Man måste fortsätta kämpa trots allt...

Ytterligare svårigheter för sjuka människor.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=799185

http://www.nwt.se/ArticlePages/200806/29/20080629181015_857/20080629181015_857.dbp.asp

Men det är väl utsortering som gäller. Alla som inte passar in i mallen hänvisas till socialen. Nog för att det finns fuskare, dock inte så många som vissa tror, det har vi också kunnat läsa om i tidningarna, som utkvitterat miljonbelopp, men dessa nya regler gör det ju svårare för de människor som faktiskt är sjuka.

Just tanken att börja fuska är väl (kanske) ett resultat av att det är så svårt att bli rik på sitt arbete i det här landet. Mycket av lönen försvinner ju till skatter och det blir ganska lite kvar att leva på. Men att först få sjukpension och sen jobba för fullt på annat håll trots att man sagt att man inte kan jobba och sen inkassera både lön och pension... Jag skulle nog ha svårt att orka leva med det. Och de flesta åker ju dit också och blir skyldiga att betala tillbaka.

Oturligt nog så dras alla sjuka över en kam när sånt här kommer fram. Helt plötsligt är alla fuskare, ingen är sjuk - bara lat och/eller girig/sniken - och reglerna måste ändras så att ingen ska våga bli sjuk. Hur nu det ska gå till. Sjukdom är inget man väljer.

Men ibland är ju systemet som upplagt för att folk ska börja fuska. Det är så konstiga bestämmelser och för att slippa bli fråntagen vartenda öre så måste man vara klurig. Det lilla man har vill man ju ha kvar i alla fall. Och slippa tigga på socialen.

Hur det är att leva på socialbidrag har jag skrivit om tidigare och det finns inget mer förnedrande och instabilt levnadssätt. Det är bra att det finns en möjlighet att genom socialen få pengar till sin överlevnad men när de bedömer godtyckligt vilka räkningar som är viktiga eller var ens barn ska/kan äta medan man själv får klara sig bäst man vill matmässigt, då är det lätt att hålla sig för skratt. Då undrar man också vart mänskligheten är på väg. Det är inte fråga om att leva när man får socialbidrag, det är endast existensminimum och då är det bara överlevnad som gäller. Frukt och grönsaker blir lyxföda. Bara en sån sak.

De som inte får sjukpenning/sjukpension blir hänvisade till socialen men när de kommer dit så måste de endera ha ett accepterat sjukintyg eller vara arbetssökande annars kan det hända att de inte får någon hjälp. Så trots att socialen är det allra sista hoppet så kan de också neka och vad gör man då när man inte klarar att ta ett jobb?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=799433

Här kan man också se att det minsann inte hjälper med alla nya regler hit och dit (a-kassan bland annat) för att få ut folk i arbete. Det är ju inte det som det hänger på.

Och detta har ju vissa delar av Sveriges befolkning redan fått lära sig, den hårda vägen.

Visserligen så säger en del självsäkra typer (de som sitter säkert på sina jobb) att svenskarna är trygghetsnarkomaner och att vi får klara oss själva nu och att det är rätt åt oss. Det är väl inte så konstigt att man anser att trygghet är en självklarhet eftersom den svenska välfärden varit så pass utvecklad. Vi har fått lov att känna oss trygga. Fram tills nu då. För nu är den på allvar på väg att monteras ner. Och det går oerhört snabbt att montera ner det som tog många generationer att bygga upp. Det är väl inte så konstigt att människor protesterar och blir oroliga? Och att vara orolig förbättrar inte hälsan, det vet vi också. Så om politikerna tror att svenskarna i allmänhet kommer att hålla sig friskare med den oro i tankarna som finns nu, då är de väldigt fel ute.

Ingen blir frisk(are) av mer oro och stress. Sjuktalen kan inte trollas bort genom att flyttas över till andra instanser. De finns där, alla sjuka och oroliga.

Men vi får väl stötta varandra, kämpa på och inte ge upp. Någon gång kanske vi kan få upprättelse.

Kram!

Här kommer en blomstertårta som lite tröst och ögonfröjd. ;-)

Förbjud telefonförsäljning!

