Valborgsmässoafton

Idag är det inte lika fint väder som det var igår. Det är för tillfället mulet och regnet hänger i luften. I min ugn står en chokladsockerkaka och gräddas, tänkte vi skulle ha nåt extra gott till eftermiddagsfikat idag. Elvaåringen har precis kommit hem från skolan och ser nu fram emot några dagars ledigt.

Hoppas att det är uppehåll ikväll när vi ska kolla på raketerna. Klockan 22 ungefär så börjas det.

TREVLIG VALBORG ALLA!

Kramar från mig och Viktor.

Sommarkänning...

Idag är det fantastiskt härligt väder. Det blåser rejält men det är varmt. Och jag blir så lycklig efter att ha gått hela mörka vintern och längtat efter sol och värme.

Plus att jag nyss laddade hem via nätet (*hosthost* shhh...ehrm) låten Over you med Daughtry, min favoritlåt just nu. Det är heller inte så dumt. ;-) Den är såååå bra.

Jag får alltid mer energi när det blir sol och varmt. Och jag blir mycket gladare. Det tror jag att jag delar med många.

Imorgon är det fyrverkeri och jag och min elvaåring ska ut och titta på det. Sen får vi se om vi får hjälpa nån full ung kille att ta sig nerför trappor eller så. Förra året såg vi en kille som knappt kunde rikta in blicken framåt. Han stod och måttade in sig innan han liksom strumlade iväg. Sorgligt. Det stod i tidningar som jag läst på nätet nu på morgonen att det är bra om vuxna finns ute på valborgskvällen och verkligen är vuxna och naturligtvis föregår med gott exempel.

Jag kommer att finnas där. Och jag tror min elvaåring är mer vuxen i det fallet än många tonåringar. Så han hjälper nog gärna till han med.

Och i och med det fina vädret så har jag annat att göra än att sitta vid datorn och filosofera. :-)

Ha det gôtt!

Tack och lov för nässpray!

Min elvaåring har varit "lite sjuk" i helgen. Han har snorat och hostat, haft ont i öronen och det har varit lite allmänt gnälligt. Som tur var så hade vi nässpray hemma så han fick sova på nätterna och andas samtidigt. Annars har jag nästan fått ont i bröstet av att höra honom "hissa" upp allt ända upp i hjärnan hela helgen. Igår kväll var det lite bättre och han somnade utan nässpray men på grund av att han varit enormt hängig och hostat en del så fick han vara hemma från skolan idag.

Om någon trodde att han inte skulle orka gå och köpa, och äta, lördagsgodis på grund av snuvan så trodde ni fel. Godis går ner även om han skulle ha hög feber. Endast medvetslöshet sätter stopp för det.

När jag satt i godan ro och läste lördagstidningen efter godishandlandet så hörde jag att det rasslade ute i hallen. Det verkade som om någon gick in men denne någon sa inget. Så jag gick ut i hallen och fick se en vilt främmande karl i rödrutig (flanell?)skjorta kliva ut så fort han kunde. Ja han hade naturligtvis mer än en skjorta på sig... men det var skjortan jag la märke till. Han sa hej och jag sa hej och sen stängde jag dörren.Jag blev så snopen att jag inte sa nåt mer. Det verkade som om han skulle till en av mina grannar. Han måste ha gått i helt andra tankar när han kunde gå så fel.

Om jag gjorde nåt liknande på grund av tankspriddhet skulle jag nog i alla fall be om ursäkt till de förvånade människor jag eventuellt stötte på. Inte bara rusa ut.

Eller som min styvfar gjorde en gång... (han kanske inte vill att jag nämner det men det är så himla roligt så jag måste - förlåt Kjell!) För rätt många år sen nu var han ute och gick med sin dotters lilla hund och gick i andra tankar vilket också hunden måste gjort. Gick in i fel port och uppför trappan och klev in i vad han trodde var hans lägenhet. Lägenheterna ser ju likadana ut i de där husen. Men i hallen såg det inte likadant ut. Konstigt, en annan matta låg på golvet. Den gick i rött. Underligt nog så trodde han fortfarande att han var hemma hos sig och att min mamma kanske bytt matta hastigt och lustigt medan han varit ute. Vilket han ju då inte kunde begripa varför hon gjort. Då ropade han inåt lägenheten: Är det jula' eller?

