Valborgsmässoafton

Ja så var det dags igen. För Valborgsmässofirande. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Många ungdomar väntar nu med iver på att få dricka alkohol ikväll, kanske för första gången, så att de blir fulla, beter sig, kräks och kanske somnar under nån buske. Eller ännu värre; skadar sig själva eller någon annan. Den senaste tiden har det dock funnits en massa frivilliga vuxna som bidragit med att försöka motverka langning inför denna helg. Enligt vad jag hörde så langar föräldrar till sina barn och man kan verkligen undra hur de tänker då. Att på egen hand köpa ut och förse sina egna barn med ett gift som förstör hjärnceller och omdöme. Har föräldrarna måhända själva druckit bort sina hjärnceller och sitt eget omdöme. Inte är det väl detta man önskar och uppmuntrar sina barn att ägna sig åt ändå?

I alla fall. Det är kungens födelsedag, de står väl kanske och vinkar som bäst vid slottet nu. Och det kan de ju göra. :-) Folk blir ju så glada då.

Själv hörde jag ett helt nytt fågelläte i skogen imorse som jag faktiskt spelade in med min mobiltelefon. Ska försöka ta reda på vad det var för en pippi. ;-)

Jag har inte sett nåt meddelande om kvällens fyrverkeri nånstans men man får väl anta att det är som vanligt. Om det inte är så att nån stulit alla fyrverkeripjäser och sitter i nån källare och ruvar på dem för att sälja vidare eller kanske rentav smälla dem själv vid tillfälle... Man kan aldrig veta nu för tiden. Desperata människor med desperata behov finns överallt.

Jag tänkte, i min enfald, att jag skulle kunna betala mina räkningar idag men socialen tyckte tydligen inte det för jag har inte fått några pengar ännu. Nog för att de kanske kan ramla in under dagen men så här vill jag inte ha det. Jag vill ju faktiskt kunna betala räkningarna innan datumet för betalning går ut så att säga. Och en del har ju tidigare datum än den sista i månaden. Jag skickade ett mail till min handläggare och frågade vad som stod på. Nu igen. Det är ju inte första gången jag får göra det. Jag tror inte jag får nåt svar för hon jobbar förmodligen inte alls idag. Det är ju en sk "afton" idag och om inte annat slutar hon säkert tidigare än vanligt.

Hoppsan vad mycket negativt jag fick med idag. Det var väl inte riktigt meningen men en del dagar är ju såna. En massa skit och elände. Men då får man sträcka på sig, dra ett djupt andetag och gå vidare. Inte ge upp. En del positivt fick jag ju med också. ;-)

Ha en härlig (alkoholfri) Valborg! Kram!

Tänkvärt...

You are
never given a wish
without also being given the
power to make it true

You may
have to work for it,
however

Richard Bach "Illusions"

Utvecklingssamtal och sånt där "vuxenprat"...

Ja jag måste säga att utvecklingssamtal när man inte riktigt har fokus på samma saker kan bli rätt så frustrerande. Och då menar jag alltså när föräldrarna inte har det... suck. Vi har aldrig varit direkt överens när det gäller nånting men i fråga om Viktor måste vi ju försöka ändå. Viktors pappa har den äldre generationens sätt att tänka, han är fostrad så, att barn ska vara på ett visst sätt, helst som han vill då. Medan jag är mer en "flummig" typ (förmodligen ses jag som lite hippie så där...) som fokuserar/lyssnar mer på barnet och de behov som kan tänkas komma efterhand. Inte att barnet nödvändigtvis måste passas in i en mall. Vilket också blir svårt för Viktors del eftersom han är väldigt långt ifrån alla mallar som finns. Alla "normala" mallar då kanske ska tilläggas. Han passar ju in i normen för Aspergers. Det är ju vad vi har att jobba med så att säga. Han är som en av de där trekantiga klossarna som vissa tycks vilja trycka ner i ett runt hål.

Hur som helst. Det var skönt när det var över. Tjatet (eller uppmaningen kanske jag ska säga) om att Viktor behöver ha mer aktiviteter utanför hemmet var igång igen. Jag har aldrig tyckt om planerade fritidsaktiviteter för jag är av den åsikten att skolan är tillräckligt planerad och när man kommer hem ska man få vara ledig. Inte vill jag tvinga nån att börja spela tennis, fotboll eller annat. Jag vill inte ens tvinga nån att gå till biblioteket trots att det alltid varit mitt favoritställe. Boknörd som jag är.

Ett barn som börjar dagis tidigt blir direkt van vid planerade aktiviteter och kräver nästan att ha det så hemma också. Gnäller så fort inget händer, kan inte hitta på egna saker på egen hand. Detta följer upp i skolan och fritids. Så vill inte jag ha det. På helgen ska man få göra det man har lust med för då är man ledig. Använda sin fantasi och leka med det man vill. Vill man sitta och rota i soffan halva dagen och se på film så ska man få göra det. Hur ska man annars kunna skilja vardagen från helgen? Enligt vissa ska man ha en massa saker för sig på helgen. Utanför hemmet då. Det är så jag blir trött bara av att tänka på det. Det kan väl vara okej någon gång ibland men inte varje helg...

