Fiffel och båg... eller?

För ett tag sedan prenumererade jag på 5-6 lotter per månad från Miljonlotteriet (IOGT/NTO). Men jag slutade när jag fick bevis för att man inte kunde vinna något annat än småvinster hur man än försökte. När jag beslutat mig för att spara de små penningvinsterna som jag fick på mitt vinstkonto, jag hade tillräckligt med tårtspadar, bordslöpare och annat krafs, så tänkte jag beställa ett stort gäng med lotter istället för att se om storvinsten kunde finnas bland dem. Jag sparade både länge och väl innan jag slog till.

Första omgången beställde jag runt femton lotter. Av dessa var det endast några få med vinst på och de var väldigt låga. Nästa gång blev det nog ungefär lika många lotter. Även där var det bara småvinster. När jag till slut beställt en massa lotter för de vinster jag fått så satt jag där utan någon som helst vinst och tomt på vinstkontot. Då sa jag upp min prenumeration. När det inte fanns en enda större vinst än så på så många lotter fick det vara. Och då hade jag ändå prenumererat i flera år. Och i spänd förväntan skrapat lotterna varje månad med samma nedslående resultat. Lägsta vinsten är 40 kronor och högsta är 5 miljoner. Den högsta vinst jag haft är nog 120 kronor på en och samma lott. Och då blev jag rejält snopen över att det var såpass... De lovar en vinst på var femte eller om det är var sjätte lott. Och även en slags vinstgaranti. Om man inte vunnit något alls inom tre månader får man skicka in en lapp och tala om det så får man nån sak som tröst. Men om man vinner en vinst på 40 kronor, då har man ju vunnit även om det är väldigt lite och då har man inget för att man kanske klagar.

Ju längre tiden går utan vinst, ju mer frustrerad blir man när man i häftet som medföljer lotterna läser om Agda 79 som vunnit fem miljoner eller om Nisse, 85 som vann en halv miljon. Det är mycket sällan det är folk mellan 30-45 som vinner storvinster. Och sen när de berättar hur många lotter de köpt varje månad, ja då förstår man ju att de till slut var tvungna att vinna nåt. En del prenumererar på minst tio per månad. De som redan har pengar är de som vinner helt enkelt. Vi andra får vara glada om vi vinner en tårtspade. ;-)

Nä då tror jag nog mer på Trisslotterna. Där kan man ju vinna pengar så man kan få utbetalt 25 000 varje månad i 25 år. Man vinner reda pengar, vilket jag uppskattar. Jag vill inte vinna resor, lyxbilar, köksutrustningar och annat. Nej pengar är ju vad man vill ha så man själv kan köpa sig det som behövs. Betala alla sina skulder och sen leva drägligt på resten.

Vore inte det en dröm så säg...

Höstens första förkylning är här. Viktor är snuvig men ändå rätt pigg så han är i skolan som vanligt. Vädret är gråmulet men ganska så varmt ändå. Jag kom på imorse att det ju faktiskt är september nu. Det hade jag inte tänkt på för vi har haft samma väder så länge att det inte är någon skillnad på sommar eller höst. Och så länge det inte snöar är jag glad. :-) Fast det är ändå nåt speciellt med hösten. Man tänder ljus och sitter och myser på kvällen. Och att ta en promenad en härlig höstdag är ju inte heller fy skam.

Isac fyller ett år idag!

