "prenumerera" och sa nej. Då svarar människan; "Varför inte då?" med ett mycket irriterat tonfall. Jag blev så chockad att jag först inte kunde svara. Vaddå varför inte då? Jag ville inte prenumerera helt enkelt. Jag frågade då vad hon sagt om själva tidningen. Jo det var en tidning med mode, smink och kläder och sånt. Och det är nog det sista jag är intresserad av så jag sa att nej jag var inte intresserad. "Det var ju synd" snäste hon och la på.

Och där satt jag med luren i näven och var mycket snopen. Hur i hela friden ska denna människa kunna sälja några prenumerationer med den inställningen? Lär de inte upp sina säljare alls nu för tiden? Man undrar. Förresten glömde jag nämna för henne att jag har NIX telefoni men då hade hon väl exploderat av ilska så sur som hon var. Eller förresten jag hann inte nämna det för hon babblade på så fort så det blev inte läge och sen la hon ju på snabbt också.

Så om någon blir uppringd av en snäsig tjej som försöker prångla på er en prenumeration av en ny modetidning så vet ni vad det är. Hehe... Egentligen skulle jag väl inte ens ha nämnt tidningens namn här men jag tyckte det var lite roligt samtidigt. Namnet alltså. ;-) Men såna tidningar finns det ju redan alldeles för många av. Där folk i farten talar om för oss andra hur vi ska klä oss och sminka oss för att lyckas i livet. Men framgång sitter inte i varken kläder, smink eller vad vi har för frisyr. Framgången beror på vem man är på insidan. Och att man har lite tur ibland. ;-)

Och här kommer en sång.. jag brukar vilja avsluta med det. Hehe...

Cose Della Vita - Eros Ramazotti och Tina Turner

Den som inte har sett filmen om Tina Turners liv "What's love got to do with it" gör det. Jag rekommenderar den varmt. En gripande film om en fantastisk kvinna som fick gå igenom så himla mycket svårigheter för att till slut få det liv hon ville ha. Starkt gjort.

Idag är det fredag och det innebär chips ikväll förstås. :-) Mums.

Ha en härlig fredag!

KRAM!













Dagens citat: "Omtanke ger värme och vänskap."

Det finns alltid hopp

Ibland kan det vara svårt att tro på att bra saker faktiskt kan hända. Men man ska inte ge upp. Inte om varken stort eller smått.

Idag har jag fått min dörr fixad. Snickaren har precis gått och jag har även just nu en rörmokare här som grejar min toalett som varit mer besvärlig än nånsin den senaste tiden. Den har stått och runnit och småspolat och vid spolning har den brölat så den kunnat väcka döda. Men nu kanske det blir ordning på det också. Plus att jag eventuellt får en ny ringklocka till dörren, själva ringplutten är borta och jag har ingen aning om varför den blivit borttagen alls. Snickaren tyckte inte att den skulle vara så så han skulle tala med elektrikern. Får man bara kontakt med rätt personer direkt så brukar saker ordna sig. Nog för att det kan ta lite tid ibland men ändå.

Jag började väl kanske i en annan ände än brukligt genom att jag fick kontakt med besiktningsmannen som tittade på min otäta dörr. Då upptäckte han att toaletten krånglade också (han hörde när den småspolade hela tiden) och på den vägen är det. Nog för att snickaren fick ringa rörmokaren och påminna om toan medan han själv var här förut men ändå... det blev ju gjort. Och det är jag tacksam för. Så det har varit ett väldigt rännande av herrar här nu på förmiddagen. Hehe...

Jag träffar fortfarande min coach varje fredag och det betyder väldigt mycket för mig. Hon peppar mig när jag är trött och gläds med mig när jag mår bättre. :-) Hon anser efter att ha läst min utredning att jag behöver KBT precis som teamet kom fram till. Hon förstår inte att F-kassan bara struntade i resultatet av den. Som om de gör utredningar för sakens skull och egentligen inte är intresserade av vad som kommer fram. Men det är ju slöseri med pengar. En utredning måste ju kosta rätt mycket. Men vem vet hur de resonerar egentligen?

Nu har min toa blivit fixad och den lät så fint när rörmokaren spolade. :-) Rörmokaren som förresten är en gammal bekant från en av mina tidigare arbetsplatser (ett äldreboende) där han jobbade som vaktmästare. En mycket trevlig karl. ;-) Jag trodde inte han skulle komma ihåg mig men precis när han skulle gå så frågade han om jag fortfarande jobbade på äldreboendet. Och då var jag ju tvungen att säga att det gjorde jag ju inte... Och så nämnde jag bara i all korthet hur läget var nu. Så var det med det. Ehrm. Jora så att... Sa jag att han är trevlig... hehe...

