Nu är det inte långt kvar till flytt.

Jag har inte så mycket att säga egentligen mer än att allt handlar om städning och att packa ner grejer. :-)

Det går ju inte så fort för min del men jag har ändå lyckats göra rätt mycket. Tar jag det bara lugnt så. Och dessemellan måste man ju göra annat sånt där som man brukar. Laga mat, äta, diska och sånt. Men lite roligt måste man få ha så då tar jag pauser i varierande längd. Hehe...

Senare idag kommer det en dam och ska titta på lägenheten. På telefon lät hon inte som om hon kommer att orka gå i alla trappor varje gång hon ska ut och in igen så jag tvivlar på att hon vill ha den här lägenheten. Men titta får hon ju. Det bästa är ju att jag inte behöver oroa mig för det är inte min uppgift att se till att få den uthyrd. Som tur är.

Jag får nycklarna till den nya lägenheten den 27/4 så jag har lite försprång inför själva storflytten som blir den 30/4. Jag har underredet till Viktors kärra som han hade när han var liten, där kan jag ställa ett par kartonger ovanpå varandra och sen dra iväg. Det är ju bara tvärsöver gården som sagt. Det blir nog bra.

Ingen omtapetsering, i det rum som blir mitt, är aktuell från bostadsbolaget. Jag undrade hur de ens kunde med att sätta upp en sån tapet och fick svaret att den ingick i sortimentet som de hade hos Decorama. Hm... En rosa tapet med hjärtan. För det första att ens göra en sån tapet och för det andra att välja den...

Ja jag säger då det. Det är inte som det var förr inom bostadsbolagen. ;-) Då fick man minsann inte välja nåt annat än enfärgade eller väldigt diskreta tapeter som jag kan minnas. Vilket ju är bra för då blir inte nästa hyresgäst lidande och får migrän när denne ska sitta och se på hiskeliga tapeter. Fast ett tag var det ju inne med medaljongtapeter... *rys* Inte för att jag minns om de hade dem i hyreslägenheter dock. Sen minns jag en annan lägenhet som jag bodde i där det var tapetserat med blommiga tapeter i varje rum. Olika sorters blommor då. Stora och små. Hujedamej. Det var inga skrikiga färger utan allt gick i beige och brunt. Det var ju den tiden. Den beige/bruna tiden. :-)

Det är mycket annat som inte är som förr. Yes löddrar inte lika bra nu för tiden. Är det nån som märkt det? Förr räckte det med några droppar så blev det ett rejält lödder. Nu får man ha i rätt mycket innan det märks ens. Smygsnikenhet från de som tillverkar diskmedlet. För jag har haft Yes handdiskmedel i många år och nu får jag ständigt hälla på mer på disksvampen, det behövdes inte förr. Det är ändå ett av de mest dryga diskmedlen dock, men det var bättre förr... *knarrade hon med gammelröst* Hehe...

Men det finns en massa annat som är bättre nu också. Datorn till exempel. När den inte bråkar med mig som den tenderat att göra ofta den senaste tiden. Förmodligen är den sliten. Lika sliten som sin ägare. ;-) Får nog be "datadoktor" Adde titta på den kanske. När han får tid.

Ha en bra dag! Kram!

Konstiga kravbrev och lägenhetskoll

Idag skulle jag alltså se på den där lägenheten. Och jag var och tittade på den också. Och jag blev glatt överraskad för den var större än jag föreställt mig. Rymlig hall och för övrigt trevligt planerad. MEN. Och det var ju detta jag varit lite orolig för innan... det har bott rökare där. Det kändes så fort jag klev innanför tröskeln. Nu är jag som den värsta blodhund när det gäller just cigarettrök men jag kände att en sån lägenhet vill jag inte släppa bara för den sakens skull.