Istället för att hurra för honom får vi väl skälla fyra gånger. :-)

Teknikens under

Inte för att jag riktigt förstår det men det har blivit så märkligt på bloggen. Saker som jag inte ställt in dyker upp och mina inlägg publiceras utan att jag vill det bara genom att jag råkar trycka på en tangent. Kanske jag har kommit åt att ändra på en inställning som jag nu inte kan finna igen. Jag har försökt att ordna teckensnittet i förra inlägget, det blev fel storlek, men inte lyckats förstå varför det blev fel. Men, men teknikens irrvägar äro outgrundliga. Så småningom så kommer jag kanske på vad jag gjort för tok. Kanske det är själva blogger som ändrats och att den mall med inställningar som vi förut haft blivit uppdaterad och jag liksom inte riktigt hängt med i det. Jag vill t.ex. inte ha nån stavningskontroll, den kommer automatiskt nu, det är så tråkigt med röda streck under ord som faktiskt finns i ens vanliga ordförråd men inte i ordlistan. ;-)

Solen skiner, det blåser lite höstaktigt idag men det är rätt skönt ändå. Jag tog en promenad i långsamt mak imorse. Det var inte så dumt. Och nu skulle det vara skönt med en tupplur. :-) Jag ska försöka hålla mig vaken en stund till.

Istället tänker jag bjuda på en dikt. Ha en bra fredag!

Höstens sista blomma

Jag är höstens sista blomma.
Jag blev vaggad uti sommarens vagga,
jag blev ställd på vakt mot nordens vind,
röda flammor slogo ut
på min vita kind.
Jag är höstens sista blomma.
Jag är den döda vårens yngsta frö,
det är så lätt att som den sista dö;
jag har sett sjön så sagolik och blå,
jag hört den döda sommarens hjärta slå,
min kalk bär intet annat frö än dödens.

Jag är höstens sista blomma.
Jag har sett höstens djupa stjärnevärldar,
jag skådat ljus från fjärran varma härdar,
det är så lätt att följa samma väg,
jag skall stänga dödens portar.
Jag är höstens sista blomma.

Edith Södergran

Ta vara på dagen idag.

Att göra varje dag viktig och värdefull borde vara något som man alltid skulle försöka leva upp till. Nu är det inte så. Men jag försöker så gott jag kan. Gårdagen slutade med mig i tevesoffan, tittandes på teve och läsandes i en bok när det var reklam. Så jag slog två flugor i en smäll där. Stängde av ljudet och läste tills reklamen var slut.

Viktor kom ju en liten stund också, eftersom han inte har fritids numer, så vi fick kramas och prata lite. Den här veckan är han ju annars hos sin pappa och hämtades lite senare på eftermiddagen. Han var glad som en lärka när han kom hem, svettig och pustig efter skoldagens slut. Sen ville han läsa boken Rädda Willy 3 (han hade sett filmen Rädda Willy under helgen och skulle förmodligen skaffa Rädda Willy 2 på dvd) samtidigt som han hade teven på med Cartoon Network förstås. Men han stängde också av ljudet till och från. Sådan förälder sådant barn kanske... hehe.

Jag får kämpa hårt med mig själv och min värkande kropp på morgnarna och jag har i några dagar, faktiskt, orkat släpa mig ut på en promenad innan jag ätit frukost, vilket är en bedrift att jubla för. Många gånger tidigare har jag tänkt att jag skulle gå ut men inte gjort det. Dagarna med Isac fick mig att tänka om. För hur trött jag än var och hur ont jag än hade i kropp och fötter så var jag tvungen att gå ut med honom. Och det var faktiskt ändå rätt skönt när jag väl var ute. Nu går jag ju inte fyra promenader om dagen alldeles för mig själv, en enda räcker mer än nog, men det är ändå en framgång, ett steg på vägen mot att må lite bättre. Även om jag aldrig kommer att bli fri från smärtan i kroppen eller tröttheten så kan jag i alla fall ha en någorlunda bra kondition. Och genom att jag faktiskt tar tag i just själva utgåendet så har jag också funnit känslan av mening med att gå ut och röra på mig. Tappar man gnistan så blir det ju liksom inte så mycket med nånting...

Men just nu skulle jag vilja sjunka ihop i en liten människohög och sova. ;-) (snark!)

