Jag menar han var ju faktiskt en rätt så lurig typ som ibland spred knäppa rykten om sig själv bara på lattjo. Det där med syrgastältet lär ha varit en sån.
Men detta är nog sant efter vad det verkar. Tänkte också på hur det varit med Elvis, folk säger ju fortfarande att de sett honom än här, än där.
Såklart har jag mina favoritlåtar av och med Michael Jackson, de är rätt många förresten, och när jag funderade på vilken jag skulle länka till så letade jag en stund och fann den här;
Don't stop til' you get enough
Den är från Off the wall och hans första samarbete (som jag vet) med Quincy Jones. En av mina verkliga favoriter. När jag såg på den förut så blev jag alldeles tårögd. Han är så ung, så vacker, oförstörd och så lycklig med sin musik. Det syns verkligen hur mycket han älskar att sjunga och dansa. Och det är också så jag vill minnas honom.
18 juli (om jag ska tro min gamla dagbok) 1992 på Stockholm Stadion stod jag tillsammans med en massa människor och sjöng med i Heal the world och klappade takten till Billie Jean och många fler fantastiska låtar. "Dangerous tour" kallades turnén. Det var en helt otrolig upplevelse att se honom live, att vara med om denna konsert. Det är något som man inte glömmer i första taget.
Och trots att vi väntat från klockan fem på eftermiddagen (man var ju tvungen att få sig en bra plats bland publiken så det gällde att vara där i tid, blev förresten nästan kroppsvisiterad innan vi fick gå in för man fick inte ha med sig burkar, flaskor och sånt) först i strilande regn som gjorde skorna så blöta att de inte torkade på flera dagar, och sen genomlidit två förband bestående av Kriss Kross (de där ungarna med byxorna bakochfram) och ett fruntimmer som var så trist att jag glömt vad hon heter, så äntligen... runt halv nio på kvällen så stod han på scenen och och då kom krafterna och glädjen tillbaka och sen var det inte en enda trist sekund kan jag säga.
Så nu när Roger på Rix Morronzoo imorse kände sig lite besviken på att han aldrig lyckats få se och höra en konsert med Michael Jackson så kan jag i alla fall säga att jag har gjort det, upplevt det och även köpt t-shirten. :-) Och jag har den kvar i garderoben. Som bevis om det är nån som skulle tvivla på sanningshalten.
De senaste åren har jag tänkt på honom ibland med största medlidande. Särskilt när man sett bilder av honom. (Ack) Nånstans utefter vägen gick han totalt vilse. Det är nästan så jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden till ögonblicket i den där videon i länken och sen låta honom få börja om därifrån och hoppas att han skulle göra andra val. Inte musikaliskt sett (aldrig i livet) utan i andra situationer. Men det går ju inte att göra det. Det som har hänt har hänt och nu är det så här. Och en fantastisk artist och musikinspiratör är borta.
Kram alla music lovers! Och ni andra med förstås...
