Fru Bloms hörna

Rätten att få stiga av bussen vid busstationen och en dag i teknikens värld

2012-02-16T15:01:00.015+01:00

Läste nyss i VF att Karlstads busstation ska byggas om nu igen. De vill ju göra ett resecentrum, stod det, och det trodde jag de gjorde förra gången de byggde om eftersom det ju tog en evighet innan det blev klart. Nu har man kommit på den "smarta" tanken att endast påstigning får ske vid stationen, när man ska gå av får man göra det på Drottninggatan/Hamngatan. Hm... Men tänk om man behöver gå på toa?

Tänk om man ska byta buss direkt man kommer in till stan och då kanske behöver gå på toa på just busstationen? Det ska byggas "gater" där bussarna ska köras in i och allt. Och jag tycker nog att det skulle ha gjorts lite mer när de ändå byggde om för några år sen för varför inte göra ordentligt på en gång? Man kan ju undra. Och naturligtvis ska man kunna gå både av och på bussen på busstation. Inte kanske bara för toaletternas skull men det är ju en anledning. I så fall får de bygga toaletter vid den plats där man måste gå av. Tänk att släpa allt sitt bagage ända från Drottninggatan till busstationen om man ska med en anslutningsbuss bara för att man inte får gå av där. Nä jag tror de får tänka ett varv till... (säger en som alltid är vansinnigt kissnödig vid ankomst till Karlstad efter cirka 45-50 minuters bussresa...)

Som det är nu så finns det väldigt dåligt med allmänna toaletter i stan. Det finns inte en toa i sikte inne på affärer som H & M, Lindex, Stadium och så vidare. Inga toaletter alls. Då får man gå till nån avskild plats inne på nån galleria (om man ens hittar dit) där man tvingas betala fem kronor för att få kissa. Och där det oftast också bara finns högst tre toaletter varav en med skötrum. Fem kronor kostar det även på busstationen. Förr var det gratis men då såg toaletterna väldigt grisiga ut. Och det är inte alla toaletter som är rena och fräscha trots avgift, det är ingen garanti.

Inte för att man ska jämföra men vid det tillfälle då jag var i Santa Monica och gick runt i en massa olika affärer så fanns det på varje ställe, och kanske även på varje våning av affären, stora skyltar där det stod RESTROOMS. Man behövde inte leta ihjäl sig, bara titta efter skylten som oftast satt högt upp och väl synlig. Och det var gratis. Rent och snyggt var det också överallt. Man skulle ha kunnat äta mat därinne så fräscht var det. Gissa om jag var lycklig över att kunna vandra runt i affärerna utan att behöva tänka på att jag skulle vara tvungen att gå ut därifrån och leta efter en toalett på nåt helt annat ställe. :-) Där har de fattat det där med service och vad kunderna behöver...

Ibland tror jag nästan att de som bestämmer hur affärer ska byggas överhuvudtaget inte tänker på att folk faktiskt behöver ha tillgång till toaletter lite överallt. Åtminstone inte de som bygger sånt i Karlstad Jag vet ju inte om det är lika dåligt i andra städer. Och har man barn med sig på stan kan det ju sluta i katastrof i och med att det kan vara rätt långt till en toalett. Förresten toalettkatastrofer kan allt hända även om man är vuxen. Inte för att jag råkat ut för nåt sånt. Än.

På tal om annat som krånglar... Idag har Lisbeth haft fullt sjå med att få ordning på det tekniska. Alla har ju börjat med iPhones istället för de fasta telefonerna och naturligtvis så krånglade det från första början. Hon får mail i telefonen men när hon ska kolla på dem så ser hon dem en väldigt kort stund och sen försvinner de. De finns dock kvar på datorn. Sen är det annat krångel med sånt som ska kopplas mellan olika nummer, fel person rings upp och det står ibland missat samtal fast ingen ringt och så vidare... (Lisbeth längtar extra mycket till pensionen för närvarande.)

Så hon har suttit och pratat i telefon med nån slags support vid flera tillfällen och de förstår inte vad det är för fel. Nån har sagt vid nåt tillfälle att inuti huset runt väggarna så finns det hönsnät och att då detta skulle göra att det elektriska har problem ibland. Inte vet jag men det är ett väldigt gammalt hus och man vet ju inte vad det finns i de väggarna.

Så idag skyllde vi på hönsnät och dåligt vä'r (och här sitter ja' å svär - som Lisbeth sa) för det snöade rätt kraftigt ett tag. För mitt uppe i det (snöandet) så slutade internet att funka. Då fick Maritha, som sitter på övervåningen, dra ur allt eller stänga av eller hur hon gör (bredbandsmodemet sitter där) och sätta i det igen, då brukar det funka. Teknikens värld. ;-)

Igår var jag ledig. Då gjorde jag såna här...

Och såna här...

Det är som hallongrottor fast med jordgubbssylt. Jag var på bakhumör igår! :-)

Och imorgon är en annan dag. :-)

KRAM!

Vad är det med folk ibland?

2012-02-13T14:47:00.009+01:00

Vissa dagar känns det som om man som åskådare/besökare på olika ställen får vara med om alldeles för mycket av hur andra lever sina liv, utan att man alls vill det, vilket gör att man nästan vill springa därifrån. Folk är liksom uppe i ansiktet på en, kanske inte bokstavligt men nästan.

Eller är det kanske bara jag som är känslig?

När jag gick till Konsum förut så kände jag att det var en aning olustigt, det är ju i och för sig inte ovanligt för min del (ogillar att handla oavsett) men ändå, som om det skulle bli jobbigt att gå dit. Utanför stötte jag nästan ihop med en mycket märklig man som man inte gärna möter när man är själv. Nåväl, väl inne på affären så var det bara människor som pratade högt och ljudligt om saker som ingen annan obekant egentligen vill eller ska behöva höra på. Tänker inte gå in på vad. Nej det var inget snusk utan bara sånt man inte vill höra på. Och inte med den ljudnivån. Och en del verkade stryka omkring därinne runt hyllorna som om de inte tänkte handla utan bara var där för att... stryka omkring. Ett par av personalen pratade högt och ilsket med varann om nåt som var orättvist när de passerade mig vid mjölkdisken, nåt med någons timmar och så...

Och jag blev lite ledsen där jag stod vid mjölken och spanade för det verkar som om de slutat köpa hem Milkos mjölk överhuvudtaget, det fanns bara Arlas. De har även slutat med Milkos låglaktos, den finns inte inne på Ica heller. Så jag har varit tvungen att köpa Valios som är ca 4 kronor dyrare per liter. Inte bra.

När jag äntligen stod i kön till kassan och skulle precis betala så trängde sig en man, med en bukett tulpaner i näven, på och stod alldeles för nära för att det skulle kännas behagligt. Han och hans fru hade dessutom brett ut sig vid grönsakerna så att jag fick vänta en stund på att komma intill. Nu är i alla fall den där kortmaskinen, där man drar sitt kort och trycker in en massa kommandon, vänd från de andra som står i kön men vad hjälper det när folk nästan följer med en och står och flåsar en i nacken!

När allt var klart och jag packade ner så kändes det som om alla var så högljudda och stökiga runtomkring mig att jag nästan ville dra iväg i galopp och när jag kom ut så stod där en mamma och skrek ilsket åt sin son som verkade klättrat upp i nåt träd. Jag såg aldrig honom men jag hörde hur han svarade sin mamma lika argt. Nog för att man varit med om en del såna tillfällen då tålamodet tryter och man bara vill strunta i ungen som bråkar och gå ifrån men ändå. Det är jobbigt att höra andra bråka.

Det var så jag undrade, när jag äntligen kom därifrån, om alla hade vaknat på fel sida idag. Eller om det bara var jag som var ovanligt känslig... hmmm... Nåt sånt här var det längesen jag upplevde.

För övrigt så har dagen varit bra. Det har inte varit något som varit jobbigt eller stökigt förrän jag kom in på Konsum och träffade på varenda en som verkade ha klivit upp med fel ben imorse. ;-)

Från det ena till det andra...

Ingen har ju förmodligen kunnat undgå att höra att Whitney Houston är död. Det är så tragiskt med folk som blir fast i droger och förstör sin framtid och som hon, sin röst. Nu har jag inte läst eller hört nåt om ifall dödsorsaken är känd (har inte hunnit än) men att hon var beroende av droger till och från har ju varit allmänt känt.

Jag lyssnade på en ny sång, på youtube, som heter I look to you och som var inspelad för nåt år sen tror jag. Minns inte riktigt. Det fanns inget kvar av hennes starka stämma alls. Så jag tänkte att jag skulle ta med en av mina favoriter från den tiden då hon verkligen var fantastisk. Jag har sett de filmer hon varit med i också och hon var även en duktig skådis.

Jag har sett The Bodyguard med Kevin Costner från 1992, Hålla Andan från 1995 med bl.a Angela Bassett. The Preachers Wife från 1996 med Denzel Washington. Sevärda alla tre.

Men här kommer en musikvideo från den tid då hon var som mest i farten, glad, pigg och också gravid med dottern Bobbi. Det förekommer även ett par klipp i början från filmen Bodyguard.

I'm every woman

Hoppas hon har det bra där hon är nu.

Och alla vi andra får försöka ha det så bra vi kan här där vi är. Kram!

En roligare version

2012-02-11T18:04:00.006+01:00

Så här i melodifestivalens överdrivna yra med femtioelva deltävlingar innan den slutliga och extremt upphaussade finalen blir av så tänkte jag här visa min favoritversion av melodifestival. Den vanliga är jag inte intresserad av för fem öre nämligen.

Den kommer i två klipp eftersom youtube inte tillåter för långa avsnitt.

Melodifestivalen varje år - med Galenskaparna och After Shave.

Denna melodifestival tröttnar jag aldrig på. :-)

Ha det gôtt, med eller utan melodifestival. Kram!

Rallyfebern är total och nu är det dags att se på andra bullar

2012-02-10T13:54:00.014+01:00

Det är alldeles för mycket rally i tidningarna. Så fort jag kommer in på nättidningarnas hemsidor så är det bara rally, rally och rally... Blä! Någon som var med i nåt som jag tror kallades för Gröna bilister ansåg att det ju inte var så värst miljövänligt och att de skulle leta upp andra bränslen att köra bilarna på. Detta gjordes tydligen för några år sen men resten av världen måste komma ikapp sa då rallynissen som var ansvarig. Jaja... vi får väl se. Själv är jag extremt miljövänlig - jag har inte ens körkort. :-)

Tog en promenad imorse för första gången på en evighet och det var som om jag återförenades med en gammal vän när jag gick min vanliga runda. Det var väldigt mycket kvidevitt på ett ställe och det kändes härligt. Inne i skogen var det sådär tyst och trevligt som det brukar. Jag blir så lycklig när jag är bland träden. Känner mig som Ferdinand gör när han sitter under korkeken. Vill bara stå där och njuta. Vilket jag gjorde en stund. Så imorse var det inte enbart motionen som var viktig utan även upplevelsen. Jag måste börja ta mina promenader igen för på nåt konstigt vis så har mina kläder börjat krympa, och speciellt runt midjan, så jag tänkte att om jag får lite fart på mig så kanske de kan liksom vidga sig igen... ehrm... jora så att... :-)

I alla fall. Det var så fint i skogen. Och solen gick upp och lyste på trädtopparna. Innan det kom in moln som dolde solen helt. Nu är det gråmulet. Men själva soluppgången fick jag i alla fall uppleva. Härligt.

Solen lyser på tallarna allra först för de är ju liksom högst :-)

Alldeles innan molnen bäddade in solen tog jag ännu en bild med mobilen. Jag kunde väl haft med mig kameran men jag kände inte för att ha den dinglande på axeln. Det får bli nästa gång.

Igår testade jag att göra frukostbullar i min muffinsform. Jag har en sån där i teflon där man kan göra såna där extremt stora muffins om man vill. Och det är så praktiskt att slippa de där ynkliga små pappersformerna och det fastnar ju aldrig nåt klet i formen. först gjorde jag bullar, sen gjorde jag muffins. :-) MUMS! Det går att göra minipajer också. Jag har recept på det med. Detta är en av de bra saker jag vann under den tid jag var prenumerant i Miljonlotteriet. Jag har ett helt set med teflonformar i olika storlekar som jag också vann. Jag har bara inte använt någon annan än muffinsformen. Vanans makt är stor så då tar jag en vanlig gammal form.

Frukostbullar.

Mmmmuffins... :-)

Och medan jag fortfarande grunnar vidare på hur vår statsminister är funtad på insidan av huvet efter hans senaste utspel i pensionsfrågan (utsidan är ju väldigt kal och tom- kanske den speglar insidan?) så ska jag ta mig lite kaffe. ;-)

Ha en härlig fredag! Kram!

En solig torsdag

2012-02-09T13:40:00.017+01:00

Solen lyser ute, det är en fin vinterdag. Jag har fixat med dikterna som ska till blomsteraffären, laminerat och stått i. Lisbeth hade träff med damer som jobbar i Forshaga respektive Munkfors församlingar. De ska ju slås ihop alla tre och nu är det en sån där Lära-känna-period. Så de satt på övervåningen ( där jag brukade sitta förr) och tölade hela förmiddagen.

Därför var det ovanligt lugnt för min del. Jobbade på duktigt. :-) Tog några foton med mobilen. De är lite suddiga, dålig kvalitet som vanligt, men ändå...

Här använder jag "giljotinen" som Lisbeth kallar skärapparaten. :-) Jag hade laminerat och skulle skära de olika dikterna så de fick rätt storlek.

Så här ser det ut där jag sitter nu för tiden. :-)

Nu är de färdiga.

Imorgon är jag ledig. Men trots att det är skönt med en ledig dag så har jag redan vant mig vid att vara kvar en timme längre (ibland två när lunchen ingår) och jag tror nog att jag kanske kan öka på mer timmar inom en snar framtid. Inte riktigt än dock. ;-) Kanske även börja vara där varje dag så småningom...

Det är balansen mellan arbetsliv (praktik) och hemliv som måste funka. Om jag blir för trött för att greja med det jag måste göra hemma, då är det för mycket tid på praktiken. Det ska ju väga jämnt. Om jag skulle känna att det börjar dra snett så måste jag bromsa och ta det lugnare. Så det gäller att vara uppmärksam på hur man mår.

Lisbeth och jag pratade häromdagen om att för de flesta som har varit drabbade av utbrändhet/utmattningsdepression är det en väldigt stor risk att återfalla. Hon tycker, och jag håller faktiskt med, att logiskt sett borde ju alla som råkat ut för det vara extra duktiga på att inte hamna där igen men så är det ju inte. Tvärtom. För när man kommer igång och känner att orken finns så kör man så det ryker. För man vill ju så gärna vara igång och jobba med vad det nu än är. Men ajabaja om man inte bryr sig om sig själv, då trillar man dit igen.

Nu blir det fika. En nödvändig grej för att må bra. :-)

Kram!

Blåsig och lite snöig måndag

2012-02-06T15:25:00.008+01:00

När jag stod i kön på Konsum förut så kände jag att det började stinka sur och inpyrd rök nåt så bedrövligt. Jag förstod att det måste komma från den person som stod bakom mig så jag vände mig lite försiktigt för att kika diskret. Där stod en kvinna i obestämbar ålder och när hon rörde på sig så flög det iväg ytterligare stank åt mitt håll. UGH! Hon är uppenbarligen en av dessa inomhusrökare som jag inte förstår mig på. Jag förstår mig ju inte på rökare överhuvudtaget men absolut inte på de som fortfarande vill förstöra sina hem, sina kläder och all inredning med rök. Många rökare har ju numer äntligen förstått vad äckligt det blir inne och de kanske vill ha ett fräscht hem så då går de ut och röker. Dock ej den här kvinnan då. Och kanske det är fler än hon som röker där hemma.

Jag höll på att kvävas av lukten och hade verkligen önskat att hon inte stått så nära. Fick nästan en sån där impuls av att säga till henne att hon skulle flytta sig längre bort ifrån mig, men sånt säger man ju inte. Istället står man där och lider och kippar efter luft.

Dagen för övrigt har varit sådär trevligt fylld med lite av varje. Jag har ju fått en hel drös med uppgifter att göra på min praktik så det var ju bara att sätta igång. Carina mådde visst inget vidare idag så hon var inte där. Det konstiga är att så fort hon ska vara ledig och ha det gôtt så blir hon dålig. Detta är ett fenomen som händer många som jobbar intensivt. Det är vetenskapligt bevisat (tror jag) att kroppen reagerar med att bli sjuk eller konstra på annat vis så fort man börja varva ner inför ledighet. Jag upplevde det också när jag jobbade som mest för många år sen. Ibland när jag skulle ha längre ledigheter mellan varven så blev jag rejält förkyld eller liknande. Typiskt. Och på onsdag ska hon ju åka iväg så jag träffar henne inte förrän hon kommer hem igen.

I morse var jag in på SVT-s hemsida och såg ett klipp på när Ylva Johansson (s) och Hillevi Engström (m) debatterade om a-kassan. Det är ju väldigt många som gått ur a-kassan sen avgifterna höjdes och ersättningarna sänktes och unga arbetslösa är oftast inte med. Dels på grund av de höga avgifterna och dels på grund av att det är för mycket pappersarbete som gör det för krångligt.

Jag försökte lägga in detta klipp här men det tog så förskräckligt lång tid så jag lägger istället in länken till debatten här.

Debatt i Agenda angående A-kassan mellan Ylva Johansson och Hillevi Engström.

När jag hör moderaten töla så är det bara en massa bla bla bla bla... Det finns inget som helst vettigt som kommer ur munnen på henne... och hon ska sitta i regeringen och styra och bestämma över oss... Huga! Man blir ju mörkrädd.

Tänkte också passa på (här är det tvära kast) att rekommendera en engelsk serie som jag börjat se om på nytt, det är ett tag sen den gick på teve, och jag kom ihåg den på grund av att jag gick in på Discshop och kollade på deras extrapriser när det gällde serier. Den heter Cold Feet och är helt underbar. :-)

Medverkande är bl.a James Nesbitt, Helen Baxendale och Hermione Norris.

Gänget i Cold Feet.

Ha det gôtt! Kram!

En lite sömnig söndag

2012-02-05T17:06:00.009+01:00

Gårdagen ägnades åt sociala aktiviteter. Det var väldigt trevligt alltihop. Först var jag iväg på innebandy, det var en turnering för pojkar födda -99, så det var många lag och många matcher. Fast laget jag skulle titta på hade endast två matcher att spela. Den första vann de och den andra förlorade de. Vilket innebar att de inte behövde iväg till Karlstad idag för att spela mer. Åtminstone två trötta föräldrar tyckte det var rätt skönt. :-)

Jag beundrar verkligen de föräldrar som kan hålla på med detta nästan varenda helg. Det är kanske matcher under veckorna med förresten. Och sen är det träning däremellan. Pust. Jag skulle ha kroknat rätt snabbt kan jag säga.

Efter innebandyn så gick jag och besökte min farmor. Vi fikade och pratade och hade trevligt. Hon verkade lite trött och andfådd igår så jag blev en aning oroad för henne. Jag ska försöka titta till henne oftare. Hon är nämligen en sån person som inte gärna ber om hjälp så man får hålla ögonen öppna och se till att hjälpa när man ser att det behövs.

Idag har jag tvättat, som vanligt, och haft besök av Erika och Isac. Alltid lika mysigt när de kommer. :-) Och nu är tvätten vikt, disken diskad och jag är lite sliten efter en väldigt aktiv helg. Trevlig men man blir ju trött ändå. Fast glad. Men trött... ja ni fattar...

Tillfälligt avblåst. Jag hejade på dem i vita tröjor. :-)

Det är minsann inte lätt att fotografera folk som spelar innebandy. :-)

Det ödesdigra slutresultatet som innebar förlust för HIBS - Hagfors innebandysällskap. Matchen var inte riktigt slut än just när jag tog bilden men det höll i sig tills den öronbedövande tutan ljöd när det stod 15 spelade minuter.

Men trots förlusten i andra matchen så var jag stolt över min systerson, Albin, som gjorde några väldigt fina mål, i båda matcherna faktiskt.

Kram!

Så här blev Viktors sockor förresten. :-)

Frusen fredag

2012-02-03T13:07:00.007+01:00

Det är så in i baljan kallt ute så man kunde frysa hôvvet av sig! Det är inte nog med att det är mer minusgrader än vi är vana, det blåser ovanpå det. Burr!

Gårdagen gick bra, även med huvudvärk, men det var på gränsen. När vi kom hem från utvecklingssamtalet så kastade jag av mig ytterkläderna, sprang ut i köket och gjorde i ordning ett glas med Alvedon, värmde min kornpåse och bryggde kaffe. Sen hällde jag i mig Alvedon och en kopp kaffe, tog min kornpåse på nacken och la mig på sängen en stund. Där fick jag ligga tills värken försvann och jag kände mig som jag skulle igen. Sen dess har jag inte haft ont i huvet. Och inatt har allt varit återställt till det vanliga med min oregelbundna sömn. ;-)

Utvecklingssamtalet drog ut på tiden för vi hade en del att prata om i och med Viktors tionde år med lite planering i ämnen och sånt, och hade jag inte haft huvudvärk så hade det bara varit trevligt men nu blev det rätt så jobbigt. Och ju mer man försöker kompensera att man har ont desto mer spänner man sig och desto värre blir det.

Men som sagt; idag är allt som vanligt. Jag har ledig fredag och har köpt semlor som vi ska ha till fikat. Jag tänkte köpa även förra fredagen men då fanns det inte en semla kvar på Konsum. Men jag sa inget om det till Viktor för då hade han gnölat om semlor hela veckan. Och sånt gnöl gillas inte.

Och imorgon ska jag iväg och se på innebandy. :-)

Testade att lägga in copyrightmärket på bilden, på lattjo. Det var ett pillande men till slut fann jag verktyget och kunde få dit det. Det finns en hel del variationer hur man kan få det att bli synligt nog. Det behövs rätt stora bokstäver. Jag får väl experimentera.

Tänkte det kunde vara kul att kunna göra så med de egna fotona om man har lust. :-)

Ha en härlig fredag! Kram!

Av för mycket sömn blir man trött

2012-02-02T11:41:00.008+01:00

Att sova för mycket är inte heller bra. Särskilt inte om man är van att alltid sova oregelbundet och kanske inte så många timmar i sträck som man skulle vilja eller behöva.

Inatt har jag sovit som en sten. Och det resulterade förstås i att mitt huvud är så tungt. Huvudvärken kommer som på beställning såna dagar. Suck.

Men i alla fall. Vi har varit på blomsteraffären och pratat lite med Linda-Marie angående hur hon vill ha dikterna, storlekar, teckensnitt och sånt. Så nu vet jag vad jag har att göra nästa vecka. :-) Roligt! Den 20 februari ska det vara klart att sättas upp.

Hon ville även ha en slags vernissage, en kväll då hon liksom bjuder in folk och vi (jag i alla fall) är där själva också. Och även om det känns som en lite... ja inte jobbig tanke för det är att ta i, så känns det väl kanske en aning skrajsigt. Men detta är ju nåt som jag måste vänja mig vid för man vet ju inte hur framtiden blir. Om jag ska fortsätta med dikter och utställningar och sånt så är ju det en del av det hela så att säga. Lika bra att blunda och sparka som en väldigt speciell dam, som jag kände en gång, brukade säga.

Jag tycker också att det är väldigt roligt att få vara del av den kultur som finns här i bygden, vara med och kämpa för att Deje ska synas och inte glömmas bort. Det finns så många eldsjälar häromkring som verkligen kämpar för att det ska bli bra och det är så kul tycker jag. Sen är det ju upp till Deje-borna om de också ställer upp och vill delta i det som erbjuds. Vilket man ju hoppas. Om ett samhälle ska leva så får man inte bara resignera och tycka att allt kvittar, att det inte är nån idé. Det finns en del som tycker så och jag kan förstå det också. De tar ju bort väldigt mycket service härifrån och lägger det en mil bort och det är ju ingen höjdare. Men vi får inte ge upp. ;-)

Nu har jag hällt i mig en Alvedon brus och hoppas huvudet ska lugna ner sig lite för jag ska till skolan på utvecklingssamtal efter lunch och då får man försöka ha hjärnverksamheten igång ordentligt.

Kram!

PS. apropå rubriken så tänkte jag på en grej i en av böckerna om Bert (Berts dagbok mm) där han hittar på egna ordspråk angående Fantomen. Bert är ju en stor beundrare av just Fantomen.

"När Fantomen gäspar - är han trött. Gammalt djungelordspråk."

Det finns ett till...

"När Fantomen är farsa - är han larvig."

;-)

Vandring i snålblåst

2012-02-01T19:16:00.012+01:00

På förmiddagen idag åkte jag och Carina till kyrkogården för att kolla lite inför Stilla Dagen som jag skrev om sist. Det var fruktansvärt kallt, det blåste snålt och vi skubbade runt där och huttrade oss fram. Rundan som vi tänker använda till meditationsvandringen avverkades i rask takt och så värst meditativ kändes den ju inte. Carina fotade alla ställen där vi ska placera olika dikter med diverse budskap. Och det gjorde hon för att jag ska kunna sätta ut dikter som passar just där. Då kan jag kolla på bilderna och pussla och pyssla.

Jag fotade Carina när hon fotade... :-)

Medan hon koncentrerade sig på att fotografera de träd där vi ska sätta fast dikterna tittade jag mer på andra träd. Det finns så enormt gamla träd på kyrkogården och jag tycker de är så fina.

Detta är en tallgren som vrängt sig och liksom lagt ner sig mot marken.

Under eftermiddagen hade vi möte med min socialsekreterare och arbetskonsulenten, så idag har min praktiktid faktiskt varit hela fem timmar. Men jag har ju inte varit så väldigt aktiv hela tiden. Jag och Carina har suttit och pratat en del. Dels om sånt som jag ska jobba med nu när hon åker på en kortare semesterresa i mitten av nästa vecka och dels pratade vi om lite annat smått och gott. Bland annat sånt som rör hennes arbete som diakon. Ibland har diakoner svårare uppgifter än socialsekreterarna. Men det är det nog ingen som vet om...