Jag har alltid haft den där känslan av att jag vill vara till nytta. Då kan det kännas rätt bra att ha rört på sig tidigare under dagen och uträttat saker, då är det liksom mer tillåtet att sjunka ner i soffan (ganska tidigt) på kvällen kanske bli kvar där. För man behöver ju inte stressa omkring och göra saker hela tiden. Men om man ändå kan försöka klara av det som är planerat just för den här dagen, då tycker jag att man glad och nöjd kan sitta och se på Advokaterna eller kanske till och med That's 70's show. :-) Men jag ser ju inte på teve på det sättet när Viktor är hemma på heltid. Bara när jag är ensam. Det är en av singellivets stora fördelar, att göra saker utan att någon ifrågasätter det...

Nu är OS slut också, tack och lov för det, då kanske det blir plats i tidningar och teve till andra nyheter och andra program.

Och nu närmar sig presidentvalet i USA med stormsteg... och han har det hett om öronen mr Obama.

Jag hoppas verkligen att ingen tokdåre får ens en gnutta chans att mörda någon av kandidaterna. Att överhuvudtaget planera att mörda en presidentkandidat är ju så urbota dumt att man undrar hur det är ställt med folk over there. Fast det har man ju undrat länge i och för sig. Om man lever i en demokrati (som de ju faktiskt gör) så bör ju alla få chansen. Ingen ska elimineras bara för att någon stolle personligen inte gillar just den kandidaten.

Sen att det fanns droger med i bilden gör ju inte saken mer förståelig. Nog för att droger vränger till världsbilden för folk men ändå, det är nog rätt så tunt under håret på de som ägnar sig åt dylika tankar och sysslor, oavsett om de drogar sig eller ej. Vapenlagarna i USA tillåter ju vilken sinnesjuk typ som helst att skaffa sig ett gevär eller en pistol. Jag kan inte förstå hur de tänker. Jag måste skaffa en pistol ifall någon kommer och hotar mig med pistol. Om ingen tänkte att de måste ha ett vapen utifall att så kanske tillvaron där borta skulle se annorlunda ut. För det är nog också så ibland att de skjuter först och kollar sen. Så gör ju polisen där. De skjuter först och frågar sen annars riskerar de att dö själva. Och detta just på grund av att så många civila har vapen.

Tur ändå att man bor där man bor.

Ha en bra dag och glöm inte att ta vara på den. Och glöm inte ta på regnjackan och gummistövlarna idag. Det kommer att regna en hel del. Kram!

Äntligen!

Idag vill jag brista ut i Gert Fylkings kännetecknande "stridsrop"!

Satt här och läste som vanligt igenom de lokala nättidningarna och fann en ledarartikel i Värmlands Folkblad som jag verkligen rös av glädje när jag läste. Äntligen en man som förstått vad det handlar om utan att själv bli defensiv och arg och slänga ur sig invektiv. Och som dessutom talar om det i en ledarartikel.

Många gånger, på SVT-s forum bl.a., är män av den uppfattningen att om en kvinna är en aktiv feminist så hatar hon män, anser att män är djur, är förmodligen lesbisk eller överhuvudtaget dum i huvet. Och de män som visat sig vara feminister i debatten har heller inte haft det så lätt. En feminist hatar inte män. Inte generellt sett i alla fall. ;-) En feminist hatar själva systemet av orättvisor och hur detta system gynnar endast hälften av befolkningen, nämligen männen. Att män har en massa fördelar bara för att de är män.

Här har nu äntligen en man förstått detta. (Jo jag vet att Amir är en man.) Säkert är det fler med honom som också förstår men som inte säger så mycket öppet. Vilket är väldigt synd tycker jag.

Det är väl inte så konstigt att många kvinnor blir bittra och beter sig på ett ibland "störande" vis enligt vissa. De krav som ställs på kvinnorna är inte vad vi vill leva upp till. Inte alltid. Oftast måste vi också kämpa bara för att få finnas till.