Sen gick det upp ett ljus, jag minns inte om de som bodde i lägenheten kom ut i hallen som stora frågetecken, jag tror det, och han fick rätt brått därifrån. Undrar också om han inte ville skylla på hunden... hehe... ;-) Han har fått utstå en hel del retsamheter från oss sen dess men det var så längesen nu och han vet ju med sig att han är tankspridd så han förlåter oss förhoppningsvis.

Jag låser alltid dörren när jag går ut en snabbis till soprummet eller tvättstugan eller ner i källaren. För man vet ju aldrig om nån bara kliver in. Och nu fick jag bevis för det! Inte för att sånt händer ofta men ändå. Man får vara beredd på allt! :-)

Annars har väl helgen varit rätt lugn. Men om man följer nyhetsrapporterna så har det varit väldigt mycket ruskigheter som uppdagats runt om i världen. Som vanligt kan man ju säga och det är ju bedrövligt i sig. Folk blir mördade, kidnappade och fängslade i massor av år, inlåsta av släktingar. Blev alldeles förtvivlad när jag läste om den där pappan som hållit sin dotter i fångenskap i 24 år och att hon fött hans barn, sju stycken, varav ett hade dött vid födseln, under dessa år. Vad pågår i en människas hjärna när det blir så? Vad hade hänt med mamman till flickan? Flickan, som nu är en kvinna på 42, har blivit berövad något som hon aldrig kan få tillbaka. Jösses! Vad kommer hända med henne? Hennes far har jag inte mycket till övers för, han blir väl inlåst kan jag tro. Så fruktansvärt sjukt beteende.

Vi blir bestörta över hur mördare slår till mot värnlösa, främmande barn eller kvinnor. Men detta tar ändå priset tycker jag. Fängsla sin egen dotter i källaren och tvinga henne föda en massa ungar. Tänk att sitta fängslad på det viset i 24 år! Och få barn med sin egen far! Man ryser och mår illa.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1188029.svd

Vart är världen på väg när fler och fler börjar leva ut sina perversiteter? Det är en sak med fantasier men att leva ut dem är nåt helt annat. Det finns säkert många som fantiserar om det ena eller det andra, förhoppningsvis inte sånt här då, men de lever inte ut det för det finns ju spärrar, etik och moral, som får dem att förstå att det är fel att göra så mot andra. Jag har också följt nyheterna om den där religiösa sekten som blivit avslöjad i USA. Där de inte ens vet vilka av männen som är fäder till alla barnen utan måste ta DNA prov för att kunna veta. Där det fanns sängar i kyrkan, inte bara till att sova i då, och äldre gubbar tvingade mycket unga flickor till giftermål. Allt avslöjades, har jag för mig, genom att en 16-årig gravid flicka som var medlem i sekten ringde och förtvivlad berättade hur det var. Hon bad om hjälp. De levde som på 1800-talet, ingen teve, inga moderniteter och de fick klä sig gammalmodigt. Vilket har synts på alla bilder. Tanterna har lila klänningar allihop.

Här är väl den senaste artikeln jag kunde hitta om detta elände.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1177709.svd

Som sagt, det finns mycket som är konstigt här i världen. Man häpnar. Och det är väl bra att man gör det för den dag man slutar bli förvånad så har det gått för långt. Så länge som vi upprörs av extrema händelser så finns det hopp. Vi måste hjälpa alla försvarslösa som råkar ut för dessa galenskaper.

Fast ännu bättre är det ju att se till att de inte drabbas alls.

"Utan bok är man en tok"

I onsdags var det Världsboksdagen vilket jag faktiskt glömde nämna. Fy på mig. Jag som är en bokälskare av stora mått. Men jag hade väl fullt upp med att gnälla på di dära rökarna... eller det var väl på torsdagen kanske... Men idag ska jag inte gnälla ett enda dugg. Det orkar jag inte.

Orkar inte läsa heller tror jag för då somnar jag bara. Ibland är det ju skönt att ta en tupplur men inte när man verkligen vill läsa. Som andra bokmalar så kan jag diskutera böcker i evigheter, om jag får. Låter kanske tråkigt men det beror ju också på vad för slags bok man läst och vill diskutera.

När jag var liten så var mitt favoritställe biblioteket. Jag tyckte (och tycker fortfarande) om lukten, tystnaden och anonymiteten. Jag kan slinka in där och ställa mig vid en hylla och glo i böcker hur länge som helst utan att nån kommer och stör mig. Gör jag det i en bokhandel så kan det komma nån beskäftig anställd och fråga om jag behöver hjälp eller så...