Vi diskuterade också om jag skulle skaffa ett särskilt mailkonto som kan finnas med i boken. Som det såg ut först så stod det Carinas mail (svenska kyrkan), ifall nån ville komma i kontakt med mig. Och vi kom fram till att det kunde vara bra med ett helt nytt konto, som inte var mitt privata, OM det nu faktiskt är nån som vill komma i kontakt med mig. Det var ju det också. :-) Så nu har jag gjort det.

När jag var liten och sprang runt på kyrkogården (ja jag gillade att vistas här vilket jag nog nämnt förut) så tyckte jag den här var liksom en önskebrunn där man kunde slänga i en slant och önska sig nåt. ;-) Och då var det ju vatten i förstås.

Jag prövade aldrig dock...

Kram!

Senaste Nytt: Nybliven korrekturläsare - brände hål på glasögonen

2012-01-31T14:19:00.013+01:00

Hela kvällen igår satt jag och korrekturläste diktboken som jag fick skickad till mig på pdf-fil via mailen. Jag satt och lusläste, kollade och kollade och kollade en gång till och till slut kändes det som om ögonen blängt färdigglodda. Jag kunde nästan ha bränt hål i glasögonen så mycket stirrade jag på texten. :-) Och alldeles nyss mailade jag iväg mina anteckningar om vad jag upptäckt som behövde ändras. Jag hade fram tills imorgon på mig men jag kunde inte upptäcka nåt mer så det kändes som att det var dags. Så när allt är ordnat och ändrat så är det dags för tryckning.

:-)

Imorgon ska Carina och jag till kyrkogården för att reka inför den meditationsvandring vi ska ha i april, närmare bestämt den 21/4, då kyrkan (Nedre Ullerud) anordnar nåt som kallas för Stilla Dagen. Det ska bli en dag då folk kan komma till kyrkan och få massage i olika former (både klassisk, taktil och kraniosacral) meditera en stund, göra Qi Gong, gå en meditationsvandring, en pilgrimsvandring, samtala med diakon eller präst. Plus att det kommer att finnas en buffé med bl.a frukt, sallad och bakverk som är tillgänglig hela dagen i sockenstugan. En skaparhörna kommer också att finnas om det är så att de intryck man får under dagen behöver komma ut i ord eller färg. Ett bokbord kommer också att finnas och jag letar böcker som ska vara med på bordet. Detta är tänkt att vara böcker som kan lånas hem om så är, vi ska kolla med biblioteket ifråga om det. Allt som pågår denna dag är gratis, det är värt att poängtera.

Men som sagt; imorgon ska vi reka själva meditationsvandringsrutten. Och på torsdag ska vi till blomsteraffären för att reka inför utställningen där. Det är mycket på gång just nu och det känns rätt bra. Även om jag som sagt får vara uppmärksam så jag inte gör för mycket och blir slutkörd.

Men det är ändå rätt skönt att veta vad jag har att göra, och att jag har nåt att göra så jag inte blir sysslolös för det är heller inte roligt. I synnerhet inte när jag ökat på mina timmar och faktiskt har mer tid att använda liksom.

I början så orkade jag ju inte sitta där det var folk om jag skulle leta efter nåt på datorn eller så, nu vill jag inte sitta själv. Jag sitter helst hos Lisbeth på expeditionen, mitt i smeten. Så även om Lisbeth pratar med mig och berättar historier, den ena galnare än den andra kan jag säga, så kan jag göra saker samtidigt. Och vi har fantastiskt roligt hela tiden, vilket jag också har nämnt i andra inlägg. :-)

Viktor har varit iväg och åkt skridskor idag, de har haft friluftsdag. Jag tror det hade varit okej, han var på gott humör när han kom hem och jag gissar att stunden med matsäcken var höjdpunkten. :-)

Ha det bra! Kram!

Del av ett av de vackra fönstren i Solbergskyrkan i Grums.

Ny sosseledare och en film man blir glad av

2012-01-28T18:02:00.007+01:00

Filmen vi såg igår kväll var Happy Feet 2. Både jag och Viktor gillar animerad film så vi brukar oftast titta på såna när vi har mys. Och denna är ny och så himla rolig. Jag tror nästan att den är bättre än den första faktiskt. Så mycket härlig musik och väldigt söta pingvinungar. Och Brad Pitt gör en väldigt bra insats som krillen Will. :-) Sin allra bästa roll kanske. Hehe... (jag är inget fan av honom precis). Han och Matt Damon är rösterna till två stycken krill-kompisar som liksom rymmer från stimmet.

Jag rekommenderar denna film varmt. :-)

Idag är jag så trött men det är inte så konstigt. Veckan har varit aktiv och jag har inte känt mig trött och i behov av så mycket vila så det kom väl efter idag. Men det får väl vara så även om jag tycker det hade varit trevligt om jag fått nåt annat gjort också.

På förmiddagen satt jag och lyssnade på nye partiledaren för socialdemokraterna; Stefan Löfvens installationstal, på SVT:s hemsida, och visst låter det bra det han säger. Och han sa det också väldigt bra. Han verkar lågmäld och klok men... jag tänker inte låta mig luras av det utan kommer att vara på min vakt den här gången. Det faktum att han är väldigt EU-vänlig gjorde mig inte nåt vidare glad. Att han också gärna tycker att vi ska vara med i EMU är inget jag gillar heller. Tänk vad de tjatade innan omröstningen till EMU, de hotade med att vi inte kunde stå utanför, att allt skulle gå åt pipsvängen om vi inte var med. Vad hände? Det gick bättre för oss under krisen därför att vi inte var med. Så... nää... jag väntar och ser vad som händer. Tar inte ut nåt i förskott den här gången. Bara för att han verkar vara en rejäl person, fd svetsare och allt, som vet hur verkligheten ser ut så måste han ju inte ha jordnära och bra åsikter i allt för det. Men visst har han fördelar när det gäller olika saker, det kan jag hålla med om. Han kan nog ge Reinfeldt en match i debatterna för han kommer från ett annat håll liksom.

Jag tror det är bra att vara skeptisk och jag undrar fortfarande vad som hände internt när det gäller Juholt... hm...

Nåja. Vi får väl se hur det blir med det där.

Ha det gôtt! Kramar från en extra trött fibrotant. ;-)

Nu är det snart dags!

2012-01-27T19:56:00.007+01:00

Igår kväll fick jag läsa förordet till diktboken. Carina vidarebefordrade mailet från Bengt Starrin. Han har skrivit så bra att jag blev alldeles lycklig av att läsa det. Och jag är så glad och det känns väldigt hedrande att han ville skriva förordet.

Nu är det snart dags att skicka iväg allt till tryckeriet. Tydligen blev det inte tryckeriet på Gotland som vi först trodde, Ingrid från Sensus fann ett annat som då var billigare. Och hon kände visst karln som hade tryckeriet. Sånt kan vara en fördel ibland. :-)

Nåväl. Nu mailade jag nyss mina viktiga saker till Carina, nämligen dedikationen och tacket. Det är ju, som jag sa för ett tag sen, Carinas man Henric som fixar med designen av boken. Det är han som lägger in all text och kämpar med bilderna så att allt ska passa in. Och det gör han väldigt bra.

Det känns allt nervöst faktiskt. Men på ett bra sätt. Ungefär som det kändes inför utställningen. Och det känns viktigt att jag kommer ihåg att tacka de som haft stor betydelse för mig under den här tiden. De som fått mig att äntligen vilja och orka delta i livet igen. Och naturligtvis de som möjliggjort boken. Jag tror förresten att känslan jag har nu, när det gäller livet, är en helt annan än jag haft någonsin.

Det kan ju ha med åldern att göra också, man förändras ju med tiden. Sånt som var viktigt förr är inte så viktigt nu och kanske tvärtom. Men genom att hamna på en arbetsplats där jag blev så väl omhändertagen och respekterad har inneburit att jag liksom funnit mig själv. Det är ingen dum grej kan jag tala om! ;-)

Självkänslan har stigit många meter sen jag började min praktik och stiger lite i taget hela tiden. Och även självförtroendet har blivit större. Jag vågar mer. Och det är nåt som känns väldigt befriande...

Nu väntar Viktor på mig, vi ska ha mys. Chips och film.

Ha en härlig kväll! Kram!

Friska tänder och en hungrig mage

2012-01-24T15:45:00.007+01:00

Idag har jag varit hos tandhygienisten på ett sånt där årligt besök. Egentligen skulle jag varit iväg redan innan jul men det blev inte så. Men nu är det gjort. Och jag är så glad för den här gången hade jag inga hål! Hurra! Även om jag måste ha lite koll på vissa ställen och vara extra noga så var det inget som behövde lagas just nu. Toppen! :-)

Vi pratade om tandvårdsförsäkringen Frisktandvård. Där kan man bli bedömd och sen kan man då fylla i en blankett och betala en fast avgift under flera år. Jag låg tydligen rätt bra till när det gällde själva summan för jag hade noll risk i två av fyra bedömningar. De andra hade jag rätt låg risk i. Och därför kan också årssumman bli rätt låg. Och jag behöver inte betala mer även om jag måste laga eller göra nåt med tänderna under året. Själva undersökningen går ju på runt 700-800 så redan där har man ju tjänat in en del.

Hon hämtade in en tandläkare, en ung man som såg alldeles för ung ut för att vara tandläkare, som då bedömde riskerna och det ena med det andra. Och allt såg bra ut. Jag behövde dock inte bestämma nåt idag utan får hem blanketter som jag kan läsa igenom och skicka in om/när jag bestämmer mig. Fick med en broschyr också. Det kan ju dra iväg och bli så in i hoppsan dyrt med tandvård så nog vore det bra att liksom betala en liten summa per månad istället för en bautastor summa om karius och baktus kommer och våldgästar. Vilket de ju tenderar att göra ibland. Mina gamla amalgamfyllningar kommer förmodligen behöva bytas framöver också, de håller ju länge men inte i evighet... Så nu har jag nåt att grunna på.

Efter en hel timme hos hygienisten, det tog tid med röntgen, undersökning, tandläkarens riskbedömning, putsning, tandtråd och flourlack, så skulle jag strax vidare till ett möte på skolan. Ett möte om Viktors framtida skolgång. Det blev ett kort möte för det enda som egentligen skulle beslutas om var ifall Viktor ska skrivas ut ur särskolan i och med att han ändå ska läsa grundskolans läroplan. Vi bestämde att han ska skrivas ut. Hans möjligheter till vidareutbildning ökar om han inte är bedömd utifrån särskolans betygsskala. Däremot kommer han att successivt behöva vänja sig vid större krav när det gäller studerandet. Om han vill komma vidare snabbare måste han läsa ikapp rätt mycket matte.

Sedan ska vi åka på studiebesök på IVAS. En gymnasieutbildning som finns till just för elever med någon form av autism eller Aspergers. Där får också eleverna komma och göra "praktik" nån vecka för att få känna på hur det är att studera där. Jag håller tummarna för att Viktor kommer in där när han ska söka gymnasieutbildning. Mycket kan ju hända på ett år så vi får väl se hur det går. Men han ska alltså gå ett extra år i grundskolan tack vare att reglerna ändrades i juli förra året. Men som det ser ut nu så är det nog till en fördel för honom ändå.

Rektorn sa nåt om att det är rätt mycket diskussioner (inom skolvärlden antog jag att hon menade) angående just de barn/elever som hamnar i kläm i och med lagändringen och att de som bestämt kanske så småningom, när de fått resultatet av hur allt föll ut, får göra ändringar igen. Hon menade också på att Viktor har otur för han hamnar precis i skarven av det hela och får det lite extra jobbigt. Men det är ju inget vi kan göra nåt åt just nu. Det är bara att försöka göra det bästa av det.

Och nu är jag så hungrig att jag måste äta mat. Jag fick ju inte äta efter mitt besök hos hygienisten, skulle ju vänta i ett par timmar. Och inte får jag borsta ikväll heller... ack. Men om hon säger det så... :-)

Jag har problem med ilningar i tänderna på grund av tandborstskador och hon gav mig ett litet prov på en tandkräm som är bra. Jag använder ju Sensodyne annars men nu börjar det ju komma andra sorter också.

Ställde den bredvid en tändsticksask för att det ska synas hur liten och söt den är. :-)

Ha det gôtt och glöm inte borsta tänderna. :-)

Kram!

Idag har jag inte så mycket att komma med för egen del...

2012-01-23T16:42:00.006+01:00

Häromdagen läste jag på SVT:s hemsida om en 16-årig tjej som seglat jorden runt. Det kallar jag modigt. En del kanske skulle kalla det för total galenskap men det gör inte jag.

Jag kallar det för mod.

Sen hittade jag nåt annat också, minns inte vilken dag det var... Fast det var inte på SVT, det var i VF..

Det handlar om Facebook.

Jag tycker det är lite intressant, och även lite skrämmande, när det blir såna otroliga upptrissade påfund som exempelvis facebook. Twitter var ju också enormt överdrivet upptrissat i början. Och visst är det väl kul att följa vissa personer på Twitter men ändå... jag håller mig nog ändå till bloggandet. Det känns inte lika stressigt. Sen är det rätt trist när vissa saker endast finns på facebook och om man vill delta så måste man gå med. Samma med Twitter. Om man däremot vill kommentera på en blogg behöver man inte skaffa ett konto för att få göra det. Fast på en del bloggar ska man vara registrerad i nåt som heter disqus tror jag men det är ju inte så allvarligt.

Och det trista ibland när man sitter och läser på öppna facebooksidor, som exempelvis församlingens sida, påskuppropets eller solrosuppropet så kan det då och då poppa upp en sån där ruta där det står att man måste registrera sig för att läsa mer. Det går att klicka bort den men det är ju störande ändå.

För övrigt har jag inte så mycket på hjärtat idag. Jag satt här och tänkte att jag väl hade något jag kunde skriva om men nee...

Viktor har beställt ett par sockor av mig, det är så kallt på golvet hemma hos hans pappa sa han, så han ville ha ett par och han hade väldigt bestämda åsikter om färgen på dem. De skulle vara röda och vita. ;-) Eller det gick bra med svarta och vita också. Det fick bli röda och vita. Och när han såg garnnystanen så nickade han nöjd. Så nu är det bara att sätta igång då... :-)

Ha det bra! Kram!

Blivande fotvärmare.

Kampen tar aldrig slut

2012-01-21T11:07:00.011+01:00

Ingen människa är perfekt. Ingen är felfri. Detta är vad jag uppmanar alla att tänka på. Naturligtvis kan man ju kanske tycka att offentliga personer (ex politiker) ska ha renare mjöl i påsen än vi andra och det finns ju gränser för dumheterna (tänker nu närmast på de amerikanska presidentkandidaterna... suck) men ändå...

Jag har inte skrivit nånting om Håkan Juholt på väldigt länge. Men nu måste jag ändå säga vad jag tycker om denna tragiska historia. För tragisk är vad den är.

När jag skrev om honom senast så var jag besviken. Och då menar jag inte på allt det som media harvat på om när det gäller ersättningar hit och dit utan själva politiken. Det blev så fel när det var tänkt att bli så rätt.Det han stod och talade om på första maj lät ju så himla bra och man fick hopp igen. Men så fort media tog hand om det där sjabblet med ersättningarna så var det ju kört för karln. Han var dömd utan rättegång kan man säga. Och även om politiken hade varit bra så hade han förmodligen ändå blivit bortmotad. Av nån anledning som jag ännu inte blivit riktigt klok på...

Vill vi verkligen även fortsättningsvis ha en sån politik som vi har nu i Sverige? Vill vi att klyftorna ska öka? Vill vi att det aldrig blir någon ändring i sjukförsäkringen? Vill vi att vården ska privatiseras? Att allt ska säljas till högstbjudande och försvinna ur svensk ägo?

För ärligt talat... det är på väg att gå käpprätt åt helsefyr som det ser ut nu. Och det ser inte ut att bli något regeringsskifte i och med att det inte finns en opposition som är stor, eller stark, nog.

Och jag kan rekommendera till alla som ens har den minsta tanke på att rösta åt höger nästa gång; läs Soldat med brutet gevär av Vilhelm Moberg. I den boken finns all den historia om början till kampen som byggde upp det svenska samhälle som fanns för ett tag sen innan borgarna började bryta ner det igen.

Folk levde i misär, de fattiga ungdomarna kunde inte studera (för att komma vidare och få det bättre) utan tvingades ta underbetalda jobb där de slet ut sina kroppar i förtid. Barn tvingades att arbeta, de hade knappt tid att gå i skolan för de måste hjälpa till att försörja familjen. Folk hade heller inte råd med sjukvård, läkarbesök kostade mycket för den som var fattig. Det fanns inte allmän rösträtt, endast de inom vissa kretsar fick rösta. Det vill säga de som hade pengar. Folk var omyndiga mycket längre då och hade väldigt få rättigheter över huvudtaget. Det vill säga de som inte var rika. De var ju födda med sina rättigheter, de behövde inte kämpa för dem.

Det som händer huvudpersonen Valter Sträng är också förmodligen sånt som författaren själv var med om under denna tid då boken utspelar sig. Det finns så mycket som Valter vill ändra på, han kämpar och kämpar och redan vid 11 års ålder går han med i den ungsocialistiska klubben Frihetskämpen och är då den yngste medlemmen. Han arbetar då på ett glasbruk för några ören om dagen. Några av de andra kämparna hamnade i fängelse för sina åsikter. Man fick inte ha andra åsikter än de som var tillåtna (regeringens och kungens) och man fick absolut inte gå omkring och tala om dem. Valter delade ut förbjudna flygblad vid ett tillfälle. För han hade väldigt tidigt bestämt sig för att bli klasskämpe.

Det var en kamp som vi som lever nu inte ens kan föreställa oss. Folk offrade sina liv i kampen för rättvisa och för att det skulle bli bättre i samhället. Att fattiga skulle få det bättre. Och alla de rättigheter som vi är vana vid nu fanns inte alls då. Det som händer i boken utspelar sig under åren 1897-1921.

Det som tagit så många människor alla dessa år att bygga upp kan Reinfeldt i princip förstöra på en kvart.

Inte är det väl detta samhälle vi ska ha tillbaka igen? Det som så många under åren kämpat och faktiskt offrat sina liv för att vi ska slippa?

Det här är vad jag känner efter att ha följt den tragiska historien med Juholts uppgång och fall. Och man kan ju innerst inne börja fundera på hur det kommer sig att det blev så här... Nog för att Mona Sahlin fick ta mycket skit och ständigt bli påmind om den där Tobleronen så är ju det ingenting mot vad som hänt Juholt. Och då kan man ju tycka att det som Sahlin gjorde faktiskt var värre än det Juholt gjorde angående den ersättning han fick för sitt boende. Han gjorde inget medvetet fel efter vad jag förstått utan det var de som skulle behandla hans ansökan som inte riktigt hade koll på reglerna. Regler som verkar ha varit påhittade i efterhand... Sahlin använde ju medvetet det där kontokortet som hon visste att hon inte fick använda till privata kostnader... Sen har jag inte följt precis allt han sagt och gjort den senaste tiden, jag har inte orkat, men enligt vad jag förstått har han förstört sina partimedlemmars förtroende på nåt vis.
Det verkar inte om om de alla strävar åt samma håll i politiken liksom.

Men tänk så här... om man redan i förväg är dömd att misslyckas så är det minsann inte så lätt att återhämta sig igen. Man blir nervös, kanske inte hittar de rätta orden då man behöver dem som mest, kanske börjar slänga ur sig saker som endast är halvsanna... Allt kan hända för när tankarna börjar vandra är det svårt att stoppa dem. Det kan hända vem som helst.

Som sagt... ingen är felfri.

Nåja. Livet går vidare. Men det känns lite tyngre för nu blir det en enorm kamp att få bort den sittande regeringen med Reinfeldt i spetsen. En man som helt saknar empati med andra människor.

Nej nu måste jag göra nåt som jag blir glad av. :-)

Doktor Blom skriver ut denna medicin till sittande regering. Och Reinfeldt ska ha dubbel dos.

Ha en bra lördag! Kram!

Vilhelm Moberg
(1898-1973)

Drömmar av olika slag...

2012-01-18T15:27:00.011+01:00

Idag fick jag se en tidig version av hur min (ja jag får väl lov att säga att det är min även om väldigt många är inblandade...) diktbok kommer att se ut. :-) Flin i bôtt! Det var så häftigt att se hur den kommer att bli med all sån där info i början som man ser i böcker med ISBN-nummer och allt. Ojoj...

Jag satt och gick igenom den och gjorde bara små justeringar och la in förslag på bilder där det skulle vara det, för övrigt såg det jättebra ut. Det är Carinas man som fixar med bokens grafiska design, han är bra på sånt. Det känns lite som ett familjeprojekt alltihop. För det är så jag känner det när det gäller både Carina och hennes familj, Ingrid från Sensus, Tina från Bilda och de som jobbar på pastorsexpeditionen. De känns lite som min familj. Jag trivs väldigt bra i den familjen. :-)

En dröm håller på att bli sann. Mina dikter i en bok... Det känns helt fantastiskt. Overkligt på nåt vis men fantastiskt.

Bengt Starrin håller på att skriva förordet och det ska bli väldigt spännande att se vad han skrivit. Han har fått hela bunten med dikter att läsa, han ville ha dem för att kunna ta till sig materialet liksom.

Det kommer att bli två diktsamlingar i boken. Den som heter Vägen Upp och som är dikterna från utställningen och sen kommer en fortsättning. En mer positiv del som heter Känslan bär mig. Den innehåller inte så många dikter som den första. Vi begränsade oss där för det finns nämligen fler än de som kommer med i boken.

Den nya diktsamlingen kommer att ställas ut i blomsteraffären här i Deje snart. Vi var på möte med ägaren där igår och gick igenom hur det skulle bli. Hon hade så många bra idéer och fick hela bunten med dikter att läsa. Sen ska hon skapa något i sitt skyltfönster utifrån en av dikterna vilket jag tycker är så spännande för det lämnar jag ju helt åt henne att välja. Sen kommer dikterna att dyka upp lite här och var inne i affären. :-)

Det är så roligt när man får träffa inspirerande människor, vilket jag sa häromdagen också. Men det tål att upprepas. Jag återkommer till hur det blir med den utställningen längre fram. Den ska dock vara klar att ställas ut redan i början av februari så jag får en del jobb framöver.

Viktor har gjort ett kuddfodral i slöjden.

Jag tyckte det var så fint. :-)

Inatt drömde jag att jag sjöng för full hals. Och inte vilken sång som helst heller... Det var O helga natt. :-) Men det var så kämpigt att få ut tonerna liksom. Som om jag sjöng mot en vägg eller en kudde kanske. Jösses! Tänk om jag låg och sjöng i sömnen! HA! Jag vet ju inte det i och med att jag sover ensam och Viktor hör ju aldrig nåt, hans rum ligger ju en bit ifrån mitt också för den delen. Jag minns att jag liksom la handen för örat, sådär som Jerry Williams gör, för att höra om jag lät bra på de höga tonerna. :-) Det var nämligen inte bara jag som sjöng utan det verkade som om jag var i en stor byggnad med massor av folk i men stod i skymundan på nåt vis och sjöng som en galning. Vad ska man tro om en sån dröm?

Ha det gott! Kram!

Goa människor som inspirerar

2012-01-16T20:04:00.015+01:00

Varje gång jag träffar folk som är glada och vänliga blir jag både rörd och väldigt glad. Människor som utan vidare bara tar emot mig och innesluter mig i sitt hem och i sina liv även om de inte känner mig alls. Det finns så många sådana människor runtomkring det är bara det att om/när man är väldigt deppig eller mår dåligt på annat sätt så ser man inget av det där goa och vänliga. Man vill bara gömma sig och strunta i hela världen. Sån var jag väldigt länge.

Ju längre ut jag förlägger min trygghetszon desto fler sådana människor träffar jag. När jag mådde som sämst hade jag en väldigt begränsad zon där jag kunde röra mig utan att bli stressad eller känna mig invaderad. Nu har den blivit rätt stor. Och den växer ständigt. Rädslan för att känna mig utlämnad och bli stressad har försvunnit och jag känner mig trygg i och med mig själv på ett annat sätt mot tidigare.

Detta är en stor sak för min del. Jag är stolt över att jag kommit dit. Klappar mig själv på axeln då och då och berömmer mig för det jag gjort och gör. :-) Precis som min psykolog sa att jag skulle göra då jag klarat av nåt jag inte trodde att jag skulle orka. Hon sa hela tiden att jag inte skulle vara för hård mot mig själv om jag kanske inte klarade allt det jag hade tänkt, på en gång, utan istället berömma mig för det jag faktiskt gjort och gjorde.

Jag tror att även om jag har en bit till att gå så har verkligen den här tiden tillsammans med de som jobbar på pastorsexpeditionen hjälpt mig att få visa mig som den jag är. Den avslappnade stämningen och kravlösheten har gjort att jag istället bett om att få krav på mig, bett om uppgifter och sökt mig till de andra mer och mer. Inte bara tytt mig till Carina. Jag har fått möjligheten att tänja på mina zongränser. Och det har gått bra varje gång. Därför att när jag väl gjort nåt så har jag varit redo, jag har velat pröva mig själv, velat testa. Och tack vare Carina så har jag vågat göra saker som jag aldrig trodde jag skulle uppleva. Så det känns verkligen härligt.

Och trots att man dagligen läser i tidningar om hur folk slåss oprovocerat, de skjuter ihjäl varann, de mördar barn och gör inbrott... så finns det ändå så många fantastiska människor som ger oss allt det där varma och goda, det där som gör att vi orkar med tillvaron även om den är ett rent helvete ibland. Dessa människor är inspiration. Jag vill tacka för att ni finns!

