För ett tag sen läste jag en bok. Det är ju inget märkvärdigt med det men den här boken/historien fanns kvar hos mig rätt länge efter. Den påverkade mig på ett sätt som jag inte väntat mig. Men det är ju så ibland, en del böcker gör ju det.
Den handlade om människors fåfänga. Vår längtan att bevara vår ungdom och skönhet. Kärleken till det vackra. Och då menar jag det som anses vackert genom vissa normer och kriterier, vilka kan växla under åren. Den handlade om att vi inte kan stå ut med något som blir äldre, gammalt och i vissa ögon; fult. Rädslan för att dö också kanske. Och trots att boken var skriven redan 1890 så finns alla dessa värderingar kvar, kanske till och med förstärkta till viss del genom media och all reklam. Tidens normer.
Detta är den enda roman som skrivits av denna författare. I vanliga fall skrev han pjäser, och mer satiriska och humoristiska manus. Författaren är Oscar Wilde och boken heter
The picture of Dorian Gray. På sin tid var boken en skandal på grund av en del homoerotiska tendenser. Enligt dagens mått så är det så oskyldigt det kan bli men jag kan förstå att det var många som blev förskräckta då. Samtidigt så verkade det vara väldigt vanligt att äldre, mer erfarna herrar, tog sig an yngre och introducerade dem på olika ställen för att de skulle komma med i gänget. De blev som mentorer och höll sina unga skyddslingar om ryggen.
Historien handlar om en ung, vacker man som får sitt porträtt målat och när han får se det så önskar han att han alltid ska få se ut så. Att han aldrig ska behöva åldras. Hans fåfänga väcks, innan detta hade han inte tänkt så mycket på hur han såg ut. Och detta skulle han inte ha önskat... ujujuj... Och för att inte tala om när han upptäcker vad som hänt med porträttet när han gjort nåt han inte borde... Han kunde ha gjort ett annat val i det ögonblicket och det val han gjorde var ju inte så värst smart kan jag ju säga...
Jag led med/för denna man under hela boken just för att han hade så svårt att stå ut med människor som inte bara förlorade sin skönhet utan också kanske inte betedde sig som han önskade att de skulle. Han önskade bort det mänskliga i människorna. Allt det som är naturligt hos folk fann han motbjudande och fult och mådde hemskt dåligt av det. Han förväntade sig skönhet och ett väldigt romantiskt liv. I och med besvikelsen över att det inte var så blev han så småningom en person som inte var så värst trevlig.
Han betedde sig till och från svinaktigt eftersom han visste att det inte skulle komma att synas på honom, hans porträtt skulle ta hand om det. Men han gömde det så att ingen skulle se det mer än han själv. Jag ska inte avslöja mer, det vore ju fisigt om det mot förmodan finns någon som läser detta och som själv vill läsa boken.
Ja detta är en oerhört sorglig historia och den satt som sagt kvar hos mig rätt länge efter. Den har nyligen filmats och förmodligen är den klar att visas i slutet av detta år, tror jag. Har inte riktigt koll på det. Vet heller inte om den kommer hit till Sverige. Det jag har kollat dock är att filmmanuset nog är en hel del ändrat tyvärr. Jag förstår inte varför en redan bra historia måste ändras på. Som jag sett så har personer som inte är med i boken (som inte ens nämns med namn faktiskt) tagits med i filmen, av anledningar som jag inte förstår, och även händelser som bara flyktigt nämns i boken har getts större betydelse i filmen. Men det ska bli lite spännande ändå att se filmen om jag får möjlighet till det.
En del har opponerat sig (redan) i och med att Dorian Gray i boken beskrivs som en blondlockig, blåögd sköning. Filmens Dorian har väldigt lite gemensamt med det, mer än att han är vacker då förstås. :-) Jag har absolut inget negativt att säga om just detta. Jag stör mig nog mer på att de ändrat handlingen, om de nu har gjort fler ingrepp än de jag läst om. Sånt är mer ajabaja tycker jag. Fokus på fel saker kan förstöra alltihop.
Men det är klart, har man inte läst boken så kanske filmen är bra trots det. Det man inte vet har man ju inte ont av så att säga.
Så här ser Dorian ut på mitt bokomslag.
Så här ser filmens Dorian ut.
Nån som vill gnälla? Hehe...
Ja jag vet att smaken är som... ehrm ja just det. Men ändå. :-)
Kram på er alla bokläsare och ni andra med... ;-)