Förbjud dessa "ringare" som alltid ska störa vid de mest konstiga tider på dygnet. Om jag vore en sån som bestämmer skulle jag omedelbart förbjuda vartenda call center i landet. Till att börja med. Det är fruktansvärt oförskämt att ringa folk och försöka tvinga på dem en massa som man inte vill ha.

De senaste veckorna har jag blivit telefonterroriserad av olika call center. Vilket är väldigt vanligt vid den här tiden på året har jag märkt. Men när jag ser ett okänt telefonnummer nu för tiden så svarar jag inte utan kollar upp det på eniro. Och om call centerföretaget har en mailadress/kundtjänst så brukar jag maila dit och be dem sluta ringa och stryka mig från listan. Och jag ger mig inte i första taget. Ibland ringer de på vanliga telefonen, ibland på mobilen. Och detta trots att man har NIX-telefoni.

Det värsta jag vet är telefonförsäljning. Jag tycker heller inte om när de ringer för att genomföra någon slags undersökning där man ska välja på en skala mellan 1 och 10 vad man t.ex. tycker om reklamen för ett visst knäckebröd. En gång ringde en människa från Rom (!) och frågade mig just om sånt. Om jag hade sett reklam för ett visst knäckebröd i teve. Ja hon var svensk men placerad i Rom och jag kunde höra hur folk pratade italienska i bakgrunden. Vilket slöseri med pengar kan man tycka, att låta folk ringa från Rom för att ställa frågor om knäckebröd.

Och jag som faktiskt brukar gå från teven när det blir reklam. Jag hade ju inte ens sett den reklam hon tjatade om. Och det sa jag till henne men hon ville att jag skulle försöka svara ändå. I och för sig gillar jag ju knäckebröd men reklamen för det brydde jag mig inte om.

För ett tag sedan skrev jag om bluffakturor och nämnde då det där hälsokostföretaget som jag försökte beställa saker från för två år sedan. Döm om min förvåning när jag nyligen (13/6) fick ett nyhetsmail från detta företag. Det såg hur rejält ut som helst med erbjudanden om extrapris på olika varor och så vidare. Men när jag gick in på deras hemsida så stod det fortfarande samma text på kundtjänst som för två år sedan. Att de för närvarande hade svårt att ta emot samtal m.m.

Jag skickade ett mail tillbaka, tillsammans med nyhetsmailet, där jag uttryckte min förvåning över att de skickat detta till mig (tydligen hade de min mailadress kvar ändå) och frågade hur de kunde vara så fräcka och skicka ut nyhetsmail när de inte kunde leverera ens de enklaste saker. Och att jag aldrig fått någon förklaring till varför de inte kunde skicka mina varor. Jag bad dem förklara sig angående min beställning som försvann för två år sedan. Och att jag alltid skulle se det som ett stort blufföretag i och med deras märkliga sätt att behandla kunder på.

Jag har inte fått något svar än och jag är inte förvånad. Förmodligen kommer jag aldrig att få det heller. Om jag får det så återkommer jag. :-)

Idag lyser solen, det är varmt och skönt. Jag har försökt sitta på balkongen och läsa lite men fick gå in akut vid ett tillfälle på grund av att jag fick cigarettrök i näsan. Lite senare när jag gick ut igen så var det okej en stund för att jag sedan istället tvingades höra någon hosta äckligt och spotta plus röka igen. Suck.

Kan inte vi, som ogillar både ovälkomna telefonringare och host/spottande rökare, enas om att förbjuda både "ringare" och rökare på en och samma gång? Jag vet folk som skulle bli lite sura men det orkar jag inte ta någon hänsyn till. ;-) Varken "ringare" eller rökare tar ju nån hänsyn till mig.

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article19911.ab


http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=9635




Pass på alla "ringare" och rökare! Annars skickar jag The New Green Goblin på er... son till den gamle Green Goblin....hehe...

Jo jag menar allvar.... ;-)

Gamla minnen och tokiga historier...