Idag har vi (jag och Carina) varit i Grums och hängt upp utställningen. Fick träffa Carinas härliga mamma och hennes (mammans) lika härliga gubbe. Och efter en fantastisk lunch hos dem så åkte vi till Grums kyrka där vi träffade diakonen Birgit. Hälsade också på kyrkoherden innan vi åkte därifrån. Han hade nämligen gått in i kyrkan, där vi satt upp utställningen, och börjat smygläsa lite. :-)

Carina tog foton som hon vid tillfälle kommer att lägga in på utställningens Facebooksida. Jag hade förstås inte huvet där det skulle vara imorse (under armen som vanligt såklart...) för då hade jag ju kunnat komma ihåg att ta med kameran. (Ack!)

Nåt som jag däremot har foto på är den lilla ljuslykta som jag och Carina fick varsin innan vi åkte därifrån.

Ha det bra! Kram!

Idag är det förresten Martin Luther King-dagen. Mannen som stod upp för mänskliga rättigheter och för de fredliga metoderna i kampen. Som kämpade för ett färgblint samhälle... Men som miste livet på grund av den inställningen. Tänk att en del människor har så svårt att både höra och se sanningen. De är så rädda för förändring att de hellre tar död på någon som vill nånting bättre än det som är. Är det inte konstigt? Hur tänker dessa?

Han fick faktiskt Nobels fredspris 1964. För sin kamp mot rassegregering och rasdiskriminering bland annat.

Martin Luther King
1929- 1968

Han är också en inspiration.

En puff för Solrosuppropet

2012-01-14T22:10:00.007+01:00

Idag blir det två inlägg. (Hoppsan!) Tänkte bara nämna att vid påsk så kommer det att bli ännu ett upprop men istället för Påskuppropet så heter det Solrosuppropet. Och som förra gången antar jag att det sker över hela Sverige. På annandag påsk. Men vi kommer nog inte att kunna fixa någon manifestation här hos oss denna gång. Fast man ska väl aldrig säga aldrig. Men det är rätt mycket annat att hålla reda på under våren.

Nu vet vi ju heller inte om diktboken är klar då och om den är det så kanske vi gör nåt speciellt i samband med det. Vi får se.

La i alla fall till Solrosuppropets sida på Facebook här intill (hoppas att det inte gjorde nåt att jag snodde bilden av solrosen) så att den som vill och som har Facebook kan ta del av det som sägs/skrivs. Tyvärr, för oss som är anti-facebook, så finns det ingen annan möjlighet att delta i konversationerna. Läsa kan man ju för det är ju en öppen sida. Oavsett om vi kan medverka eller ej: vi får inte ge upp! Vi måste få folk att fatta att...

Extra kramar från en som nu är lite pömsig av allt julpyntsborttagande och skrivande. :-)

Igår var det Knut och julen skulle ut...

2012-01-14T20:53:00.024+01:00

De senaste dagarna har jag, och i viss mån även Viktor, dansat ut julen. Eller dansat är väl att ta i. Det har varit en hel del stånk och pust, det är slitsamt att plocka bort tomtar och stakar. Det pustigaste är att gå ner med allt i källaren för det blir några vändor. Men jag var i tvättstugan idag så jag passade på att ta med grejer varje gång jag skulle ner dit. Så nu är det nästan färdigdansat om jag säger så. :-) Som vanligt när vi har julgransskakning så gömde jag lite godis i granen. Annars hade jag nog inte fått nån hjälp av Viktor att klä av den.

Det är väl lite småpyssel kvar och det är ju det som är trevligt med att fixa till det efter julen. Leta upp grejer som man inte använt på ett tag, kanske ta andra ljuslyktor eller ljusstakar än de man hade före jul, ta fram dukar man inte haft framme på länge. Och det viktiga är ju att man släpper in ljuset. Ljusa gardiner med våraktig känsla. Och solen som når in till blommorna. Den når inte bara in till blommorna, den visar också hur fruktansvärt smutsiga fönstren är. Men det får gå ändå. :-)

För exakt sex år sen just nu när klockan är nio på kvällen i Sverige så befann jag mig i Santa Monica. Klockan var tolv på förmiddagen där och jag hade nog precis börjat min promenad till galleriet vid Bergamot Station för att se på utställningen av Viggo Mortensens foton och Georg Gudnis tavlor. Plus att stå i kö till boksigneringen också. Jag minns att jag kom fram runt klockan ett och där stod en hel hög människor i en kö så jag anslöt mig till dem. Utan att riktigt ha koll på om det var just den kön som jag skulle stå i. Men det spelade ingen roll tyckte jag. Jag stod där och lyssnade på folk när de pratade runtomkring mig. Det var rätt varmt och skönt, det hade just regnat lite men höll uppe precis då.

I fyra timmar stod jag och väntade i den långsamt slingrande kön innan jag kom fram till bordet och fick mina två böcker signerade, där var avskilt med rep och en sån där säkerhetsvakt med snäcka i örat och kostym stod och släppte fram oss en i taget, så när man kom fram till Viggo så var det väldigt tyst och lugnt. Georg satt vid ett bord en bit bort. De tjattrande amerikanska damerna hördes nästan inte. Det blev nästan så det susade i öronen av att det blev så tyst.

Än idag vet jag inte hur jag fixade det. Och då menar jag inte själva mötet, som var nog så nervöst, utan själva strapatsen av att stå så länge och vänta. Men hela den veckan mådde jag så himla bra att jag efteråt kallade den för "den magiska veckan". Under de där fyra timmarna så blev jag dessutom inte ens kissnödig eller hungrig. Konstigt eller hur? :-) Jag fick liksom superkrafter den där veckan.

Till saken kan också sägas att innan jag for fick jag tabletter för att fördröja den där eländiga månatliga plåga som vi fruntimmer har. Detta skulle nämligen drabba mig just den vecka då jag skulle vara där och då hade jag inte kunnat göra nånting om jag fått dras med det så svårt som jag hade på den tiden. Så tabletter för att fördröja eländet hade jag fått. Hormontabletter. Dessa hade en del biverkningar men det stod inget om hur bra en sån som jag skulle må av dem. Hehe... Jag fick inga biverkningar, tvärtom.

Så jag kan nog faktiskt tacka dessa piller för min starkare hälsa just den veckan. När jag kom hem och hade varit hemma ett tag och allt var som vanligt på hormonfronten så blev jag jättedålig. Fibron tog i med nya krafter. Skulle väl ta igen det som den missat förstås den jä... eh... rackarn... ehrm. Det är därför som jag tror att hormonerna har väldigt mycket med min fibro att göra.

En helt fantastisk upplevelse var det i alla fall den där magiska veckan och det är nåt som jag aldrig någonsin glömmer så länge jag lever och har minnet i behåll. Och så har jag ju fotona förstås.

Och böckerna som jag fick signerade förstås. Bland annat denna...

Tyvärr hade jag inte råd att köpa Georgs bok då och även om jag hade gjort det så hade mitt bagage blivit så tungt, boken är rätt stor, så då hade jag fått så mycket i min ryggsäck att jag trillat baklänges. :-) Jag reste nämligen endast med en ryggsäck som bagage och kunde då ha den som handbagage och slapp stå vid bagageutlämningen på flygplatserna. Det är det bästa när man kan resa lätt.

Kram!

Galleriet. Eller vägen in till det kanske man ska säga.

Mitt hotellrum

Mitt badrum. Jag kände mig väldigt lyxig och jo det fanns badkar också. Plus en helt fantastisk morgonrock som jag svepte in mig i när jag hade duschat efter ankomsten. Den hängde på baksidan av badrumsdörren och hade monogram och allt... tyvärr fotade jag aldrig den, så dumt. ;-)

Jag var väldigt imponerad av hur handdukarna var vikta. :-)

Sen vill jag minnas att det också fanns nån slags fläktanordning som man kunde sätta igång, med varmluft, ifall man var lite frusen efter duschen.

En hårtork fanns där också.

Och i garderoben fanns en strykbräda och ett strykjärn! Jo faktiskt. :-) Eftersom jag extremt sällan reser och bor på hotell så vet inte jag om det är standard så jag tyckte det var häftigt. Jag kände mig väldigt lyxig hela veckan.

Hej å hå!

2012-01-09T14:30:00.013+01:00

Nu är jag tillbaka igen. Med nya krafter får vi förmoda. Jag tog lite ledigt även från bloggen under helgerna, tyckte det var rätt okej att göra det. Inte mycket händer ju när det är helg. Man träffas och äter och pratar och har trevligt till långt in på natten ibland. Det blir väldigt lite tid till att blogga då. Sen tror jag knappast att nån är intresserad av att läsa om all mat och sött klet som jag ätit heller... hehe... Men nu är det slut med ätandet, ja inte av vanlig mat men allt annat bôs (gôtt bôs) som man stoppar i sig på jul.

Och när jag blev helt ensam här hemma så blev jag så trött. Vilket kanske var vad jag behövde också men det var lite trist när det var så mycket som jag hade tänkt pyssla med i min ensamhet.

Upptäckten av att jag behöver folk omkring mig för att hålla mig pigg var förvånande. Om jag ska förklara så kan jag säga att jag blir som en sån där lampa inne på offentliga toaletter. En sån där som känner av rörelse och som då tänder sig och förblir tänd tills personen gått ut. Då slocknar den efter ett tag. Precis sån blir jag! I alla fall nu för tiden, kanske inte så mycket förr när jag mådde som sämst för då var jag mest släckt.

Jag orkade inte läsa som jag hade tänkt, inte förrän alldeles nu i helgen då satte jag igång och blev fast i det, utan istället flyttade jag in i den lilla staden Capeside och lärde återigen känna de som bor där. Tittade alltså på serien Dawson's Creek igen. (Såg på den för ett par år sen för första gången, följde den inte när den gick på teve.) En fantastisk serie som handlar om några ungdomar och deras liv, upplevelser och val fram tills det att de växer upp och börjar sina respektive vuxna liv. Det handlar om Dawson, Joey, Pacey, Jennifer, Jack och bitvis också Jacks syster Andie. Min absoluta favorit av dessa är Pacey. En kille som verkligen får kämpa för att ta sig genom tillvaron. Han är dålig i skolan, blir ständigt nedtryckt av sin far och skämtar oftast bort sitt elände. Man kan inte låta bli att ta honom till sig liksom. Han spelas av Joshua Jackson och han är anledningen till att jag började se på Fringe. Som sagt var... :-)

Nåväl. Idag har jag börjat mitt "jobb" igen efter ledigheten och det känns väldigt bra att allt är igång igen. Skolan börjar imorgon och Viktor, som varit hos mig i helgen på grund av att Adde kom på besök - detta ville han ju inte missa - är kvar hos mig fortfarande men blir hämtad under eftermiddagen för det är hans pappa-vecka nu egentligen. Så nu blir det ordning på torpet efter allt hattande hit och dit. Han var nämligen lite grinig över att behöva flänga fram och tillbaka, och tjurade när väskan skulle packas, men när han fick höra min förklaring så gruffade han lite men fick lov att erkänna att jag hade rätt. Det berodde ju delvis på hans pappas jobb och delvis på att Viktor själv vill vara här när storebror är i faggorna. Och då kan det bli lite joxigt. :-)

På onsdag har vi möte igen angående diktboken. Den är på gång som sagt och det blir ett tryckeri på Gotland som vi kommer att använda. Ett tryckeri som Sensus brukar använda till sina böcker. Tror inte jag sagt det förut. Så när boken väl är tryckt och vi fått den i våra glädjefnattiga händer så kommer jag att göra en del reklam för den här på bloggen. Vi vill sprida den hej vilt nämligen. ;-) Nåja så värst vilt kanske det inte blir via bloggen, men ändå.

Hade ett möte förra veckan, här hemma i mitt kök faktiskt i och med att jag var ledig från praktiken, med arbetskonsulenten (som heter Madelene) och vi pratade igen om detta med att jag har så många universitetspoäng och att jag skulle kunna få ihop till en slags examen. Då kunde jag använda mig av denna examen framöver i sökandet efter nåt akademiskt arbete kanske... ja man kan väl få drömma eller hur?

Hon blev förresten alldeles eld och lågor för ett tag sen när hon fick veta att jag läst på universitetet för det hade hon ingen uppgift om alls. Så hon frågade vad jag hade läst och när jag berättade det så menade hon att jag kanske inte behövde så många poäng från ett av ämnena för att kunna få en examen. :-) Detta ligger dock en bit in i framtiden men hon skulle kolla vilken studievägledare som kunde tänkas ha hand om den biten inom humaniora som är det område det gäller. Litteraturvetenskap och Svenska språket är de ämnen jag läste A,B och C-kurserna i. Det är bara (inte så bara förresten) uppsatserna kvar i båda ämnena. Och det kan ju vara intressant att veta hur jag kan göra för att få examen.

Jag skojade med Erika om att utifall jag blir professor på gamla dar då ska jag kalla mig för professor Balthazar Blom. Jag har alltid gillat den där rolige lille gubben. :-)

Vi får se hur det blir. Från och med imorgon så ökar jag min praktiktid med en timme extra per dag. Ska bli spännande att se hur det går. :-)

Ha en fortsatt bra dag! Kram!

Joshua Jackson. En av mina absoluta favoriter från Dawson's Creek och Fringe såklart. Sätter in den bilden både för min egen skull och för Carinas... ;-)

Nyårshälsning

2011-12-31T11:43:00.004+01:00

Idag tänkte jag bara önska ett riktigt...

Gott Nytt År!

2011 innebar en hel del förändringar i mitt liv, väldigt positiva sådana, och jag ser fram emot det nya året med tillförsikt. :-) Positiva tankar och en optimistisk inställning är vad som gäller.

Varma kramar till er alla!

Julhälsning

2011-12-23T17:52:00.006+01:00

Vill passa på att önska God Jul till alla som eventuellt läser denna blogg, medvetet eller av misstag spelar ingen roll - det är ju bra oavsett menar jag... :-)

Dagen har varit rätt seg. Idag har tiden gått men inte jag. HA! Men ibland måste man ha såna dagar också. Jag och Adde var och handlade det sista inför julen förut. Han anlände igår kväll till Viktors stora glädje. Adde har stått vid köksbordet och slagit in julklappar en lång stund och ingen fick gå dit ut då. Det är ju sådär smygaktigt och lurigt på jul. :-) Och det är ju det som är roligt. Så nu ligger det en ansenlig hög med klappar under granen, med ett och samma omslagspapper på...

Tänkte också bjuda på det nya julevangeliet som då Claes Eriksson kommer att läsa upp för oss. Lite Farbror Frej blir det också. ;-)

God Jul!

Konsten att ha roligt nästan jämt

2011-12-22T17:30:00.008+01:00

Idag har det varit en fullkomligt galen dag på pastorsexpeditionen. Så mycket skratt och stolleprov! Men så roligt. :-) Jag skrattade så jag nästan fick huvudvärk. Fast i och för sig; det är ofta som vi skrattar oss halvt fördärvade faktiskt.

Jag skulle sitta och leta efter och skriva in dikter i ett dokument inför vårens må-bra-dag som vi ska ha. Jag hade lagt in en del på min lilla datatraveler = ett flyttbart usb-minne, för jag hittade inte de dikter som jag antar att Carina lagt in nånstans och då tänkte jag att då tar jag med dem från min dator och lägger in dem via usb-minnet. Hon har nämligen inte varit där varken igår eller idag. Så jag kunde inte fråga menar jag. ;-)

Sen blev det nåt tjorv för Windows hade gjort uppdateringar och ville starta om datorn och jag fick ständiga påminnelser. Så till slut stängde jag ner allt och lät datorn starta om. Men tyvärr så satt usb-minnet kvar i datorn... Förmodligen så blev det nåt vajsing då. Jag har ingen aning. Så efter mycket letande och grunnande och prövande så fick jag ge upp. Det får vara tills efter helgerna. Det är ju ingen sprillans ny dator heller men den funkar ju hjälpligt. Jag tror inte det är nåt allvarligt fel men vad vet jag?

Både igår och idag stannade jag och åt lunch, nåt som jag vanligtvis inte brukar göra, och det var också väldigt trevligt. Det är ju nåt som jag inte orkade i början, det brukade bli för rörigt i huvet på mig och jag kunde inte slappna av. Nu för tiden känns det ibland lite trist att gå hem för att äta lunch. Så jag kanske mer och mer kommer att ta med matlåda och äta där. :-) Detta är också bra träning för min del. För det första att ens komma ihåg att fixa matlåda och sen faktiskt längta efter att sitta där tillsammans med de andra och äta. Sånt var knappt ens tänkbart för ett år sen.

Det var massor av goa julkramar innan jag gick hem. Och förmodligen så går jag dit en skvätt till veckan, jag är nämligen ledig ett tag nu, för jag vill nog dit och töla lite igen med bland annat Lisbeth. Och kolla om det finns nån choklad kvar, vi fick en hel säck med olika sorter i julklapp idag. Hehe...

Trots en hel del mat i kylen så lyckades jag inte få ihop nån vidare middag idag. Det fick bli pannkakor. Men det är inte helt fel. :-)

Här ligger det en hög med pankisar som en arbetskamrat, från förr i tiden, kallade dem. ;-)

Nu blir det frågesport.

Kram!

Julbord på Dömle Herrgård - en höjdarkväll!

2011-12-20T20:46:00.011+01:00

Nyss hemkommen från ett fantastiskt julbord på Dömle Herrgård sitter jag här i pyjamas redan. Ja det var så skönt att liksom slappa till sig. Inte bara för att släppa ut magen, som egentligen inte satt så trångt, utan för att det var skönt att få på sig myskläder.

Det var så trevligt och fantastiskt god mat. Jag har ätit sånt jag aldrig nånsin sett på nåt julbord tidigare. Prövat sillsorter som jag inte visste fanns. Men för att citera Lisbeth "Jag har inte ätit så mycket att jag behöver sitta vid köksbordet inatt med samarin". :-)

När vi kom dit så blev vi hänvisade en trappa upp för att ta lite glögg och pepparkakor. Där satt vi och tölade både länge och väl innan en av serveringspersonalen kom upp och sa nåt om att vi kunde komma ner. Då blev vi placerade vid ett stort ovalt bord där vi rymdes allihop vilket var väldigt mysigt tyckte jag.

Vi fick tala om vad vi ville ha att dricka och sen fick vi gå och börja hämta mat. Och det märkliga var att man inte behövde ta med sig den redan använda tallriken till nästa omgång utan den blev hämtad och så fick man ta en helt ren. Som husmor och ständig diskare så tänkte jag ju genast; vilket slöseri med kärle (porslin). :-) Och det var det inte bara jag som tyckte. Men det var ju inte vårt problem, vi hade ju fullt upp med själva maten så vi bekymrade oss inte så värst länge.

Vi åt och hade väldigt trevligt en lång stund. Sen kunde vi gå upp på andra våningen igen för att ta te eller kaffe och godis och kakor. Vilken höjdarkväll!

Vi fick alla en present med oss från kyrkoherden innan vi åkte hem. En stor julkram och en låda med ätbart. :-) Det var sånt som äts på julen. Viktor har redan ätit av den choklad som var med, han fick "provsmaka" (ehrm) ett par runda chokladbitar från Lindt. Han blev alldeles lyrisk när han fick chokladen i munnen. "Å detta var ju mörk choklad!" utropade han och mumsade på.

Jag som aldrig nånsin varit på nåt liknande julbordsevenemang njöt extra mycket. Och jag är så glad att jag följde med, att jag orkade och vågade det. Det där med sociala sammanhang är ju och har varit lite svårt för mig fram tills nu. Men den här gången så kunde jag slappna av och bara ha trevligt och njuta av maten. Det känns som en stor framgång och en seger för mig och av sånt växer man flera meter. ;-) Jag tror också att det beror mycket på att jag känner mig trygg i gruppen, sånt gör väldigt mycket. Och jag kan lugnt säga att trevligare människor att jobba ihop med finns inte. Jag trivs så otroligt bra.

Medan jag satt där vid det stora ovala bordet och såg mig omkring på väggarna med sina målningar av olika herrar till häst och alla lampetter med levande ljus, tänkte jag på hur många gånger det dukats till fest där. Tänk för många, många år sen, när de satt där de fina damerna och herrarna och åt både länge och väl. Jag menar tänk... Jag som har så lätt att fantisera ihop saker föreställde mig en massa sånt medan jag åt och tuggade.

Och imorgon är det en ny dag.

Här finns Dömle Herrgård

Vi satt inne i alkoven som syns till höger. Hur mysigt som helst. :-) Och nej det är inte jag som tagit fotot, det hämtade jag från nätet.

Så mycket snö är det inte nu. Men lite vitt har vi på marken.

Ha det gôtt! Kram!

Söndagspizza och bloggkrångel

2011-12-18T17:51:00.013+01:00

Fjärde advent idag.

Jag försökte lägga in bilder från gårdagen, då jag byggde mig en gran, men blogger bråkade med mig så det får vara, orkar inte krångla med det där mer nu.

Erika kom hit förut och vi beställde pizza (hon bjöd oss på det) och det var så in i baljan gott! Jag har tvättat som vanligt men nästa söndag ska jag inte vara i tvättstugan för då är det ju juldagen. Faktiskt. Tänk nu är det snart julafton. Ujuj! :-)

Såhär blev granen när den blev klar i alla fall...

Bakning var också nåt jag ägnade mig åt igår. :-)

Nu är jag så trött efter allt pulande med att försöka få in bilderna i rätt ordning och det ena med det andra att jag får skriva mer imorgon eller så.

Kram!

Produktivt planeringsmöte

2011-12-14T16:45:00.009+01:00

Idag har det varit möte med Ingrid från Sensus angående diktboken som vi planerar att göra. Vi träffades för inte så längesen och pratade om vilka förlag och tryckerier som kanske kunde tänkas vara intresserade och så vidare. Idag pratade vi om och planerade hur boken skulle se ut, layout, antal sidor och om det skulle vara bilder och sånt.

Nu har vi en färdig mall över hur vi vill att boken ska se ut. Det känns bra. Så det börjar röra på sig. Det är SÅ spännande! :-) Vi gick också igenom vilka målgrupper som boken vänder sig till.

Så dagen har varit bra. Men nu är jag så trött både i kropp och huvud. Det lär nog inte bli så mycket gjort under kvällen tror jag.

För ett tag sen läste jag ju en bok som heter "Människor helt utan betydelse", skriven av Johan Kling, och den är så bra. Huvudpersonens tankar och känslor skildras precis som det är. All osäkerhet, alla negativa tankar man har. Oron över om den man är ihop med kanske inte vill vara ihop med en utan kanske träffar nån annan. Att man inte är värd att ha det bra och så vidare. På nåt vis känner man ju igen sig och man vill som läsare inte tappa hoppet om att allt ska ordna sig för det skulle ju kännas visset om allt som han går omkring och tror (och som han antar ska gå åt helsefyr) blir sant.

Baksidans text lyder så här:

"Det är sommar i Stockholm 1998 och Magnus är inte direkt hett eftertraktad i sitt jobb som frilansande redaktör i film- och tv-branschen. Han rör sig som en insekt på de solstekta trottoarerna under en vandring mellan det ena mötet mer förödmjukande än det andra. Hela tiden väntar han på ett telefonsamtal som aldrig vill komma.

Människor helt utan betydelse är en vemodig berättelse ur Stockholms medievärld och ett mikroskopiskt utforskande av vad som rör sig i huvudet på en person under en dag."

Den är förmodligen väldigt tidstypisk om hur det var i slutet av 90-talet i just den värld (media) han befinner sig. Jag tyckte den var bra.

En av de gamla dagistomtarna hälsar oss välkomna till fika (tomten bakom har brödet och den som sitter ner mal kaffe). :-) Tror det är en av Erikas men är inte helt säker. Och såklart att alla gamla tomtar måste fram varje jul.

Kram!

Ett 15-årigt nobelpris och en spanande vovve

2011-12-11T18:29:00.011+01:00

Mitt eget nobelpris, Viktor, fyllde 15 igår och jag hoppas han blev rejält firad hos sin pappa. Vi firade ju honom i förväg redan förra lördagen fast vi hade ingen tårta dock. :-)

Den här helgen har jag verkligen känt mig trött och sliten. Och även om jag gillar min praktik väldigt mycket så ser jag fram emot ledigheten över jul och nyår. Förra året blev jag lite otålig innan jag fick börja igen men i år känns det som att jag kommer att njuta av att vara ledig. Jag har jobbat flitigt så jag känner mig nöjd. :-)

Igår var jag hundvakt, Erika skulle in till stan en sväng och kämpa sig fram i de folkfyllda affärerna, så Isac var här under eftermiddagen. Efter ovädret som var i fredags med snö och regn så hade det förstås frusit på, vad annars, och även om det är sandat så finns det vissa fläckar där det är fullkomligt livsfarligt att gå. Vi hamnade på ett sånt ställe jag och Isac när vi tog en promenad. Han såg ut som Bambi på is medan jag stod en bit ifrån och skrattade åt hans tappra försök att gå. Han gjorde sig inte illa som tur var och till slut satte han sig ner. Väntade på att jag skulle sluta skratta och börja gå. Vi fick gå vid sidan av, i snökanten, för att komma vidare. Och det var minsann inte lätt att gå en runda för det var ju inte sandat överallt bara vissa stråk.

På spaning efter matte som rymt. Nej hon har ju bara gått till bussen...

Idag är det tredje advent och jag har varit i tvättstugan som jag brukar på söndagar. Idag var det kämpigt på grund av att jag är så fruktansvärt trött. Men jag hade inte så mycket tvätt så det blev inte så långvarigt. Tur det.

Och nu sitter jag här, har druckit en kopp te, ser på Supernatural och stickar sockor. :-) Ska återvända till bröderna Winchesters äventyr och deras märkliga upplevelser. Ha det gôtt. Kram!

Istappar utan is och en ängelkula

2011-12-08T13:20:00.012+01:00

I tisdags hade vi pysselkväll på pastorsexpeditionen med julmat, vi bytte julklappar och sen var det pyssel då alltså. Jag pysslade ihop ett par istappar i pärlor, det var rätt kul faktiskt. Lite pillrigt och jag fick kramp i fingrarna när jag skulle få på de minsta pärlorna på tråden men det var kul.

Jag har hängt dem på gardinstången i vardagsrummet. Kanske jag skulle ha dem längre ner för då faller ljuset på dem bättre. Jag får se om jag kanske flyttar på dem eller sätter i en extra lång tråd.