Bovärden skulle kolla när eller om det kunde vara dags för renovering, tapetsering och sånt, för det tar ju bort sån lukt. Nu var det inte så extremt inpyrt men bovärden kände det också efter ett tag. I ett av rummen var det tapetserat med en rosa tapet med hjärtan... :-) Jag har en känsla av att jag får ta det rummet. Tvivlar nämligen på att det är Viktors stil. Och jag kan tapetsera om ifall det kniper. En våd idag... en imorgon. Det tar väl några dar i och med mina trötta armmuskler men ändå... går gör det nog. ;-)

Hon skulle återkomma om det där med renovering och även med villkor för uppsägning av den lägenhet jag nu bor i. Det verkade heller inte vara några problem med att jag lever på försörjningsstöd. Jag sa att jag ju gjort det de senaste två åren (vilket det nog blir nu) och att jag var med i det EU-projekt som kommunen har. Allt kom upp när vi pratade om uppsägningen och att han som har hand om'et gärna ville ha just tre månader och att jag kanske skulle få betala dubbla hyror om jag flyttade in tidigare i den nya lägenheten. Och det går ju inte för min del. Vilket jag inte hade velat betala ens om jag haft en rejäl lön.

Det verkade även gå bra med muntlig uppsägning i och med att jag flyttar inom samma bostadsbolag. Jag tror det bor studenter även i det huset men jag kommer inte att vara omringad av dem. De bor i så fall högst upp.

Så det känns rätt så bra. :-) Trots det där med röklukten. Men det går det ju att göra nåt åt. Mina grannar som bor här nedanför kan man inte göra nåt åt alls.

Och jag kommer att få badkar igen. Som jag har saknat badkar. Nog för att det är bra och väldigt praktiskt med bara en duschhörna men jag som har sån värk ibland och är så frusen... det är så härligt att lägga sig i ett kar fullt med varmt vatten och få mjukas upp. Tända ljus och kanske höra på musik samtidigt... Ack.

Idag fick jag en betalningspåminnelse från min gamla a-kassa. Jodå. Jag trodde det var ett skämt när jag öppnade och läste vad det stod. Att jag skulle betala avgiften för månaden maj 2007! VA! Och om jag inte gjorde det senast den 28 februari 2010 skulle det bli inkasso.

Jag har inte varit medlem sen maj 2008 då medlemsskapet blev uppsagt i samband med att jag sålde mitt hus och bytte hemförsäkring. Den ingick nämligen i medlemsskapet och när jag ändå hade sålt huset och skulle ändra försäkringen så gick jag ur a-kassan samtidigt. För att själv kunna bestämma var jag ville ha min hemförsäkring.

Så det märkliga är ju att de kan skicka ut räkningar så här långt efteråt. För om jag inte hade betalat räkningen 2007 hade jag redan då fått inkasso. Fattar de inte det? Eller också hade jag väl fått en påminnelse när jag sa upp medlemsskapet. Varje gång mina påminnelser kom, jo jag fick påminnelser rätt ofta för just fackavgiften var den räkning jag prioriterade bort under mina fattigaste månader, så stod det alltid att om jag inte betalade så blev det inkasso. Så det skulle jag ju redan fått i så fall. Resultatet blir ju att jag har betalat alla mina räkningar eftersom jag inte fått inkasso.

Jag skrev ett mail till den lokala a-kassan, vi får se vad de svarar. Jag kan ju inte längre gå in på mina sidor på den a-kassans hemsida för jag har ju inget inloggningslösen i och med att jag inte är medlem. Och jag vet inte om uppgifterna är kvar heller.

Så länge man har a-kassa så dras avgiften automatiskt eller kanske inte alls jag minns inte. Om något dras så är det en ganska låg summa. Det är när man har sjukpenning eller försörjningsstöd som man får betala den via en vanlig räkning. Och då får man betala en mycket högre avgift. Nu vet ju inte jag hur de gör nu, för det har ju varit en del ändringar sen den nuvarande regeringen försämrade allt som har med a-kassan att göra. (Buuu!) Det var ju också anledningen till att så många gick ur a-kassan. Förmodligen hade jag gjort det även om jag haft lön för då hade det blivit en så stor utgift att jag hellre varit utanför a-kassan. Har man redan en låg lön så är varje hundralapp viktig.

I alla fall.