Om fler män kunde läsa boken han tar upp, om fler män kunde öppna ögonen och se runt omkring sig hur det faktiskt ser ut så skulle det nog inte dröja så länge förrän det vore mer jämlikt. Och som Amir säger; "Hemma, i det privata, handlar inte bara om att dela hälften var på hemarbetet, det handlar också om att dela på de personliga valen. Det handlar om att män fortsätter vara individer, även i en familj, medan kvinnor avindividualiseras".

Huvet på spiken Amir!

Tog en promenad idag när jag vaknade och fick uppleva augustimorgonens bästa sida. Solen sken (äntligen) och värmde skönt. Det doftade gott av äpplen och vått gräs. Jag önskar bara att jag tagit med mig kameran för Klarälven låg alldeles blank och träden längs kanten speglade sig i vattnet. Det var så fantastiskt vackert att det nästan tog andan ur mig.

Hoppas det får vara soligt hela dagen. Man blir allt på lite bättre humör när man får solljus i ögonen, istället för regn, när man går ut. ;-)

Isac är tillbaka hos sin matte, båda är nog lika lyckliga för detta. Viktor åkte till sin pappa igår. Så jag har bara mig själv att umgås med idag. Ska försöka göra det bästa av det.

Kom ihåg: Dagen är din. Ta väl vara på den för den kommer inte igen.

Kram!


Foto över Klarälven, hösten 2005, taget från min speciella "tänkarplats".

Äntligen fredag...

... kanske någon utropar idag. Jag vet inte om jag utropar det men det är rätt skönt ändå att veckan är slut och det är helg snart.

Läser på nättidningarna och försökte hitta något spännande men det finns inte så värst många andra nyheter än om OS just nu. Hörde igår om att den där lilla handen som finns på stolparna vid alla övergångsställen, där man ska trycka för att ljuset ska slå om fortare, ses som någon slags gudssymbol och kunde bara skaka på huvudet. Det visar ju bara var man ska trycka, eller rättare sagt att man ska trycka, så att ingen ska stå där och fundera på om det aldrig ska bli grönt nån gång. Så enkelt är det. Varför ska en del läsa in så mycket onödigt i allt? I så fall får de väl sätta upp sådana trafikljus som reglerar sig själva så slipper man trycka alls och någon petig typ behöver inte störa sig på den lilla handsymbolen.

Jo en spännande och lite otäck nyhet var det i de värmländska tidningarna. De har funnit ett lik i Karlstad nu på morgonen. Sånt där tycker jag är ruggigt. Jag tycker överhuvudtaget att de finner många oidentifierade döingar rätt ofta runt om i landet. Folk går bort sig och en del hittas, andra inte. En del hittas ju som sagt döda och det är ju inget vidare precis.

Igår kväll blev det ett rejält åskväder, dagen hade varit väldigt varm och fin, och jag hade tänkt hinna ut med vovven innan det satte igång, ifall det kanske skulle hålla på länge när det väl började. Han behövde ju kissa och så... Men såklart hann vi inte det. Det var blåsvart på himlen åt alla håll, blixtarna började blixtra, och Viktor som var lite skraj ville inte vara ensam hemma den stunden vi var ute. Men det ångrade han nog sen... Isac gillade inte heller varken blixtarna eller mullret så han vågade knappt nosa. Vi hann hem innan det började regna. Sen tände vi stearinljus och satt i köket och åt kex och drack mjölk tills åskan var över. Då fick jag krångla på mig mitt regnställ och gå ut igen så Isac skulle få göra klart liksom. Sen var det minsann skönt att få komma in och ramla i säng.