Snö har det ju kommit också till Viktors stora glädje och där är vi oense. Även om han inte gillar när det blir halkigt så vill han ha snö men det ena brukar ju liksom ge det andra. För det ska ju alltid smälta lite och sen frysa, sen kanske det regnar lite också och sen fryser det på igen... och så vidare. Det är ju just detta jag inte gillar med vintern. För man vet ju inte om man överhuvudtaget kan ta sig fram dit man ska. Inte kul.

Jag har suttit och räknat på det där med konsumentverkets siffror och de siffror som socialen använder i sina beräkningar och jag blev lite mör i hjärnan av det men jag tänkte försöka skriva upp de iakttagelser jag gjort så småningom. Som jag kan se just nu är det också svårt att jämföra för en del av de poster som de tar upp på konsumentverket är inte riktigt lika de som socialen har. Vid en snabb koll, om jag nu fått ihop det rätt så ska man enligt konsumentverket ha runt 800-900 kronor mer varje månad än vad man får från socialen. Sen borde ju konsumentverket förnya sina siffror varje år i takt med prisökningar och sånt vilket de tydligen inte bryr sig om att göra. Jag har utgått från siffror som gäller en vuxen och ett barn som är tonåring. Men som sagt; det kommer så fort hjärnan orkar ta sig an detta en runda till. För det går runt i huvet efter en tripp in i dessa beräkningar det kan jag säga.

Jag tycker det är väldigt intressant nämligen. Sen är det ju det faktum att barnbidraget räknas som inkomst. Detta som alla som har barn får även de som aldrig använder det utan sparar det på ett konto åt sina barn som de får senare. Jag har funderat på att mailbomba socialdepartementet angående just detta och att de ska låta bli att räkna med det som inkomst när man söker försörjningsstöd. Dessa kronor ska gå enbart till barnet och inte till nåt annat för då kanske man kan köpa kläder själv till sin unge och låta denne få möjlighet att kanske åka nånstans, gå på bio eller så. Alla föräldrar som har barn får barnbidrag men vi som går på försörjningsstöd får inte det för det räknas in i den summa som vi ska få från kommunen. De räknar alltså av 1050 varje månad för det ser de som inkomst. Jag tycker vi ska få detta utöver normens beräkning. Precis som alla andra föräldrar som får detta utöver sin lön. För tänk om det skulle räknas av en tusenlapp på folks löner varje månad bara för att de ju fått barnbidrag. Det skulle de nog inte tycka om eller hur?

Nåja. Såhär såg den julklapp ut som jag hade i det paket jag fick i tisdags. Så söt! :-) Min egen lilla julgransängel.

Här fick jag till ett blänk från solen som kikade in tidigare idag. Som om ängeln liksom skickar ut ljus från sitt hjärta.

Kram på er!

Politiken då och nu

2011-12-05T13:18:00.004+01:00

Här kommer ett klipp med en sång, eller rättare sagt en rap, med Galenskaparna från serien Tornado (1993) som faktiskt är väldigt aktuellt även i dag. Borgarnas politik är ständigt lika trist och går ut på att suga ut allt det där som gynnar oss som inte har det så fett. Ljudkvaliteten är väl inte den bästa i klippet och det inleds med lite prat i koloniträdgården. Jag har då aldrig hört talas om såna växter som de diskuterar här. ;-)

Bättre sent än aldrig

2011-12-05T12:57:00.010+01:00

Har idag suttit och pillat med ett par nya årtal som vi ska ha med i nästa omgång/häfte med texter och sånger inför födelsedagsfesten. Jag tar mer än gärna hand om det där med skrivandet och joxandet och nu går det ju bra för Carina har fått ordning på sin nya dator så då kan jag använda den gamla. :-)

Nu kan jag äntligen visa, för den som vill se, hur jag var klädd på höstens kalas. Jag skulle haft ett glittrande pannband med fjädrar men det blev inte så. Det satt lite konstigt och såg inte så bra ut som det blev, men det finns ju kvar till nåt annat tillfälle.

Så här kommer några extra bilder från festen, sent omsider. Det är ju snart en månad sen.

Här har vi Eva-Mi som Selma Lagerlöf och på fotot nedan är hon återigen Zarah som sjunger om syrsor. Den här festen var ju en liten repris på förra men den gick ju mycket bättre kändes det som. Förra var mer som ett genrep.

Och längst ner står en 20-talsversion av mig. ;-)

Bagarmästare Blom

2011-12-04T16:31:00.008+01:00

Andra advent idag. :-)

Gårdagen ägnades åt bak. Ja det blev både mjuk pepparkaka och lussebullar. Som vi glatt glufsade i oss till eftermiddagsfikat. Den första kakan jag gjorde blev lite väl stekt om jag säger så. Och det var inte mitt fel för jag hade ställt in ugnen på det gradantal som stod i kokboken. Men nu använder jag mig oftast av Kajsas Kokbok från forntiden så det kan ju ha berott på det. När jag kollade i en nyare kokbok stod det mycket lägre temperatur där. Det slutade med att jag fick göra en till och grädda den på vanlig kaktemperatur. Då blev det bra.

Erika och Isac kom hit en stund och vi hade ett litet minikalas för Viktor som fyller 15 nästa lördag men eftersom han inte är hemma här hos mig då så passade vi på att fira honom nu. Han fick lite presenter å så... Den sista Harry Potter-filmen (som han naturligtvis såg på på stört) och bland annat en bok som han nog snart har läst ut. Han läser och läser...

Förberedelser inför kakbak. Jag fick leta bland mina former för att hitta en som var stor nog. Det behövs en rätt stor form till just mjuk pepparkaka.

Fikatajm!

Ha en fortsatt bra söndag! Häj!

Insändare i VF angående skolan

2011-12-01T09:26:00.005+01:00

Vid en snabbläsning av VF på nätet (ska snart iväg på praktik) så fann jag denna helt fantastiska insändare som jag bara måste vidarebefordra här och nu genom att länka. Jag kände det som om jag ville ställa mig upp och applådera denna unga kloka människa som skrivit den.

Här är länken till insändaren

Läs och begrunda.

Bland tomtar och Mumintroll

2011-11-30T13:34:00.013+01:00

Lite tafflig rubrik kanske men jag fick sitta så himla länge och grunna innan jag tänkte att nu får det vara bra med rubrikknåpandet och klämde till med den här, att det är ett under att det blev nån alls. :-) Tomtarna lyser med sin frånvaro just i detta inlägg nämligen...

Idag har jag lagt in en länk genom bilden av lövet som går till utställningens sida på Facebook som då är en öppen sida. Och det är nog det närmaste jag någonsin kommer just detta forum. Det är Carina som gjort en speciell sida åt utställningen eftersom det var några från Påskuppropets Facebooksida som efterfrågade det.

Jag har dock inget med sidan att göra för egen del, den får Carina sköta. :-)

Den här veckan började dramatiskt för Viktor. Hans pappa fick åka in akut till sjukhuset i måndags, han trodde det var en hjärtinfarkt på gång vilket det lyckligtvis inte var men han fick ligga kvar för observation ett par dar för hans blodtryck var väldigt högt bland annat. Så Viktor kom hem tillbaka till mig, det var hans pappa-vecka nu nämligen. Han har själv varit lite krasslig (feber och halsont) pojkvaskern men idag gick han till skolan i alla fall.

Trots att han säkert funderat och oroat sig för sin pappa har han varit på gott humör. Vi har ju pratat om det en hel del också. Och jag har den inställningen att det inte hjälper någon om man oroar sig. Det är bättre att försöka ägna sig åt det man brukar istället. Ingen blir ju hjälpt av att man sitter och vrider sina händer och oroar ihjäl sig. Den sjuke blir ju inte friskare och själv kan man ju också bli sjuk av oron om det vill sig illa. Nej man ska inte ta ut eländet i förskott för då kan man ju tvingas uppleva det två gånger liksom. OM det vill sig illa. Plus att Viktors pappa hört av sig så ofta han kunnat för att tala om för Viktor hur läget var.

I alla fall. Jag satte in ett par stora bilder i ramar idag som Carina skulle ha på sitt rum. En bild av Muminmamman och en av Snusmumriken. Hon älskar Mumintrollen och deras vänner (och vem gör inte det) och det blev så fint inne på hennes rum med dessa två tavlor. När jag letade på nätet fann jag inte exakt just de bilderna men det finns ju andra. :-)

Så här sitter jag ju själv ofta...

Gänget.

Snusmumriken på väg.

Ha det bra! Kram!

Ett tänt ljus och ett stryktips

2011-11-27T17:13:00.013+01:00

Idag är det ju första advent och jag hade faktiskt fått i ordning så jag kunde tända första ljuset imorse när jag åt frukost. :-)

Så här ser min adventsljusstake ut. Den är fylld med stenar istället för mossa eller bomull. Dels är det väldigt praktiskt för det börja ju inte brinna i den och dels älskar jag stenar så det är min alldeles egen komposition liksom. Fast det kanske är fler än jag som använder stenar, vad vet jag.

Erika och Isac kom på besök en sväng (trevligt) och jag har varit i tvättstugan som jag brukar på söndagarna (inte lika trevligt men ändå rätt okej).

Eventuellt väntar en stund vid strykbrädan senare och då kanske jag tar lite hjälp av bröderna Winchester från Supernatural. :-) Häromdagen när jag stod och strök gardiner, som inte är det roligaste man kan göra, så hämtade jag datorn och ställde den framför mig på diskbänken och såg på ett avsnitt av Supernatural. Jag är inne på säsong tre nu. När den gick första gången på SVT såg jag första säsongen och tyckte väl kanske inte den var så värst bra men ändå, den hade nåt som gjorde att jag faktiskt ville se den. Men sen blev det ändå inte att jag fortsatte titta. Konstiga sändningstider och jag vete tusan vilken kanal den hamnade på. Den försvann från min radar liksom.

Och visserligen kanske inte varje avsnitt håller toppkvalitet, det beror ju på vad man jämför med och jag tänkte att hur i hela friden kan man hitta nåt att fylla avsnitten med i SJU säsonger?! Ja det är sant. Den är inne på sjunde säsongen nu. Men den blir mer humoristisk efter ett tag och det blir både roligt och spännande. (Och ibland blir det ganska äckligt så man ska nog helst inte äta när man ser på den...) Så visst... men ändå. Sju säsonger, det är rätt länge.

Dean och Sam ser lite fundersamma ut. :-)

Ha det gôtt! Kram!

Traditioner som visar en skvätt dubbelmoral hos de som vill ha dem

2011-11-23T14:35:00.017+01:00

När man hamnar i en värld där man inte trodde man någonsin skulle hamna och faktiskt trivs utomordentligt bra så kan man lättare se saker utifrån flera olika synvinklar. Jag pratar då om min praktikplats förstås. :-) Jag hade väl aldrig trott jag skulle hamna på en arbetsplats där jag skulle umgås med så många präster och delta i en hel del verksamheter som har med kyrkan att göra. Nog för att jag var med i kören i många år men det var ju då i min ungdoms dar, nu är ju nu... liksom.

När det gäller skolan och det ganska nya (i alla fall här) traditionella adventsfirandet i kyrkan så har jag fått bevis på så mycket dubbelmoral från både skola och föräldrar de senaste dagarna att jag nästan tappade hakan i golvet när jag fick höra detaljerna.

De senaste åren, ja jag vet ju bara hur det varit sedan Viktor började skolan, har det varit samling i kyrkan på morgonen fredagen innan första advent. Varför nu någon kommit på detta är för mig lite märkligt för när jag gick i skolan var vi inte till kyrkan och firade detta. Kyrkan ligger också väldigt avigt till, en bra bit från skolan, så det blir ju lite trist att gå dit.

Däremot fick vi gärna ta med oss ett litet ljus att ha på bänken som vi då tände på fredagarna före varje adventssöndag. Som jag minns. Eller om vi använde ljusen varje morgon under just de veckorna det minns jag inte riktigt. Jag kommer heller inte ihåg vad vi gjorde när vi tände ljusen men jag har inget minne av att vi sjöng en psalm eller bad en bön eller nåt sånt. Vi kanske bara hade lite mys med pepparkakor och detta var ju ovanligt i sig i klassrummet på den tiden. Nu pratar jag om låg och mellanstadiet här. På högstadiet gjorde vi inget alls i anslutning till första advent.

På lågstadiet hade jag en extremt religiös fröken som var mycket noga med advent och alltingenhären och vi fick tillverka våra egna adventsljusstakar i lera och måla och stå i. Min målade jag rosa och vit (inte direkt julfärger men detta kanske var en omedveten protest gentemot allt det religiösa från min sida, hehe) och hade glitter på. Tjusig värre kan ni tro. Den var gjord för fyra små julgransljus. Den såg ut som en rosa/vit minilimpa med ljus i. ;-)

Nu har alltså någon eller några föräldrar bestämt sagt ifrån att nåt prat om gud och sånt får bara inte förekomma varken vid detta firande eller vid avslutningen på sommaren. Men hallåååå!

När nu ändå skolan bestämt att advent ska firas, i kyrkan, eventuellt också med en präst inblandad, så tycker jag nog att folk får acceptera att det talas om Jesus åtminstone. Är det inte därför vi firar advent? Betyder inte just ordet advent i väntan på? Och då menas det väl i väntan på Jesu födelse? (Hörde plötsligt Tage Danielssons röst i huvudet när han läser om Karl-Bertil Jonssons jul...)

Ja jag kanske inte ens behöver förklara hur konstigt detta blir. Vore det inte bättre för alla om avslutningar och eventuellt adventsfirande kunde hållas i gympasalen som det gjordes när jag gick i skolan? Det blir ju alldeles för mycket att ta hänsyn till ändå så detta vore ju det bästa.

Ingen kyrka, ingen präst, bara rektorn som önskar barnen/ungdomarna en trevlig sommar, när det gäller avslutningen då. Och på advent... jaa.. ska man verkligen fira advent i kyrkan om man ändå inte tror? Ska man överhuvudtaget blanda in adventsfirandet i skolan om man känner på det viset? Jag har sagt många gånger att jag inte är troende och det står jag för. Men jag respekterar de som är det. De får ju ha sin uppfattning om de vill och de får respektera min.

Nåt som jag däremot anser vara väldigt viktigt är vår tro på varandra. Den är ju desto viktigare. Att vi inte ska sluta bry oss om varandra och ta hand om varandra. Om jag säger att jag tror på energier och på kärlek och till och med på folk runt omkring mig så vill jag inte sätta nåt namn på det jag tror på. Inte kalla det för att det är nån gud som jag måste tacka hela tiden och be om förlåtelse till. Jag kan ju vara tacksam ändå, vilket jag kan visa min medmänniskor på olika sätt.

Har jag gjort nåt dumt mot någon människa så ber jag denne om att förlåta mig. Det är väl ändå det allra viktigaste. Sen så får man ju också försöka bemöta andra på ett sätt som man själv vill bli bemött. Och om nån troende nu kanske menar att detta är just att vara kristen/troende ja då får väl denne säga det då. :-) Jag sätter ändå inte nån etikett på mig som troende för det är jag inte. Inte i den religiösa bemärkelsen.

Jag kan också säga att jag nog aldrig haft så roligt på en arbetsplats som jag har nu. Det säger väl ändå en del eller hur? ;-) Jag möter ständigt människor som är så härliga, glada och väldigt omtänksamma att detta faktiskt har förstärkt min tro på mänskligheten rejält. Den var ju rätt svag under den period då jag mådde som sämst och aldrig fick nån hjälp från de håll där hjälpen skulle behövt komma.

Men vilken tur att sånt kan ändra sig. :-)

Julbelysningen har hängts upp tvärs över vägen och på de små träden i centrum och imorse blev jag faktiskt glad när jag i det disiga novembermörkret fick se alla små lampor. Inne på gården har granen satts upp. Så lite julstämning har börjat spridas över vårt lilla samhälle. :-)

Detta är vad jag ser från mitt fönster just nu. :-)

Ha det gôtt! Kram!

(När jag tog fotot var klockan runt fyra på em. Det blir mörkt fort.)

Här kommer en liten bonusgrej. Apropå det där med tro. Letade länge efter en bra version, där man även kan se sångaren själv, men orkade inte leta mer utan tog den med bäst ljudkvalitet. Och att Rosa Pantern står där och ser vilsen ut kan ju symbolisera hur man kan känna sig då och då. :-)

En tom boll, en ny ljuslykta och en amaryllis...

2011-11-22T14:52:00.012+01:00

Jag måste säga att jag för närvarande känner mig helt tom i bollen. :-) Detta kanske inte förvånar mina närmaste men ändå... så det kanske inte blir så väldigt lång utläggning idag.

Igår var jag in till stan där jag mötte upp med Carina i bibliotekshuset och vi satte upp utställningen på fönstren i biblioteket, vid avdelningen där man kan sitta och lyssna på skivor bland annat. Så nu ska den sitta där i två veckor.

Det är också dags att börja ordna inför vårens födelsedagsfest. Jo det är sant. För de vi firar börjar ju fylla redan i januari så det gäller att ha listorna klara och gratulationshälsningarna utskrivna. Det blir några nya årtal den här gången vilket är roligt. Sen funderade vi ju på att ändra konceptet men jag tycker nog vi kan hålla kvar själva tidsresan och lägga till nytt och dra ifrån nåt som inte behöver vara med. Så jag satt idag och kollade in (på nätet) vad som hände under 1922 och 1927. :-) Väntar fortfarande på foton från Carina, från festen den sjunde november, men så fort jag får dem ska jag lägga in några av dem här.

Här är min allra senaste ljuslykta. Jo den ska se sådär lite sned ut. Den är gjord så. Det är smide.

Sen kan jag ju erkänna att jag faktiskt köpte några röda ljuslyktor på Konsum förut också. För 9.90 styck. Jag borde väl inte köpa sånt men kunde inte låta bli när det var så billigt. Och hör och häpna, när Viktor fick se dem så frågade han om inte han kunde få ha dem i sitt rum. För han ville också ha mysigt menade han. Så när jag ska adventspynta till helgen så ska jag komma ihåg att ställa in några ljuslyktor även hos honom.

Han gillar advent och när det blir pyntat för när stjärnan kommer upp i hans fönster så har han den tänd även på natten för den lyser så fint bakom de röda gardinerna, som han drar för så det ska bli extra mysigt.

Nu när jag fortfarande har Erikas kamera till låns (säg till om du vill ha den tillbaka gumman!) kommer jag förmodligen fotografera en del av myset och lägga in här. För att få sprida lite julstämning. :-) För mig är det stämningen som är viktigast på advent och jul. Jag är ju inte troende så allt det där kristna med Jesus och så betyder ju inte så mycket för min del men just julstämningen är så härlig. Varm på nåt vis. Och då väljer jag såklart bort den stress som folk har inför julen med vilka julklappar de ska köpa och så. Jag väljer pepparkakor, lussebullar, glögg, tända ljus och ljuslyktor och mys vid köksbordet en kulen vinterkväll. Eller hela högen, jag och mina stora ungar och vovven, utspridda på olika sittplatser i vardagsrummet för att se nåt på teve ätandes choklad eller kanske twist. Mysigt.

Jag har inte köpt julklappar på säkert fem år nu och det är ju inget jag valt att sluta göra. Det finns helt enkelt inga pengar till sånt. Och då blir det ju en avstressande effekt när man faktiskt tar till sig just detta och förstår att man slipper köpa julklappar och inte behöver känna sig skuldmedveten för det. Det går ju inte att göra så mycket åt det liksom. Man slipper ränna på stan i sista minuten för att det fattas nånting som man ska köpa åt en viss person.

Jag fixar maten och julstämningen för övrigt med pynt och sånt och så får de andra stå för julklapparna, om de har lust.

Jag har en amaryllis... Som jag fick i present när jag var i övre Ullerud på diktuppläsning i början av månaden. :-)

Den är heeeeelt underbart vacker.

Ha det gôtt i novembermörkret. Tänd gärna ett ljus och mys en stund. Kram!

Äntligen fredag!

2011-11-18T14:57:00.009+01:00

Inte så att jag tycker att den här veckan varit extra jobbig men det är allt bra skönt när man varit på Konsum och fredagshandlat och får byta om till fulbyxorna och slappa. Och det är skönt att veta att när klockan blir sju imorgon bitti så får man ligga kvar och gona sig i goa sängen ett tag till. :-)

Idag har jag gjort klart version nummer tre av utställningen och på måndag förmiddag kommer jag och Carina vara på plats i biblioteket i Karlstad för att sätta upp den där. Den ska sitta uppe i ett par veckor sa hon så då finns det möjlighet för fler folk än bara de som bor häromkring att se och läsa den.

Carina pratade på att vi kanske ska göra ytterligare en version, en som är som den förra, eftersom det finns förfrågningar från andra delar av landet och det kan bli långa sträckor och då tar det tid innan vi får dem tillbaka. Så det blir alltså eventuellt fyra stycken versioner av utställningen. Jösses!

Det var lite tjorvigt att få ihop allt så det blev klart idag men det gick. :-) Det blir en ny variant av utställning för varje gång för å ena sidan är det svårt att få den precis likadan som den första och å andra sidan kan det faktiskt vara kul med versioner som är olika. Då finns det större möjligheter för de som bokar den att välja den som passar bäst till deras lokal.

Så just nu vet jag att en version är i Forshaga, och är kvar åtminstone en månad av vad jag förstod, och en ska alltså till Karlstads bibliotek på måndag. Var själva originalutställningen är vet jag inte. Det är ju Sensus och Bilda som har hand om bokningarna, vi fixar ju "bara" materialet. ;-)

Många är de som söker upp kyrkan nu vid den här tiden på året för att få hjälp. Det närmar sig jul och folk har det fattigt hemma. En del säger att pengar inte är allt men det är nog folk som aldrig varit utan som säger sånt.

Det sägs också att man inte blir lycklig av pengar. Jag kan säga att jag skulle bli jäkligt lycklig!

Som sagt var...

Avslutar med några värmländska tankar.

"Sôm tia ha blett nu
så ska ja säj dej
att dä ä inte
värst mycka ti kvar
förrn dä inte
ä nôa ti"

Stig Berg ur Fôlkprat 3

"Sola ho skiner
på anner sia jola
Å iblann skiner ho
på hitsia

Tocken ä dä
i live mä"

Stig Berg ur Fôlkprat 2

Ha en mysig fredag!

Kanske en julgransaspirant. För framtida jular då menar jag. Den har ju en del växande att klara av först. :-)

Några ord på vägen

2011-11-16T17:44:00.005+01:00

Tips för tankspridda:

Ställ inte tuben med handkräm och tuben med ansiktskräm bredvid varann i badrumsskåpet. Risken finns att du tar fel och det är inget vidare med handkräm i ansiktet...

Kom också ihåg att blöta håret innan du tar en stor klick med schampo i handen...

Kolla noga att det är honung du är på väg att ha i teet så det inte är äppelmos...

Och sen tänkte jag på det där jag läste igår om årets julklapp. Om jag skulle få en matkasse levererad som present så hoppas jag även att den som skickat den kommer hit och lagar maten också. Hehe... ;-)

Och en sak till. Det är skamligt av Estrella att inte längre tillverka dessa chips. Jag vill ha tillbaka dem! NU!

Det var allt jag hade för idag. Kram!

PS: Bloggen betedde sig lite underligt medan jag höll på att skriva inlägget och det postade iväg sig själv utan vidare. Och jag fick ett felmeddelande så jag fick göra om alltihop en gång till. Så det berodde inte på mig om det fanns ett namnlöst inlägg under en kort stund om nu nån händelsevis såg det. :-)

Kanske jag är mångalen...

2011-11-14T18:52:00.003+01:00

Månen, foto taget för några minuter sen av mig stående i öppningen till min franska balkong i köket. :-)

Jag blev så lycklig över att jag äntligen hade en kamera att föreviga ögonblicket med så jag vill dela med mig. Har jag sagt att jag är alldeles betagen i månen? Tror jag nämnt det några gånger förut... ;-)

Kram!

Söndagspromenad i november

2011-11-13T15:53:00.015+01:00

Sittandes här på min stol som vanligt denna höstmörka och sömniga söndag märkte jag att det plötsligt blev lite ljusare runtomkring mig. Hoppsan! SOLEN!

Jag samlade ihop min lite halvsega lekamen och fick på mig tröjor och allt som behövdes, tog med kameran den här gången och gick iväg ut. Man får nämligen vara en snabb rackare om man ska hinna med att vara ute i ljuset i november. Molnen flög undan och släppte fram solen och det var så vackert. Det var inte helt klart, molnen ville inte så gärna flytta på sig, de försökte flyga tillbaka och tjockna till, men ändå. Det var så mycket ljusare än innan. :-) Och man ska ju ta vara på allt ljus man kan få så här års.

Passade också på att ta bättre foton på myrstacken med svampen. Den sitter där som en liten skorsten ovanpå stacken. Man kan ju också säga att den svamp som är däruppe har bättre utsikt än kompisen som växer nedanför till höger i bild. Hehe...

Ha en bra söndagskväll! Kram!

"Myrsvamp" - kanske en ny sort?

2011-11-12T17:53:00.009+01:00

Den här dagen har verkligen varit mörk och dyster. Vädermässigt då alltså. Själv har jag inte varit dyster alls. Lite värk (den där vanliga som alltid är med mig) och ont i höger axel och höger sida av nacken och huvet annars är det bra. Jag får lätt ont i höger sida för det är ju den sida som blir mest ansträngd när jag sitter vid datorn bland annat. Jag är vänsterhänt men har lärt mig hantera datorn och musen som en högerhänt.

Tog mig faktiskt en promenad på förmiddagen i grådasket och jag hade från början tänkt ta med kameran men det blev inte så. Jag kände inte för det. Men det var synd för när jag kom in i skogen så var det ett rätt härligt ljus därinne bland träden. Sen fann jag en annan sak som var lite kul så jag tog ett foto med mobilen, jag var ju tvungen bara. :-)

En svamp i en myrstack! Mitt uppe på stacken växte det en svamp. Det är nåt jag aldrig sett förut så jag var ju tvungen att ta en bild.