Så som det ser ut nu så blir det alltså flytt framöver. Vet inte när ännu men av blir det. :-) Senast om tre månader. Nu gäller det att skrapa ihop lite folk som kan bära grejer... hm... Den här gången kan ju Viktor hjälpa till lite mer för nu är han en så stor och stark kille så han orkar bära tyngre saker. Han får trösta sig med att det bara är en liten kort trappa upp till nya lägenheten så kanske det går bra. ;-)

Viktor har vinterfriluftsdag idag. Han valde samma aktivitet som förra året; skjutning med luftgevär. Det finns en skjutbana i närheten och han var där förra året och var hur duktig som helst på att pricka rätt och han tyckte det var väldigt roligt så han ville göra det i år med. Jag är inte så förtjust i skjutning men det var ändå kul att se hans måltavlelappar som han hade med sig förra gången och att han skjutit mitt i prick på väldigt många. Trots att det var första gången. Så imorse bar det iväg med matsäcken nerpackad. Som för övrigt bestod av biffsmörgåsar, saft och ett äpple. De får även korv med bröd under dagen.

Nu ska jag ta min trötta fibrolekamen ut i köket och hämta lite mer kaffe för nu har jag skrivit så mycket så det är som den värsta roman. ;-)

Ha en bra dag! Kram!

Snart är det dags för såna här igen. För sjuhundrafemtioelfte gången. Haha...

:-)

Det finns alltid hopp

Ibland kan det vara svårt att tro på att bra saker faktiskt kan hända. Men man ska inte ge upp. Inte om varken stort eller smått.

Idag har jag fått min dörr fixad. Snickaren har precis gått och jag har även just nu en rörmokare här som grejar min toalett som varit mer besvärlig än nånsin den senaste tiden. Den har stått och runnit och småspolat och vid spolning har den brölat så den kunnat väcka döda. Men nu kanske det blir ordning på det också. Plus att jag eventuellt får en ny ringklocka till dörren, själva ringplutten är borta och jag har ingen aning om varför den blivit borttagen alls. Snickaren tyckte inte att den skulle vara så så han skulle tala med elektrikern. Får man bara kontakt med rätt personer direkt så brukar saker ordna sig. Nog för att det kan ta lite tid ibland men ändå.

Jag började väl kanske i en annan ände än brukligt genom att jag fick kontakt med besiktningsmannen som tittade på min otäta dörr. Då upptäckte han att toaletten krånglade också (han hörde när den småspolade hela tiden) och på den vägen är det. Nog för att snickaren fick ringa rörmokaren och påminna om toan medan han själv var här förut men ändå... det blev ju gjort. Och det är jag tacksam för. Så det har varit ett väldigt rännande av herrar här nu på förmiddagen. Hehe...

Jag träffar fortfarande min coach varje fredag och det betyder väldigt mycket för mig. Hon peppar mig när jag är trött och gläds med mig när jag mår bättre. :-) Hon anser efter att ha läst min utredning att jag behöver KBT precis som teamet kom fram till. Hon förstår inte att F-kassan bara struntade i resultatet av den. Som om de gör utredningar för sakens skull och egentligen inte är intresserade av vad som kommer fram. Men det är ju slöseri med pengar. En utredning måste ju kosta rätt mycket. Men vem vet hur de resonerar egentligen?

Nu har min toa blivit fixad och den lät så fint när rörmokaren spolade. :-) Rörmokaren som förresten är en gammal bekant från en av mina tidigare arbetsplatser (ett äldreboende) där han jobbade som vaktmästare. En mycket trevlig karl. ;-) Jag trodde inte han skulle komma ihåg mig men precis när han skulle gå så frågade han om jag fortfarande jobbade på äldreboendet. Och då var jag ju tvungen att säga att det gjorde jag ju inte... Och så nämnde jag bara i all korthet hur läget var nu. Så var det med det. Ehrm. Jora så att... Sa jag att han är trevlig... hehe...