För övrigt har det väl ute i världen, den stora alltså, handlat mycket om svininfluensan. Det är inte klokt så mycket sjukdomar det finns. Och det är inte så konstigt att en del virus muterar, vi har ju så mycket medicin som tar kål på dem och då måste de ju ändra sig för att leva vidare. Men ruskigt är det.

Ytterligare saker som hänt som kanske inte är av så stor vikt men ändå...

Det har varit prisutdelningar på den prestigefyllda brittiska BAFTA-galan, i söndags tror jag det var för den som är intresserad. :-) British Academy of Film and Television Arts, om man ska vara noga. Och det ska man ju. Min favvoserie Spooks var nominerad men istället så blev det Kenneth Branaghs version av Wallander som vann i den kategorin. VAFALLS! Ja jag säger då det. Då går allt skam på torra land när sånt händer. :-)

Och så till den obligatoriska rapporten förstås... De växer och står i.

Matdags! :-)


Kram!

Vad menas med ett värdigt liv?

Vi lever i ett samhälle där vi ständigt misstänks för allt möjligt. Och man är inte oskyldig tills bevis finnes, man döms direkt. Läste nyss om en kvinna som förmodligen blir fråntagen sin sjukpenning på grund av att hon har bloggat. Och då beror det inte enbart på att hon orkat skriva lite om sitt liv varje dag, fast det kommenterades också, utan det hon skrivit om. Läkaren som hade sjukskrivit henne hade luskat reda på att hon minsann orkade lägga ner tid och ork på att skriva långa inlägg på sin blogg plus att hon orkat åka och handla på IKEA vid ett tillfälle.

Nu är det ju så att om man har en sjukdom som kommer i skov så har man bra dagar/perioder och dåliga sådana. Hon hade tydligen också fibromyalgi (utöver några andra besvär enligt artikeln) och eftersom jag vet hur det är att ha detta kan jag säga att ingen dag är den andra lik.

Och om man gör EN jobbig sak EN dag vid ETT tillfälle så får man vila i flera dagar efteråt. Så om då den här läkaren tyckte att hon minsann skulle orka jobba så är det en oändlig skillnad på att göra en ansträngande syssla en dag i lugn och ro med mycket pauser och att gå till ett jobb och göra ansträngande saker varje dag och kanske i en takt som man inte orkar med.

Här finns artikeln.

Och sen är det ju detta med ett drägligt liv. Ett värdigt liv. Sjuka får inte ha ett liv helt enkelt. Om någon är sjuk så får hon/han (enligt vissa tankesätt) inte röra sig alls även om hon/han orkar göra lite vissa dagar. Saker som också kanske kan förbättra tillståndet hos den sjuke. För då kan ju nån få intrycket att denne är för frisk och då är det kört.

Man blir ju mörkrädd av sånt tänk. Om de är så misstänksamma mot den här kvinnan, varför inte göra en utredning där hon får träffa olika människor som var och en gör en bedömning av henne. Då kanske hon kan få den hjälp hon behöver för att bli friskare. Varför går det alltid ut på att sätta dit sjuka människor? Det är aldrig någon som gör nåt för att hjälpa för inte blir hon hjälpt av att bli utpekad som fuskare. Hur ska hon få ordentlig hjälp då? Ingen tror ju på henne.

De stunder som man bloggar kan vara allt från korta till långa och en del dagar inte alls. I alla fall för min del. Jag sitter ofta vid datorn men tar ständigt pauser för att sträcka på mig och göra annat dessemellan. Jag måste ju diska, handla mat, laga mat, städa lite ibland, bädda sängen och så vidare. Räknas det också som att man kan jobba enligt den där läkaren? Man kan bara skaka på huvudet.

Snart får man inte leva nåt liv alls utan ska sitta i en säng, ständigt övervakad av F-kassan genom nån slags kamera, så de kan se om nån fuskar. Usch vad arg jag blir! Hur i helsike ska man bli friskare då om man inte tillåts göra nånting som kan ge livet en guldkant? Vart är världen på väg egentligen? Vi måste få känna vårt värde som människor, det är tillräckligt svårt ändå när man inte orkar så mycket. Man känner sig rätt värdelös när kroppen inte ställer upp på det som tidigare aldrig varit några problem.

Alla dessa kontrollerande människor skulle skämmas. Nästa gång kan det vara de som blir sjuka och fråntas allt värde. För dagens melodi är ju att om man inte kan arbeta så är man ju inget värd. Man ska inte vara alltför självsäker och som jag sagt förut; lite ödmjukhet vore bra.

Ha en bra lördag.

Kram!

Tänkvärt...

"In order
to live free and happily,
you must sacrifice
boredom.
It is not always an easy
sacrifice."

Richard Bach "Illusions"

Nu är det bara att vänta...

... på svaret från F-kassan. För nu är utredningen helt klar. Pratade med läkaren förut som då läste upp/berättade vad teamet kommit fram till. Och jag kan säga att äntligen så har någon förstått hur jag mår och vad jag behöver för hjälp att komma vidare. Han sa också att F-kassan faktiskt brukar lyssna på vad de kommer fram till så jag hoppas de gör det i mitt fall också.