Om jag tar en promenad imorgon ska jag ta med kameran för även om det känns grått och tråkigt så var det inte alls det inne bland träden. Dessa underbara träd...

Denna bild tog jag den där dagen då jag och Erika var ute och klättrade i berg. :-)

Ha en go lördag. Kram! :-)

Fredagen med alla elvor

2011-11-11T11:55:00.012+01:00

Idag är det ett märkligt datum. 11-11-11. Woooooo.... *spökljud* Hörde på radion imorse att många tydligen tänker gifta sig som idag. Ja det kan ju vara kul att ha ett sånt datum som bröllopsdag. :-)

Själv har jag varit i Forshaga en stund på förmiddagen tillsammans med Carina och satt upp utställningen inne i ett s.k andaktsrum i församlingshemmet. Där passade den perfekt. Vi satte den på väggarna, fäste med häftmassa, och det blev jättebra. Där inne kan folk sitta ner en stund och liksom få vara ifred när de läser/har läst. Den kommer att finnas kvar där en hel månad och kanske längre, det beror på. Och i och med att just denna version är tänkt att användas den 21 november, då inne i bibliotekshuset i Karlstad (det blev inget i *måndags tydligen för det var nån miss i planerandet) så måste jag göra ytterligare en för att det inte ska bli krångligt. Så det blir min uppgift nästa vecka. Carina undrade om jag verkligen skulle hinna det och visst gör jag det. Kanske jag får göra lite övertid men det får väl ordna sig. Så på tisdag börjar jag med det och är förhoppningsvis klar på fredag nästa vecka. Så det blir till att dra igång skrivaren, pappersskäraren och lamineringsapparaten igen och ha limstiftet i högsta hugg. Hej och hå!

*I måndags, den 7/11, var det en föreläsning på biblioteket och initiativtagaren till årets Påskupprop (Charlotte Therese Björnström) skulle visst vara där och utställningen skulle stå där i samband med detta. Men det blev nån miss och utställningen kom inte upp. Nu var där bara 15 pers (!) så det var ju tur att varken jag eller Carina släpade oss dit efter den stora festen vi hade på eftermiddagen. För vad skulle vi gjort då menar jag? Utan utställningen var det ju ingen vits. Temat var människovärde och man undrar ju hur bevänt det är med folks uppfattning om detta när det dyker upp så få på ett sånt evenemang. Den 21 november kommer Johan Bonander som är präst och brandman och som ska tala om "människans okränkbarhet när allt vacklar" och även där kunde tydligen utställningen passa in. Detta är den andra temakvällen av tre på biblioteket i Karlstad. Tiden är 19.15 och det är gratis.

Det fantastiska är att jag inte tycker det ska bli jobbigt att starta om och göra ytterligare en variant av den laminerade versionen av utställningen. Det är ju så roligt att den bokas och hamnar lite överallt.

Veckan har gått väldigt fort och jag är allt lite trött men inte så där helt urtappad på kraft som jag kan vara. Vissa perioder är som sagt bättre än andra och just nu har jag en sån bra period. Gissa om det känns härligt!

Nu kommer här en liten debatt om trevlighet.

Ha en toppenhärlig (och trevlig) fredag med mycket mys och chips eller vad som helst som är gott.

Kram!

Vrånghet på gång del 2 och en dag på museet

2011-11-10T15:47:00.008+01:00

Fick höra av Viktor förut att det strulat på jympan nu igen. Suck. Han hade gett förslag själv på att få ta en promenad, men hade säkert tjurat intensivt en stund innan, och till slut hade han fått gå iväg då. Men det satt tydligen hårt inne att han skulle få göra nåt annat.

Nu vet jag att i läroplanen står det att man ska utföra vissa idrotter för att kunna få betyg men hallå! Detta är ju elever med speciella behov vilket innebär att dessa elever också oftast är väldigt speciella. Det viktigaste, som jag ser det, är väl att han rör på sig. Det spelar väl ingen roll vad han gör om det ger resultat ändå. Och om han hellre tar en lång promenad istället för att spela innebandy så kan det väl vara lika bra? Men i skolan så måste man så mycket hela tiden bara för att. Och visst förstår jag att det måste finnas regler och olika påhitt att följa men ibland bör man också kunna tänka utanför den där fyrkantiga saken som väldigt många hamnar i.

Viktor avskyr det mesta som handlar om sport och lagsporter är inte alls hans grej. Så det måste ju finnas nåt annat han kan göra som ger lika bra motion som just lagsporter. För varför måste han tvingas till lagsporter när han inte har varken intresse eller sinnelag för det? Han älskar ju att simma, det är ju nåt han är väldigt bra på. Skulle han då inte kunna få simma ytterligare en dag istället? Han har extra simning på tisdagar och sen är det gemensamt bad på onsdagar men varför skulle inte han kunna få träna simning även på torsdagar? Motion får han ju och som sagt; han älskar att dyka och simma. Som sagt; är inte det allra viktigaste ändå att han faktiskt rör på sig?

Själv har jag tillbringat dagen tillsammans med Carina inne i stan på museet. Det var våran Unna-dig-själv-dag. Vi gick runt och tittade på utställningar både historiska och av målningar och konstverk. Det var helt fantastiskt. Vi åt även lunch där och sen gick vi till Panduro och kollade på snygga papper. Vi har lite nya idéer på gång när det gäller dikter. :-) Blomsterhandeln är inblandad i det den här gången. Mer om detta kommer längre fram när det blir aktuellt. Det blir väl nån gång framme i vår. Men vi måste ju planera och greja nu så allt är klart då. Det är ju bra att ha tid på sig för lite experiment och så.

Lägger in en länk här till museets fasta utställningar.

Utställningen Jag Herulen var så häftig. Höstsalongen var också fantastisk. Med en del konstverk står man där och tänker... hm... jaha... och vad är nu detta? Vad känns detta som? En del känns bara jobbiga. Och med en del så känner man att ÅH vad fint för det rör vid nåt inom en och det känns alldeles varmt liksom. Och en del blir ju man bara glad av. Både kanske av färgerna och formen. Och det är roligt att se att precis allt som man kan tänka sig faktiskt kan användas för att göra roliga och vackra saker/tavlor av. Är inte det toppen?! :-)

Imorgon ska vi till Forshaga och hjälpa till att fixa med utställningen där. Den här veckan har verkligen varit fulltecknad. Och jag känner mig rätt så trött men förmodligen så har jag en sån period nu att jag orkar mer och då tänker jag minsann njuta av det, delta och hänga i så länge jag känner att det går. Jag får väl vila under helgen. Så här aktiv brukar jag inte kunna vara och samtidigt ha tankarna i behåll. Hjärnan brukar liksom bli utbränd rätt snabbt.

Igår kväll så hade jag dock lite svårt med bokstäver och ord för när jag och Viktor satt och pratade om dinosaurier och jag skulle säga nåt om Mammuten (jag älskar Mammutar) så kallade jag den (hur otroligt det än låter så sa jag faktiskt detta) Snokhäst. Viktor tittade på mig med en min som jag inte ens kan beskriva och sen skrattade vi gott åt det. Jag skrattade åt det långt efteråt faktiskt. Ja jag är lättroad. HA! Antagligen hade jag koncentrerat mig tillräckligt under dagen på allt prat som försiggick då att allt tog slut på kvällen. Vi kan ju skylla på det i alla fall... ehrm.

Kolla! En Snokhäst! ;-)

Ha det gott! Kram!

Lövblåsning och en pratig onsdag

2011-11-09T14:38:00.012+01:00

Nu blåser de löv här ute. Det låter väldigt mycket men det är rätt kul att titta på. :-) Lövblåsarna själva har ju öronkåpor på sig så de behöver ju inte lyssna på oljudet.

Jag har nyss kommit hem från en förlängd dag på praktiken. På förmiddagen hade vi möte med arbetskonsulenten och hon hade en del saker att ta upp som gäller min framtid. Hon var dock väldigt noga med att poängtera att detta låg långt fram i framtiden om jag säger så. Men att det var bra att tänka på redan nu så det fanns med i ens planering inför resten av tillvaron. Arbetsmässigt sett då. Fast allt hänger ju ihop. Mår man bra på och med sitt jobb så brukar resten av tillvaron också gå rätt bra. Så det måste kunna kombineras och då får man ha med det i planeringen för att försöka ordna sig ett värdigt och drägligt liv trots sjukdom och annat bôs.

Och jag har inte det minsta dåligt samvete för att jag erkände att jag helst inte vill behöva vända mig varken till F-kassan eller arbetsförmedlingen även om hon menade på att det var bra att använda sig av de fördelar som finns när och om man ska bli anställd. Att arbetsgivaren får pengar för att anställa så att det inte kostar denne så mycket. Och att jag då hade lättare för att få en anställning på 50 %. Men för mig innebär kontakt med dessa båda ställen en hel massa krav på mig som människa och ifrågasättanden av mig och de besvär jag har så jag är ännu lite tveksam. Måste nog komma upp i fler timmar än 8 i veckan först innan jag orkar tänka på det.

Hon sa också att om jag får ett arbete skulle jag kunna söka permanent sjukersättning för de procent som jag inte kan jobba. Om jag t.ex får ett jobb på 50 % och kan söka ersättning för 50. Jag sa till henne att det nog inte finns någon på F-kassan som kommer att godkänna min diagnos och hon sa att jag behöver ha nytt läkarintyg för detta. Suck. Så fort såna där saker dras upp så kommer den där gamla jobbiga känslan tillbaka igen. Av att vara misstrodd och dåligt bemött. Jag vet mycket väl att det inte behöver bli så nu igen men känslan har väldigt lätt att hitta tillbaka till mig för ett ögonblick. Och även om hon sa att jag kanske måste göra det som är jobbigt för att det i slutänden ska bli till nåt bra är jag lite tveksam till det.

Jag tänker inte gå till en läkare och tvinga mig själv att släppa allt det friska (igen) och gräva ner mig i min sjukdom bara för att få ett intyg på att jag har fibromyalgi och att detta gör att jag har en nedsatt arbetsförmåga. Jag ska bli trodd och lyssnad på och undersökt utifrån hur jag faktiskt mår nu och hur sjukdomen kan påverka mig och mitt eventuella arbete. Inget annat. Ska man verkligen alltid behöva spela teater för att bli trodd? Bara att få det tipset tycker jag visar på hur fel det har blivit när det gäller sjukvård och intyg.

Jag är stolt över att jag har kommit dit där jag är idag. Stolt över mig själv. Och ingen ska få ta det ifrån mig nu när jag äntligen känner så här. Oavsett om det anses behövas för att det ska bli bättre sen. Nix nej! Men vi får väl se hur det blir. Vi måste ha en slags planering i alla fall att visa upp för min socialsekreterare vid nästa möte.

Efter lunch blev jag intervjuad, som jag nämnde om igår. Vi ska träffas igen på fredag för då ska vi (jag och Carina) hjälpa till med tips om upphängning av utställningen då den ska sättas upp i Forshaga. Jag har ju inte sett lokalen alls förut så jag behöver ju dit och titta först innan jag kan ge tips. Och hon (diakonen) var mån om att dikterna kom till sin rätt. Jag ska egentligen vara ledig på fredag men vad gör man inte för konsten och kulturen! Då får jag väl också tillfälle att läsa igenom sammanställningen av intervjun och kolla av att det jag sa faktiskt var det jag sa. Hehe! Ja just det hon nämnde nåt om att ta en bild också, hon hade glömt ta med kamera idag. Då får man väl försöka visa sin vackra sida, var nu den sitter. ;-)

Vi pratade också lite om minneslådorna för hon ville veta vad jag startade med för slags arbete när jag började min praktik. Detta kom sig såklart av att vi pratade om hur jag hade mått när jag fick min praktikplats och hur jag mår nu och vad detta gjort för mig och min självkänsla. Vi pratade också om hur det kan gå till när jag skriver en dikt. Och jag sa att det kan vara en känsla, en tanke jag får när t.ex. borstar tänderna, lagar mat eller gör nåt annat sånt där vanligt och som jag måste skriva ner genast för om jag väntar tappar jag bort den. Eller också kan det vara en känsla som dyker upp genom att man tänker på något speciellt eller ser ett foto som inspirerar. Det kan skapas dikter på många olika vis. Alla sätt är bra tycker jag.

Hon frågade nämligen om jag var en sån person som liksom värkte fram mina dikter och det gör jag verkligen inte. Nog för att jag kan få kämpa lite om jag ska skriva födelsedagsverser eller andra rim men inte annars. Orden kommer till mig och om de inte gör det så släpper jag hjärnan fri en stund så den får vila och så kan det kanske dyka upp nåt bra senare. Så är det för mig.

Ha det gôtt! Kram!

PS. Om det är nån som undrar hur min ovetenskapliga undersökning går så kan jag säga att jag jobbar på den i tysthet. Den är snart klar att redovisas. :-) Om nån nu skulle undra menar jag...

Ömma fötter och sand i huvet

2011-11-08T17:51:00.010+01:00

Konstigt. Ibland när jag är som tröttast och undrar hur i hela friden jag ska orka med så får jag liksom kraft nånstans ifrån och allt går bra ändå. Det är inte alltid det blir så men idag var en sån dag. Och då får man vara väldigt tacksam.

Lite öm och ledbruten från gårdagens jippo stapplade jag runt med värkande fötter idag. Skulle varit ledig (efter allt kalasjippo igår) men kände att jag ville ordna till minneslådorna, som var extremt röriga efter att jag använt en massa grejer och sen lagt ner det huller om bladder, så jag gjorde upp med Carina om att komma som vanligt på förmiddagen.

Orken har kommit och gått i omgångar för imorse var det rätt okej, sen när klockan var runt elva då höll jag på att ramla av stolen av trötthet. Och huvet kändes som om det var fullt av sand. Sen runt tolv så släppte det lite. Jag gick hem och åt lunch. Och det kändes rätt bra. Men en stund efter att jag ätit kom den där sandsäcken tillbaka i huvet.

Min farmor fyllde 88 år i söndags men jag var aldrig hos henne då, ringde henne frampå kvällen när jag var klar i tvättstugan, och grattade via telefon men idag skulle jag gå dit. Först skulle jag till biblioteket och lämna tillbaka den där boken som Viktor läst ut för längesen. Den som heter "Isöhäxan" och är skriven av Henrik Larsson. Då passade jag på att leta upp en bok som Carina tipsade mig om för ett tag sen och som jag visste fanns på bibblan här. "Människor helt utan betydelse" heter den. Skriven av Johan Kling. Låter väl som en otroligt rolig bok... ;-) Jag återkommer till den när jag läst den.

Fixade mig ett eget lånekort också, tidigare har jag lånat på Viktors men nu har jag ett eget. Jag har blivit stor tös förstår ni... med eget lånekort och allt... hehe. Och pinkod så jag kan låna böcker utan att nån personal behövs, via en speciell apparat. Jag vet att detta system funnits länge men jag lånar ju väldigt sällan böcker så jag har inte brytt mig tidigare.

Mina fötter, som värkte som attans, fick bära mig både dit och till Konsum. Jag skulle ju ha med nåt till farmor och nu hade orken återvänt. Och hela tiden jag var hos farmor så kände jag mig pigg och det var roligt att prata med henne. Hon hade inte mått så bra idag, hade fått ta Alvedon för hon hade värk i sina ben och hon hade vilat en stund. Kände sig lite vissen. Men sånt är ju i högst grad tillåtet när man kommit upp i en såpass hög ålder. Hon är i farten ändå rätt mycket och nåt som förvånar mig, och gör mig glad också naturligtvis, är att hon bakar och lagar mat själv och grejar fortfarande. Trots att hon ser väldigt dåligt. Den damen ger inte upp i första taget. Hon kunde ju ta matdistribution, vilket hon gjort några gånger förr och särskilt för några år sen då min farfar nyss gått bort, men hon tycker bäst om att laga själv. Så länge hon orkar så gör hon det.

Det som är roligt med våra träffar är att vi kan prata om allt. Och då menar jag allt. Ibland blir hon rörd och lite tårögd när hon pratar om min farfar eller om jag berättar nåt för henne som hon blir känslomässigt tagen av. Och vi skrattar mycket. Hon orkar fortfarande engagera sig i sånt som händer ute i världen och följer med i nyheterna. Hon är en strong tant min farmor. :-)

Jag ska väl erkänna också att jag faktiskt "dopade" mig lite innan jag gick iväg efter lunch. Jag tog en halv Treo för att jag inte skulle få sån där trötthetshuvudvärk som jag kan få när jag är väldigt trött och mätt. Brukar försöka undvika dessa tabletter men de är så bra mot huvudvärk. Och jag tog ju bara en halv. Men jag känner mig fortfarande klar i knoppen så den hjälpte mig liksom över kanten om man så säger. ;-) För nu har den ju för längesen gått ur kroppen.

Imorgon kommer en annan församlings diakon för att göra en liten intervju med mig. Forshaga ska sätta upp utställningen den här veckan (eller hämta den i alla fall efter vad jag förstår) och diakonen ville prata med mig och ha med detta i nåt som heter Församlingsbladet som då har presstopp på fredag. Så efter lunch imorgon kommer hon till pastorsexpeditionen för att prata med mig. Jag har ju träffat henne förut i andra sammanhang så vi är lite bekanta redan.

De e mycke nu! :-)

För andra dagen i rad har Viktor kommit hem till en tom lägenhet, vilket är rätt ovanligt. Och när jag sa till honom förut att jag inte vet om jag är hemma imorgon heller så tittade han på mig och sa "men herregud!" Han har lite svårt att smälta att hans morsa helt plötsligt har så mycket för sig att hon inte ens kan vara hemma när han kommer från skolan. Han har ju blivit van att jag är det. Och det brukar jag ju vara, det är inte ofta jag är ute på vift. Väldigt sällan skulle jag vilja säga.

Återkommer förmodligen imorgon, kanske med fler bilder från födelsedagsfesten. :-)

Med värkande fötter och en ovanligt normalt trött hjärna ska jag nu gå och diska. Over and out!

Kram!

Kalasmåndag

2011-11-07T18:10:00.040+01:00

Idag, under eftermiddagen, har vi haft födelsedagsfest och nu börjar det kännas i kroppen. Att stå och gå i flera timmar, i extremt obekväma men dock snygga skor, känns rejält i fötterna kan jag säga. Och även i benen förstås.

Det blev väldigt lyckat även denna gång och nu hade vi ju gjort det en gång tidigare så det kändes mycket mer avslappnat och roligt. Jag hade fullt upp med att hålla ordning på mitt väldigt långa "halsband". Ja jag skriver det inom citationstecken för det var inte ett halsband egentligen. Det var en julgransdekoration bestående av silverpärlor. Som jag då knöt ihop och virade runt halsen flera varv. Bilder av denna skapelse kommer så fort jag får det skickat till mig. Det var Carina som fotade mig och jag fotade henne. :-) Jag använde inte det paljettbeströdda pannband, med ett par fjädrar i, som jag också hade med, det kändes som om det inte behövdes. Det fick bli rejält med gelé i håret och sen försökte jag göra små lockar som låg framåt runt ansiktet och i pannan. Som tur var hade damerna kort hår på 20-talet. Det var ju då de började klippa av sig sina långa lockar. Pannbandet kan man ju använda vid nåt annat tillfälle.

Vi fick äta rätt sen middag idag, jag och Viktor, men det var lättvindigt så det var okej. Och Carina skickade med tårta så att även Viktor skulle få lite kalas. Väldigt gulligt gjort tycker jag. Och Viktor är väldigt nöjd och glad för detta förstås.

Här har vi samlats (i ett förrådsrum) och går igenom manuset/programmet en stund innan vi ska börja. Eva-Mi har Selma-klänningen på sig men har inte tagit på peruken ännu.

Mer foton kommer framöver. :-)

Kram!

PS. Det var tusan vad svårt det var att få till det bra med foton och text samtidigt. Jag blir alldeles svett av mödan! ;-) Och nu orkar jag inte hålla på och ändra och dona mer. Det får bli så här. Stånk!

PS2. Jag ändrade lite i layouten istället så bloggen blev bredare. Då blev det lite lättare att lägga texten i samband med fotot. Men det är ett pillgöra att sitta och få ihop det. Det ser kanske jättebra ut på förhandsgranskningen och så när man postar inlägget så ligger foton och text hipp som happ.

Ute på uppdrag, dock ej hemligt

2011-11-02T17:47:00.008+01:00

Nyss hemkommen från ett specialuppdrag som jag haft idag sitter jag här och känner jag mig lätt urlakad. Men det var väldigt lyckat och roligt.

Jag har nämligen varit ute på mitt allra första diktuppdrag. :-) Eller uppdrag överhuvudtaget sen jag började min praktik. Alldeles själv, utan Carina.

För några veckor sen fick jag en förfrågan från en gammal bekant och körsångarpolare från förr (Gunilla) som jobbar inom församlingen (övre Ullerud) om att vara med och prata om diktandet och även ta med minneslådorna. Så idag var det dags. Detta var mellan 14-18 (öppet hus) men vi blev klara lite tidigare i och med att de som kom var där rätt tidigt. Det blev en hel del prat, särskilt om minneslådornas innehåll. Det var mycket uppskattat att få kolla på alla sakerna. Det var både gamla och unga besökare. Dock ej så många, rätt så lagom faktiskt. Jag läste upp några av mina dikter och jag hade tagit med en bok (som jag snodde i Carinas bokhylla) av Gunnar Ehne som heter Natta va full å stjärner. Gunilla hade en bok med dikter av Victor Klarström, en khâr (karl) ifrå bygda. :-)

Så vi pratade, läste dikter, återupplevde minnen och fikade. Men nu är jag väldigt trött. Det är ju inte bara den fysiska ansträngningen av att vara med på sånt för mig utan det är tröttande överhuvudtaget att ha folk omkring sig. Även om det är fantastiskt roligt så är det tröttande, för huvet liksom. Sen är jag ju så fruktansvärt ovan vid att göra såna här saker och det gör ju sitt till. Jag har alltid gillat att läsa högt och har aldrig haft problem att göra det så sett men när det gäller att läsa ens egna dikter så blir det genast lite mer svårt. Andras dikter har man ju lite avstånd till på nåt vis.

Jag kommer nog att somna gott ikväll. ;-)

Nu kommer nästa utmaning; födelsedagsfesten på måndag nästa vecka. Imorgon ska jag plocka ordning i minneslådorna igen för att sen välja ut vad vi ska ha med tills på måndag.

Nästa vecka (efter allt kalaseri) ska jag och Carina ha en dag som vi kallar för: unna-dig-själv-dag. Sånt behöver man ibland. Ett eventuellt besök på museet och lunch på stan var på förslag från Carina. Det låter kul tycker jag. :-) Vi får se vad det blir.

Nu blir det i alla fall smörgås och te som jag ska dricka ur min Lejonkungenmugg. När varmvattnet kommer i så syns Mufasa. :-)

Jo det är faktiskt min alldeles egen mugg, fick den i födelsedagspresent en gång i tiden. Det är högst ovanligt att någon annan än jag dricker ur den.

Kram!

Kolla! Där är han! :-)

Idag har jag haft en skruv lös...

2011-10-31T11:08:00.011+01:00

Efter att ha suttit och pillat med en skruv i glasögonen, vad äckligt små de är, så har jag äntligen fått i den och glasögonen är okej igen. Jag skulle skölja av dem och putsa dem nyss, de är ju alltid fläckiga, och upptäckte då att översta skruven på höger sida av bågen var borta! Jag har dubbelskruvar, en uppe på bågen och en på undersidan. Panik! Jag menar hur i hela friden ska man kunna hitta en så liten skruv? Om man trampar på den så känns den ju som en smula liksom och inte tänker man på att det kan vara en skruv. Och jag har ingen optiker i närheten så då får man vara sin egen reparatör.

Jag fick lov att ta en skruv från mina gamla glasögon för att leta efter den jag tappat var ju ingen idé. Och jag som ser så dåligt (utan glasögon) när det gäller småttiga saker och som har stora problem med motoriken i händerna, jag får ju kramp väldigt lätt också... ja det var ju en bedrift kan jag säga. HA! Det var som när jag ska sy och försöka få i tråden i nålen... nålen blundar hela tiden. ;-)

Nåväl. Nu är det gjort i alla fall. Dagens Svåra Uppgift. Nåt svårare än så hoppas jag inte det blir. Fast det vet man ju aldrig.

Jag brukar gå in och kolla statistik för bloggen och nu blev jag nästan lite skraj när jag märkte att konsumentverket har en sån där mediebevakning eller vad det stod. Hm... Så det är kanske bäst jag skriver sanningen och inget annat än sanningen den dag min "avhandling" är klar.

Jag satt under helgen och kollade på den matsedel som var i en länk från konsumentupplysningen. Det var matsedel för fyra veckor och där var förslag på lunch och middag. Även frukost förresten och vad man "får" äta som mellanmål och sånt. På matsedeln fanns mat som jag aldrig ätit och aldrig kommer att äta och om jag skulle köpa hem varorna skulle jag bli ruinerad för det är inte direkt billig mat. Inte vad jag kan se. Och det såg mer ut som taget från en restaurang (en mindre exklusiv dock) eller ett vårdboende eller så. Inte en skola, inte vår skola i alla fall, för den har mat som jag hellre skulle äta än det som föreslogs här.

Undrar om den där matsedeln uppdateras? Och vem har tid och ork att laga sån mat? Detta är ju också en undran och fundering som jag har. Jag tror inte ens att friska människor har lust med detta. Fast det vet ju inte jag nåt om i och med att jag inte gillade matlagning ens när jag var ung och frisk. Om jag skulle äta sån mat varje dag skulle jag behöva anställa en kock och om jag kunde göra det så vore det ju inte nåt problem med min ekonomi och då skulle ju allt vara frid och fröjd. :-) Jag har tänkt lägga in matsedeln framöver, en vecka i taget så ni får se vad de ger exempel på vad man kan äta varje dag under fyra veckor. Men det får bli längre fram. Med noggranna hänvisningar till konsumentverket/konsumentupplysningen. (Måste ju försöka vara noga med källhänvisningar i det fallet... ehrm.)