Isac åkte hem igår och Viktor tjurade lite. Ingenting var mysigt längre när inte Isac var här. Och imorse var han grinig och trist ända tills vi väl kom ut. Då blev det lite bättre för då började vi prata om lite av varje. Han undrade förstås (för nittioelfte gången) varför man dag ut och dag in var tvungen att gå till skolan. Jag kontrade med att man blir ju också färdig med skolan till slut, man behöver inte gå dit hela livet. Endast en väldigt kort period. Om man ser till helheten. Jag beskrev för honom den situation som var när jag gick i sjuan. När jag var tvungen upp tidigt och iväg med en buss för att gå på högstadiet en mil bort. Och om jag slutade tidigt nån dag kunde jag inte åka hem utan fick snällt vänta på skolbussen som alltid gick vid halv fyra. Som tur var så byggdes högstadiet här under tiden så jag fick gå åttan och nian här hemma.

Han har ju heller inte en vanlig klassituation utan får sitta i lugn och ro och ha det precis som när han gick på mellanstadiet i och med att han går på särskola. Detta är ju en av de fördelar som han har. Jag tror han måste påminnas ibland om hur mycket bättre det är nu än när han gick i vanlig klass och allt var bara jobbigt och mycket bråk. För han glömmer fort. Så när vi kom fram till skolan, jag var på väg på min promenad genom skogen idag, så var han på rätt så bra humör och berättade att de bara skulle ha ett arbetspass på förmiddagen för de skulle på teater sen. I Folkets Hus. Det var visst elever på högstadiet som skulle framföra nåt. Ingen visste riktigt vad, inte ens lärarna, men det skulle visst vara nåt förhistoriskt.

Det är kallt ute, gråkallt, och det har kommit en aning med snö. Gräsmattorna är lite vita på sina ställen och det var rätt halkigt på bron. Skogen var ljuvligt vacker som vanligt. Den är lika vacker året runt tycker jag. Varje årstid är fin när det gäller skogen.

Nu ska jag gå till konsum och handla hem lite mat men det får bli lite för jag är rätt så fattig. Man får väl leva på vatten och bröd till veckan när Viktor inte är hemma. :-( Sånt är livet ibland för en socialbidragstagare. Till saken hör att jag köpt en ny jacka till Viktor och det var ju tvunget. Därför blev det ett hål i kassan. Barnbidraget räknas ju som inkomst och därför får ju aldrig de pengarna gå till sånt han behöver i klädväg utan till räkningar och mat. Och nu har han växt nåt så bedrövligt att han måste ha nytt. Trasigt blir det ju också till slut.

Men som rubriken säger; det finns alltid hopp. Jag ska inte ge upp. Nån gång vänder det. Jag längtar dit. :-)

KRAM!

Här åkte jag skridskor när jag var liten tös.

När det var is då förstås. ;-)









Dagens citat:"Den som lever med planer för framtiden håller sig ung."

Höst, mörker och teveserier...

Så har det blivit november då. Hm... ja tiden går fort. Jag tycker inte det var längesen jag satt här och mådde dåligt och det var sommar. För i början av sommaren var jag verkligen i eländigt skick. Det var problem med socialen och jag fick inga pengar och det ena med det andra... Fortfarande har jag inte fått nåt besked om ifall kammarrätten har tagit upp min överklagan. Sånt där tar ju tid. Och det är ju märkligt att man ska behöva överklaga till så höga instanser när det gäller ett felaktigt indraget socialbidrag.

I fredags kväll vid elvatiden, när jag passerade ytterdörren på min väg till badrummet, hörde jag märkliga ljud utifrån trapphuset så jag kikade i titthålet. Nere vid fönstret, som då var öppet och där jag fäst en liten lapp med uppmaningen att låta fönstret vara öppet eftersom vi som inte röker vill ha frisk luft, stod en person och mecklade med nåt. Han stängde fönstret plus flyttade på min lapp (kunde höra hur tejpen liksom revs upp och klistrades tillbaka) plus att det var mer prassel med papper. Mannen gick sin väg och jag hörde en dörr stängas.