Visst är det roligt med filmer, jag älskar att se på film också, men när man läser en bok så kan man använda sin egen fantasi för att måla upp det som händer i boken. Ser man på film så är det ju någon annan som bestämmer hur allt och alla ska se ut. Det är väl också anledningen till att vi ibland blir besvikna på filmer om vi läst boken först. Det var kanske inte alls som vi föreställt oss. Med vissa undantag då.

Att försvinna in i bokens värld är det bästa jag vet. Då vill jag inte behöva laga mat eller ha nåt annat viktigt som ska göras. Då vill jag sitta bekvämt och läsa och njuta. Om jag har mat på spisen finns det risk för att den glöms bort om jag inte står bredvid själva spisen och läser förstås, vilket har hänt i akuta fall. :-)

Jag skulle önska att fler tog sig tid och klev in i böckernas värld för det är helt fantastiskt vilka äventyr man kan få vara med om medan man sitter stilla. Så min uppmaning till hela världen (jo jag tar i ordentligt - siktar på stjärnorna och kanske hamnar i trädtopparna) är: läs böcker!

Detta bibliotek går inte av för hackor, eller hur?













Kram från "library lover"

Rökning är ingen rättighet!

Håhå jaja...

Upptäckte med lite sorg i hjärtat att det kommer att bli svårt att ha balkongdörren öppen nu i varmare tider. Varför då kan man undra?

Cigarettrök.

Min balkong ligger längst upp och vad händer med rök? Jo den stiger uppåt och på nåt vis så sugs den in i min lägenhet utan att jag gör någonting för att få in den. Tyvärr så får man ju inte gnälla på sånt. Folk kan ju ta illa upp och bli arga och känna sig kränkta. Men alla vi andra då som faktiskt inte vill få den där skiten i oss?

Läste om att det i nån kommun skulle bli förbjudet att ha husdjur på äldreboenden. Trots att det piggade upp de boende märkvärt. Och att de jämförde det med rökning. VA? Det kan man väl inte göra? Nog för att det kan lukta extra mycket av en regnblöt hund men inte är väl det lika störande och farligt som cigarettrök? Och de flesta äldre är inte allergiska. Det vore väl i så fall de som ska jobba på äldreboendena som kan vara allergiska. Men det konstiga är att väldigt många som jobbar i äldrevården är rökare och det måste de gamla stå ut med varje dag. Att det stinker rök om de som ska vårda dem.

Jag blev själv utsatt för passiv rökning under min uppväxt och har sen dess fört en lite ojämn kamp mot rökare och deras s.k. rättigheter till att få bolma överallt och hur som helst. Jag har haft och har folk i min närhet som röker och det är ingen pardon; man behöver inte röka. Det är inte en nödvändighet för någon enda människa.

Min balkong, min fristad där jag ska kunna sitta och njuta av sol, vind och luft, där ska det inte finnas någon äcklig röklukt. Det är allas rättigheter till en ren luft som jag kämpar för. Till de som röker vill jag gärna säga med is i blicken; sluta röka nu. Ta hänsyn till och ansvar både för era egna kroppar och de människor som finns runt omkring er.

Många gånger har en upplevelse blivit förstörd av folk som stått framför eller i närheten av en och bolmat. Vid utekonserter eller när man varit på kafe. Det spelar ingen roll att det är ute i friska luften, står man bakom eller bredvid någon som röker så får man det i sig lik förbaskat.

Att röka är ingen rättighet, heller ingen nödvändighet. Att andas frisk luft är det. Att ta hänsyn till andra människor är väl också något många behöver lära sig.

Nu har jag morrat klart för idag. Growlf!

Vårstädning

Jag vill bara säga ett stort och innerligt TACK till de två energiska "städare" som igår hjälpte mig rensa ur mitt garage och körde allt till sopstationen. Jösses vad ni slet och kämpade. En stor bamsekram och tackåtack till min styvfar Kjell och min dotter Erika för detta. Mina räddare i nöden. Ni är toppen! Jag har varit helt slut idag efter att ha rotat omkring i allt skräp och lyft, burit och sopat. Jag har lite grejer kvar inne i huset som också ska slängas men det kanske inte kräver så stor ansträngning.