Det stod inget om kostnader för varorna som ingick i matsedeln vilket jag ju ville ha för att kunna jämföra. Förmodligen går det inte att ha en lista med priser i och med att just matpriserna har gått upp rejält den senaste tiden. Men nåt exempel ville jag ju ha. Var man ska handla bra och billigt och så.

Och säg mig den sjuke, utförsäkrade, deppige, trötte som orkar tänka på att laga två mål mat om dagen. Som orkar åka till affären och ha en lång lista på bra och nyttig mat, som har ett konto med tillräckligt mycket pengar på för att kunna köpa denna mat. Jag är väldigt nyfiken om det finns någon person i denna grupp av människor som orkar tänka på nåt annat än att endast få i sig nåt ätbart så denne slipper gå hungrig. Som struntar fullkomligt i om det är vinägrett till salladen utan bara häver i sig en tallrik makaroner med ketchup utan en endaste grönsak (som kanske inte ens har grönsaker hemma) bara för att få i sig nåt..

Det är ju också tips om att göra lite mer mat när man lagar så det kan användas till matlåda att äta dagen därpå. Jodå. Det fattar man ju. Det blir ju naturligtvis billigare. Och jag förstår också att detta gäller friska, arbetsföra människor som inte har ett enda bekymmer i världen när det gäller orken och möjligheten att fixa sig mat. De måste ju utgå från en frisk, arbetsför människa i sina beräkningar. Men det finns ju även andra grupper i samhället som också behöver mat. Men som kanske inte kan passas in i just den mallen. Dessa blir det genast lite svårare för.

Men jag återkommer med siffror så fort jag fått ordning på det. Det kan ju vara kul att se deras uträkningar och sedan jämföra med siffrorna för försörjningsstödet. Jag har inte kommit dit än i min väldigt ovetenskapliga undersökning. :-)

Sen måste ju alla siffror förnyas varje år, vilket jag inte tror görs. Åtminstone ändras inget när det gäller försörjningsstöd för där har ju alldeles nyss en höjning av stödet gjorts. Den första sedan slutet av 90-talet eller vad det nu var. Då jag fick en ökning med 135 kronor per månad. Jag minns att jag berättade det för Lisbeth som undrade vad jag skulle göra med så mycket pengar.

Nåt att ta ett sånt där Joakim von Anka- dopp i kanske.

Hoppas att inte nån glömt ställa om klockan under helgen förresten. För i så fall blev det väl en aning knepigt imorse. ;-)

Ha nu en bra dag i galenskapens värld. Njut av höstlov och vad det än månde vara. Jag ska snart börja tänka på lunch. Eller lunch förresten, det är både lunch och middag i kombination för när Viktor inte är hos mig så äter jag bara ett lagat mål mat om dagen. Lagat och lagat kan man ju kanske diskutera. Undrar varför Varma Koppen inte stod på den där matsedeln...

Kram!

Utvandring ur kyrkan och ett trist uttryck i radio

2011-10-28T16:57:00.012+02:00

Det var inte så farligt med Viktors ilska igår när han kom hem. Han var på rätt bra humör faktiskt. Och vi pratade om det som hänt och han lovade mig att inte göra om det, att inte gå ifrån en lektion på det viset igen. Vi får väl hoppas att han håller det. Han tyckte inte det skulle ses som skolk i och med att han satt och jobbade i klassrummet istället men han gick ju ifrån den lektion som han egentligen hade...

Viktor är hämtad nu, han ska vara hos sin pappa en vecka, och här sitter jag i höstmörkret omgiven av ljuslyktor med tända värmeljus.

Idag kom det in folk på pastorsexpeditionen som tänkte gå ur kyrkan. Och det gick ju bra förstås. Det fylldes i papper och sånt. Både Lisbeth och jag tror att för det mesta handlar det om pengar. Skattepengar. Folk vill inte betala till kyrkan. Nu är det väl inte många som är direkt religiösa men en del vill kanske ändå ha en kyrkobegravning och är man inte med i kyrkan så kostar det väldigt mycket om man ska ha präst och allt annat. Många av de anhöriga till äldre som gått ur kyrkan vet inte om det och de blir kanske lite snopna när det planeras för begravning och så får de veta att deras gamla släkting inte var medlem i kyrkan längre. Så det kan ju krångla till sig liksom. Så nu för tiden kollas detta upp mer noga, efter vad jag förstår, så att folk vet hur de ska göra.

Nåt som jag hellre skulle vilja gå ur är den påtvingade tevelicensbetalningen. Men den går det inte att komma ifrån för om man låter bli att betala den så får man kronofogden på sig. Och om man avanmäler sin teve, för att man kanske aldrig använder den, så kollar de upp en med jämna mellanrum. Man blir aldrig fri från den. För även om teven bara står där i vardagsrummet och samlar damm så måste man betala. För att man har en teve liksom. En del vill ju att det ska läggas på skatten och det kanske vore det bästa för då blev det väl bara några ynka ören för varje medborgare. Och ingen kunde smita ifrån. Men, men...

Jag har delat upp min avgift per månad istället för jag klarar inte en så stor summa på en gång var tredje månad. Det funkar bättre nu, förr fick jag alltid påminnelser i och med att jag väntade i det längsta med betalningen just för att min kassa helt enkelt inte skulle räcka till den avgiften. Jag inväntade nästa månads bidrag innan jag kanske kunde betala men till slut insåg jag att det inte funkade så jag gick in på Radiotjänsts hemsida och ändrade till månadsfaktura istället. Man får dela upp endast en faktura i taget så det gäller att komma ihåg det var tredje månad. Nu fixar jag betalningarna och har inte fått någon påminnelse alls.

Apropå teve så tänkte jag också nämna nåt om radio... är det nån mer än jag som lagt märke till att folk ofta använder ordet JAJAMEN så fort de ska vara med i radio? Kanske inte bara i radio förresten. Särskilt i olika tävlingar. På Rix Fm har de en tävling varje morgon som heter RIX-kampen (eller hur de nu skriver det) och väldigt många av de tävlande svarar hela tiden med ordet jajamen. eller ibland också jajamensan.

- Har du det bra där borta i (här får man själv infoga ort)?
- Jajamen!

- Vad gör du?
- Är på väg till jobbet.
- Vad jobbar du med?
- Jag är snickare (målare/förskollärare/ etc)
- Trivs du med det?
- Jajamen!

- Är du redo att tävla?
- Jajamen(san)!

Detta är ju kanske inte exakt hur ett samtal förlöper men i stort sett. Det kan förekomma fler inslag av jajamen än vad jag tog med här faktiskt. Nån som förstår vad jag menar? Och om ni nu inombords tänker jajamen... ehrm... ja då så... Hehe... ;-)

Sen har jag också förundrats över att alla som ringer in till dessa tävlingar är på väg till eller är på plats på sina jobb. Om man ska utgå från alla dessa människor så existerar det inte en enda person som är arbetslös i Sverige. Inte en enda gång har någon ringt in som är arbetslös, sjukskriven eller hemma av andra orsaker. En gång ringde en man in till en tävling, det var när jag fortfarande lyssnade på Mix Megapol, och jag tror faktiskt att han var pappaledig. Annars är det folk som är på sitt jobb eller på väg dit som ringer.

Det borde ju istället vara så att de som INTE har ett jobb skulle ringa in för det är ju de som behöver vinna nåt. Pengar eller filmer eller vad det nu är som delas ut. Men aldrig är det en enda av dessa som ringer in. Inte är det nån som ringer in och när de frågar vad denne gör säger; jag är sjukskriven eller jag är arbetslös och på väg till arbetsförmedlingen för att söka jobb hela dagen eller nåt sånt. Fast sånt kanske man inte vill tala om i radio... Jag tycker däremot det vore bra för statistiken. Men det är ju jag det. :-)

Anledningen till att jag själv inte ringer och tävlar beror på att jag inte gillar att ringa nånstans överhuvudtaget. :-) Annars kanske jag skulle göra det.

Ha det gôtt! Kram!

Vrånghet på gång

2011-10-27T13:25:00.009+02:00

Fick nyss samtal från skolan om att Viktor vrängt till sig idag. Han ville inte spela basket på idrotten, han var ombytt och allt, och bestämde då att nee jag tänker inte ens vara kvar i gympasalen. Han gick helt enkelt därifrån och tillbaka till klassrummet istället. Vilket innebar att det ses som skolk. Trots att han satt och jobbade med engelska istället.

Jag förstod ju hur Viktor tänkte och jag förstår också hur lärarna tänkte. Men att förklara detta för Viktor är inte lätt. Jag tror nämligen att nu har han börjat bli den där trotsiga tonåringen som vi varit förskonade ifrån än så länge. Han ser också att en del av hans klasskompisar beter sig illa och menar att då kan väl jag också... Här hemma är det ingen större fara i alla fall. Men förmodligen kommer han att vara arg som ett bi på skolan och hela surven när han anländer om en stund.

För övrigt läste jag i VF imorse att det varit inbrott på Konsum IGEN! Någon hade slagit sönder en ruta och stulit cigaretter. Tjuven hade tagit ett brunnslock och slängt genom rutan. Kanske var det samma tjuv som senast, han har väl kanske rökt upp det han tog sist. Men det stod inget om att nåt annat var stulet. Men hallå! Har man inte råd att köpa cigg så är det nog dags att lägga av med rökandet. Eller?

Apropå rökande förresten... Kampanj nästa kanske?

Nu tror jag att jag behöver lite kaffe. :-)

Ha det gôtt! Kram!

Kanske en avhandling på gång...

2011-10-26T17:27:00.013+02:00

För ett tag sedan mailade jag till socialdepartementet och frågade hur de fick fram de siffror som försörjningsstödet baseras på. Jag fick efter någon vecka ett mycket vänligt svar att detta var det konsumentverket som räknade ut.

Då mailade jag till, vad jag trodde var konsumentverket men som tydligen var konsumentupplysningen i Karlstad. Det var så många olika adresser att det var knöligt att veta vem som gällde så jag chansade på en. Tog den som var närmast till hands.

Jag fick ett vänligt svar då också även om jag inte fick några direkta svar på de frågor jag ställt i mitt mail. Hon skickade en del länkar där jag då kan gå in och läsa om hur de tar fram dessa siffror och även exempel på matkassar som då används. Jag har inte orkat bry mig om att läsa vad som står i dessa länkar än för dels måste jag verkligen anstränga mig för att inte bara bli upprörd över hur tanklöst de räknar och dels så brukar det vara alldeles för mycket text med alldeles för lite innehåll. Och ibland heller inte direkt lätt att begripa för vanligt folk.

Sedan störde jag mig på tipsen om att jag skulle gå in på nån länk och läsa hur man ytterligare kunde sänka sina matkostnader. VAFALLS? Jag skrev ju att jag levde på försörjningsstöd och att jag inte var intresserad av varken matlagning eller att köpa billigaste varianten av allt. Billigast är faktiskt inte alltid bäst. Vad är det jag ska dra in på? Ska jag kanske köpa färre äpplen och mer blodpudding? Hm...

Det är just sånt där som jag blir upprörd över. Måste jag köpa den billigaste ketchupen, de billigaste fiskpinnarna och börja äta linser och bönor bara för att sänka mina matkostnader ytterligare? Jag vill ju faktiskt att maten ska vara god också, inte bara mättande. Sen är jag ingen matlagare. Rent ut sagt så avskyr jag att laga mat vilket innebär att jag gör så lite ansträngningar som möjligt när det är dags för denna aktivitet. Så enkelt som det kan bli ska det vara. Jag vill heller inte ränna omkring i alla möjliga affärer för att få tag på den allra billigaste maten för att sen stå hemma och eventuellt göra storkok och frysa in och vara duktig. Så duktig orkar jag inte vara.

Det har jag förresten aldrig orkat. Inte ens när jag var ung och frisk. Och jag har inte möjlighet att ta mig till de billigaste affärerna heller, de ligger tre mil härifrån. Jag skrev också i mitt mail att det går inte att köpa storpack av nåt när man har försörjningsstöd, vilket också gör att allt man handlar blir dyrare. Man har helt enkelt inte råd med storpack för då räcker inte pengarna till andra varor.

Så sådana kommentarer och hurtfriska råd betackar jag mig för.

Men jag tänkte som så att när jag väl läst det där, gått igenom deras förslag på matkassar så ska jag eventuellt gå till Konsum, kanske också Ica, och jämföra. Carina sa en gång att en matkasse här i nån av affärerna är dubbelt så dyr som en från Willys. Eftersom maten inte kostar likadant på alla ställen i landet så är det orättvist att beräkningen av summan till matkostnader är lika överallt.

Nu är summan för försörjningsstöd inte lika överallt för den delen. Den är lägre här i kommunen eller det kanske gäller hela Värmland, vad vet jag. Enligt riksnormen ska jag ha flera hundralappar mer i månaden än jag får. Och då har jag ändå dragit av en tusenlapp för att Viktor bor varannan vecka. Den här gången fick jag väldigt lite. Nog för att jag är van att aldrig få så mycket men nu var det ett par hundra mindre än vanligt. Vad detta beror på vet jag inte och jag har ännu inte orkat fråga min socialsekreterare. Man får mindre när månaden är kortare. Och nu är det ju november det gäller som bara har 30 dagar vilket innebär färre kronor i bidrag.

Nåja. Jag ska väl forska i detta med siffror och matkassar så fort jag får ork. För jag tänker inte släppa detta förrän jag får svar på mina frågor. Och min socialsekreterare sa ju till mig en gång att jag inte skulle vända mig till henne med allt jag ville veta utan gå högre upp. Jojo... det ämnar jag göra. ;-) Vänta bara...

Efter att ha gnällt lite om pengar (som är ett vanligt gnällämne i alla fall för fattigt folk) så finns det väl andra saker som kanske kan sprida lite glädje får vi hoppas. :-) Men tråkigt nog så finns det alldeles för många som brottas med fattigdomen varenda dag. Och många har det ju mycket värre än vad jag har.

Pengar är nog det ämne som gör mig både upprörd och ledsen i och med att det är så fruktansvärt dåligt fördelat i världen. Hörde på nyheterna i morse att Gaddafi (eller hur man nu stavar det) hade varit den allra rikaste mannen i världen. Ingen hade väl tidigare vetat om hur mycket pengar han hade men nu visste de tydligen det. Det var många, många miljarder det... ujuj... Nu har han ingen nytta av de pengarna. För man kan ingenting ta med sig dit man går som nån sjunger om. Och det är ju för bedrövligt att en enda gubbe kan samla på sig så mycket när så stora delar av världen är i ekonomisk kris och när barnfattigdomen bara ökar. Suck.

Ha det bra i galenskapens värld! Kram!

Här kommer nåt som gör en glad! :-)

Att känna sig värdefull

2011-10-20T13:32:00.011+02:00

Tänk vad tiden går fort ändå. Det har ju gått flera dagar sen jag skrev här senast. Vad håller jag på med egentligen när jag inget märker av tiden som går? ;-) Det är ju redan torsdag ju... ja jag vet ju att tiden inte går fortare så sett, det bara känns så.

Jag tänkte förut på hur jag ordnat med min tillvaro och hur det ändrat sig under det senaste året. Det är ju drygt ett år sen jag började med praktik. För mig är det väldigt viktigt att ha rutiner. Inte sådär extremt organiserade men rutiner som jag kan följa varje dag. Och det är viktigt för mig att jag har det för att kunna skilja på vardag och helg. Arbete och ledighet. Känna att jag till viss del är tillbaka i det liv som jag aldrig trodde jag skulle komma tillbaka till; yrkeslivet. De senaste veckorna har jag varit rätt så trött och det kan ju bero på att det varit mer aktivitet än jag var van tidigare. Under hösten har jag ökat på min praktik med fyra dagar/två timmar per dag. Och det är skönt att ha en dag då jag är helt ledig. Jag behöver det. Så jag vet inte när det är dags att lägga på den femte dagen. Eller kanske någon extra timme på de andra dagarna. Det får vi se. Men förmodligen kör vi så här året ut i alla fall.

Har man varit sjuk och arbetsoförmögen länge så kommer man ju ifrån rutinerna. Känslan som jag har nu när jag vet att jag ska iväg på praktik är den att det är mitt jobb. Jag går upp på morgonen med en speciell uppgift att göra. Och det känns meningsfullt och bra. Inte stressigt eller obehagligt. Ingen blir lidande om jag kommer för sent (vilket är ovanligt för min del) eller om jag är extra trött nån dag eller har extra mycket värk så jag kanske inte orkar så mycket.

Minns väldigt väl hur det var när jag inte ens orkade duscha utan att bli helt slut. Nu går allt av bara farten. Nog för att jag kan vara fruktansvärt trött vissa dagar men jag kommer ändå igång och iväg liksom. Det kanske tar lite extra tid ibland och jag kanske är lite ur form men iväg kommer jag.

En extra påminnelse vill jag utdela till folk som tror att det är lata människor som får utmattningsdepression och fibromyalgi - så är inte fallet. (Om ni nu är så dumma att ni fortfarande går och tror det.) De som drabbas av detta är människor som är högpresterande och som tänker på andra mycket mer än sig själva. Och vi (för jag ingår ju där) är väldigt noga med att göra rätt för oss. Sen jag började min praktik har jag varit där alla dagar som jag skulle vara där. I mer eller mindre bra skick. Och min längtan efter att kunna försörja mig själv nån gång i framtiden har inte försvunnit, den har ju snarare förstärkts nu när jag fått hjälp.

Tänk om de som bestämmer och avslår sjukersättningar och rehabiliteringar, och menar att man inte ens är sjuk till en fjärdedel fast intygen säger annat, kunde fatta det. Läste igår om att F-kassan blivit uppläxade för att de varit alldeles för hårda i sina bedömningar. Äntligen!

Här är artikeln

Karlstads stift (svenska kyrkan) har stiftsfest i Säffle i helgen. Det börjar redan imorgon, fredag, förresten. Så utställningen är på väg dit. Den laminerade då alltså. Collaget har jag hållit på med idag, det är inte riktigt klart än men blir det nog imorgon, så det hinner vi nog inte få med tillsammans med dikterna under helgen. Originalversionen av utställningen är enligt uppgift i Kil. Carina pratade på om vi skulle tillverka ytterligare en laminerad version för att kunna sprida den ännu mer. Och det är ju lättare att göra en till nu när jag vet hur jag ska ha den. Fast jag får nog fotografera av collaget för att se hur jag knåpat ihop det för jag glömmer så fort. :-)

Annika Östberg kommer att medverka på stiftsfesten. Bland många andra intressanta personer. Spännande.

Länk till Svenska kyrkan stiftsfestinfo

Apropå det senaste rabaldret med utvisningar av dementa små tanter så är ju det förjäkligt rent ut sagt. Att de inte skulle få stanna här där de har sin familj som tar hand om dem bara för att de inte är till nytta i samhället. Nehe... men minister Billström blir ju också gammal en gång. Och i så fall väldigt onyttig. Vad ska de göra med honom då? Ska alla gamla skickas nån annanstans kanske så de försvinner och dumhuvepolitikerna slipper räkna in äldrevården i budgeten? Jäkla klappträn! Ja jag blir så arg!

Jobblinjen kan ju inte användas överallt. Vi har ju alltid haft ett samhälle där sjuka, friska, gamla och unga levt tillsammans och det är ju ingen skillnad nu. ALLA måste vi ju få finnas. Jag får rysningar ibland när jag tänker på att en del verkar vilja skapa ett elitsamhälle genom att utrota vissa grupper och jag tänker inte gå in på vem jag i första hand tänker på som ville göra nåt liknande en gång för inte alltför längesen... usch.

När jag var in och läste på RESURS för några dagar sen så fann jag några klipp med Palme, som någon hade hittat på Youtube, och jag måste säga att vi behöver bli påminda om hur han var. Hur han talade och hur han fullkomligt krossade de andra gubbarna med sitt sätt att uttrycka sig. Inte undra på att jag var så förtjust i honom. :-) Han och Anna Lindh var mina favoriter och hon fick ju heller inte vara kvar i den här världen. Nu vete tusan hur det ska gå med socialdemokratin. Jag tycker att det är en fröjd att höra honom tala. Som sagt; vi behöver påminnas om både det ena och det andra.

Ha en bra dag! Kram!

Söndag med pizza och "bergsbestigning"

2011-10-16T18:41:00.014+02:00

Efter ytterligare en trevlig eftermiddag, idag med Erika och Isac, så sitter jag här och känner mig nöjd och trött på ett sånt där härligt vis. :-) Har fått låna Erikas digitalkamera så idag har jag fotat en del. Vi var ute på promenad förut, jag klättrade stelbent i vårt väldigt lilla berg här intill. Ja vi kom överens om, jag och Erika, att man nog inte kan kalla det för en kulle för det är väldigt bergigt och rejält brant. Vi var uppe där de skjuter raketer på valborg. Och jag kände mig väldigt... ja... ovig liksom, vilket väl är milt uttryckt. Erika skrattade och fick ge mig en hjälpande hand vid ett tillfälle för att dra mig upp. Mina skor fick liksom inte fäste. Säger vi. :-) Ehrm... Det var lite lättare att gå ner faktiskt.

I alla fall. Det har varit en fantastiskt vacker höstdag, njutbar temperatur och solen har lyst från en klarblå himmel. Erika kom hit vid lunchtid och vi beställde pizza. Sen var jag tvungen att göra klart i tvättstugan innan vi kunde gå ut på promenad, jag tvättar ju på söndagar. Och efter promenaden gick vi hem och drack kaffe och åt blåbärsmuffins.

Så jag kan verkligen säga att det har varit en härlig dag. :-)

Och förresten... kollade på SVT:s TV-tablå förut och ikväll klockan 21.30 börjar serien Mad Dogs sändas på ettan. Vilket sammanträffande! Så det kan bli.

Här kommer lite bilder från vår promenad.

Första bilden är utsikt över Forstjärn där raketerna speglar sig i vattnet på valborg. På andra sidan där borta brukar allt folket stå och vara förväntansfulla och även fulla på annat sätt är ju en del.

Ha det bra! Kram!

En trevlig eftermiddag

2011-10-15T18:13:00.009+02:00

Jag har nyss kommit hem från ett ganska långt besök hos min farmor. :-) Sist jag var hos henne lovade jag att nästa gång jag kom dit skulle jag ha med mig en äppelpaj och det hade jag idag. Äppelpaj med vaniljsås. Detta var väldigt uppskattat kan jag säga och vi har haft en väldigt trevlig och rolig eftermiddag hon och jag. :-)

Rolig är inte nåt man kan kalla gårdagskvällen precis... Jag kan säga så här att när man har fibromyalgi så finns det en hel del saker i kroppen som kan vränga till sig och krångla. Magen bland annat. Utan nån anledning alls kan magen bli väldigt upprörd. Det är inte ofta jag råkar ut för detta och jag är väldigt tacksam för att det än så länge bara hänt när jag varit hemma. Jag fick sån magknip att jag fick tillbringa i stort sett hela kvällen på toa. Så det blev inga chips igår utan de får jag ta idag istället. :-) För idag är allt precis som vanligt igen.

Jag vet att man inte ska men man gör det ändå... alltså... eh... man... (viskar försiktigt) laddar hem saker från nätet. Och jag har ju mina favoriter som jag ser på. Grey's Anatomy är en serie som är så fantastiskt bra säsong efter säsong. Jag blir lika fascinerad när en ny säsong börjar och det är så jäkla bra fortfarande! Fantastiskt manus. Fantastiska skådisar. Fringe har också en ny säsong som börjat och jag såg det senaste avsnittet tidigare idag. Spännande är bara förnamnet. Spooks sista säsong är precis lika bra som de övriga nio säsongerna.

Jag rekommenderar också en engelsk serie på fyra avsnitt som heter Mad Dogs. För den som inte sett eller hört talas om serien så handlar den om fyra helt vanliga engelska (inte så unga) män som åker till Mallorca för att hälsa på en kompis som de har där och som blivit väldigt rik på nånting som jag inte tror att de helt och fullt vet vad det är. Han har en flott villa och det är hur tjusigt som helst. De har det rätt så trevligt tills saker inte är så trevliga längre så att säga. De hamnar i situationer som vanliga människor inte brukar hamna i. Det är så intressant att se hur de förvandlas och hur de hanterar detta som händer. I rollerna finns bland annat John Simm och Philip Glenister från Life on Mars. Det kommer en säsong två också. Säsong ett slutade på ett sätt som var rätt så överraskande... ;-)

Min farmor visade mig förresten på en kaktus hon har som blommar nåt så otroligt. Hon sa att det var den hon fick av mig för ett par år sen. Tog bilder med telefonen för den var så fin. Nu blir ju aldrig bilderna så bra med mobilen men ändå... kunde inte låta bli. Lägger in en av dem i alla fall.

Ha det gôtt! Kram!

Rubrikpanik!

2011-10-14T16:15:00.010+02:00

Kom inte på nån bra rubrik idag och jag har grunnat så det knakat i hôvvet. ;-)

De senaste två dagarna har kännetecknats av värk. Och jag kan väl tillägga att det var mer som VÄRK liksom... med stora bokstäver. Men det är ju min mindre trevliga kompis Fibro som lägger sig i och stör med jämna mellanrum som sagt. Och nu har det varit kallt, jag har gått och huttrat och spänt musklerna. Då är det kört direkt. Vilket bevisar att mycket av min inre stress, som ofta fick mig att gå och vara spänd mest hela tiden, har släppt betydligt eftersom jag nu för tiden inte har så kraftig värk som förr. Förutom nu då, i och med kylan. Så det gäller verkligen att pälsa på sig rejält.

Igår eftermiddag var det stormöte. Det var jag och Carina, min coach, socialsekreteraren och den arbetskonsulent som nu ska ta över där min coach avslutat. För nu är jag inte längre inskriven i nåt projekt, den tiden gick ut i somras, så nu är det endast kommunen som är ansvarig för mig. Och som ska se till att jag rehabiliteras tillbaka till ett eventuellt jobb framöver. Nu får jag som tur var stanna där jag är i och med att det funkar så bra och för att jag kommit såpass långt med timmar och så. På ett år har det hänt mycket. Det är faktiskt så jag är förvånad själv. Och glad förstås.