Genom att jag gått igenom mina gamla dagböcker (håller på och sorterar och slänger bort) har jag gjort en analys av mitt liv och det var väl ingen munter sak. Jag har i alla fall kommit fram till att livet som gift eller sambo inte passar mig alls och att jag därför i framtiden ska akta mig jäkligt noga för att hamna i den situationen igen. Och om jag mot förmodan skulle göra det så ska det vara en sjuhelsikes speciell man som förstår hur jag funkar, som kan visa mig respekt och är omtänksam. Annars blir det inget av med det.

Som sagt, jag har återupplevt en massa gamla minnen från förr som inte var så roliga allihop. Att läsa om hur det var att leva som om man är 40+ när man bara är 20 var ingen rolig läsning. Men det var väl så på den tiden. Det vill säga i början på 80-talet och kanske var just vi lite efter i den personliga utvecklingen. Jag vet inte så noga hur andra i vår ålder hade det, många gjorde nog som vi, skaffade barn tidigt och sånt. Det var så mycket som man fått sig itutat av välmenande vuxna att man måste göra, vad som var lämpligt o.s.v. Kort sagt; hur man skulle/borde leva sitt liv.

Man kan säga att jag i ren protest har vänt på allt för jag lever nu som jag borde ha levt då. Fast förresten, nog skulle jag väl vilja ha lite mer roligt än jag har den saken är ju klar. Men nu är det orken som fattas. Men man får ju så roligt som man gör sig. ;-)

Extra Mycket Roligt= resa, dansa, flirta (jojomen), studera, jobba med något intressant och så vidare...

Det finns mycket man ångrar och skulle vilja göra om eller inte göra alls. Och tvärtom förstås. Sådant man ville men aldrig gjorde. Jag började en dramakurs hösten 1981, nu önskar jag innerligt att jag fortsatt på den vägen. Teatervärlden har alltid varit som en magnet för mig men jag har alltid hindrats av något. Förmodligen mig själv. Istället har jag tagit den bekväma vägen, slutat plugga, fött barn, gift mig. Men sen skilde jag mig ju och var då tvungen att börja plugga igen och sen jobba och då hamnade jag inom vården. För att kunna försörja mig. Många gånger har jag funderat på vad som hänt om jag sökt en helt annan utbildning på gymnasiet, om jag följt mina drömmar. Om jag gått min egen väg...

Visst är det väl lätt att sitta och vara efterklok och tänka om jag bara hade... men det tjänar ju inget till om man inte fortsätter kämpa för sina drömmar, om man nu har några kvar. Det är ju nu vi lever. Och förhoppningsvis ska vi leva ett bra tag till.

Så till alla som tror att det inte går att kämpa för sina drömmar, som tror att det är för sent, man är för gammal och så vidare... sluta tänka så. Förverkliga det ni vill göra. Livet är kort och vi måste ta vara på det på bästa sätt.

Livet är ditt. Våga leva dina drömmar.

Kramar från en annan drömmare. :-)


The Georgian Hotel, Santa Monica, Californien. Här bodde jag en vecka medan jag förverkligade några av mina drömmar... ;-) Återkommer till dessa drömmar längre fram.

Jag bodde på tredje våningen med utsikt inåt gården till höger i bild.

Jag har aldrig ångrat mig att jag for dit. Men jag hade ångrat om jag inte åkt när jag gjorde. Man måste ta chansen och våga.


Det är oftast det man inte vågar som man senare ångrar att man inte gjorde.

Isac på besök

Hmmm, här ser man ju inte ett dugg...














Nu är jag i alla fall ute. Men vad konstigt... vad högt upp vi är.... Ser man nåt här då tro?











Å men här kan man ju stå och kolla läget. Bra utsikt....












Man ser ju rätt långt ju...

Det var ett tag sen...

Här var jag förra veckan en sväng. I Arvika. På bilden ligger den underbart tjusige (inte) Fågelmannen. ;-)

Det var inte så här fint väder då inte. Nej det regnade och regnade hela dagen. Men det var rätt trevligt ändå.







Det var ett tag sen jag skrev nåt här och inte är det precis stressigt att ha en blogg. Hörde för ett tag sen att folk blev sjuka av stress för att de alltid skulle blogga. Men det förstår jag inte alls. Man måste ju inte skriva varenda ledig stund utan kan ta det lite när man vill tycker jag. Men det är ju jag det.