Efter en stund smög jag ner och kollade. En ny lapp hade satts upp bredvid min, en hopviken A4-sida (väldigt onödigt stor eftersom meddelandet var kort) där det stod att de inte rökte i trapphuset (HA!) och att all kall luft gick direkt in i deras lägenhet och det var inte bra. Och med vänlig hälsning från grannen nedanför med namn och allt.... Nehe... det fattar jag väl att det inte är roligt med kall luft, frisk och ren dock, men ändå. Nåja. Jag tog med mig båda lapparna in till mig. Först tänkte jag skriva ett svar och jag var rätt irriterad men sen ändrade jag mig. För jag har ingen lust att börja ett lappkrig med ilskna kommentarer som till slut hamnar på Arga Lappens hemsida. Ånä så roligt ska vi inte ha. ;-)

Och nu vet jag alltså vilka det är som stänger fönstret hela tiden. Men de är väldigt noga med att vädra sin egen lägenhet på annat vis. Det är ju därför jag inte kan ha öppet när det är varmare ute utan att få in deras rökmoln.

Jag lät fönstret vara stängt under helgen och jag måste ändå säga att jag tror de fattat vinken. Kanske de tänkt lite på hur, när och var de rökt, jag vet inte. Det har inte luktat lika mycket rök i min lägenhet trots att det var stängt. Det har stannat runt ytterdörren men igår kväll kändes det lite extra mycket och jag fick nog och ställde två doftljus att brinna en stund. Jag har slut på doftspray nämligen. Och sen tänkte jag att okej, jag kan väl stå ut om jag snart får dörren fixad. Detta (att de får in all kall luft bl.a) är ju också ytterligare bevis på att alla dörrarna är väldigt dåliga och egentligen borde bytas. Eller tätas om det finns möjlighet. Men de har väl inte gnällt om det till bostadsbolaget som jag har gjort. ;-) Det borde de göra.

En snickare ringde mig i alla fall förra veckan och meddelade att min dörr ska bli fixad men de ska byta ut låsen också och då tänkte de ordna med allt samtidigt. Det blir väl inom de närmaste två veckorna. Hoppas jag.

Jag skickade min tandläkarräkning till min socialsekreterare förra veckan och fick svar idag att jodå jag får ju hjälp med betalningen för det ansågs akut att jag behövde tandläkarvård. Annars var man tvungen att ansöka om extra ekonomiskt stöd innan, om det gällde annat än akut. Vad är inte akut när det gäller tandläkaren? Det undrar jag. Tandblekning skulle väl vara det enda jag kan komma på som är onödigt. Annars är väl ändå det mesta rätt akut när det gäller sånt. En årlig undersökning är väl standard i alla fall och det är ju för att slippa råka ut för obehagliga överraskningar som kan kosta ännu mer så det anser jag är absolut nödvändigt. Men det var ju tur att de ansåg att mitt ärende var akut. ;-)

När jag var hos coachen i fredags hade jag gången innan fått som uppgift att lista saker i mitt liv som var bra och som jag var glad åt och idag ska jag banne mig ta fram den listan och läsa grundligt, den var rätt lång och hon var väldigt förtjust över att jag skrivit ner allt jag kommit på, för idag känner jag mig både trött och less. Men jag vet varför, det är den månatliga hormonrusningen som alltid ger mig nån dag eller två med hopplöshetskänslor och som slår mig i huvet med alla möjliga dystra tankar. Suck.

För övrigt så ska vi fortsätta som vi börjat, jag och coachen, och jag har möte nästa fredag igen. Små uppgifter som jag ska tänka på/göra tills vi träffas igen. Jag kämpar på med att tänka framåt på sånt som jag väldigt gärna vill i livet. Vi får väl se vad som händer under veckan, om jag kan rapportera om nya rön. Hehe... Återkommer om detta.