Arbetskonsulenten är jättemysig och har bra inställning till det här med praktikplatser och varför man ska ut och testa sig själv. Att man hela tiden måste kunna styra själv när det gäller hur mycket man ska pröva. Och att också våga testa sig, våga pressa sig lite, för att se hur mycket man faktiskt orkar.

Det är ju viktigt att man känner en mening med det man gör. Att vara på en praktikplats endast för att komma upp i ett visst antal timmar är ju inte kul. Man måste ju ha uppgifter som känns meningsfulla, att man fyller en funktion på arbetsplatsen. Så är det ju.

Från det ena till det andra...

Det skrivs och sägs mycket om en viss socialdemokrat nu för tiden... och jo jag har väl en uppfattning om det hela jag med. Samtidigt som jag tycker att vi är ju alla människor och gör fel ibland så måste ju till viss del just folk som hamnar inom politiken tänka lite extra på vad de gör. Förr eller senare blir de ju granskade.

Och jag har den uppfattningen att de ska bete sig lite som föräldrar ska inför sina barn. Föregå med gott exempel. För precis som barn måste kunna lita på sina föräldrar så måste folket kunna lita på att politikerna faktiskt inte bara pratar skräp utan står för det de säger. Och inte säger en sak men gör en annan. Detta med hans privata ekonomiska dilemma är dock inte mitt enda problem med just herr Juholt.

När jag såg hans första maj-tal så var jag så upplyft och tänkte att nu äntligen kommer nåt att hända. Nu kommer det en opposition som heter duga. Nästan som på Palmes tid. :-) Men när saker läckte ut om skuggbudgeten blev jag rejält besviken på hur de tänkt sig den. Så jag kan säga att jag är nog mest besviken på honom i detta fallet. Som om allt det han stod och pratade om på första maj inte var värt ett dugg. Suck.

Nåja vi får väl se hur det går. Gudrun Schyman anser att han kommer att klara sig helskinnad ur detta på grund av att han är man. Och jag kan nog tycka att hon har en poäng där. Tänk hur länge som Mona Sahlin fått den där uschla Tobleronen slängd efter sig. Den glömde minsann inte folk även om många gubbar fifflar med mycket större saker än en chokladbit och lite blöjor. Hon hade väl parkeringsböter också har jag för mig. Men ändå...

Här är Gudrun Schymans artikel på SVT

Om nån är intresserad. :-)

Jag satt och letade efter låten Friday on my mind med Easybits, jag har haft med den en gång förut men tänkte ta repris för det är ju fredag. Fann då en version med Gary Moore, som förresten gick bort tidigare i år 59 år gammal, men såg i detsamma en annan låt som jag verkligen gillar med honom som jag lägger in här istället. Så nu blir det mjosik. :-)

Ha en bra fredag. Kram!

Träden talar om att det är höst...

2011-10-12T13:10:00.012+02:00

Lyssnar just nu på Det sjungande trädet, en skiva av och med Mauro Scocco med enbart pianomusik. Så fort jag hör på den skivan så är jag tillbaka till utställningen och kvällen för vernissagen. :-) Jag är tillbaka i kyrkan och den där fantastiska (magiska) stämning som vi hade då. När man lyssnar på den skivan blir, i alla fall jag, väldigt lugn inombords. Rekommenderar den varmt. Detta var alltså den musik som hördes under hela kvällen. Min absoluta favorit är en melodi som heter Stella. Det gör både gôtt och ont i mig när jag hör den. Och jag ryser sådär härligt. Om man inte kan få tag på skivan (jag köpte den på CDON rätt billigt) så finns den nog säkert på Spotify.

För den som inte märkt det (ja sånt vet man ju aldrig) så är hösten verkligen här. Ute blåser det rejält, löven far omkring åt alla håll. Man kanske inte precis kan säga att träden sjunger idag, de ropar liksom, på sitt eget vis. Eller de sjunger i så fall väldigt högt. På det viset talar de om att nu är det höst, nu släpper de ifrån sig alla dessa fantastiskt färgade löv som hamnar på marken och blir till en färgsprakande matta. Sen ligger de där och väntar på att nån energisk person ska kratta ihop dem till en hög för att de strax därpå börjar virvla omkring igen... :-) Retfullt eller?

Jag tycker faktiskt om hösten. Nog för att jag gillar sommaren men den har så många trista krav som man känner av även om man försöker låta bli. Och i och med att vi har så kort sommar, jo den är ju kort även om värmen hållit i sig rätt länge i år, så är det så mycket man vill hinna med under dessa få månader av värme. Det bästa vore väl om man kunde skita i vad alla andra tycker och tror att man måste göra på sommaren och ägna sig åt det man själv vill, spelar ingen roll vad det är. Även om det finns många som tycker att man ska sitta ute och grilla när man själv helst sitter i soffan och glor på en film, så ska man ju göra det man själv blir glad av. Utan att få dåligt samvete för det. Oavsett väderlek. Eller hur?

Hösten är mys och tända ljus. Jag har ljuslyktor överallt där jag kan ställa dem. I och med att sommarkvällar ofta är väldigt ljusa får man ingen användning för ljuslyktor på samma vis. Det blir inte samma stämning. Visst gillar jag sommarkvällar också. Utan mygg. Och utan folk som röker överallt. Många upplevelser på sommaren har blivit förstörda av cigarettrök tyvärr. Om någon forskare kunde forska fram cigaretter som doftar blommor eller så då kanske jag kunde stå ut att få in det i vardagsrummet eller sovrummet. Men den stank som nu blir är INTE trevlig.

Solen lyser och det är en alldeles klarblå himmel. Det är så vackert nu med alla färger. Man får passa på att njuta för som jag sa förut; träden släpper ifrån sig det mesta av de löv som hängt kvar fram tills nu.

Idag hade vi personalmöte på morgonen. I sockenstugan med den nye kyrkoherden tillika chef. Han är en glad och rätt härlig snubbe som använder en del roliga uttryck. Jag har idag lärt mig ett alldeles nytt uttryck. Om man vill säga att man kan sätta igång med till exempel ett möte eller vad det nu är så kan man säga att "nu behöver vi väl inte vänta längre, det är väl bara att dynga på?" :-) Jora så att...

Ha en bra höstdag. Kram!

Bilderna är från hösten 2005.

Måndag med liten dikt och (självplågande men ändå rolig) nostalgi

2011-10-10T15:30:00.013+02:00

Så var det måndag igen. En måndag som känns lite sömnig måste jag säga. Det har inte blivit så mycket gjort idag men ibland har man ju såna dagar. Helgen däremot var ju rätt så välfylld med aktivitet, Isac var ju här på lördag och sov över tills igår och igår kom Erika för att hämta honom och stannade ett tag. Viktor blev klippt och han blev så fin. :-) Jag rände i tvättstugan igår eftermiddag också. Så det var fulltecknat liksom. Kanske därför jag är extra sliten idag.

Idag fick det mesta ligga nere när det gäller laminering och sånt för Carinas dator hade kraschat så vi kunde inte skriva ut nånting. Så det blev ändrade planer men det gjorde inte så mycket.

Läste bland annat i en pärm med dikter och jag fann en (bland många) som jag tycker är bra. Den är skriven av Ann-Kristin Åklint och finns med i en diktbok som heter Skymningspendlaren.

Omvänt

Jobbet hemligt hemlikt
hemmet hemligt jobbigt
avkopplande arbetsliv
hektiskt hemliv
semester är mammaledighet
mammaledighet är mammaarbetstid
arbete är fritid
fridtid
tid för tankefrid

Ann-Kristin Åklint

Det där med mammaledighet som är mammaarbetstid är väldigt träffande tycker jag. ;-)

Satt här och letade på Youtube efter nåt som hade med måndag att göra, för jag är lite seg i huvudets kola idag och ville ha nåt lättsamt att glo på. Hittade då ett klipp som heter "Nostalgi från Äntligen Måndag". Nostalgin syftar på hur SVT var under 80-talet, vad som visades i teve i våra två kanaler helt enkelt.

Äntligen Måndag är en programserie som visades 94-95, och som jag inte har sett alls, med Fredde Granberg, Peter Settman och Kajsa Thoor som programledare. Visste inte ens att programmet fanns förrän alldeles nyss. Ljudet är väldigt lågt men det är lika bra när man hör den musik som faktiskt framfördes under 80-talet i SVT. (GAAH!) :-)

Kläder, humor, musik med mera. Det var ju så här och hur i hela friden stod man ut? Men det fanns ju inte så mycket att jämföra med... men det är allt så man skäms lite å andras vägnar. Ibland när jag ser på foton från den tiden så blir jag lite lätt förtvivlad. Hur man såg ut!

Hoppas att ingen blir alltför deprimerad av denna tripp. :-) Ha det gôtt. Kram!

Hundvaktslördag

2011-10-08T11:59:00.016+02:00

Idag blev jag och Viktor hundvakter sådär bara tvärt för Erika skulle på vift. Vovven får stanna över natten också. Han var lite orolig strax efter att hon gått men han är så duktig nu för tiden och lugnar sig fort. När han var yngre var han så ledsen att han till och med ylade till och från och vissa gånger gick det inte över förrän han fick gå ut på en promenad. Det finns inget som tar bort en vovves bekymmer som en riktigt bra promenad med mycket nytt att nosa på. :-)

Viktor har läst ut en maffig bok som heter Isöhäxan skriven av Henrik Larsson. Det här är andra boken i fantasy-trilogin Blodsarvet. Detta är böcker som är så spännande så man kan inte lägga dem ifrån sig, säger Viktor. Visst är det härligt med såna böcker! Så här ser omslaget ut.

Apropå bok så har jag ju totalt glömt att tala om hur den där boken var som handlade om "Hvad en gosse bör veta". Boken jag läste tidigare i år, minns inte ens när, och som vi har i minneslådorna. Där skulle då alla gossar få reda på hur man bäst tar vara på sig i livet. Det avsnitt som handlade om fortplantning var väldigt luddigt. Det var mest tal om djurens värld som han då försökte jämföra med människans och då blir det ju lite galet ändå. Visst kan man se likheter när det gäller däggdjur men hallå... Och det var ingen förklaring hur det faktiskt gick till när själva barnet blev till. Med spermier och ägg och sånt. Sånt är ju inga konstigheter utan det går att beskriva rent kliniskt om man vill men inte ens det gjordes. Så där fanns det många frågetecken som om jag varit en liten gosse på den tiden nog hade velat räta ut.

När jag kollade upp Sylvanus Stall så var han ju också en känd moralpredikant. Det vill säga förmodligen en sådan man som tyckte att allt var snusk. I alla fall det mesta. ;-) Och då kan det ju bli lite svårt att förklara fortplantningsakten ens i klinisk version. Och gossar skulle heller naturligtvis inte under några som helst omständigheter ägna sig åt "självbefläckelse" som det kallades. Det var många råd om att hålla sig ren för att undvika "retning". Såhär såg han ut förresten herr Stall.

Jag tror inte nån gosse som läste denna bok blev så särskilt mycket klokare och förstod sig på det där med livets uppkomst. Folk sa ju att barn kom med storken länge. ;-) Eller som i Raskens där tanten som hjälpte Ida med förlossningarna sa till syskonen att hon hittat bäbisen i ett dike. Då undrade ju en av pojkarna varför hon nödvändigtvis skulle ta med sig alla barn hon hittade i diken hem till dem...

Ha en bra lördag. Bjuder här på lite lördagsgodis. :-) Kram!

Denna gång vet jag faktiskt vem Nobelpristagaren är

2011-10-07T15:09:00.009+02:00

När jag fick läsa att Tomas Tranströmer fått Nobelpriset i litteratur så kände jag att "det var ju roligt" och den lite svala reaktionen betyder inte att jag tycker att Nobelpriset är som en 25-kronorsvinst på Triss eller så. Nej det är bara mitt vanliga sätt att reagera på sånt där. :-)

När jag pluggade litteraturvetenskap, i slutet av 90-talet, så blev alltid alla lärare/lektorer alldeles glansiga i ögonen så fort Tranströmer kom upp i diskussionen. Och de prisade honom ständigt. Men på den tiden kunde jag inte riktigt uppskatta det han skrev. Tyckte att det han skrev ibland var lite svårt att liksom ta till sig.

Så imorse tog jag fram mitt ex av Svensk Dikt som jag använde under studierna. En tjock bok full med svenska poeter och diktare och som är fullklottrad på sina ställen med sånt där "klokt" som kom fram i analyserna. Jag har alltid haft svårt att analysera dikter. För mig så går de endera rakt in i mitt innersta och stannar där eller också fattar jag inte ett smack. Och det spelar ibland ingen roll hur mycket jag får förklarat för mig att "såhär tänkte han och detta är en metafor för det och det..." Jag sitter där i alla fall och tänker att "så kanske diktaren inte alls tänkte det är nog bara du som gör det".

Jag fann dock en dikt av Tranströmer som jag hade gjort en liten stjärna vid. Vilket då innebär att jag tyckte mycket om den då när jag läste den första gången och detsamma gjorde jag nu. Här kommer den.

Minnena ser mig

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, som kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

Tomas Tranströmer

Den här dikten fann mig liksom. :-) Inte tvärtom.

Sen har vi ju den fantastiskt duktige och väldigt omtyckte Steve Jobs som gick bort häromdagen. Honom har jag ingen direkt uppfattning om så sett men jag läste ett citat av honom nånstans (förmodligen The Maddow Blog) och jag tyckte det var så in i baljan bra att jag lägger in det här.

"Your time is limited, so don't waste it living someone else's life. Don't be trapped by dogma — which is living with the results of other people's thinking. Don't let the noise of others' opinions drown out your own inner voice. And most important, have the courage to follow your heart and intuition. They somehow already know what you truly want to become. Everything else is secondary." - Steve Jobs

WORD!
Som de säger på en del forum när de gillar och håller med till hundra procent om vad som skrivits i ett inlägg. :-) Jag brukar försöka låta bli att skriva svengelska eller blanda in engelska ord men ibland så går det inte att låta bli.

Ha en bra fredag! Kram!

Vy från mitt köksfönster i förra lägenheten. Ibland saknar jag faktiskt utsikten. Men det är också det enda...

Hjärnsläpp - syftar inte bara på att jag är trött...

2011-10-06T15:58:00.012+02:00

Lyssnade på RIX imorse och blev beklämd. Ola Lustig har varje vecka en utmaning som han ska genomföra. Den här veckan var det att endera läsa högt i radio ur scientologernas bibel eller hemliga skrift, vad de nu än kallar den, eller cykla enhjuling mellan Djursholm-Danvikstull. Folk kunde gå in på hemsidan och rösta om vilket de tyckte var mest intressant. Det lutade åt läsningen. Och det kan man ju tycka är oförargligt. (Den finns tydligen att läsa på Wikileaks.)

Men. I morse berättade de om hur gårdagen hade tett sig. Redaktionen hade fått ta emot mordhot om Ola genomförde detta på fredag. Mordhot! Jag vet inte om jag ens har ord att beskriva hur fruktansvärt överdrivet detta beteende från scientologerna är. Men det säger ju allt. Och jag kanske inte ska kommentera detta mer heller för man vet ju aldrig...

Ola hade efter detta ingen lust att genomföra någon utmaning alls för han blev väldigt uppskakad och kände att det fick vara med alltihop den här veckan. Jag förstår honom. Han sa också att det ju inte bara var han som blev hotad utan andra på redaktionen som hade familj och han tyckte det var så bedrövligt. Jag håller med. Ruskigt. Vad står det egentligen i denna skrift som absolut inte får komma ut eller läsas av oss vanliga?

För min del har dagen varit som vanligt. Jag har jobbat på med lamineringen och det är en hel del klippa och klistra och så. Jag blir kanske klar imorgon med själva dikterna. Sen blir det till att klura ut hur vi ska göra en ny version av collaget...

Och nu tog jag slut helt och hållet så jag återkommer när jag har laddat mig igen. :-)

Lägger in den här bilden bara för att jag tycker den är så häftig.

Saturnus... tjusig eller hur?

Stor invigning av ny apparat och ett glatt besked

2011-10-05T14:02:00.011+02:00

Igår kom jag underfund med att Blogger infört ett skräppostfilter till kommentarerna. Det var säkert längesen men jag är ju ibland rätt sen med att upptäcka sånt där som händer på Blogger. Nu får jag så sällan kommentarer (det får gärna ändras - ni som läser; skriv gärna nåt ibland om andan faller på) :-) så jag har inte tänkt på att kolla där.

Jag hade några få kommentarer som hamnat i skräpfiltret. Det var ett par stycken som jag inte fattade varför de hamnat där och som jag godkände, för de var ju inte konstiga på nåt vis, men sen var det några som jag var glad åt att de hade hamnat där. Men jag kan säga att från och med nu så kommer jag att kolla där ofta så om nu någon händelsevis skickar en kommentar och den inte blir publicerad så är det på gång. Om det inte är nåt väldigt ofint som skrivits förstås men såna läsare har jag väl inte eller? ;-)

Det var jag som fick packa upp och inviga den nya lamineringsmaskinen. Och resultatet blev väldigt bra. Jag fick prova mig fram och till slut, när jag kom upp i det näst högsta (näst varmaste) läget på maskinen så blev lamineringen bra. Det var såpass tjock papp så det behövdes mer värme än vanligt.

Så här ser den ut. Nu blev det lite väl ljust så den syns knappt.

Solen lyste in och gav extra blänk åt det hela. :-)

För övrigt så kan jag säga att Carina berättade att vi fått ja från en viktig person som ska skriva förordet i den bok som ska innehålla dikterna från utställningen. :-) Det kändes som ett stort glädjeskutt i magen. Jag brukar aldrig ta ut nåt i förskott och detta hade jag heller inte några jättestora förhoppningar på men det gick alltså bra. :-) Jo hoppas kan man ju men man ska ju inte anta att det blir som man vill innan man får besked. Inte ta nåt för givet.

När allt är klart, när boken är på gång så kan jag tala om mer detaljer. Ni ser! Jag tar fortfarande inte ut nåt i förskott! Hehe...

Och idag skaffade jag mig ett eget Rosa Bandet- märke.

Nu ska jag ta mig lite kaffe. :-)

Ha det bra! Kram!

Glöm inte bort att kramas

2011-10-03T13:23:00.012+02:00

Så var det måndag igen och jag kom på imorse, när jag lyssnade på radion och blev påmind, att det är den rosa månaden: oktober. Så jag la snabbt in en stor och synlig länk till cancerfondens insamling till forskningen om bröstcancer. Tänkte själv köpa en sån där rosa krumelur på Konsum förut, för jag har faktiskt ingen, men jag såg dem inte förrän jag hade betalat och kön var alldeles för lång för att jag skulle ha lust att ställa mig i den igen. Jag köper imorgon.

Det är också internationella barndagen idag. Det är väldigt mycket uppmaningar att vi ska skänka summor för att hjälpa barn i andra länder och det är naturligtvis bra. Men vi får heller inte glömma alla de barn som finns i vår närhet men som inte har någon som bryr sig om dem. För de finns även om de kanske inte alltid syns. Vi som är vuxna måste vara deras beskyddare, det får vi inte glömma. Och då menar jag inte att de ska få materiell uppmärksamhet sånt har väldigt liten betydelse. Det är kärlek som de inte kan vara utan. Och kärlek kan man aldrig få för mycket av. Att bry sig om är det viktigaste av allt. Mat och kläder är viktigt men kärlek är liksom kärnan i det hela.

Funderade häromdagen över sopsortering. Jo det är allt nåt att fundera på. :-) I mina ögon ter det sig väldigt märkligt att stå och skölja ur mjölk/fil/yoghurtförpackningar för att vara miljövänlig och slänga dem i rätt holk. Tänk på allt vatten man slösar bort. Det är väl inte direkt miljövänligt att stå där och blaska? Eller? Vi ska ju spara på vattnet, vi ska ha energisnålare och vattensparande diskmaskiner och tvättmaskiner, duscha med stril och allt vad det är. Och inte duscha för länge och så. Men vi ska stå och skölja och skölja och skölja ur våra förpackningar tills de blir rena... På nåt vis så går det inte ihop för mig... undrar hur de tänkt där...

Igår började jag sticka sockor utifrån ett nytt mönster. Det var jättekul! Det är tubsockor och det var lite knöligt innan jag kom in i det hela men sen satt jag och stickade så febrilt att jag fick tvinga mig att sluta. Nacken och axlarna sa ifrån... nä de skrek åt mig att lägga av. ;-) Vilket var trist för jag hade säkert kunnat göra klart sockan på en gång om jag inte fått ont. Det var ju så mycket enklare än vanliga sockor när man väl kom in mönstret. Jag gör just nu minsta storleken för att testa men nästa gång blir det en större version. :-)

Så här ser den ut för närvarande.

Den nya lamineringsmaskinen levererades idag (av en snygg budbärare som gjorde en del av damerna därborta mer än lovligt i gasen, hehe) men den kom så sent så det var dags för mig att gå hem. Kanske jag inte nämnt det förut men vi ska göra en alternativ utställning så att det finns två stycken som lånas ut. En där dikterna är uppklistrade på svart papp (själva originalet som nu är på vift nånstans) och en där de är laminerade för annan slags upphängning. Detta är vad jag håller på med just nu när det gäller utställningen. För övrigt är det lite allt möjligt att pyssla med. Utskick av olika slag och snart ska vi också skicka inbjudningarna till vår stora födelsedagsfest som vi ska ha den 7 november.

Som rubriken uppmanar... glöm inte bort att kramas. Det var nån som sa till mig en gång att man ska kramas minst tio gånger om dagen för att må bra.

Och nu får ni en av mig också, dock en cybervariant men ändå. KRAM! :-)

Hej på Mârten!

2011-10-01T12:25:00.006+02:00

Denna helg är det marknad i Arvika. Och som jag skrev förra året så ska man säga som i rubriken när man möter folk man känner. Eller man kan ju säga det ändå, det gör nog inget. :-) Hoppas nu att alla som åker till Arvika, och även Arvikaborna förstås, har en kul marknadshelg. Mycket kålsoppa, popcorn och sockervadd och sånt. Och lite karuseller också. Och att de gör fynd i de olika stånd som står uppställda över hela centrum.

Läste på VF:s hemsida att tidigt imorse hade det varit inbrott på Konsum här. Det var en desperat typ som slagit sönder en av glasdörrarna i entrén och snott med sig cigaretter och även postförsändelser. En lite konstig kombination kan man tycka. Var han bara röksugen och tog några paket i förbifarten? Konsum har ju tagit över postens roll med att lämna ut och ta emot paket och sånt. Så jag undrar hur de kunder känner sig som nu inte får sina paket.

Min teori till varför det är så många rån och inbrott är att vi lever i extra desperata tider. Väldigt många har inte pengar till det mest nödvändiga. De går ut och rånar istället för de behöver ju ha både kläder och annat. Klädaffärer har blivit rånade på vinterjackor och liknande. Ja jag kan ju säga att lever man på existensminimum så finns det inte pengar till riktiga vinterkläder och skor. Man satsar på mat först och främst. Mat och hyra (om man i alla fall har en bostad) går först. Sen är det andra räkningar och allra sist, eller inte alls, kommer kläder och skor. Blir folk desperata så gör de desperata saker. Inte för att jag skulle ge mig ut och råna i första taget men jag kan förstå att det finns de som gör det.

Så är det. Jag har också suttit och sett på fredagens sändning av The Rachel Maddow Show på nätet där man får veta en del om hur det står till i det stora landet "over there".

Det togs upp att under Obamas styre har jättemånga terrorister blivit eliminerade, nåt som republikanerna i stort sett inte alls trodde honom om före han blev vald till president. De stod till och med och hånade honom lite för det. Så nu har de väl fått se vad han går för... de är förmodligen inte nöjda ändå för de måste ju alltid gnälla om nånting så de hittar väl på nåt annat rätt snabbt.

Sen handlade det om hur republikanerna (väldigt många av dem) egentligen vill införa kristna sharialagar i USA och att de gömmer sig bakom politiska syften för att lyckas bli invalda - men att deras agenda egentligen handlar om religion. Han som pratade om det hoppades att amerikanska folket skulle vakna upp och begripa detta innan det var för sent.

Sen håller en del stater på med att försvåra möjligheten att rösta. För annars kan ju alldeles för många rösta och det går ju inte för sig. De kan ju rösta "fel" nämligen och det är ju ajabaja.

Och så amerikanernas stora och viktiga ämne... jag tror banne mig att det är det viktigaste ämnet i deras liv... VAPEN. Många av dem är livrädda för att Obama ska ta ifrån dem rätten att bära vapen, rätten att äga vapen och rätten att då få försvara sig. Jösses! Och nån gubbe menade att Obama håller på med att ta ifrån dem deras vapen genom att inte ta ifrån dem deras vapen. Och vad menade han med det? Jo att presidenten hade nåt lurt för sig i smyg och att rätt som det var skulle det komma en bestämmelse och överraska folket om att de inte längre fick ha vapen hemma i skåpet eller under kudden eller var de nu lägger dem...

I Ohio finns det nu uppenbarligen en bestämmelse om att man får bära ett dolt handeldvapen inne på barer MEN då får man inte ta sig en drink. Nehe... hur har de tänkt detta ska funka? Och vem kollar den som kommer in och säger att denne får lägga ifrån sig sitt vapen om det ska drickas? Och om det inte kan kollas; vem kan ta vapnet ifrån en person som struntat i detta och druckit och blivit full och sen blir arg och börjar vifta med sitt vapen och kanske till och med skjuter vilt omkring sig? Och varför ska man ha ett vapen med sig när man går till en bar/går ut för att ha roligt? Vad har man för tanke då liksom...

Nåt att grunna på eller hur?

Ha en bra lördag och jag hoppas att var och en som är på Arvika-Mârten är...

KRAM!

Håhåjaja... pust

2011-09-30T16:24:00.009+02:00

Idag har jag varit både arg och upprörd. Det enda som fortfarande kan göra mig absolut rosenrasande är när socialen tar ifrån mig pengar som jag så innerligt behöver.