Det hade varit en bra dag för Viktor i skolan igår och jag kände att jag kunde pusta ut när han kom hem glad som en lärka. Idag ska de fotograferas och han valde omsorgsfullt ut en t-shirt imorse. :-) Det blev en svart t-shirt. Han sa inte ett ord om att han inte ville till skolan idag utan allt var toppen. Att vi sen glömde den film (Narnia - Häxan och Lejonet) som han skulle ta med till fredagsmyset som de brukar ha på eftermiddagen, var ju mindre kul. Så jag lovade att gå dit lite senare och lämna filmen. Hoppas nu att hans goda humör håller i sig ett tag till. Förmodligen så fann de på något som gjorde honom intresserad och då var det liksom inga problem. Det är just det, att finna på nåt som fångar hans intresse och som han vill lära sig mer om. Då är han fast sen. :-)

Fick plocka bort en fästing på Isac förut och det var ju ingen höjdare. Den var så yttepytteliten så jag önskade jag hade gått igenom pälsen direkt när vi kom in efter promenaden. Kanske jag hade kunnat se den då och tagit den innan den satt sig fast. Det är så svårt att få tag om de där små rackarna. Men nu är den borta.

Och nu vill jag få bort tankarna på äckliga kryp och istället njuta av...














...en solnedgång i Santa Monica...

Kram! Ha en bra helg alla!

Här sitter jag nu.

Det var ett evigt tjat från Viktor imorse om att inte gå till skolan. Han lät som en skiva som hakat upp sig. Och jag som stod och fipplade med Isacs sele, när vi äntligen skulle till att gå, blev svett och sa till slut: Om du ska tjata om det där får du tjata på någon annan. Vi var sena, Viktor ville inte gå upp ur sängen i tid. Trots att jag sa till honom att han kunde väl skynda sig lite för Isacs skull, så han slapp vänta så länge på att få gå ut och kissa.

Vi följde Viktor till skolan och så fort Isac förstod att vi skulle skiljas åt började han liksom prat-gnälla. Det är svårt att beskriva om man inte hört det men han låter som om han pratar samtidigt som han ylar lite. Han var mycket orolig för Viktor när vi gick vidare och gläfste lite lesset. Kanske han kände på sig att Viktor inte ville till skolan utan ville vara med oss istället.

Hur motiverar man en kille på 11 år att gå till skolan för att vilja lära sig mer? När killen ifråga är så emot allt sånt som han överhuvudtaget kan vara... Jag har förklarat och förklarat varför man ska gå i skolan och det är inte bara nu utan under hela hans skoltid har jag fått göra det. I stort sett varje dag. Det gick bra under ett par terminer men då kanske för att det var nytt, ny klass, ny avdelning och en annan uppläggning av undervisningen som passade honom och hans problem bättre. Eftersom han har Aspergers kan han inte, just nu i alla fall, gå i en vanlig klass. Han behöver någon som puffar på honom hela tiden, en vuxen som har tid och ork att stötta honom när han själv inte orkar. En som finns där och också lär honom lösa eventuella konflikter med andra barn. För de som har Aspergers kan inte sånt utan måste lära sig. Deras sociala kunskaper, eller empatiska känslor för andra rättare sagt, är inget vidare från början, detta måste i viss mån tränas upp.

Men nu har det där nya blivit gammalt och då har han tröttnat såklart. Det blir alltid så för honom. Först är det intressant och annorlunda men när han vant sig så ser han ingen vits med att fortsätta. Suck i bôtt. Han vill inte förstå att det finns massor som han behöver lära sig innan han slutar skolan.

För egen del börjar jag känna av i kroppen alla raska promenader som jag gjort de senaste dagarna. (Ajaj!) ;-) Så snabbt som jag går med Isac går jag aldrig annars och han är min draghjälp för annars skulle jag aldrig orka tillbaka hem. När jag är trött och har ont i ben och fötter så hjälper han mig hem. :-) Jag älskar att ta promenader men när jag går själv blir jag fort trött och det blir tungt att ta sig hem. Men när Isac är med så behöver jag liksom bara hänga med när tröttheten faller på. För det mesta tänker jag inte så mycket på det förrän jag är hemma och kan vila. Det är värre när jag blir kissnödig, som jag ju ofta blir, det är inte nådigt det.

Den här veckan har gått fort, det är ju redan torsdag.

Vovven ligger och mår gott på sitt täcke. Jag ska ta mig lite kaffe.

Morsning! :-)