Jag önskar bara, så här i efterhand, att detta hade skett för flera år sen. Och önska kan man ju göra...

Efter att F-kassan fått utredningen och tagit beslut om denna (om tre-fyra veckor ungefär) så kommer jag att kallas till ett möte, enligt läkaren. Han räknade upp en hel del åtgärder som behöver sättas in för att hjälpa mig vidare både för min psykiska och fysiska hälsa. Så jag hoppas verkligen att F-kassan lyssnar på detta.

Och man kan ju tycka att om de gjort det de skulle för flera år sen så hade jag nog inte kostat dem denna utredning plus det som nu eventuellt kommer längre fram. För de kunde ha hjälpt mig när jag inte hade så stora problem som jag har nu. Det hade de tjänat på men då sa de bara nej, nej och åter nej, hela tiden. För såna är de ju mot de flesta...

Fattigbloggen är nedlagd, den finns kvar att läsa men det kommer inte in nya inlägg och kommentarer, istället finns det nåt som heter Fattigsidan och som kommer att fortsätta i ungefär samma stil. Detta behövs verkligen. Det är många som har berättelser att dela med sig av eller frågor om hjälp. Eldsjälen Erling hjälper alla som han kan med att tolka lagar eller överklaga eller annat som behövs. :-) Tur att såna som han finns.

Det är dags att deklarera och i år har jag det blättans huset att rapportera om. Jag visste ju om det men ändå. Jag är så vansinnigt dålig på sånt där. Om jag bara orkade läsa igenom och bry mig om vad det stod i anvisningarna så kanske jag skulle fixa det lätt men så fort det gäller siffror så blir min hjärna totalt ointresserad. Om det inte gäller höga siffror på mitt konto för det är väldigt intressant... hehe. Men tyvärr händer det väldigt sällan. Att det kommer in massor då alltså. Lite kommer det ju in dock.

Dagarna ramlar på, örnarna växer och står i.

Mamma örn som ropar på pappa örn. Hon brukar göra det när hon vill bli avlöst. :-)
















Hela familjen. Mamma till höger som spanar och pappa till vänster som förmodligen tar en paus i städandet av boet. Han brukar oftast plocka och städa och se till att det blir ordning. Lite kiv bland barnen...


Kram!

Lycka. Vad är det?

Ja det kan man fråga sig.

För mig kan lycka vara när det är helt tyst i lägenheten så jag kan koppla av ordentligt. Lycka kan faktiskt vara kaffe och kaka också. (Jodå det finns kaka kvar och nu när Viktor har åkt till sin pappa så lär den räcka över helgen...) :-)

Men en annan sak som är lycka för mig är också att ha en skog att gå till. Att lyssna på fåglarna, vända ansiktet mot solen och känna vårvinden virvla runt i håret. Blunda och bara njuta av alla lukter och ljud. Jag tog en promenad när jag hade varit och handlat förut. Jag har längtat så efter att få gå i lugn och ro borta i skogen, jag har ju varit så trött och sen blir det aldrig att jag tar mina promenader när Viktor är hemma. Det är så mycket annat man ska göra då. Och om han ska med så är det ett evigt tjatande och kommer vi iväg så gnölar han mest hela tiden. Om vad jobbigt och tråkigt det är. Att det är jobbigt beror ju på hans dåliga kondis men det vill han inte förstå. ;-) Sen får jag aldrig (i livet) med honom den tid på dagen som jag egentligen vill gå ut, nämligen på morgonen.

Promenaden var i alla fall en njutning och nu mår jag rätt så bra. Nu är jag ledig. Nu får jag möjlighet att göra saker i min takt och när jag vill. För aldrig står jag så mycket i köket som när Viktor har skollov. Därför bävar jag lite inför alla lov för jag har minsann inte ledigt när han har det. Det är ett evigt sjå med mat och disk.

Ute i trädgårdarna håller folk på och krattar och står i. Gick förbi på flera ställen där de drog iväg till sin kompost med skottkärror fyllda med gamla löv och annat bôs. Jag kände att jag saknade det där men i nästa andetag så var jag glad att jag inte var tvungen att göra sånt nu för tiden.

Jag saknar ju orken att göra allt det där man gör på våren i trädgården för just nu skulle jag ju inte orka det. Så fort det blir som ett tvång, vilket det kan kännas som när man är orkeslös, så försvinner ju lusten.

Men nu är det fredag och snart dags att hälla upp chipsen. :-) Eller om man är en örn så fångar man en fiskmås och plockar den innan matdags så att allt ligger som snö i boet dagen därpå. Hehe...

Undrar vad vi får för nåt gott av morsan idag, ser de ut att tänka de tre små gris... eh förlåt... örnbarnen.

Lycka för örnmamman (och bäbisarna) igår var när pappan kom till boet med fiskmåsen. Där kunde man snacka om välkomstrop.

Ha en bra fredagkväll. Med eller utan chips eller fiskmås. ;-)

Kram!