Annars så är jag rätt nöjd med höstens alla teveserier som startat igen. Grey's Anatomy, House (jag ser på säsong 6 redan) Medium (också säsong 6) och snart... på onsdag enligt källor, så börjar min absoluta favorit som jag har väntat så in i baljan på sen förra säsongen slutade... Spooks... :-) Det blir nåt att se fram emot dessa mörka dagar och kvällar som vi har nu när november är här. Och jag ser dem ju inte på teven då utan på datorn. Utan text och utan reklam. Fast det kanske jag ska tala tyst om... ehrm... *visslar oskyldigt*

Det är kallt här inne idag, mina händer är alldeles "klakna" som vi säger häromkring. :-) De är kalla och stela och det är svårt att liksom få till det när jag skriver. Ute blåser och regnar det och är väldigt höstigt. Höjde värmen på elementet förut.

Och jag måste fundera ut vad jag ska äta till lunch... hm... ständigt denna matfråga.

Och nu kommer en sång. Jag ääääälskar den här låten. Den är så fin. Låt er inte skrämmas av att det är ett punkband som framför den (om nån nu skräms av sånt, hehe). Lyssna och njut. Den är så lågmäld och stillsam. Det finns live-versioner också men jag valde skivans.

Kraaaaam!

Green Day- Last night on Earth














Dagens citat: "Skjut inte upp det viktigaste i livet till senare."

Jag har faktiskt en kass ytterdörr - nu är det dokumenterat

Det är alltid skönt när folk tar en på allvar. Idag har jag haft besök av en besiktningsman från vårt bostadsbolag som kollade min ytterdörr och han höll med om att den var rätt kass. Så han skulle meddela en snickare som skulle ta tag i det och fixa med dörren. Så långt är det ju gott och väl. Nu får vi se hur det går. Röken som kommit in under helgen har varit mycket störande och det har gått åt en del doftspray bland annat för att få bort stinket.

Isac är hos mig igen den här veckan så det kommer att bli en hel del promenader. Han blir hämtad på torsdag för på fredag ska jag på möte med min coach igen.

Viktor talade om när han kom från skolan att det inte hade gått att installera spelet som han hade med sig i fredags. Datorn ville inte veta av den "hembrända" skivan. :-( Så han var lite ledsen. Och just nu sitter han i sitt rum och spelar men blir snart hämtad av sin pappa vilket han inte var direkt glad över i och med spelet...

Han är ju hos sin pappa den här veckan men eftersom han inte har fritids mer så kommer han hem till mig en stund innan han blir hämtad av sin fader. Idag blev han välkomnad av en överförtjust Isac när han öppnade dörren. :-) Det är härligt att bli välkomnad av en vovve. Man känner sig så uppskattad och betydelsefull. Inte helt fel.

Kram!


Dagens citat: "Inte alla som kommer ur sitt hus om dagen lägger märke till att solen skiner."

Ibland går faktiskt skam på torra land...

Så nu har man sett den några gånger. Vilken då? Jo, Försäkringskassans reklamfilm. Och aldrig tidigare har jag sett värre lögner framställas på ett så fint sätt. Inte ens i de vanliga och ibland flashiga reklamfilmerna om mat från Findus eller olika hårprodukter.

Första gången jag såg den så trodde jag det var en reklamfilm för nåt trevligt försäkringsbolag men döm om min förvåning när allt avslutades med Försäkringskassans logo. Jag satt nog och gapade i över fem minuter över detta. Fick höra på radion imorse att denna film kostat 15 eller om det var 19 miljoner kronor att göra. Till vilken nytta då? Tänk vad många människor som hade kunnat få hjälp för den summan! Och då hade de dessutom verkligen kunnat förbättra sin urusla status.

Ingen i hela Sverige tror på Försäkringskassan efter allt som den ställt till med. Ingen litar på denna myndighet. Och det oavsett hur många reklamfilmer de gör. De kan nämligen inte leva upp till det som de säger i filmen. Det är jag själv ett levande bevis på. Därav min stora förvåning. De kan alltså blåneka att betala ut sjukpenning för två månader men de kan lägga 19 miljoner på en reklamfilm utan att blinka. Men det är ju som med allt kommersiellt; det ska ju låta bra och se bra ut för att folk ska bli lurade att tro på det.