Så det har varit lite mailkorrespondens med min socialsekreterare och till slut skrev hon att om jag inte var nöjd med hennes förklaring fick jag kontakta hennes chef och så hade hon skrivit chefens mailadress. Förmodligen blev hon trött på mig när jag framhärdade och ifrågasatte hennes uträkning.

Det är så här. Mitt bostadsbolag har gjort det väldigt praktiskt för sig genom att lägga ihop hyra, el och kabel-tv i samma bunt så att säga. Så man får en specifikation var tredje månad ihop med hyresavierna där de exakta avgifterna för dessa poster står. Men på själva avin är allt i en klumpsumma. Allt för att göra det enklare, antar jag.

Så långt är ju allt bra. Men nu är det tillfälligt strul med kabel-TV och dess distributör. Canal Digital har sagt upp avtalet och just nu har vi ingen alls. Men när bostadsbolaget väl tecknat avtal med en ny så får vi själva välja vilka kanaler vi vill ha istället för att bara bli tvingade att betala för ett standardpaket. I samband med detta så beslöt då hyresvärden att sänka avgiften på just kabel-TV och detta märktes ju på hyresavin. Det skulle bli 71 kronor billigare avgift. Inte mycket kanske någon tänker men för en som får försörjningsstöd är det rätt mycket. Det märks faktiskt rätt tydligt på summan av försörjningsstödet vilket jag fick erfara den här gången.

Efter en rätt så jobbig korrespondens med socialsekreteraren via mail, som sagt, och som slutade rätt så nyss med att jag fick kapitulera trots att jag hade velat dra på mig en rustning och hitta en häst för att gå till anfall med en lans mot hela socialkontoret för deras brist på information till fattiga människor, så ska jag väl tala om hur de tänker och gör...

Ehrm. Jo, när allt ligger på samma avi så får man hjälp med kabel-TV-avgiften fast man egentligen inte ska få hjälp med det för det tillhör inte skälig levnadsföring att ha kabel-TV. Och jag min idiot trodde ju att jag inte fick hjälp med den avgiften för de har ju papper och kan se alla avgifter var för sig. Det är väl då inte så konstigt att jag i min sanningsägariver skickade in papper på att avgiften sänkts, för att förklara den lägre summan på hyresavin, och trodde därmed att jag skulle få lite stålar över varje månad. (Hur naiv är jag egentligen? Man undrar ju...) Istället blir jag 71 kronor fattigare i och med att de tidigare hjälpt mig med en avgift jag inte trodde jag fick hjälp med.

GAAH!

Ja jag kan inte säga annat. Man vill ju skrika och slita sitt hår. Om man istället fick allt förklarat för sig direkt skulle sånt här inte behöva hända. Om de kunde vara tydligare i den information som man faktiskt får skulle inte sånt behöva hända. När man söker försörjningsstöd är det så extremt många saker att tänka på för egen del att det man får höra från socialsekreteraren angående regler och sånt försvinner i en grisblink. Man är ju samtidigt livrädd för att bli nekad hjälp och sitter och tänker intensivt på vad man ska säga eller inte säga... då tar man ofta inte in information så bra. Liksom.

Det är väldigt mycket som jag hade behövt få information om i samband med att jag sökte, och fortfarande söker, stöd men man får lära sig det den hårda vägen. Så är det. Och då menar jag inte bara denna händelse utan en massa annat. Det lönar sig väldigt dåligt att vara ärlig när det gäller socialen. Även om man skött sig ett helt liv så skiter det sig direkt när man kommer dit och behöver hjälp.

Mitt uppehälle, min ekonomi, styrs av en människa på socialens kontor. Hon kan bestämma om jag ska få pengar och hur mycket. Allt hänger på henne. Om hon anser att jag inte gör det jag ska, angående praktik och så, kan hon direkt göra livet surt för mig. Om hon vill. Det är detta som gör mig enormt frustrerad.

Att jag måste leva på försörjningsstöd är mitt enda stora problem just nu. Jag HATAR det! Att inte ha kontroll över ekonomin är så jäkla jobbigt. Men vad gör man? Kunde jag jobba full tid skulle jag ju göra det och då kunde ingen lägga sig i om jag fick billigare kabel-TV-avgift...

Dagen för övrigt har varit väldigt bra. Har börjat klippa och klistra inför lamineringen av dikterna. Den gamla lamineringsapparaten hade dragit sin sista suck imorse tydligen så de hade fått beställa en ny. Hm... Undrar om den blivit överansträngd så mycket som jag använt den. :-) Hehe... Nej det får jag verkligen hoppas att det inte var jag som gjorde slut på den.

Nu tror jag att jag ska se på nåt avsnitt av Life on Mars eller kanske Ashes to Ashes. När man känner sig extra sur och grinig (bland annat) så kan det hjälpa att se på DCI Gene Hunt när han svär och står i. Men när man sett alla avsnitt så förstår man att han skäller värre än han biter. Han blev snabbt min favorit i serierna. Rekommenderar dem varmt. :-)

För den som inte vet vad det handlar om så kan jag väl kort säga att polisen Sam Tyler (John Simm) är med om en olycka år 2005 och hamnar i koma och vaknar upp 1973. Han väntar hela tiden på att vakna upp till sitt vanliga liv men kan ändå inte vara riktigt säker på om han drömmer eller om han har blivit galen. Eller om han faktiskt lever på riktigt i den där världen.

Hans chef, Gene Hunt (Philip Glenister), är en polis som inte håller så hårt på reglerna. Nåt som Sam är väldigt noga med nämligen så det blir en del tjafs dem emellan...

Ashes to Ashes är en fortsättning som utspelar sig på 80-talet istället där en kvinnlig polis råkar ut för ungefär samma sak som Sam, fast på ett lite annorlunda vis. Fantastiskt bra serier båda två. Tack för det tipset Carina. ;-)

Och nu har jag blivit hungrig. Viktor har åkt med sin pappa, han ska vara hos honom en vecka, så det är lugnt och väldigt tyst här hemma. Snart är det dags för chips också. Mums! :-)

Ha en härlig fredag med möe gôtt å äte!

Kram!

Konsten att koka vaniljsås och att "motvärka" fibro

2011-09-29T17:56:00.010+02:00

Visst är det för träligt att koka vaniljsås... Den bränner ju vid på en sekund så man får ju vispa ihjäl sig för att den inte ska sätta sig fast i grytan. Stånk! Vi har lite paj kvar så jag gjorde lite mer vaniljsås förut så vi skulle ha en skvätt till pajen. Jag vispade för allt jag var värd men tji fick jag, det blev bränt i botten. Nu klarade sig själva såsen, tror inte den tog smak, men ändå. Kanske ska börja med att köpa färdig, sån där de har i kyldisken... men det blir inte riktigt samma sak... och dyrt blir det också.

Apropå gårdagens inlägg om den där snubben från Australien och att jag skrev ut hela hans namn... det var inte illa menat. Tanken slog mig nämligen att nån kanske skulle tycka att jag var lite elak. Men jag tror knappast att någon som läser här är bekant med honom. Eller? Inte att han själv läser här heller. :-) Inget ont om Mr Williams. Han tog en rövare som inte lyckades. Och det får ju han stå för. Det knepiga är hur någon kan, genom att läsa min profil på Skype, komma fram till att henne måste jag få kontakt med. Där står nämligen endast mitt namn, min ålder och vilket land jag bor i.

Men vi fungerar ju alla olika. ;-) Friskt vågat, hälften vunnet som det heter. Fast det stämde ju inte i detta fall då.

Idag har sommaren gjort visit. Det var så varmt förut att man kunde tro det var juli eller så. Men istället står det ju snart oktober i almanackan. Jösses vad dagarna går fort. Jag och min fibro har kommit rätt så bra överens den senaste tiden. Nog för att den försöker golva mig ibland men den vinner inte lika ofta nu för tiden för jag har fått verktygen att motverka. Eller motvärka kanske jag ska säga. ;-) Jag har ju ständigt värk, den molar i bakgrunden, som en kuliss ungefär, men den är inte lika övertagande som förut. Trött blir man ju av att ha ständig värk men det finns så mycket som gör mig glad att allt ändå känns så mycket lättare att stå ut med.

Kort sagt; det är så skönt att äntligen kunna känna sig som en människa igen efter att ha levt som i ett mörkt hål väldigt länge.

Nu ska jag kolla in länkar till nåt som heter Jonssons Onsdag. Nåt som Adde skickade till mig igår kväll. Det var nåt med Galenskaparna men jag hade aldrig hört talas om det förut.

Och nu har vi kommit fram till kvällens sportsändning. Kanske nåt för dig Kjell? ;-)

Ha det gôtt. Kram!

Att bli "friends and more"...med en aussie?

2011-09-28T20:38:00.013+02:00

Igår fick jag en förfrågan, via Skype, från en Roger Williams, 49, i Australien. Jora. Han skrev att han läst min profil (på Skype) och ville säga "hi" och tyckte vi skulle "get acquainted" och att vi kanske kunde bli "friends and more"... Hm... Men jag ignorerade honom. Det har kommit några sådana vänförfrågningar med ungefär samma budskap och det är jag inte intresserad av. Nu kan man ställa in så man bara får meddelanden från de man redan har på sin lista, och så hade jag ett tag men jag ändrade tillbaka igen på lattjo för ett tag sen.

Men bara för att jag har Skype är jag ju inte ute efter dejter. Jag har det ju mest för att chatta med Adde. Och hur kan den där Roger i Australien veta om jag är ledig för att bli "friends and more" ? :-) Jag kunde ju vara lyckligt gift och inte alls aktuell på marknaden. Jag är inte ute på marknaden även om jag inte är gift. Så är det med det. ;-) Sånt har inte jag tid med.

Idag har vi varit på möte med Sensus och Bilda och lämnat ifrån oss vår kära utställning för vidare transport till nästa ställe framöver. Det kändes lite svårt i och med att vi jobbat med den så länge, den är ju vår liksom. Men vi ska skriva en slags instruktion om hur vi har tänkt att den kan ställas upp, påpeka och tipsa och så. Det blir ju lättare för de som ska ställa upp den för vi är ju inte där och gör det.

Sen diskuterade vi också möjligheterna till att ge ut dikterna i bokform. Återkommer väl till detta längre fram när jag vet mer. :-)

Nu ska jag nämligen sätta mig och sticka sockor så nu har jag inte tid att skriva mer för närvarande...

Kram!

När jag ser såna här bilder så vill jag väldigt gärna vara hund. :-) Tänk att ligga så här i en soffa och bara må gott...

Äppelpaj och nyhetstörstande toabesökare...

2011-09-27T15:46:00.016+02:00

I lördags hade Erika med sig mer äpplen och idag hade jag både tid och ork att ta reda på dem.

Dagens resultat, två smulpajer som står och svalnar.

Idag har jag grejsat med att scanna in bilder för att sen laminera dessa för att ha till minneslådorna. Här håller jag på med lamineringen.

Och precis när jag tagit fotot så upptäckte jag att jag även fick med en kopia på den där artikeln i Värmlandsbygden som jag pratade om för ett tag sen. Lisbeth hängde den där för alla att läsa. Tyvärr så gick det ju inte att läsa den på tidningens hemsida utan man måste köpa tidningen. Jag har den i mitt fack, kanske jag kan scanna in den och få till det på nåt vis så jag kan lägga in den här. Om nu nån är lite nyfiken på vad som sades.

De bilder jag scannade och laminerade handlade om fabriken och dess nedläggning. Så jag tror att folk från bygden skulle tycka det var roligt och intressant att ha med det i minneslådorna. Sitta och minnas hur det var när fabriken faktiskt var igång, vilka som jobbade där och hur det luktade så bedrövligt äckligt hela tiden. ;-) Kan tala om att det luktade äggfis. Inte det trevligaste att känna så fort man kom åkandes in i samhället. Hehe... Det luktade inte så illa hela tiden efter vad jag minns men när det luktade så gjorde det det ordentligt om jag säger så.

Sen hade jag lite brått imorse, ja jag vet inte var tiden tog vägen riktigt. Så därför tog jag med datorn in på toa. Ja vaddåra? Det är viktigt med nyheter. Likaväl som man tar med sig en tidning in... Och jag vet att jag inte är ensam om detta. ;-)

För den som anser att det är väldigt ohygieniskt att ha sin laptop med inne på toan kan jag säga; var inte orolig. Jag är extremt noga med hygienen, undersköterska som jag är och allt...

:-)

Ha en fortsatt bra dag! Kram!

Lycka är... bland annat ett städat badrum

2011-09-26T15:26:00.012+02:00

Ibland får jag en sån där härlig lyckokänsla när jag sitter här i mitt rum vid datorn, med min lilla lampa tänd, och Viktor sitter i sitt rum, med sin lilla lampa tänd, framför sin dator och jag hör ett och annat fniss från honom när han ser på nåt roligt.

Jag sitter och mår gott för att vi har det så mysigt helt enkelt. Sitter och trivs liksom. Sen är det ju inte helt fel att jag faktiskt städade badrummet idag. Det är ett väldigt trist rum att städa för det blir så mycket bôs och kladd överallt. Gammal duschkräm och schampo, spegeln som är full av tandkrämssprätt. Ja ni vet... Men nu är det rent därinne. Härligt.

Idag har det varit ledigt från skolan och det kändes också mysigt. Redan igår gick jag omkring och mös över att både jag och Viktor var lediga idag. :-) Vi trivs väldigt bra ihop det kan ju bero på det. Nog för att vi blir lite osams ibland, det blir ju alla då och då, men det är inte särskilt ofta. Det enda som kan göra mig stressad är att han alltid är hungrig. ;-) Men där är han nog rätt så lik de flesta gossar i den åldern. Det är ständigt frågor om när vi ska äta och vad.

Här sitter jag alltså och är nöjd och myser. Det är en härlig känsla. Då kan det vara bra att skriva ner hur man känner just då, spara det på det viset, så man kan ta fram och läsa när man har nån deppig dag och allt känns sketet.

Kram!

Den här filuren gör mig också väldigt glad. Här tillsammans med sin leksaksigelkott.

Favoritmusik

2011-09-24T20:34:00.006+02:00

Min absoluta favorit att lyssna på just nu är Adele. Denna engelska tjej som sjunger så håren reser sig i nacken. :-) Älskar hennes skiva som heter "Adele 21". Det är så mycket soul i denna unga tjejs röst och jag hoppas verkligen att hon stannar kvar länge i musikvärlden. Sen älskar jag det faktum att det inte är en trådsmal blondin som hoppar omkring på scenen som en galning med nästan inga kläder på. Hon behöver inte det för att sälja sin sång och musik, det räcker med att hon framför den. Läste nånstans att hon menade att hon inte gör musik för ögonen utan för öronen. Och det är väl faktiskt det viktigaste eller hur?

Och nu för tiden är det inte många artister som låter lika bra live som på skiva. Men det gör hon.

Höst innebär beställning av skolfoton och nystart av teveserier.

2011-09-22T14:11:00.016+02:00

Igår kanske det verkade som om jag hade gått vidare med annat, att jag lagt allt med utställningen åt sidan, men så är det inte. Förmodligen kommer jag kanske också att delta på andra ställen i samband med att de sätter upp den om de vill att jag ska vara där. Men det är ju sånt som de som bokar utställningen får tala om i så fall.

Första steget är taget och nu får det rulla på och jag hoppas det blir som ringar på vattnet. Kampen för ett värdigt liv även som sjuk är väldigt viktig. Jag minns vid nåt tillfälle då jag frustrerad hade skrivit ett brev eller kanske mail till min socialsekreterare och hon uppmanade mig att istället vända mig till regeringen med mina åsikter. Hon har ofta sagt att jag inte hör hemma hos socialen utan hos F-kassan men jag har ju också förklarat för henne att F-kassan inte bryr sig om det. Och det spelar ju ingen roll att hon tycker så, jag tycker ju också så och har gjort hela tiden. Inte har det hjälpt. De sa ju så även på arbetsförmedlingen när jag var där och genomgick en massa utredningar och gjorde arbetsprövningar som inte funkade. Det hjälpte inte att de tyckte så de heller.

Men hon menade väl att jag inte skulle vända mig till henne med mina åsikter utan gå högre upp direkt. Jodå, det är nog möjligt att jag gör det så småningom men i det här fallet måste man börja lite längre ner i trappan.

För att det ska bli nån ändring så måste folk (de som är friska och som tror de aldrig blir sjuka själva) uppmärksammas på hur det faktiskt blir när man är sjuk och blir dåligt behandlad. För jag tror att många inte förstår det. Och även om vi ser massor med tidningsartiklar och teveintervjuer med folk som då kallas för "enskilda fall" så räcker uppenbarligen inte det. Beskrivningen av situationen många hamnar i måste gå djupare än så. Bli mer personlig. Det ska kännas liksom.

Detta är vad utställningen av dikterna handlar om.

Ju högre upp i trappan man kommer med så många som möjligt bakom sig som extra stöd desto bättre. ;-)

Sedan är ju systemet på socialen helt galet uppbyggt för det är alldeles för mycket konstiga regler. Nu kan man ju ha tur med sin handläggare men så får det ju heller inte vara. Man ska kunna lita på att folk som jobbar på socialen vet vad de ska göra och att de är till för att hjälpa, inte stjälpa, svaga, sjuka och drabbade människor. Det var väl mycket detta jag hade åsikter om när jag skrev det där frustrerade brevet till min handläggare. Det finns så mycket dumt när det gäller hjälpen till människor i nöd så det är bedrövligt. Ack.

Ett nytt system som gäller för de som är sjuka, som inte får hjälp av F-kassan, borde införas. Vi är inte i samma situation som de arbetslösa (de som är friska och inte kan få a-kassa) med försörjningsstöd. Men kanske måste vi ändå tvingas leva på extremt lite pengar i flera år i och med att F-kassan vänder ryggen åt oss. Vi klarar ju inte att jobba, vilket de som är arbetslösa gör om det dyker upp nåt jobb som de kan ta.

Och det är inte alla kommuner som har projekt som sjuka kan delta i. Inte vad jag vet. Det projekt jag var med i var ett EU-projekt. Det ska bli intressant att se, om någon utredning görs, hur resultatet blev. Jag vet ju hur det gått för mig men inte för alla de andra som varit inskrivna.

Så systemet på socialen skulle behöva en uppdatering utifrån hur allt ser ut just nu. Och blir det någon gång en ändring (vilket jag hoppas) så är det väl ingen konst att återigen lägga om systemet. Kanske till att ha det som det är tänkt; endast tillfälligt.

Idag kom Viktor hem med en beställningslapp med sitt skolfoto på. Jag sa strax innan fotograferingen att jag skulle beställa den här gången om han blev bra på fotot. De senaste åren har de inte blivit så bra och jag har heller inte haft råd att köpa foton som bara var sådär, men nu hade jag lovat i alla fall om det blev bra. :-) Det blev rätt så bra. Han såg lite lurig ut. Jag tyckte först att han såg ut som om han hade ont nånstans. Själv var han nöjd med det. "De på skolan tyckte jag såg slug ut", sa han. Och det har de rätt i. Nu har jag i alla fall fyllt i lappen så nu kommer det väl foton snart. Nåt för mormor att sätta i plånboken kanske. ;-)

Hösten innebär ju start av många teveserier och jag ser fram emot det. Sista säsongen av Spooks har dragit igång. I söndags gick första avsnittet på BBC. Det kanske var dags med en avslutning på serien, den har ju ändå hållit på i tio säsonger. Inte dåligt. Och alla avsnitt håller så hög kvalitet att man kan se dem flera gånger om utan att bli trött på det.

Längtar också efter att Fringe ska sätta igång med säsong 4. Ska bli spännande att se vad de hittar på för klurigheter den här omgången. :-) Tror det börjar imorgon faktiskt. Detta gäller alltså USA, här tar det väl ett tag innan nya avsnitt kommer.

Och imorgon är det fredag. :-)

Kram!

Nyaste gänget i Spooks.

Muffins och värmländska små verser

2011-09-21T16:30:00.009+02:00

"Di sjonger så myck
ôm kärlek
nu för tia
Sôm ôm di vesst va dä va

Int vet di dä

För ä dä rekti kärlek
å rekti årning på känslera
då går att tia ôt
te anne än sjonging"

Stig Berg ur Fôlkprat 2

Ett litet citat på värmländska (nykroppamål för att vara petig) ur en av de tre böcker med "Fôlkprat" som jag har och som jag älskar kan jag väl lugnt säga. :-) Det är många hundöron i dessa böcker så jag snabbt ska hitta de dikter/verser som jag gillar allra bäst.

Idag har jag och Lisbeth varit iväg och hämtat de papper/protokoll som vi för några veckor sedan lämnade in till ett bokbinderi. Nu hade vi fina böcker med oss tillbaka. Vi passade på att fika också, precis som förra gången. :-) Jättemysigt. Och väldigt gott.

Apropå fika... Igår fick jag ett ryck och gjorde muffins. :-)

De tog slut idag för det blev inte så många. Det var ju en bedrift att det fanns några kvar tills idag faktiskt. ;-)

Nu när utställningen, eller vernissagen kanske jag ska säga, är förbi så är det dags att sätta igång med nästa projekt; födelsedagsfesten som vi ska ha i november. Vi ska sammanställa häftet med årtal och sångtexter i en uppdaterad version och så småningom skicka ut inbjudningar. Sen kan man ju också börja grunna på hur man ska klä ut sig på festen så man har det klart i god tid.

Avslutar med ytterligare ett citat ur Fôlkprat (den första boken)

"Dä va fôll att en jäkla tur
att ja inte ble politiker
för då ha en fått stått där
å lôva
å lôva
å lôva
att allting skulle bli bätter
bare bätter

Tocka ljuging
skulle inte ja ha ôrke mä"

;-)

Kram!

En magisk kväll

2011-09-17T08:37:00.014+02:00

Idag var jag uppe med tuppen. Eller det vet ju inte jag förresten, när går tuppar upp? Jag känner ingen tupp så jag kan inte riktigt säga när det är uppstigning för en tupp. Om det är tidigare än klockan sex, då jag vaknade men inte klev ur sängen än på cirka en timme, så var nog tuppen uppe före mig. :-) Kanske för att värma upp rösten inför allt galande och så...

Igår var jag väldigt trött. Och på tal om tuppar... jag fick ta mig en tupplur frampå dagen för jag orkade inte vara uppe. Men all den positiva energi som jag fick i torsdags kväll hjälpte mig genom tröttheten och värken som var extra svår igår, vilket inte var så konstigt med tanke på ansträngningen dagen innan. Och även från dagarna innan dess då vi förberett allt.

Jösses vilken kväll det var i torsdags. Jag hade så mycket känslor i mig under gårdagen och jag gick och log för mig själv och ibland när jag tänkte på vad folk sa till mig och skrev i gästboken så blev jag alldeles tårögd och lite lös i näsan. Det var fantastiskt. Och det kom så mycket folk, mer än vi hade kunnat hoppas på.

Det var längesen jag upplevt något liknande. Jag har nog förresten aldrig upplevt något liknande om jag ska vara ärlig.

Som jag skrev om i torsdags så led jag av sömnbrist men den kändes inte av alls på kvällen.

Om detta hade varit förra året hade jag aldrig klarat det. Om Carina hade frågat mig nåt sånt här då skulle jag förmodligen blivit skraj och sprungit iväg så långt jag kunde, det hade nog inte blivit alltför långt dock med tanke på orken, och gömt mig bakom nåt stort så jag inte syntes. Där hade jag sen stannat på obestämd tid.

Mitt liv har blivit så annorlunda sedan jag började min praktik. Och då menar jag ju förstås otroligt positivt annorlunda. Så är det ju när man hamnar på exakt rätt ställe. När jag stod och pratade med en journalist från NWT så sa jag till henne vid ett tillfälle att det kändes lite overkligt alltihop med utställningen, att jag fick nypa mig i armen för att fatta att det var sant. Hon undrade varför och jag sa att det var så annorlunda mot hur jag levt mitt liv förut. Men att det var annorlunda på ett bra sätt.

Vi blev intervjuade av radio tidigare på dagen och jag lägger länken här om nån vill kolla.

SR-intervju om utställningen

Jag gillar inte när folk ska fota en lite snett underifrån. Jag menar... nää... jag tycker inte det är bra. Man blir verkligen inte till sin fördel från en sån vinkel. ;-) När man (läs jag) blir äldre kan man få särskilda vinklar som man inte vill bli fotad i. Ehrm... fåfäng som man är. En del kanske har såna vinklar jämt, vad vet jag. Jag kan ju bara utgå ifrån hur jag själv känner. Och underifrån är ingen fördelaktig vinkel helt enkelt. Vid närmare eftertanke är det inte särskilt många som blir snygga från en sån vinkel...

Nåja. Idag skiner solen och det verkar bli en vacker höstdag. Än så länge är det bara sju grader här hos mig men det blir säkert mer frampå dagen.

Jag fick presenter och blommor på vernissagen. Det var så tjusigt så jag ställde upp allt på bordet när jag kom hem. Nu är ju, som jag sagt förut, min mobil inte direkt nån toppenkamera men ändå. Kunde inte låta bli. :-)

Viktor var ju inte med, han är inte så förtjust i jippon där det blir för mycket folk, så han var hemma. Men Carina hade skickat med mig chips och cider (alkoholfritt kanske ska påpekas) tidigare på dagen som han kunde mumsa i sig under kvällen. Vilket han också gjorde. :-) Med största glädje.

Vi bjöd på snittar, cider, chips och salta pinnar. Det är första gången jag ätit sånt i en kyrka. Så borde det vara oftare tycker jag. ;-)

Vi var tvungna att plocka ner allt redan samma kväll för det skulle vara en begravning igår, fredag, så då kunde det ju inte stå uppe. På måndag ska vi ställa upp det igen och sedan ska det stå fram till den 27 september då vi packar ihop och förmodligen skickar den vidare till nästa ställe. Var det blir har jag ingen aning om just nu.

Ha en härlig lördag! KRAM!

Carina tog en bild av mig när jag vandrade runt strax innan vi skulle plocka ner alltihop. Sådär i förbifarten. :-)