Midsommar var blöt. Jag skulle med en buss hem från Karlstad på fredag morgon och då valde himlens portar att öppna sig och hälla ut många liter vatten över mig och några andra stackare som gjort misstaget att gå ut. En hel sjö verkade det som. När jag äntligen kom hem, blöt upp till knäna, så fick jag av mig allt det blöta och duschade varmt. Jag hade också blivit blöt inuti ena jackärmen för jag hade gått och hållit krampaktigt i ytterkanten på paraplyt, som för övrigt vrängde sig flera gånger, och då hade regnet liksom runnit innanför mudden på jackan och vidare en bit.

Jag gick till konsum och handlade mat och sedan kunde jag sitta i lugn och ro och invänta mina båda söner, faktiskt, som skulle anlända. Den äldste kom först och vi åt sill och potatis. Några jordgubbar blev det inte för de var slut och de var säkert alldeles för dyra också om det hade funnits några kvar.

Jag köpte jordgubbar idag och de kostade 30 kronor litern. Man får äta med andakt. De var väldigt goda förresten.

Den yngste sonen anlände lite senare och blev så lycklig över att få träffa storebror som han inte sett sen påsk. Det blev mycket bus under kvällen.

Helgen avslutades med en bussresa till Karlstad på söndag till dottern och vovven och hela vår familj fick umgås en stund. Äta bullar och skratta. Det var härligt. Viktor var dock mycket ledsen över att storebror skulle åka redan. Han skulle gärna se att brorsan flyttade hem till oss igen. :-)

Men sånt är livet. Barnen växer upp och flyttar och får egna liv. Och det är ju så det ska vara. Det vore ju konstigt annars.



Kram alla!








Särskilda kramar till Arvikingarna. :-)

Ja jag säger då det...

Det finns mycket man kan bli beklämd av och jag läste igår en sak som gjorde mig väldigt beklämd.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1373549.svd

Jag fattar inte hur långt Försäkringskassan ska gå med sina omänskliga beslut innan de är färdiga. På detta viset känns det ju verkligen som om de vill göra folk passiva och utanför. En kille med sådana svårigheter har ju all rätt i världen att ha en assistent. Inte ens på papperet kan detta se bra ut och som det också sägs i artikeln; inte kan det bli så värst mycket billigare.

Men det kommer att bli mycket kränkande för killen eftersom han inte får leva det liv han vill och har haft möjlighet till tidigare.

Nä man blir beklämd, det måste jag säga. Att någon med sådana problem ens orkat med att komma så långt som han är ju fantastiskt. Och nu när han vill vidare så kommer Försäkringskassan krångla till hans tillvaro ytterligare.

Det finns säkert fler i hans situation som också blivit av med sina assistenter. Hur handikappad ska man vara då för att få hjälp? Ja i hans fall kunde han ju tydligen äta själv. Men sen då? Resten då?

Undrar när personalen på Försäkringskassan kommer att göra revolution för så här kan det ju inte fortsätta. Det måste ju finnas några humana människor kvar där som kan protestera? Eller? Har alla flytt och blivit ersatta med en hög elakingar? Nej det tror jag inte. Förmodligen är de rädda om sina jobb, de ser ju hur det kan gå om man blir arbetslös.

Tror jag behöver lite kaffe efter detta.

När kommer sommaren tillbaka?

Eller man kanske ska säga; måste det alltid bli en så typisk svensk sommar varje år?

För det är ju alltid så här. Några få fina, varma veckor i början, om ens det, och sen är det bara kallt, blåsigt och regnigt. Det finns inget tråkigare än att aldrig veta vad man ska ta på sig och med sig när man ska gå ut. Ska jag ta regnställ eller räcker det med paraply? Blåser det? Om det gör det så kan jag inte ta paraplyt för det bara vränger sig. Och sandaler kan man ju inte ha ifall det kommer en störtskur, det är inte roligt att klafsa omkring och bli blöt och kall om fötterna.