Isac åkte hem igår och Viktor tjurade lite. Ingenting var mysigt längre när inte Isac var här. Och imorse var han grinig och trist ända tills vi väl kom ut. Då blev det lite bättre för då började vi prata om lite av varje. Han undrade förstås (för nittioelfte gången) varför man dag ut och dag in var tvungen att gå till skolan. Jag kontrade med att man blir ju också färdig med skolan till slut, man behöver inte gå dit hela livet. Endast en väldigt kort period. Om man ser till helheten. Jag beskrev för honom den situation som var när jag gick i sjuan. När jag var tvungen upp tidigt och iväg med en buss för att gå på högstadiet en mil bort. Och om jag slutade tidigt nån dag kunde jag inte åka hem utan fick snällt vänta på skolbussen som alltid gick vid halv fyra. Som tur var så byggdes högstadiet här under tiden så jag fick gå åttan och nian här hemma.

Han har ju heller inte en vanlig klassituation utan får sitta i lugn och ro och ha det precis som när han gick på mellanstadiet i och med att han går på särskola. Detta är ju en av de fördelar som han har. Jag tror han måste påminnas ibland om hur mycket bättre det är nu än när han gick i vanlig klass och allt var bara jobbigt och mycket bråk. För han glömmer fort. Så när vi kom fram till skolan, jag var på väg på min promenad genom skogen idag, så var han på rätt så bra humör och berättade att de bara skulle ha ett arbetspass på förmiddagen för de skulle på teater sen. I Folkets Hus. Det var visst elever på högstadiet som skulle framföra nåt. Ingen visste riktigt vad, inte ens lärarna, men det skulle visst vara nåt förhistoriskt.

Det är kallt ute, gråkallt, och det har kommit en aning med snö. Gräsmattorna är lite vita på sina ställen och det var rätt halkigt på bron. Skogen var ljuvligt vacker som vanligt. Den är lika vacker året runt tycker jag. Varje årstid är fin när det gäller skogen.

Nu ska jag gå till konsum och handla hem lite mat men det får bli lite för jag är rätt så fattig. Man får väl leva på vatten och bröd till veckan när Viktor inte är hemma. :-( Sånt är livet ibland för en socialbidragstagare. Till saken hör att jag köpt en ny jacka till Viktor och det var ju tvunget. Därför blev det ett hål i kassan. Barnbidraget räknas ju som inkomst och därför får ju aldrig de pengarna gå till sånt han behöver i klädväg utan till räkningar och mat. Och nu har han växt nåt så bedrövligt att han måste ha nytt. Trasigt blir det ju också till slut.

Men som rubriken säger; det finns alltid hopp. Jag ska inte ge upp. Nån gång vänder det. Jag längtar dit. :-)

KRAM!

Här åkte jag skridskor när jag var liten tös.

När det var is då förstås. ;-)









Dagens citat:"Den som lever med planer för framtiden håller sig ung."

Vi har bara sparkat kring i löven...

När Isac nosar och nosar och stannar och nosar extra mycket på nån fläck så undrar jag om han kan kategorisera vilken slags hund som varit där innan. Om han kan sortera ifall det är en stor eller liten hund, en med lång päls eller kort. Om det är en tik eller ej, ja det vet jag att han känner. :-)

Ibland står han jääääättelänge och nosar ingående på en och samma fläck. Kanske det var längesen den hunden gick där, kanske det är svårt att sätta in den i en kategori. Det är rätt kul att grunna på medan man är ute och sparkar runt i löven. Han ska vara hos mig fram till på onsdag är det väl tänkt. Ingen hunddagisplats i sikte än.

Nu är det inte långt kvar tills det är första advent och det ska drickas glögg och man ska glo på julskyltningen och det ena med det andra. Julklappsförfrågningarna (från Adde) har börjat liksom julklappsönskningarna (från Viktor). Erika vill inte ens fira jul i år. Så det är lite olika vilka slags förväntningar och tankar man har inför julen. Hehe...

Det bästa med jul är att få grotta ner sig i soffan med en ask god choklad och se nåt bra på teve. Tända värmeljus lite överallt och bli så där härligt trött och pömsig och kanske ta en liten lur. :-) Det är inte tråkigt alls. Men tills dess så får man famla runt i mörka november.

KRAM!

Isac är på språng.












Dagens citat: "Stånga inte huvudet mot väggen - leta upp dörren istället."

Höst, mörker och teveserier...

Så har det blivit november då. Hm... ja tiden går fort. Jag tycker inte det var längesen jag satt här och mådde dåligt och det var sommar. För i början av sommaren var jag verkligen i eländigt skick. Det var problem med socialen och jag fick inga pengar och det ena med det andra... Fortfarande har jag inte fått nåt besked om ifall kammarrätten har tagit upp min överklagan. Sånt där tar ju tid. Och det är ju märkligt att man ska behöva överklaga till så höga instanser när det gäller ett felaktigt indraget socialbidrag.

I fredags kväll vid elvatiden, när jag passerade ytterdörren på min väg till badrummet, hörde jag märkliga ljud utifrån trapphuset så jag kikade i titthålet. Nere vid fönstret, som då var öppet och där jag fäst en liten lapp med uppmaningen att låta fönstret vara öppet eftersom vi som inte röker vill ha frisk luft, stod en person och mecklade med nåt. Han stängde fönstret plus flyttade på min lapp (kunde höra hur tejpen liksom revs upp och klistrades tillbaka) plus att det var mer prassel med papper. Mannen gick sin väg och jag hörde en dörr stängas.