Ja mitt hus är faktiskt sålt och det känns ju bra. Fast jag tror inte jag ska jubla förrän den nye ägaren är inflyttad och det liksom inte finns någon återvändo för honom. Nej men usch, det lät ju domedagsaktigt... det var inte meningen. Men förra gången det var köpare på gång så ändrade de sig ju trots att de varit helt säkra att de ville köpa. Fast det var ju praktiska detaljer som satte stopp där. Och den här gången har köparen redan lagt handpenning... Men man vet aldrig vad som kan hända. Tillträde blir senast sista maj. Det känns konstigt att det faktiskt håller på att hända nu, mitt hus är snart inte mitt längre. Men jag tror att jag kommer att må väldigt bra när jag vet att jag inte behöver oroa mig för det mer. Inte fundera på om det kommer in fukt i avramlade vindsluckor, inte irritera mig på katter som skiter i rabatten, inte kolla elmätaren stup i ett eller slita mitt hår när räkningen kommer, slippa bekymret om soptunnan som ska ställas ut varannan måndag, vattenförbrukning och det ena med det andra...

Å vad skönt det ska bli att slippa allt det där. Istället kan jag lägga all energi på mig och min familj. Njuta av sommaren (och förhoppningsvis tillvaron i stort) vare sig det regnar eller ej. Regnar det så behöver jag ju inte bekymra mig om gräsmattan som egentligen borde klippas men som jag inte kan klippa förrän det slutar regna. Och om det är soligt kan jag åka och sola och bada utan att vara tvungen att klippa gräsmattan och rensa rabatter den kanske enda soliga dagen den veckan...

Det blir nog bra.

Och snart är det valborgsmässoafton. Med fyrverkeri och sånt. Och även andra vanor som hör till. Min kompis Herr Örn vill gärna säga nåt här.


















;-)
Sköt om er!

Ja vårn, ja vårn, tjo faddeladdeli... dä ä e fina ti'...

Nu är våren här, tror vi i alla fall, efter mycket väntan. Och många blir som galna. Läste nu på morgonen om alla som suttit i fyllecell under natten. Det hade varit fullknökat. Åtminstone i Karlstad. Polisen menade att det var det fina vädret som var orsaken. VA? Åh, jaså... Jo, jag kan nog hålla med polisen där. Under vintern så ramlar väl folk omkull och ankrar inomhus i nåt hörn men nu när det blir varmare så ramlar och rumlar de omkring ute på stan. Och skriker och tjoar och pinkar överallt. En del har man ju sett som nykter iakttagare. Jora så att...

Tänk att den ska vara så svår att hantera, den där "priten". Nog för att man kan fira att det är vår, allmän glädjeyra, att det är helg eller att ens lag vunnit en fotbollsmatch, eller vad det nu är man firar, men måste man bli så full att man hamnar i fyllecell? Hur mår man då dagen efter? Och var det värt det? Nåt att grunna på för de som behöver det...

Jag skrev en vårtankedikt för ett par år sen och tänkte lägga in den här. För även om åren går så är nog känslan av och för våren alltid densamma. Längtan, förväntningar och lite annat. Och det bästa är nog att uppleva det mesta i tillvaron i nyktert tillstånd. Jo det blir faktiskt roligare då, tro't eller ej. ;-)

Vårtankar en dag i april 2006

Vårvindar – kalla vindpustar som gärna letar sig innanför tröjan neråt ryggen till

Vårsol – varmt där det är lä, med avbrott för kalla vindpustar (se ovan)

Vårkvitter – energiska talgoxar, bofinkar och koltrastar

Vårflod – smältvatten i vägbrunnar

Vårljud – motorcyklar och grannen som är ute och hojtar åt sin fru

Vårkänslor – hmmmm...

Vårkläder – tröja istället för jacka

Vårfrisyr – hur ser en sån ut?

Vårgräsmatta – sumpig

Vårblommor – inte så många efter rådjurens besök

Vårcykel – punka

Vårvägar – knastriga och sandiga tills ”sopbilen” kommer

Vårdofter – sol, jord och sumpig gräsmatta

Vårsysslor – såna man gör när man plötsligt märker att grannarna är klara med sina

Vårutflykt – en promenad med kamera och fika

Vårregn – sånt som ofta faller när man tänkt göra nämnda utflykt

Vårkramar – såna jag får av en glad nioåring

Vårpussar – såna jag får av samma glada nioåring

Vårglädje – snart är sommaren här!

Vårdepression – kan man få om man tänker på allt regn sommaren brukar bjuda på

ELB, 2006