Så fort lågtrycken kommer så greppar dem Sverige och vill inte släppa taget. Vare sig det är sommar eller vinter ska det tydligen bara regna och blåsa. Man blir ju så trött.

Men det finns ju förstås massor av saker man kan göra inomhus. Det är bara det att de där sakerna har man ju gjort hela hösten, vintern, våren. Nu vill man ju vara ute och njuta. Göra annat liksom.

Jasminbuskarna blommar nu och det doftar ljuvligt, doften påminner om smultron tycker jag. Fast det kanske bara är jag som tycker det. Härligt är det i alla fall.

Min fyrbente älskling (tillsammans med sin matte) har varit här i helgen och om man kan älska en hund mer än jag älskar denne busvovve vet jag inte. :-) Jag smälter som smör i solsken när han tittar på mig. Vilket han mycket väl vet också... Bilder kommer här på bloggen av hans visit så fort jag själv fått dem av Erika. Hon skickar via datorn och sin digitalkamera.

Vi var ute och promenerade rejält under helgen mellan regnskurarna. Vi åt jordgubbar för första gången i år och de var så goda. Viktor hälsade på en sväng fast han var hos sin pappa. Hans pappa har börjat spela trummor på äldre dar tillsammans med några andra herrar (de har ett band) och Viktor gick hellre hem till mig under tiden eftersom de övade här i närheten. Jag vet inte vad det säger om deras musikaliska förmåga precis. ;-) Viktor har väl aldrig direkt gillat live musik för det låter så högt.

Det är väl en samling medelålders herrar med ambitioner och det får de ju ha. :-) Huvudsaken är att de har roligt.

Irland röstade i fredags om Lissabonfördraget och kloka som de var så röstade de nej. En del som talar sig varma för EU och allt vad det innebär menar att folket vet inte sitt bästa. Att de är dumma i huvet och det där fördraget kommer att användas ändå. (pilutta er!) Med diverse ändringar som ska anpassas till ländernas olika krav.

Men om de vill att folket ska rösta så de får igenom vissa saker så får de väl lägga fram sina förslag på ett bättre sätt då. Förklara varför vi ska ha detta fördrag och göra det på ett begripligt sätt. Folket är inga yrkespolitiker utan vi vill ha klara och raka besked. Inget mummel och svammel. Om man är osäker och inte förstår så kanske man röstar nej just utifrån att det känns luddigt och konstigt. Ge oss raka besked och gör oss delaktiga och så kanske vi kan få veta vad vi får för de pengar vi betalar in till detta mumliga EU varje år.

Jag såg på fotboll i lördags och det var ju i sig en bedrift eftersom jag inte bryr mig ett skvatt om vem som spelar och vem som vinner vad och hur. :-) Det var Erika som ville se matchen och vi hade det rätt trevligt faktiskt. Hon är ju ingen fanatisk "soffsportare" så vi kunde ju sitta och kommentera i lugn och ro och även prata om andra saker. Och då går det väl an att sitta med och se på fotboll som jag faktiskt tycker är rätt tråkigt. Men inte så tråkigt som golf eller handboll. Golf tycker jag är lika tråkigt som att vänta på att målarfärg ska torka. (Jag kan inte säga att jag någonsin suttit och tittat på när färg torkar, som tråkighet vanligtvis jämförs med, men det är ju inte så roligt att vänta överhuvudtaget.)

Förmodligen ska man inte se på golf, man ska spela själv. Vilket jag aldrig kommer att göra. Dels för att jag har otroligt svårt att träffa bollar och i synnerhet så små bollar med en väldigt liten klubba och dels för att jag inte är ett skvatt intresserad av att försöka slå på en så liten boll med en så liten klubba. Nej då är det ju bättre med fotboll ändå. :-) Det har jag utövat själv en och annan gång för hemskt längesen med varierande resultat kan man säga.

Och hur går det nu med Zlatan och hans knä? Ja den följetongen får nog aldrig nåt slut.

http://www.svd.se/sportspel/fotboll/fotbollsem2008/artikel_1369777.svd

Regnet skurar just nu marken ute. Jag är trött. Men livet går vidare ändå. Ha en bra dag alla! Kram på er!