Efter en stund smög jag ner och kollade. En ny lapp hade satts upp bredvid min, en hopviken A4-sida (väldigt onödigt stor eftersom meddelandet var kort) där det stod att de inte rökte i trapphuset (HA!) och att all kall luft gick direkt in i deras lägenhet och det var inte bra. Och med vänlig hälsning från grannen nedanför med namn och allt.... Nehe... det fattar jag väl att det inte är roligt med kall luft, frisk och ren dock, men ändå. Nåja. Jag tog med mig båda lapparna in till mig. Först tänkte jag skriva ett svar och jag var rätt irriterad men sen ändrade jag mig. För jag har ingen lust att börja ett lappkrig med ilskna kommentarer som till slut hamnar på Arga Lappens hemsida. Ånä så roligt ska vi inte ha. ;-)

Och nu vet jag alltså vilka det är som stänger fönstret hela tiden. Men de är väldigt noga med att vädra sin egen lägenhet på annat vis. Det är ju därför jag inte kan ha öppet när det är varmare ute utan att få in deras rökmoln.

Jag lät fönstret vara stängt under helgen och jag måste ändå säga att jag tror de fattat vinken. Kanske de tänkt lite på hur, när och var de rökt, jag vet inte. Det har inte luktat lika mycket rök i min lägenhet trots att det var stängt. Det har stannat runt ytterdörren men igår kväll kändes det lite extra mycket och jag fick nog och ställde två doftljus att brinna en stund. Jag har slut på doftspray nämligen. Och sen tänkte jag att okej, jag kan väl stå ut om jag snart får dörren fixad. Detta (att de får in all kall luft bl.a) är ju också ytterligare bevis på att alla dörrarna är väldigt dåliga och egentligen borde bytas. Eller tätas om det finns möjlighet. Men de har väl inte gnällt om det till bostadsbolaget som jag har gjort. ;-) Det borde de göra.

En snickare ringde mig i alla fall förra veckan och meddelade att min dörr ska bli fixad men de ska byta ut låsen också och då tänkte de ordna med allt samtidigt. Det blir väl inom de närmaste två veckorna. Hoppas jag.

Jag skickade min tandläkarräkning till min socialsekreterare förra veckan och fick svar idag att jodå jag får ju hjälp med betalningen för det ansågs akut att jag behövde tandläkarvård. Annars var man tvungen att ansöka om extra ekonomiskt stöd innan, om det gällde annat än akut. Vad är inte akut när det gäller tandläkaren? Det undrar jag. Tandblekning skulle väl vara det enda jag kan komma på som är onödigt. Annars är väl ändå det mesta rätt akut när det gäller sånt. En årlig undersökning är väl standard i alla fall och det är ju för att slippa råka ut för obehagliga överraskningar som kan kosta ännu mer så det anser jag är absolut nödvändigt. Men det var ju tur att de ansåg att mitt ärende var akut. ;-)

När jag var hos coachen i fredags hade jag gången innan fått som uppgift att lista saker i mitt liv som var bra och som jag var glad åt och idag ska jag banne mig ta fram den listan och läsa grundligt, den var rätt lång och hon var väldigt förtjust över att jag skrivit ner allt jag kommit på, för idag känner jag mig både trött och less. Men jag vet varför, det är den månatliga hormonrusningen som alltid ger mig nån dag eller två med hopplöshetskänslor och som slår mig i huvet med alla möjliga dystra tankar. Suck.

För övrigt så ska vi fortsätta som vi börjat, jag och coachen, och jag har möte nästa fredag igen. Små uppgifter som jag ska tänka på/göra tills vi träffas igen. Jag kämpar på med att tänka framåt på sånt som jag väldigt gärna vill i livet. Vi får väl se vad som händer under veckan, om jag kan rapportera om nya rön. Hehe... Återkommer om detta.

Annars så är jag rätt nöjd med höstens alla teveserier som startat igen. Grey's Anatomy, House (jag ser på säsong 6 redan) Medium (också säsong 6) och snart... på onsdag enligt källor, så börjar min absoluta favorit som jag har väntat så in i baljan på sen förra säsongen slutade... Spooks... :-) Det blir nåt att se fram emot dessa mörka dagar och kvällar som vi har nu när november är här. Och jag ser dem ju inte på teven då utan på datorn. Utan text och utan reklam. Fast det kanske jag ska tala tyst om... ehrm... *visslar oskyldigt*

Det är kallt här inne idag, mina händer är alldeles "klakna" som vi säger häromkring. :-) De är kalla och stela och det är svårt att liksom få till det när jag skriver. Ute blåser och regnar det och är väldigt höstigt. Höjde värmen på elementet förut.

Och jag måste fundera ut vad jag ska äta till lunch... hm... ständigt denna matfråga.

Och nu kommer en sång. Jag ääääälskar den här låten. Den är så fin. Låt er inte skrämmas av att det är ett punkband som framför den (om nån nu skräms av sånt, hehe). Lyssna och njut. Den är så lågmäld och stillsam. Det finns live-versioner också men jag valde skivans.

Kraaaaam!

Green Day- Last night on Earth














Dagens citat: "Skjut inte upp det viktigaste i livet till senare."