I dagens Värmlands Folkblad får vi uppgifter som jag faktiskt bara väntat på eftersom jag vetat att de måste komma nån gång. Uppgifter som styrker det jag förstod för länge sen och som jag sagt till de handläggare på F-kassan som jag haft. Att de som blir ignorerade får mer problem, att de inte blir friskare bara för att någon på F-kassan säger det. Det är bra att det finns bevis, men det är mindre bra att de som styr inte bryr sig om bevisen. Men som vanligt så är det för många som har skygglappar på och som inte vill se. De bara ångar på och så länge de själva är friska behöver de ju inte bry sig...

Från det ena till det andra... den här historien om tevebilden och allt snurr som varit runt detta under sju veckors tid blev lite märklig häromdagen. Jag fick ett mail från bovärden som sa att en av de ansvariga för bostadsbolaget tydligen hade pratat med mig och meddelat hur det låg till. VA!? Vad menade människan? Det är ingen som pratat med mig och absolut inte den hon nämnde. Jag mailade tillbaka och frågade varifrån den uppgiften kom. Fick till svar att det var han själv som sagt det. Jag började förstås undra vem i hela friden han talat med som utgivit sig för att vara jag. Har jag fått en dubbelgångare? Har han pratat med mig i sin fantasi och det var så verkligt att han faktiskt tror att det var på riktigt? Hur kan han säga att han pratat med mig när han inte gjort det?

En gång för längesen var jag med om nåt liknande, fast mycket värre. Vi bodde då i Karlstad och hade fått en massa anmälningar på oss av en hämndgirig granne. Bostadsbolaget skickade ett rekommenderat brev med hot om vräkning och menade att de varnat mig åtskilliga gånger men att jag inte gjort som de sagt till mig. I brevet stod uppräknat en massa saker som jag anklagades för men som jag aldrig gjort.

Där stod jag också frågande. Ingen hade varnat mig för nåt. Två bovärdar med allvarliga miner hade varit hos mig vid ett enda tillfälle och påtalat att någon anmält att vår hund störde, vilket heller inte var nåt att anmäla för egentligen - vovven var ensam väldigt kort stund nån gång per dag och gnydde och var lite ledsen - men inga andra "varningar" hade utfärdats. Dessutom så fixade vi det genom att inte lämna honom ensam ens fem minuter efter detta samtal. Och vi som är en mycket stillsam familj blev förstås mycket ledsna.

Jag tog kontakt med bostadsbolaget och frågade vad de menade med detta men fick till svar att de hade gjort rätt och om jag inte skärpte mig så åkte vi ut. Jag fortsatte att maila, pratade med bovärdar och lyckades till slut få en ursäkt från bostadsbolaget genom en bovärd som själv tyckte allt var konstigt. De fick till slut lov att erkänna att de hade fel. Och att grannen som anmält mig skulle råka illa ut själv om han fortsatte anmäla mig för sånt jag aldrig gjort.

Vilket de ansvariga på bostadsbolaget rätt snart förstod att han hade gjort när de kollade upp allt ordentligt. Jag hade också turen som fick hjälp av en mycket sympatisk bovärd som rätt snabbt kunde konstatera att de gjort fel. Det var också han som sa ifrån om att de utfärdat varningar till mig eftersom han kunde hjälpa mig bevisa att ingen hade gjort det. Som också sa att inget av detta skulle ligga kvar på mig i framtiden eftersom det var felaktiga anmälningar.

Men hur kunde detta gå så långt utan att jag ens var inblandad? Jag som heller aldrig stört eller blivit anmäld för något tidigare. Det är ju vad man frågar sig. Jag har bott i lägenhet större delen av mitt liv och aldrig varit med om nåt sånt förut. Så om folk som har makten att ställa till ett elände för en kan få för sig såna här saker då har man inte så mycket att sätta emot. Resultatet blev ju också att jag inte ville bo kvar utan nästan letade ihjäl mig efter en annan bostad och fann då det hus som jag nyss sålt. Och på den vägen är det...

Så som sagt... ibland går skam på torra land. ;-)

Ha en bra dag alla!

Kram!